Twihard
Trådstartare
Det kan ta emot att åka långt när man mår dåligt, helt förståeligt. Jag pendlade 10 mil till behandling och 10 mil hem så 20 mil dagligen och det var så 3-4 dagar i veckan i ett år ungefär totalt.
Definitivt inte optimalt och inte heller riktigt vad jag behövde men jag hade inte riktigt några andra val. Behandlingen fanns inte att tillgå på mer än en plats i hela regionen.
Sen blev det ”bara” 2 timmar per dag när dom bytte stad. Om du byter eller får kontakt med psykiatrin, finns det möjligheter för kollektivtrafik? Det är tungt nog att ta sig an allt och om du åker långt och är trött efter samtalet så kan det vara skönt att bara sätta sig på en buss eller ett tåg istället.
Och långt behöver inte vara flera mil för är man deprimerad kan ju en meters förflyttning kännas omöjlig.
Det är smidigare med bil än kollektivtrafik som går för sällan och inte nära VC liksom. Men ska kolla upp möjligheterna. Jag vill ju helst till psykiatrin eftersom jag haft problem länge och äntligen vågar be om hjälp, men jag nekas. Jag försökte egenremiss i höstas strax innan jag liksom kraschade men fick tillbaka att jag måste gå via VC. Och de nekade ju även företagshälsan