När berätta att jag vill separera?

[Rumpnissen]

Jag vill självklart inte utnyttja honom. Jag har däremot en viss oro för att han inte kommer att reagera på ett konstruktivt och hjälpsamt sätt. Han är inte den typen av person som storsint skulle kunna tänka "men vad fint ändå att hon berättade det redan nu", tyvärr.

Jag jättestor respekt för din oro .

Det är nog ingen som skulle vara så storsint, det är väl mycket att förvänta sig av någon. Jag tycker det är fullt rimligt att bli arg, ledsen och förkrossad när man blir dumpad. Är man någorlunda normalfuntad så är det en adekvat reaktion. För min del hade det nog handlat om jag tror att min respektive/ex skulle fortsätta behandla mig med respekt och någon typ av välvilja eller inte. Finns det risk för att han inte kommer kunna göra det (mer än högst tillfälligt) så förstår jag att man väntar med att berätta.

 

[Rumpnissen]

OT men att förfördelas var väl precis det hon inte ville?

Annars håller jag med dig, även om det ju inte heller behöver med sådant uppsåt du beskriver här. Om min man berättade att han ville separera, och det visade sig att han hade funderat på och planerat detta i månader, att han var "klar" i situationen och processen samtidigt som skulle totalt ändra på bägge våra liv. Just det hade jag nog känt mig betydligt mer sviken över än det faktum att han ville separara.

Men om man känner på sig just det som TS skriver i inlägget ovan här. Då tycker jag att det är fullt rimligt att förbereda sig så väl som möjligt (och bara att man misstänker en sådan reaktion är väl en anledning om någon att fundera på förhållandet är något man bör fortsätta med... )

Jag är inte säker på hur jag ska tolkas TS inlägg utifrån förfördelning eller inte. Jag kan inte utläsa varken eller.

Jag skrev det mest som en sambandsmarkering, att det påverkar mitt svar. Hade min svåger precis lämnat en relation där hans ex hade blivit våldsam eller liknande hade jag svarat på ett annat sätt.

Sen kan man såklart förbereda sig i olika grad. Att ex. se till att man har tillräckligt mycket köpoäng för att få en bostad är helt rimligt (som ts gjort för båda parter), att redan skaffat en ny bostad tycker jag är respektlöst (vilket ju inte verkar vara aktuellt för ts). Också är det ju en skala där mellan

 

[Breaktown]

Jag är inte säker på hur jag ska tolkas TS inlägg utifrån förfördelning eller inte. Jag kan inte utläsa varken eller.

Jag skrev det mest som en sambandsmarkering, att det påverkar mitt svar. Hade min svåger precis lämnat en relation där hans ex hade blivit våldsam eller liknande hade jag svarat på ett annat sätt.

Sen kan man såklart förbereda sig i olika grad. Att ex. se till att man har tillräckligt mycket köpoäng för att få en bostad är helt rimligt (som ts gjort för båda parter), att redan skaffat en ny bostad tycker jag är respektlöst (vilket ju inte verkar vara aktuellt för ts). Också är det ju en skala där mellan

Jag syftade på det du berättade om personen du beskrev i ditt inlägg. Du skrev hon planerat separationen och tidpunkten för den i månader, allt för att förfördelas så mycket som möjligt och tjäna ekonomiskt på det. Men att "förfördelas" betyder tvärtom att man blir orättvist behandlad.

Annars förstår jag vad du menar

 

[Rumpnissen]

Jag syftade på det du berättade om personen du beskrev i ditt inlägg. Du skrev hon planerat separationen och tidpunkten för den i månader, allt för att förfördelas så mycket som möjligt och tjäna ekonomiskt på det. Men att "förfördelas" betyder tvärtom att man blir orättvist behandlad.

Annars förstår jag vad du menar

Helt korrekt att jag använde fel ord. Hjärnan är ej påkopplad.

 

[Bison]

Jag håller helt med i ditt resonemang. Är lite förvånad över att så många tycker att det är helt självklart att undanhålla för sin livskamrat att man inte vill leva tillsammans längre utan istället ljuga och låtsas som att allt är bra i flera månader. Så oerhört sviken jag hade känt mig i den situationen.

Jag har avslutat mina relationer direkt när jag känt mig "klar" och det har inte varit några problem alls att sälja huset osv.
Meeen hade jag känt den oron som ts gör då hade jag också kunnat överväga att vänta, ordnat eget boende i förväg osv.
Allt är inte så svartvitt och jag tycker inte msn kan säga att ena eller andra sättet är rätt eller fel.

 

[SiZo]

OT men att förfördelas var väl precis det hon inte ville?

Annars håller jag med dig, även om det ju inte heller behöver med sådant uppsåt du beskriver här. Om min man berättade att han ville separera, och det visade sig att han hade funderat på och planerat detta i månader, att han var "klar" i situationen och processen samtidigt som skulle totalt ändra på bägge våra liv. Just det hade jag nog känt mig betydligt mer sviken över än det faktum att han ville separara.

