Min man var otrogen

[sthu]

Jag instämmer med flera andra, just nu är det inte läge att skrika "dumpa" eller vara indignerad å @sthus vägnar.

@sthu: Jag förstår hur du tänkte och du har absolut inte gjort något fel, det finns ingen mall för hur en gör i en sådan här situation. Men finns det någon som kan komma och stötta dig med sonen just nu?

Det finns ingen.

 

[Palermo]

Det du säger är att jag gjorde fel. Tyvärr, men det är så jag läser det. Jag gjorde fel som mer eller mindre tvingade honom att åka.

Jag förstår att det känns så. JAG kände nästan så å dina vägnar när jag läste inlägget. Men det är så klart inte så att du gör fel. Du gör så gott du kan i en väldigt svår situation.

 

[Vinur]

Det finns ingen.

Jag har ingen aning om var du bor och är tyvärr inte i skick att träffa någon just nu, men det finns ingen bukare i närheten som kan ta en fika?

 

[LadySara]

Kan du inte ringa nån av dina föräldrar eller så? Känns som du skulle behöva någon som finns hos dig.

 

[Liten]

Jag önskar att jag bodde på rimligt avstånd @sthu . Det är jättebra att du sökt och fått hjälp från vården, jag önskar bara att du hade nån som kunde stötta dig lite på plats också.

Du har inte gjort något fel i den här situationen. Ta hand om dig

 

[Blyger]

Sonen sover nu. Jag försöker ladda upp för en dusch. Det tar emot. Sen tänker jag ta en tablett till och sova jag med. Jag tror det är det enda jag kan göra nu.

Låter klokt. Hoppas du får lite vila.

 

[Tantan]

Man funkar också olika. Min livlina var jobb och studier, det blev ett andrum. Jag hade flippat av att gå hemma och tänka, jag ville göra ”normala” saker och ha ett space där jag kände mig hyfsat kompetent och normal.

 

[Inte_Ung]

Det du säger är att jag gjorde fel. Tyvärr, men det är så jag läser det. Jag gjorde fel som mer eller mindre tvingade honom att åka.

Nej du gjorde inte fel.

När man mår så dåligt som du gör så skall man ändå inte lämna personen ensam med ett litet barn.
Du gjorde som du skulle ha gjort i vanliga fall.
Som du brukar göra
Och det är så man fungerar i kris.
Man vill att allt skall bli/vara som vanligt.

Jag kan dra en parallell på mig själv.
Jag blir ibland väldigt sjuk, 39,8° och 85% i syresättning i några dagar.
Då är jag inte kapabel att avgöra om jag behöver åka till sjukhus och få hjälp eller inte.
Sist så tvärvägrade jag då jag bara ville bli lämnad ifred.

Det var inte mitt fel.

Nu så hade jag bara mig själv att ta hand om, så det var inte heller någon annans fel att jag inte åkte in.
Men om jag hade haft ett litet barn att ta hand om så hade det varit omgivningens plikt att ta över det ansvaret.
Och det var inte heller någon som lämnade mig åt mitt öde.
Mina människor såg till att mäta min syresättning och kontrollera att jag svarade på tilltal varannan timme, dygnet runt.
Trots att jag var otrevlig, vevade och fäktande.
Om jag hade tuppat av så hade de ringt ambulans.

Det viktiga var att de inte övergav mig.

 

[clusia]

Du behöver inte göra någonting just nu mer än rå om dig själv på det sättet som du anser bäst för stunden.

En minut i taget.

 

[sthu]

Tog en megavarm dusch. Riktigt riktigt varm. Tvinga musklerna att slappna av lite. Nu känner jag mig nästan normal.

Lagt ut en sökesannons på medryttarhäst. Göra nåt för mig själv för en gångs skull. Får väl se om jag hittar någon.

 

[Inte_Ung]

Göra nåt för mig själv för en gångs skull.

Helt rätt.

 

[MJLee]

Skit. Totalt skit.

Fick quetiapin av vården , 25 mg. Tog en tablett vid lunch och har varit som en zombie sen dess. Supertrött och med världens ångestpåslag. Lyckat.

Jag vill bara sätta mig i ett hörn och gråta. Men det går ju inte när jag har ett barn att ta hand om.

Alla som skriker "dumpa" får gärna lugna sig lite.

Jag förstår att alla som säger dumpa i all välmening kan vara lite som salt i sår. Det första steget för dig är att bli starkare psykiskt och fysiskt. Du måste vara mer stabil mentalt innan du kan ta itu med praktiska och känslomässiga kaos. Det jag tycker är, om ni inte redan gjort det, se till att du sover i sängen och han på en soffa någon annanstans så du slipper se honom intimt.

