När ska man orosanmäla?

Tänker på ett tillfälle när min dotters skolsköterska ringde hem till mig. Hon var både irriterad och oroad.
”Din dotter berättade att ni inte har någon mat hemma och att hon inte får någon frukost. Det är JÄTTEVIKTIGT att barn får frukost”. Skolsköterskan fortsatte sedan att räkna upp alternativ på vad man kan ge ett barn till frukost.

Till saken var ju den bara att vi hade allt och lite där till. Det fanns huuur mycket som helst vad gäller flingor, bröd, pålägg, juice, frukt, osv. Men just den morgonen var det slut på kaviar och då vägrade min dotter frukost....

Det jag menar är att barn och deras upplevelser inte nödvändigtvis beskriver en verklighet. Min dotter hade LÄTT kunnat säga att hon inte får mat hemma för att bli serverad ytterligare en middag hemma hos någon annan. Hon hade också kunnat skippa vantar för att dom har fel färg för att sedan beklaga sig om att hon fryser. Mitt andra barn är inte alls såhär, men en del ungar gillar att stöka runt med sin omgivning.

Vill bara ge ett perspektiv.
 
Prova prata med barnet?
Tex fråga barnet "vet din mamma att du är här?" nästa gång eller liknande för att kolla om barnet informerar sina föräldrar eller inte.
Och om du är orolig för ifall barnet får mat, prata om något som kan leda in till att du frågar barnet "vad fick du till lunch idag?" för att kolla om barnet får mat, osv.

På såvis kan du ju få lite mer på "fötterna" ifall det finns något att oroa sig för eller inte innan du anmäler.
Fast många ungar säger vad som helst. Min brorson hävdade länge att han bara fått vatten och hårt bröd på förskolan när man frågade honom vad de fått till lunch. Jag är helt säker på att det inte var standardlunchen varje dag där.

Jag skulle hellre prata med föräldrarna, eller i alla fall både barn och vuxna.
 
Tänker på ett tillfälle när min dotters skolsköterska ringde hem till mig. Hon var både irriterad och oroad.
”Din dotter berättade att ni inte har någon mat hemma och att hon inte får någon frukost. Det är JÄTTEVIKTIGT att barn får frukost”. Skolsköterskan fortsatte sedan att räkna upp alternativ på vad man kan ge ett barn till frukost.

Till saken var ju den bara att vi hade allt och lite där till. Det fanns huuur mycket som helst vad gäller flingor, bröd, pålägg, juice, frukt, osv. Men just den morgonen var det slut på kaviar och då vägrade min dotter frukost....

Det jag menar är att barn och deras upplevelser inte nödvändigtvis beskriver en verklighet. Min dotter hade LÄTT kunnat säga att hon inte får mat hemma för att bli serverad ytterligare en middag hemma hos någon annan. Hon hade också kunnat skippa vantar för att dom har fel färg för att sedan beklaga sig om att hon fryser. Mitt andra barn är inte alls såhär, men en del ungar gillar att stöka runt med sin omgivning.

Vill bara ge ett perspektiv.
Jag tänker att det kan vara så att hon inte själv ser det som att hon stökar runt med sin omgivning, utan att hon helt enkelt upplever att "det inte finns något att äta" eller att hon inte kan ha vantar med fel färd, dvs att det inte behöver vara medvetet helt enkelt.
 
Jag har två ungar, 8 och 11. Ibland äter vi frukost vid 9 och sen inte mat förrän vid 16-17 på helgen. Vi lagar sällan middag när vi kommer hem från jobbat utan det kan bli allt mellan 18-20.
Barna får gå som dom vill. Är den mista borta mer än nån timme och jag inte vet vart han är (ibland glömmer han att säga vart han ska) så sätter jag igång och ringer grannar och andra som kan veta vart han är.

Vi har grannflickan hemma hos oss rätt ofta och hon äter i stort sett alltid hos oss då. Även om hon typ nyss ätit hemma. Hon, precis som min yngsta, gillar helt enkelt mat.

Jag får inte vind-för-våg-känsla av ditt inlägg, snarare att föräldern inte är så spänd på vart ungen är och vad den gör. Man måste inte ha 100% koll på dom hela tiden.
 
Tänker på ett tillfälle när min dotters skolsköterska ringde hem till mig. Hon var både irriterad och oroad.
”Din dotter berättade att ni inte har någon mat hemma och att hon inte får någon frukost. Det är JÄTTEVIKTIGT att barn får frukost”. Skolsköterskan fortsatte sedan att räkna upp alternativ på vad man kan ge ett barn till frukost.

Till saken var ju den bara att vi hade allt och lite där till. Det fanns huuur mycket som helst vad gäller flingor, bröd, pålägg, juice, frukt, osv. Men just den morgonen var det slut på kaviar och då vägrade min dotter frukost....

