Jag tror att vi det generellt behöver skiljas på att vara rasist och att vara rasistisk.
Jag tror att många icke-rasister, och till och med antirasister, ibland råkar göra rasistiska handlingar och säga rasistiska saker. Jag vet definitivt att jag gör det.
Eftersom det är omedvetet och eftersom jag som vit är opåverkad av det så märker jag sällan av det om inte någon påpekar det för mig. Ett exempel är när jag jobbade som vikarie inom förskolan. Barn som inte var etniskt svenska frågade jag alltid om de åt vegetarisk mat, när det kom till de svenska barnen antog jag i större utsträckning att de åt allt. En annan händelse var när jag gick förbi ett gäng invandrarkillar, och jag flyttade min handväska från att hänga mot min rygg till att vara klämd under armen. Hade jag gjort det om det var etniskt svenska killar som stod där?
För mig var det här små saker, som jag gjorde omedvetet och sen blev medveten om och började analysera. För den som blir utsatt för det här varje dag är det inte lika subtilt. Det är de små subtila blickarna, handlingarna, kommentarerna som går mig som vit förbi för att de inte påverkar mig. Men som den som blir utsatt dagligen är väl medveten om.
Och det är inte dens som är utanför normen uppgift att utbilda normen. Det är inte den lesbiska mammans uppgift att berätta för heteropersonen hur barnet kom till. Det är inte den rullstolsbundnas uppgift att berätta för den normfungerande hur den gör när den går på toa. Det är inte slöjbärarens uppgift att berätta om varför hon har slöjan. Så även om frågor om slöjan bara är av nyfikenhet så blir de frågorna en rasistisk handling.