Min man var otrogen

[vemsomhelst123]

HAN har gjort en MASSA dumma saker.

Ja verkligen. Du har inte gjort fel @sthu varlen här eller tidigare. Har han behovet av att ta impulsiva beslut behöver han ta hjälp, eller så behöver ni gemensamt komma fram till hur ni ska hantera det. En otrohet eller att min sambo ligger med andra skulle jag nog kunna vara ok med, men när ni redan pratat om det en gång, att det inte var ok och att ni inte ska ha den typen av relation så är det ett enormt svek. För mig hade verkligen det största sveket varit att han inte hörde av sig och sa att han levde ens en gång. Sån jävla panik jag hade fått, speciellt med ett ganska litet barn hemma.

 

[tuaphua]

Det är ett stort hus med stor trädgård, jag orkar inte rådda allt på egen hand.

--
Jag kan ha sagt saker jag ångrar. Massa dumma saker.

Om han lämnar nu vill jag aldrig se honom igen. Jag vill att det ska funka för oss men jag känner mig ensam, övergiven, sviken, överkörd, bortprioriterad.

Jätteledsen över att du blivit utsatt igen!

HAN har gjort en massa dumma saker.
Tror du att det KAN funka mellan er som han håller på? Jag hade aldrig mer kunnat lita på en som gör så.

Att igen göra så här efter att ha märkt hur det påverkade dig förut.. Och att inte höra av sig och vara borta så där gör väl ingen vuxen. Särskilt inte om man har ett litet barn hemma!

 

[MJLee]

@sthu Frågan är också. Vad vill han? Fortsätta där han gör som han vill och du är hemma och sköter allt. Jobbar över som en dåre, även om jag tycker man kan ifrågasätta hur mycket han faktiskt jobbar över och hur mycket han använder det som ursäkt. Vill han fortsätta relationen? Eller vill han både ha kakan och äta den. Lägg över ansvaret där det hör hemma, på honom, inte dig.

Alla praktiska konsekvenser av att ni skiljs är överväldigande och kan kännas som så mycket att man nästan hellre stannar kvar. Försök lämna dom åt sidan just nu. Om ni inte hade stort hus, trädgård, barn tillsammans. Hur skulle du tänka, göra och agera? När du har det klart för dig så är det kanske dags att ta itu med det konkreta och praktiska med att gå isär.

 

[Hajfisk]

För mig hade verkligen det största sveket varit att han inte hörde av sig och sa att han levde ens en gång.

Detta!

Alltså ligga med andra när man inte har en sådan överenskommelse är såklart illa, för min del hade det dock inte varit någon jättestor grej, men hade någon försatt mig i oro och panik för att sedan visa sig ha varit perfectly safe och haft kul under tiden?? Jag blir galet aggressiv bara av att ens tänka på det, så fruktansvärt respektlöst och rent utstuderat elakt!?

 

[sthu]

Nu bokade han digital parterapi på fredag. Alltid nåt. Ett steg till att hitta en lösning kanske. Kanske.

Jag vet inte alls hur jag kan gå vidare. Har jag slängt bort (ytterligare) tio år av mitt liv? Mitt förra förhållande var inte heller bra.

 

[sthu]

Detta!

Alltså ligga med andra när man inte har en sådan överenskommelse är såklart illa, för min del hade det dock inte varit någon jättestor grej, men hade någon försatt mig i oro och panik för att sedan visa sig ha varit perfectly safe och haft kul under tiden?? Jag blir galet aggressiv bara av att ens tänka på det, så fruktansvärt respektlöst och rent utstuderat elakt!?

Ja, rent krasst är själva otroheten inte det värsta. Med lite hjälp hade jag nog klarat av det.

Men den ångesten jag kände i natt när jag vaknade till och han inte var hemma, inte svarar när jag ringer och inga meddelanden.. Alltså, jag var övertygad om att han hade dött på vägen hem och kört i diket någonstans. Jag körde sakta och letade bilspår ner i dikena i typ två och en halv mil.

 

[Hajfisk]

Ja, rent krasst är själva otroheten inte det värsta. Med lite hjälp hade jag nog klarat av det.

