Nej, jag tror inte att du tänker att du inte ska krama honom för att du inte vill bekräfta honom. Det hade varit ett helt annat problem om det hade varit så.Är inte riktigt så jag menar som du verkar ha tolkat det, klart vi är nära för att vi tycker att det är mysigt och gör saker tillsammans . Men för min sambo är det "viktigare" (I brist på bättre ord) att ligga och mysa i sängen/kramas 1h än att göra en rolig aktivitet tillsammans för då känner han sig mest bekräftad medan jag känner mig mer bekräftad av att faktiskt göra något roligt som man kan få energi av tillsammans den tiden. Plus att jag inte har lika stort behov av att vara fysiskt nära lika många ggr under en dag. Jag tror inte att någon av oss medvetet inte visar kärlek på det sätt den andra uppskattar mest. Det är inte som att jag aktivt tänker på att " jag ska inte krama XX för att jag vill inte bekräfta honom".
Däremot tycker jag att du beskriver hur han lägger sina behov på dig. Det är din uppgift att tillgodose hans behov av bekräftelse. Och han har dessutom en bestämd idé om hur du ska göra för att tillgodose hans behov. Och du har något motsvarande: en idé om hur han bäst ska tillgodose dina behov.
För mig är det en totalt avig ingång. Jag kommer inte riktigt åt det, så fel känns det. Som att ni båda genom att "visa kärlek" bevisar något för varandra, som att ni båda genom era olika uppfattningar om hur "kärlek visas" på bästa sättet kan förbli ständigt missnöjda, känna er ständigt osedda och ständigt kan ge varandra dåligt samvete. Om det vill sig illa.
Jag hade blivit galen av att behöva tänka aktivt på hur jag "visar kärlek" för att få vardagen att fungera. Jag hade nog tolkat det som att jag var med fel person, helt enkelt. För mig känns det jämförbart med att man har svårt att prata med varandra ("dålig kommunikation", som det brukar heta på buke). Jag fattar inte poängen med att vara med någon som det är svårt att prata med eller där man måste anstränga sig för att båda ska bli nöjda.
Men oavsett så tycker jag helt enkelt att det i första hand är han som har ansvar för sina behov, och du för dina. Det är inte din uppgift att slå knut på dig för att han ska bli nöjd.