Det jag menar är att barn och deras upplevelser inte nödvändigtvis beskriver en verklighet. Min dotter hade LÄTT kunnat säga att hon inte får mat hemma för att bli serverad ytterligare en middag hemma hos någon annan. Hon hade också kunnat skippa vantar för att dom har fel färg för att sedan beklaga sig om att hon fryser. Mitt andra barn är inte alls såhär, men en del ungar gillar att stöka runt med sin omgivning.

Vill bara ge ett perspektiv.
Sådär håller min yngsta på åxå.
Han kan sätta på sig skitiga kläder och vägra ta dom av sig och jag tycker inte att det finns anledning att bråka om det. Tänker att sålänge han inte skadas av det så spelar det faktiskt ingen roll. Vi tvingar hon att duscha 2 ggr/vecka. och då menar jag tvinga, det är samma sak varje gång.
Det är duschdag idag!
Nehej, jag duscha ju i förrgår!
Nej, det var tre dagar sen du duschade och det är dags att duscha idag.
Nej.
jo.
Nej.
Men jo!
Nej, jag vill inte.
Spelar ingen roll, du behöver duscha.
Näpp, vägrar, du kan inte bestämma över mig.
Jo det kan jag.
Nej.
MAN GÅ Å DUSCHA NU!
Nej.
...........
Älskling, du luktar bajs om du inte duschar.
DET DÄR ÄR INTE SNÄLLT SAGT NU BLIR JAG LEDSEN!!!!!!!!! *går och duschar*

så striden och favorittröjan tar jag inte. Så om missvård av barn skulle ligga i lortiga kläder, trasiga skor (det går ungefär ett par i månaden) och hål på strumporna så skulle jag anmälts för länge sen.
 
Sådär håller min yngsta på åxå.
Han kan sätta på sig skitiga kläder och vägra ta dom av sig och jag tycker inte att det finns anledning att bråka om det. Tänker att sålänge han inte skadas av det så spelar det faktiskt ingen roll. Vi tvingar hon att duscha 2 ggr/vecka. och då menar jag tvinga, det är samma sak varje gång.
Det är duschdag idag!
Nehej, jag duscha ju i förrgår!
Nej, det var tre dagar sen du duschade och det är dags att duscha idag.
Nej.
jo.
Nej.
Men jo!
Nej, jag vill inte.
Spelar ingen roll, du behöver duscha.
Näpp, vägrar, du kan inte bestämma över mig.
Jo det kan jag.
Nej.
MAN GÅ Å DUSCHA NU!
Nej.
...........
Älskling, du luktar bajs om du inte duschar.
DET DÄR ÄR INTE SNÄLLT SAGT NU BLIR JAG LEDSEN!!!!!!!!! *går och duschar*

så striden och favorittröjan tar jag inte. Så om missvård av barn skulle ligga i lortiga kläder, trasiga skor (det går ungefär ett par i månaden) och hål på strumporna så skulle jag anmälts för länge sen.
Ja, guud vad jag känner igen mig. Vår trea är en mycket åsiktsstark individ. Avskydde skolan ett bra tag i lågstadiet. Vi kämpade oss blå för att få barnet till skola och fritids... Och fick under den perioden VERKLIGEN välja våra strider. Då blev det favvokläderna några dagar för mycket och fett hår samt svettlukt ibland =tidig pubertet) -rätt ofta...
Vi svär inte hemma och har aldrig gjort, men när fritidsledaren, gissningsvis, liiite utan fingertoppskänsla; krävde vinterjacka på och vederbörande inte godtogs barnets argument om att hen var varm och inte behövde jacka, brann det hos barnet som så några väl valda svordomar av den låt oss säga grövre sorten... ja, jobbig period...och jag misstänker att det från skolans håll just då fanns misstankar om att det var mindre bra hemma...
Riktigt jobbig period. Men vi vet ju att vi har varit närvarande, bra och trygga föräldrar och barnet som går i mellanstadiet är nu mycket mogen och ansvarsfull för sin ålder. Hen är bland de bästa i klassen och har hittat sig själv, har fina vänner och gillar numera att duscha och tvätta håret. Yay!
 
Kan du höra dig för bland tex grannar? Tänker om ni bor nära varandra så kanske det finns andra barn som också leker med barn i den här familjen?

Känner igen din känsla, av att något skaver. Har en kompis till mitt barn som ofta är hos oss till sent. Ibland skjuter jag på vår egna middag för att de leker så bra och att jag inte vill ”störa” dem. Ibland äter kompisen här. Men jag har ingen kontakt med kompisens föräldrar, de vet aldrig att barnet är här. Jag brukar skicka hem barnet när vi ska göra oss redo för att sova.

När mitt barn går till andra kompisar vill jag kunna smsa och dubbelkolla att hen är hos dem efter någon timma eller så. De är trots allt bara sex år, lite kontroll vill man väl ha då?
 