Men den ångesten jag kände i natt när jag vaknade till och han inte var hemma, inte svarar när jag ringer och inga meddelanden.. Alltså, jag var övertygad om att han hade dött på vägen hem och kört i diket någonstans. Jag körde sakta och letade bilspår ner i dikena i typ två och en halv mil.

Förstår verkligen det! Så fruktansvärt hemskt!

 

[parellikusken]

Ja, rent krasst är själva otroheten inte det värsta. Med lite hjälp hade jag nog klarat av det.

Men den ångesten jag kände i natt när jag vaknade till och han inte var hemma, inte svarar när jag ringer och inga meddelanden.. Alltså, jag var övertygad om att han hade dött på vägen hem och kört i diket någonstans. Jag körde sakta och letade bilspår ner i dikena i typ två och en halv mil.

Jag blir så arg över hur han behandlar dig, det är riktigt elakt. Man håller inte på så mot sin partner. Der är verkligen inte okej.

Ta hand om dig.

 

[manda]

jag är så ledsen @sthu

Den här kombinationen dessutom, att han upprepat är otrogen (med olika människor inom ändå ganska kort tidsrymd), inte hör av sig och även hur du berättar att han igen och igen inte heller klarar att stå upp för er familj gentemot jobbet heller, ser inte så kul ut tycker jag, när det kommer till hans sätt att prioritera eller vara lojal.

 

[gammalek]

Det är flera som skrivit att mannen agerar på impuls. Är det verkligen så? Förra gången var det planerat. Resultatet blir detsamma, svek och otrohet, men intentionen bakom skiljer sig åt.

 

[sthu]

Det är flera som skrivit att mannen agerar på impuls. Är det verkligen så? Förra gången var det planerat. Resultatet blir detsamma, svek och otrohet, men intentionen bakom skiljer sig åt.

Jag har försökt få fram vad som hände, men inte fått nåt vettigt svar. Av personliga skäl tänker jag inte återge några detaljer.
Men det här var till viss del också planerat
.

 

[gammalek]

Jag har försökt få fram vad som hände, men inte fått nåt vettigt svar. Av personliga skäl tänker jag inte återge några detaljer.
Men det här var till viss del också planerat
.

Såklart du inte ska berätta detaljer, det var inte så jag menade.

 

[dobbis]

Helt ärligt, släng ut honom för din egen skull.

 

[Nixehen]

Jag har så mycket hatiskt jag vill skriva om din man. Men jag låter bli.

Däremot vill jag säga att du kommer klara att bo själv, rådda det som råddas ska. För man gör det, man klarar så mycket mer än man tror. Och du är en stark, kompetent kvinna. Du fixar att bo i hus själv - om du vill. Eller att flytta till mindre - om du hellre vill. Du klarar ta hand om sonen själv och det som krävs, för du gör det redan.

Din man bryter ned dig. Det han gör när han alltid sätter sig själv i första rummet, utsätter dig för otrohet (hur många gånger har det hänt som inte har avslöjats..?) och rent allmänt maler ner dig att passa i det han vill ha.. det är misshandel.

Du förtjänar att må bra.

Jag fattar att det är SKITLÄSKIGT att hoppa. Att kasta sig ut i att vara ensamstående mamma. Med hus att sköta. Jobb och fsk att bolla. Ensamheten. Så jävla läskigt!
Men när du hoppat, sjunkit genom vattnet som är all rädsla och ångest, så kommer du att kunna ta avstamp mot botten och skjuta fart mot ytan igen. Mot ett mående som är bra, ett liv där du får ta plats och faktiskt göra det du vill. Inte behöva ta hänsyn till en man som bara tar hänsyn till sig själv och vad han själv vill. Men just nu är han en blyklump runt dina fötter och du kommer drunkna. Han kommer dränka dig.

 

[athena_arabians]

Det är ett stort hus med stor trädgård, jag orkar inte rådda allt på egen hand.

--
Jag kan ha sagt saker jag ångrar. Massa dumma saker.

Om han lämnar nu vill jag aldrig se honom igen. Jag vill att det ska funka för oss men jag känner mig ensam, övergiven, sviken, överkörd, bortprioriterad.