Men om man känner på sig just det som TS skriver i inlägget ovan här. Då tycker jag att det är fullt rimligt att förbereda sig så väl som möjligt (och bara att man misstänker en sådan reaktion är väl en anledning om någon att fundera på förhållandet är något man bör fortsätta med... )

Samtidigt så pågår ofta sånahär funderingar ofta väldigt länge innan man bestämmer sig på riktigt. Så jag vet inte riktigt vad som är rimligt heller. Att man har funderat fram och tillbaka, och bollar med vänner (buke) och div under rätt lång tid ser jag som standard. Oftast vaknar man inte upp en dag och bara "nej nu är jag klar här".

Och har man hus ihop så skulle jag nog aldrig våga berätta innan försäljning om försäljning redan var på G. Situationen är givetvis en annan om man inte är där. Att påbörja en försäljning efter att man bestämt sig och manipulera sin partner att gå med på det skulle jag se som väldigt fult (om inte mannen var våldsam psykiskt eller fysiskt då).

Det här är en rejäl häcksax man kan hamna i. Vägrar partnern sälja så kan man står där med ett hus fortfarande 10 år senare, med enorma skulder som följd.

 

[Palermo]

Jag tycker mannens personlighet och relationens status hade fått avgöra.

För mig hade det varit helt otänkbart att inte berätta samma stund som jag bestämde mig. Vi har trots allt levt lyckligt ihop i nästan 20 år, då hade det varit respektlöst att gå omkring och ljuga och vilseleda.

Sen förstår jag att man resonerar annorlunda om man har andra erfarenheter. Men jag har en svåger som precis blivit lämnad av sin sambo och det var ganska uppenbart att hon planerat separationen och tidpunkten för den i månader, allt för att förfördelas så mycket som möjligt och tjäna ekonomiskt på det. Han blev rejält utnyttjad. Att det finns andra män som beter sig som svin är svårt att acceptera som argument för att han ska bli så utnyttjad.

Inget i det du berättar tyder på att det argumentet har använts beträffande din svåger, vad jag kan se?

 

[Rumpnissen]

Inget i det du berättar tyder på att det argumentet har använts beträffande din svåger, vad jag kan se?

Jag förstår inte vad du menar? Vilket argument? Att andra män beter sig som svin?
Det har använts av andra i tråden för att ts ska vänta med att berätta.

Jag skrev det som en sambandsmarkering, för att förklara mitt ställningstagande. Hade jag nyligen haft andra erfarenheter i min närhet att jag mycket möjligt svarat ts annorlunda.

 

[Septicemia]

Hade jag haft minsta pyttelilla uns av oro för hur reaktionen skulle bli från partnern så hade jag väntat med att berätta till efter försäljningen.

 

[MiaMia]

Vägrar partnern sälja så kan man står där med ett hus fortfarande 10 år senare, med enorma skulder som följd

Har du något exempel på att tingsrätten skulle ha nekat försäljning av samägd fastighet, eller att handläggningstiden skulle varit 10 år. Det är väl snarast en typ av ärenden som är rutinavgöranden och går rätt fort?

Däremot kan man hamna på pottkanten av att vara medlåntagare i ett hus man inte alls äger någon del av och därmed inte kan påverka försäljningen av. Men så länge det är ett gemensamt införskaffat hus så kan man då få det hanterat i bodelningen genom att det är samboegendom, och därefter vid behov sälja det.

 

[Eurydome]

Jag har avslutat mina relationer direkt när jag känt mig "klar" och det har inte varit några problem alls att sälja huset osv.
Meeen hade jag känt den oron som ts gör då hade jag också kunnat överväga att vänta, ordnat eget boende i förväg osv.
Allt är inte så svartvitt och jag tycker inte msn kan säga att ena eller andra sättet är rätt eller fel.

Ja det är så jag menar, att det beror på omständigheterna. Känner man en oro så får man naturligtvis agera utefter det.

 

[Bison]

Ja det är så jag menar, att det beror på omständigheterna. Känner man en oro så får man naturligtvis agera utefter det.

Ja och då är det ju inte konstigt att så många tycker det är självklart att vänta just eftersom TS i trådstarten kände olust.
Det är ju ingen allmän fråga om huruvida man bör berätta eller inte.

 

[SiZo]

Har du något exempel på att tingsrätten skulle ha nekat försäljning av samägd fastighet, eller att handläggningstiden skulle varit 10 år. Det är väl snarast en typ av ärenden som är rutinavgöranden och går rätt fort?

Däremot kan man hamna på pottkanten av att vara medlåntagare i ett hus man inte alls äger någon del av och därmed inte kan påverka försäljningen av. Men så länge det är ett gemensamt införskaffat hus så kan man då få det hanterat i bodelningen genom att det är samboegendom, och därefter vid behov sälja det.