Fast många ungar säger vad som helst. Min brorson hävdade länge att han bara fått vatten och hårt bröd på förskolan när man frågade honom vad de fått till lunch. Jag är helt säker på att det inte var standardlunchen varje dag där.

Jag skulle hellre prata med föräldrarna, eller i alla fall både barn och vuxna.
Fast problemet är om du pratar med föräldrarna om dina tankar, och får oron bekräftad och sedan anmäler så är det så uppenbart vem som anmält vilket kan göra det jobbigt/obehagligt/bråk, när man egentligen bara vill hjälpa barnet.
 
Min snart 8-åring kan lätt vara ute och ränna flera timmar, inte till 20 om det är skola dagen efter men det beror på att hon måste upp rätt tidigt.

Hon glömmer bort att äta när hon är upptagen, jag kan lätt se min unge som 8-åringen du pratar om och vi har ingen brist på mat hemma.

Jag säger inte att du har fel i din oro, men utefter det du skriver ser jag inget konstigt.

När jag var i den åldern var byns alla ungar ute och härjade på kvällarna, 7-åringar till 15-åringar.
 
Tycker inte det finns någonting i trådstarten som tyder på vanskötsel. Klockan fem slutar jag jobba, mina ungar slutar skolan vid två, äter mellis när de kommer hem och sedan åker dottern till stallet och sonen går till kompisar eller programmerar. Vi är sällan hemma från stallet före sju, äter aldrig före åtta och ungarna är i säng vid halv tio-tio. Det funkar för oss. Hade någon förälder anmält för det för att vi inte är lika duktiga som dem med tider hade jag blivit sjukt irriterad. En femåring (var det du hade va?) är långt ifrån lika självständig som en åttaåring. Det händer mycket i den processen runt skolstartsåldern, kan vara bra för dig att tänka på :).
 
Tycker inte det finns någonting i trådstarten som tyder på vanskötsel. Klockan fem slutar jag jobba, mina ungar slutar skolan vid två, äter mellis när de kommer hem och sedan åker dottern till stallet och sonen går till kompisar eller programmerar. Vi är sällan hemma från stallet före sju, äter aldrig före åtta och ungarna är i säng vid halv tio-tio. Det funkar för oss. Hade någon förälder anmält för det för att vi inte är lika duktiga som dem med tider hade jag blivit sjukt irriterad. En femåring (var det du hade va?) är långt ifrån lika självständig som en åttaåring. Det händer mycket i den processen runt skolstartsåldern, kan vara bra för dig att tänka på :).
Min bästa väninnas barn är 7 och 9 år, jag jämför med dem och deras tider snarare än min egen unge. Hon låter inte sina barn springa vind för våg i flera timmar.

Vi har bott på samma adress i 2 år så detta har pågått sedan barnet var 6 år.

Vi hade mycket frihet när vi var barn men det fanns alltid vuxna någonstans och jag minns att föräldrarna höll kontakt med varandra om något barn stannade på middag. Det fanns också ett barn i gänget som for mycket illa. Hans mamma glömde bort honom, han fick inte ordentlig mat, han var kraftigt överviktig redan som liten (ganska ovanligt i mitten på 80-talet). En kväll när pappa läste sagor hörde vi något utanför fönstret. Då låg pojken där, för han ville också lyssna på sagan. Hemma fick han aldrig lyssna på några sagor. Detta har satt djupa spår i mig. Tänk om någon hade gjort NÅGOT? Då hade hans liv inte blivit förstört (han växte upp till en ganster och efter det vet jag inte vad som hände).
 
Min bästa väninnas barn är 7 och 9 år, jag jämför med dem och deras tider snarare än min egen unge. Hon låter inte sina barn springa vind för våg i flera timmar.

Vi har bott på samma adress i 2 år så detta har pågått sedan barnet var 6 år.

Vi hade mycket frihet när vi var barn men det fanns alltid vuxna någonstans och jag minns att föräldrarna höll kontakt med varandra om något barn stannade på middag. Det fanns också ett barn i gänget som for mycket illa. Hans mamma glömde bort honom, han fick inte ordentlig mat, han var kraftigt överviktig redan som liten (ganska ovanligt i mitten på 80-talet). En kväll när pappa läste sagor hörde vi något utanför fönstret. Då låg pojken där, för han ville också lyssna på sagan. Hemma fick han aldrig lyssna på några sagor. Detta har satt djupa spår i mig. Tänk om någon hade gjort NÅGOT? Då hade hans liv inte blivit förstört (han växte upp till en ganster och efter det vet jag inte vad som hände).

Tycker det är fint av dig att tänka på barnet. En vet ju inte vad som ligger bakom och det är inte vårt jobb som privatpersoner att bedöma.
 