Fokusera på praktiska kortsiktiga mål. En sak i taget. Kanske fundera på om du och Lilleman kan åka bort ensamma några dagar så du får tid och ro att tänka? Byta miljö är aldrig fel. Om du kan och om du litar på honom som pappa, kan Lilleman bo med honom, så du verkligen kan vara ensam och fokusera på ditt mående. Jag fattar hur kaotiskt allt är just nu särskilt med din diagnos. Naturligtvis finns dina känslor, kärlek, kvar hos dig. Det är inte något man bara stänger av. Men vad vill han? Vill han försöka igen? När du vet vad han vill kan du ta ställning till vad du vill.

Jag säger inte dumpa, det är bara du som kan bestämma det. Men, trots din kärlek, tror du att du någonsin kommer kunna lita på honom? Det är svårt, omöjligt, att ha ett förhållande utan förtroende. Att sitta med den där gnagande känslan av att han kanske är med någon annan vad han än säger om att han jobbar över.

 

[sthu]

tror du att du någonsin kommer kunna lita på honom?

Jag vet inte. Jag kom över det förra gången, lyckades förlåta och gå vidare tillsammans. Men nu vet jag inte. Det känns så oändligt mycket värre den här gången, av så många anledningar.

 

[Septicemia]

Vill bara säga att du är så otroligt stark @sthu som tar ansvar för dig och för din son, trots att du mår som du gör mitt i allt det här Det är en riktig superkraft.

Jag hoppas att det dyker upp en medryttarhäst snart, alla borde få ha en mule att pussa på och päls att borra in ansiktet i när livet svajar.

 

[dobbis]

Jag förstår att alla som säger dumpa i all välmening kan vara lite som salt i sår. Det första steget för dig är att bli starkare psykiskt och fysiskt. Du måste vara mer stabil mentalt innan du kan ta itu med praktiska och känslomässiga kaos. Det jag tycker är, om ni inte redan gjort det, se till att du sover i sängen och han på en soffa någon annanstans så du slipper se honom intimt.

Fokusera på praktiska kortsiktiga mål. En sak i taget. Kanske fundera på om du och Lilleman kan åka bort ensamma några dagar så du får tid och ro att tänka? Byta miljö är aldrig fel. Om du kan och om du litar på honom som pappa, kan Lilleman bo med honom, så du verkligen kan vara ensam och fokusera på ditt mående. Jag fattar hur kaotiskt allt är just nu särskilt med din diagnos. Naturligtvis finns dina känslor, kärlek, kvar hos dig. Det är inte något man bara stänger av. Men vad vill han? Vill han försöka igen? När du vet vad han vill kan du ta ställning till vad du vill.

Jag säger inte dumpa, det är bara du som kan bestämma det. Men, trots din kärlek, tror du att du någonsin kommer kunna lita på honom? Det är svårt, omöjligt, att ha ett förhållande utan förtroende. Att sitta med den där gnagande känslan av att han kanske är med någon annan vad han än säger om att han jobbar över.

Vadå vad vill han?? För tillfället har han ingen talan, han får rätta sig efter vad @sthu vill.

 

[vemsomhelst123]

Vill bara säga att du är så otroligt stark @sthu som tar ansvar för dig och för din son, trots att du mår som du gör mitt i allt det här Det är en riktig superkraft.

Jag hoppas att det dyker upp en medryttarhäst snart, alla borde få ha en mule att pussa på och päls att borra in ansiktet i när livet svajar.

Jag håller med. Du är otroligt stark @sthu , andas och hitta strategier (med hjälp av vården och själv). This too shall pass, på ett eller annat sätt.

 

[Liten]

Tog en megavarm dusch. Riktigt riktigt varm. Tvinga musklerna att slappna av lite. Nu känner jag mig nästan normal.

Lagt ut en sökesannons på medryttarhäst. Göra nåt för mig själv för en gångs skull. Får väl se om jag hittar någon.

Jättevarm dusch hjälper mig också. Vad skönt att lite spänning släppte i kroppen. Och fint att du slängt ut en krok efter en medryttarhäst - egentid och bra för själen! Att klappa häst är friskvård

 

[Otherside]

Jag vet inte. Jag kom över det förra gången, lyckades förlåta och gå vidare tillsammans. Men nu vet jag inte. Det känns så oändligt mycket värre den här gången, av så många anledningar.

Det jag undrar lite över är om han erkände för dig pga att det tog slut med den andra kvinnan…? Om de fortsatt, hade han då också fortsatt med henne bakom din rygg? Det låter ju inte som en engångshändelse….

 

[athena_arabians]

Det jag undrar lite över är om han erkände för dig pga att det tog slut med den andra kvinnan…? Om de fortsatt, hade han då också fortsatt med henne bakom din rygg? Det låter ju inte som en engångshändelse….

Det var en man första gången och sådana här funderingar är inte något som behövs i det här läget. Det viktiga nu är att @sthu kommer i balans och mår så bra det går.

 

[Palermo]

Det jag undrar lite över är om han erkände för dig pga att det tog slut med den andra kvinnan…? Om de fortsatt, hade han då också fortsatt med henne bakom din rygg? Det låter ju inte som en engångshändelse….

Nu tycker jag att vi bromsar lite. Låt saker vara. Låt @sthu hålla i ratten själv.