Det är nog snarare andra omständigheter som gör att det drar ut på tiden. Att man inte dyker upp, att handlingar inte lämnas in, att själva försäljningen blir omöjlig för att exet förstör och ser till att ingen VILL köpa, och så slutar det med att man får sälja för brakförlust. Först försöker man utan tingsrättens inblandning tänker jag. Och det tar sin lilla tid.

Jag läste det här inlägget på Linkedin för flera månader sedan. Vet inte detaljerna kring det hela såklart, men att det kan ta tid om man har otur, det verkar vara vedertaget.

https://www.linkedin.com/posts/cami...b&rcm=ACoAAB2Q2pUBH_s2gmlUXSdKWrqdAdSR5dPxOPQ

 

[MiaMia]

Det är nog snarare andra omständigheter som gör att det drar ut på tiden. Att man inte dyker upp, att handlingar inte lämnas in, att själva försäljningen blir omöjlig för att exet förstör och ser till att ingen VILL köpa, och så slutar det med att man får sälja för brakförlust. Först försöker man utan tingsrättens inblandning tänker jag. Och det tar sin lilla tid.

Jag läste det här inlägget på Linkedin för flera månader sedan. Vet inte detaljerna kring det hela såklart, men att det kan ta tid om man har otur, det verkar vara vedertaget.

https://www.linkedin.com/posts/camilla-gronbladh_vi-är-skilda-men-jag-är-fortfarande-fast-activity-7376854249433018368-QK83?utm_source=social_share_send&utm_medium=member_desktop_web&rcm=ACoAAB2Q2pUBH_s2gmlUXSdKWrqdAdSR5dPxOPQ

Jo, att bodelning kan ta tid. Men där var det en skilsmässa, det är ju en väldig skillnad hur beroende man blir av bodelningen när den gäller alla tillgångar.

Jag ser det snarare som att ifall man har ett ex. som börjar obstruera så är det bättre att gå till TR rätt snart för att påverkan av vad han gör ska bli mindre på själva försäljningen. Om man är där det finns en hyfsat bra marknad för hus. (Annars har man en rad problem av andra skäl)

Jag tror inte att rätten att sälja huset kan blockeras av att det pågår en bodelningsprocess?

 

[SiZo]

Jo, att bodelning kan ta tid. Men där var det en skilsmässa, det är ju en väldig skillnad hur beroende man blir av bodelningen när den gäller alla tillgångar.

Jag ser det snarare som att ifall man har ett ex. som börjar obstruera så är det bättre att gå till TR rätt snart för att påverkan av vad han gör ska bli mindre på själva försäljningen. Om man är där det finns en hyfsat bra marknad för hus. (Annars har man en rad problem av andra skäl)

Jag tror inte att rätten att sälja huset kan blockeras av att det pågår en bodelningsprocess?

Självklart är det bäst att gå till TR så fort det går.

 

[Palermo]

Jag förstår inte vad du menar? Vilket argument? Att andra män beter sig som svin?
Det har använts av andra i tråden för att ts ska vänta med att berätta.

Jag skrev det som en sambandsmarkering, för att förklara mitt ställningstagande. Hade jag nyligen haft andra erfarenheter i min närhet att jag mycket möjligt svarat ts annorlunda.

TS verkar ju ha skäl att vara försiktig.

 

[Rumpnissen]

TS verkar ju ha skäl att vara försiktig.

Jag tyckte inte det framgick innan jag skrev det inlägget.

Att ens partner blir arg, ledsen och förtvivlad av att bli dumpad tycker jag inte behöver betyda att man behöver vara orolig för något mer än dålig stämning.

Därav att jag i nästa inlägg skrev att jag hade respekt för henne oro. För jag vill inte heller förminska något.

 

[DressyrMupp]

Det är nog snarare andra omständigheter som gör att det drar ut på tiden. Att man inte dyker upp, att handlingar inte lämnas in, att själva försäljningen blir omöjlig för att exet förstör och ser till att ingen VILL köpa, och så slutar det med att man får sälja för brakförlust. Först försöker man utan tingsrättens inblandning tänker jag. Och det tar sin lilla tid.

Jag läste det här inlägget på Linkedin för flera månader sedan. Vet inte detaljerna kring det hela såklart, men att det kan ta tid om man har otur, det verkar vara vedertaget.

https://www.linkedin.com/posts/camilla-gronbladh_vi-är-skilda-men-jag-är-fortfarande-fast-activity-7376854249433018368-QK83?utm_source=social_share_send&utm_medium=member_desktop_web&rcm=ACoAAB2Q2pUBH_s2gmlUXSdKWrqdAdSR5dPxOPQ

Dessutom om det gäller bodelning sambo- måste en köpt fastighet registreras som ägare i fastighetsregistret av båda parter.

Spelar ingen roll huruvida man är medlåntagare eller vilken summa som betalas av vem.

Jag förlorade själv ca 1,5 miljoner för en del år sedan.
Kanske bodelningslagen ändras men nog så viktigt att ha koll på.