Min bästa väninnas barn är 7 och 9 år, jag jämför med dem och deras tider snarare än min egen unge. Hon låter inte sina barn springa vind för våg i flera timmar.

Vi har bott på samma adress i 2 år så detta har pågått sedan barnet var 6 år.

Vi hade mycket frihet när vi var barn men det fanns alltid vuxna någonstans och jag minns att föräldrarna höll kontakt med varandra om något barn stannade på middag. Det fanns också ett barn i gänget som for mycket illa. Hans mamma glömde bort honom, han fick inte ordentlig mat, han var kraftigt överviktig redan som liten (ganska ovanligt i mitten på 80-talet). En kväll när pappa läste sagor hörde vi något utanför fönstret. Då låg pojken där, för han ville också lyssna på sagan. Hemma fick han aldrig lyssna på några sagor. Detta har satt djupa spår i mig. Tänk om någon hade gjort NÅGOT? Då hade hans liv inte blivit förstört (han växte upp till en ganster och efter det vet jag inte vad som hände).
Som sagt. Utifrån vad du skriver i ts hade jag idiotförklarat dig som förälder, det du beskriver där är då inget ovanligt här, varken i min familj eller hos våra vänner. Som vanligt ändras dock historien allt eftersom man får mothugg. Det är ju inte så lätt att ta ställning för de som läser när förutsättningar ändras och saker läggs till allt eftersom 🤷‍♀️
 
Alltså ärligt talat hade jag också reagerat. Men så känner jag ingen irl som äter middag först kl 20. Typ alla (också jag då jag var liten) skulle vara hemma senast kl 17 för att äta. Sen fick man leka ute, men då så att föräldrarna visste var vi var.
 
Som sagt. Utifrån vad du skriver i ts hade jag idiotförklarat dig som förälder, det du beskriver där är då inget ovanligt här, varken i min familj eller hos våra vänner. Som vanligt ändras dock historien allt eftersom man får mothugg. Det är ju inte så lätt att ta ställning för de som läser när förutsättningar ändras och saker läggs till allt eftersom 🤷‍♀️
Haha va? Vill du idiotförklara mig för att jag är orolig för ett barn? Det är ju ett härligt tankesätt.

Vad är det för ändringar i historien du syftar på?
 
Haha va? Vill du idiotförklara mig för att jag är orolig för ett barn? Det är ju ett härligt tankesätt.

Vad är det för ändringar i historien du syftar på?
Ja alltså sett från det du berättade från början är det inte ens anledning till oro vilket flera av oss sagt, men varje gång någon skriver det ändrar du ju till annat, då är det inte lätt för oss att ta ställning.
 
Min bästa väninnas barn är 7 och 9 år, jag jämför med dem och deras tider snarare än min egen unge. Hon låter inte sina barn springa vind för våg i flera timmar.

Vi har bott på samma adress i 2 år så detta har pågått sedan barnet var 6 år.

Vi hade mycket frihet när vi var barn men det fanns alltid vuxna någonstans och jag minns att föräldrarna höll kontakt med varandra om något barn stannade på middag. Det fanns också ett barn i gänget som for mycket illa. Hans mamma glömde bort honom, han fick inte ordentlig mat, han var kraftigt överviktig redan som liten (ganska ovanligt i mitten på 80-talet). En kväll när pappa läste sagor hörde vi något utanför fönstret. Då låg pojken där, för han ville också lyssna på sagan. Hemma fick han aldrig lyssna på några sagor. Detta har satt djupa spår i mig. Tänk om någon hade gjort NÅGOT? Då hade hans liv inte blivit förstört (han växte upp till en ganster och efter det vet jag inte vad som hände).
Är det något som förändrats som gör att din oro kommer nu? En 6-åring är mycket mindre än en 8-åring. Fanns ingen oro förr vad är det då som skapar oro nu?
 
Är det något som förändrats som gör att din oro kommer nu? En 6-åring är mycket mindre än en 8-åring. Fanns ingen oro förr vad är det då som skapar oro nu?
Nej, men efter 2 år har jag ju lärt känna barnet bättre eftersom relationen med mitt barn har förändrats (stor skillnad på en 3-årings och en 5-årings kompisrelationer)
 

Liknande trådar

Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 000
Senast: mars
·
Övr. Barn Då var utredningen klar på sonen, och vi fick två diagnoser. Jättetråkigt såklart, men också väntat. En del av mig känner ”Jaha, nu...
Svar
15
· Visningar
2 184
Senast: Destiny_D
·
Småbarn Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 002
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
92
· Visningar
6 125
Senast: Sirap
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2023 -den andra
  • Hundrädda
  • Hjälp mig utvärdera rasförslag?

Hästrelaterat

  • Ridskoleryttare
  • Annonsera mera VII
  • Magsår eller kolik?

Omröstningar

Tillbaka
Upp