Tänk inte på huset etc just nu, det är inget som behöver lösas på sekunden. Du är i en akut kris och då blir allt för stort och för jobbigt. Försök (även om jag vet att det inte är lätt) att ta en sak i taget. Just nu ska du prioritera att få näsan över ytan igen, samt er son. Fundera på vad som skulle kännas skönast för dig i stunden, att han drar direkt eller om det känns ok att han är i huset. När du vet det kan du meddela honom hur du vill ha det.

Du kanske ångrar en del saker du sagt men ingen av oss är perfekt och i den här situationen är det inte konstigt att du vräker ur dig och det får han faktiskt tugga i sig.

Och... glöm inte bort att andas

 

[athena_arabians]

Nu bokade han digital parterapi på fredag. Alltid nåt. Ett steg till att hitta en lösning kanske. Kanske.

Jag vet inte alls hur jag kan gå vidare. Har jag slängt bort (ytterligare) tio år av mitt liv? Mitt förra förhållande var inte heller bra.

Nej, du har inte slängt bort något. Du har en son och vad jag sett av det du skrivit så har inte allt i förhållandet varit dåligt. Vi är alla summan av det vi varit med om, bra saker som dåliga.

 

[Otherside]

Vill han skaffa egen lägenhet för att få större frihet att kunna komma och gå och ev ha affärer? Eller säger han så för att han skäms och tycker sig inte vara värdig att bo med sin familj? Dvs säger han det för att du ska säga -Nej nej snälla stanna kvar! ?

 

[bettysmatte]

Nej, du har inte slängt bort något. Du har en son och vad jag sett av det du skrivit så har inte allt i förhållandet varit dåligt. Vi är alla summan av det vi varit med om, bra saker som dåliga.

Jag tänkte precis skriva något liknande. Bara för att ett förhållande blir dåligt mot slutet betyder ju inte att precis alla år har varit bortkastade! Om de var bra så var de ju bra.

 

[kolblakkur]

Han pratar om att skaffa egen lägenhet.

Tyvärr tror jag att han är för mesig för att säga rakt ut att han vill skiljas, så han hoppas att du ska få nog och lämna honom.

Lider verkligen med dig, har själv gjort den resan. Det kommer bli bra. Jag redde ut att vara husägare helt själv, du klarar definitivt det.

 

[Liten]

@sthu Jag vill inte skrika "dumpa!!" åt dig, samtidigt som jag så gärna skulle vilja åka hem till er och packa ihop din mans saker och vråla honom rakt i ansiktet. För mig personligen är otrohet en riktigt jävla big deal - men även om en tänker bort just den biten så är resten av hans beteende faktiskt riktigt riktigt illa. Att han upprepade gånger gör det som sårar dig, som får dig att må såhär, helt eller delvis planerar att göra det - och inte ens kan ta sig tid att skicka ett sms med nån lögn för att du ska veta att han inte kört ihjäl sig på väg hem (jag säger inte att det varit en bra lösning, men det hade åtminstone besparat dig oron och rädslan där inatt/tidigt i morse när du fick leta i ovisshet..mindre panik om han hade låtit dig tro att han hölls kvar på jobbet pga sjuk kollega eller något..). Så otroligt respektlöst och hänsynslöst. En gör inte såhär mot någon som en älskar, imo.

Och nej, fina du. Om jag förstått dig rätt så har det funnits bra delar av ert förhållande också. Du har inte slösat bort åren. Jag fattar känslan, mer än du anar, men nej. Däremot kanske det som varit/är bra inte är tillräckligt för att väga upp det som inte är bra nu?

Och..nej, det är inte rätt att säga dumma saker. Men det är förståeligt i situationen.

Jag skrev det imorse också. Men det tål att upprepas. Tänk på dig själv nu - vad du behöver, vad du vill, vad du orkar. Det som är bäst för dig och ditt mående, kommer att vara bra för sonen också. Det praktiska löser du - låt inte det hindra dig om det är den biten som håller emot, du fixar det! Snälla, snälla, snälla du. Var snäll mot dig själv nu. Andas och ta hand om dig.

Jag är så himla ledsen, och arg, för din skull.