Bukefalos 28 år!

Och där fick man för att man ville vara snäll....Långt!

Det skulle nog vara svårt att genomföra med en person som är sjuk.

Nej, det har förekommit. "Det här håller inte" har programledarna sagt och skickat ut personen att söka jobb, ofta med hjälp av en coach och att programmet ordnat första-mötet. TV-bilden är att det har lyckats och att personen därmed har börjat må bättre, och ha mer inkomst. Nu är det inte akut sjuka människor de besökt; utan människor som varit sjukskrivna (i ett fall med sjukersättning) i flera år med diagnoser som inte på något sätt hindrar arbete till 100%.

Det är ju en förenklad bild; och det är inte alltid lätt att hitta ett passande arbete.
 
Senast ändrad:
Sjuk och sjuk - räknas ADHD och depression?

Det beror ju på hur arbetsförmågan påverkas. Jag känner en med dessa diagnoser som jobbar, dock ej på heltid. En hjärtsjuk t.ex., som är ordinerad vila av läkaren för att kunna läka, är ett mer solklart fall på att inte vara i skick för arbete. För egen del hade jag sådan ångest att jag hade svårt att vistas på platser utanför hemmet, men med färdtjänst och en trygg plats med pålitliga människor som kunde backa upp mig och vara ett stöd, då kunde det funkat. När jag började arbetsträna var första steget att ta sig dit, vara där några timmar och sedan klara av att åka hem. Dessvärre är inte arbetsmarknaden anpassad för en sådan funktionsnedsättning.
 
Här får du inte ny lägenhet om du har skulder, anmärkningar även om du har fast jobb.
Borgenär spelar ingen roll eller tidigare referenser. skulle man sakna inkomst från jobb och tex ha sjukpenning, soc men vara fri från skulder och anmärkningar får du inget heller.
Numera så förstår jag det där.
Och kommer i framtiden att göra precis likadant.
Himmel vad med problem jag kommer att slippa då.
 
Varje ny månad är en ny chans att agera smartare och bättre, bara man kan få stöd och kunskap om hur man gör.
Är delvis med på din linje i övrigt, men måste här göra ett inpass...

Varje ny månad är en ny chans om du överhuvudtaget får in några pengar den månad. Om kontot redan i stort sett är på noll och det inte kommer in några pengar då får man trolla med knäna om det ska lösa sig, och då behövs verkligen möjligheter till akut hjälp.
Det kan vara att du får in så små summor att det bara löser sig dag för dag, särskilt mycket till planering är inte alltid möjligt även om man måste fortsätta försöka få det att räcka så långt så möjligt.

/Camilla
 
Jag har nästan varit i din situation med en stor skillnad jag fick ett mycket bättre mottagande av soc(för visst var du en av dom som hade strul i kontakten med dom?) också klarat mig mycket tack vare hjälp av andra, och jag säger inte att det inte är många som behöver hjälp. Däremot tror jag det är många som utnyttjar sådana här möjligheter fast dom hade klarat sig om dom prioriterat annorlunda, och tänkt efter hur dom använder sina pengar.

/Camilla

Är man i övre medelåldern så finns det oftast inte något skyddsnät kvar. Föräldrar, syskon är döda och de vänner man har kvar faller undan för undan ifrån. Alla flyttar hit och dit och att hålla kontakten är mer och mer besvärligt varefter åren går. Återstår samhällets skyddsnät.

Något som jag tycker är intressant i sammanhanget är att det skall vara "Någon annan" som ordnar upp situationen.
Samt att denna "Någon annan" inte får göra det på annat vis än vad den hjälpbehövande önskar.

Får? Var har du fått det ifrån? I mitt fall skulle jag gråtit av lycka av ett paket fiskpinnar, en limpa och nåt att bre på mackan.
 
Är delvis med på din linje i övrigt, men måste här göra ett inpass...

Varje ny månad är en ny chans om du överhuvudtaget får in några pengar den månad. Om kontot redan i stort sett är på noll och det inte kommer in några pengar då får man trolla med knäna om det ska lösa sig, och då behövs verkligen möjligheter till akut hjälp.
Det kan vara att du får in så små summor att det bara löser sig dag för dag, särskilt mycket till planering är inte alltid möjligt även om man måste fortsätta försöka få det att räcka så långt så möjligt.

/Camilla

Det är därför socialbidrag och existensminimum finns som ett skyddsnät - en lägsta inkomst som finns varje månad. Sedan finns det vissa saker som ställer till det även där, ffa när det gäller hård skuldsättning. För ett tillfälligt problem kan en tillfällig lösning vara det enda som behövs. För långsiktiga problem måste man anpassa sig och prioritera tills man inte längre har ett ekonomiskt problem.

Privatekonomi är ingen rocket-science. Lista inkomster, lista utgifter, prioritera utgifter och dra gränsen där det slår genom nollan. Eller justera, spara på posterna. Helst med lite sparande på utgiftssidan för att undvika tillfälliga svackor.
 
Det är därför socialbidrag och existensminimum finns som ett skyddsnät - en lägsta inkomst som finns varje månad. Sedan finns det vissa saker som ställer till det även där, ffa när det gäller hård skuldsättning. För ett tillfälligt problem kan en tillfällig lösning vara det enda som behövs. För långsiktiga problem måste man anpassa sig och prioritera tills man inte längre har ett ekonomiskt problem.

Privatekonomi är ingen rocket-science. Lista inkomster, lista utgifter, prioritera utgifter och dra gränsen där det slår genom nollan. Eller justera, spara på posterna. Helst med lite sparande på utgiftssidan för att undvika tillfälliga svackor.
Fast socialbidrag och liknande kommer aldrig bli så snabba lösningar att det kan lösa ett akut behov av mat för dagen, det tar tid, det måste till en viss del bestå av byråkrati om det ska hamna hos rätt folk inte åt de som tycker bidragen är en enkel utväg.
Privatekonomi är helt plötsligt rocket-science när du står med noll på kontot och kostnader som du vet är där, men du inte har en aning nollan på kontot ändrar sig.

/Camilla
 
Jag hade ju precis svängt åt rätt håll, inte så mkt att jag kunde betala skulderna, inte på lägsta nivån av a-Kassa, men ändå ha ca 2500kr över till mat och sånt.
Väldigt bra summa för mig.
Sen blev jag sjukskriven..
Så nu får jag börja om igen.
Inte lätt när man är sjukskriven för hjärntrassel, men får gå efter förra strategin.
Ska börja jobba eller arbetsträna på deltid i höst. Känns ok, även om det innebär att allt annat får bli liggandes för att man ska orka :)
 
Fast socialbidrag och liknande kommer aldrig bli så snabba lösningar att det kan lösa ett akut behov av mat för dagen, det tar tid, det måste till en viss del bestå av byråkrati om det ska hamna hos rätt folk inte åt de som tycker bidragen är en enkel utväg.
Privatekonomi är helt plötsligt rocket-science när du står med noll på kontot och kostnader som du vet är där, men du inte har en aning nollan på kontot ändrar sig.

/Camilla
Precis, alla säger, ring och skjut på räkningar eller dela upp. Lätt gjort när man inte vet om eller när man får pengar.
 
Fast socialbidrag och liknande kommer aldrig bli så snabba lösningar att det kan lösa ett akut behov av mat för dagen, det tar tid, det måste till en viss del bestå av byråkrati om det ska hamna hos rätt folk inte åt de som tycker bidragen är en enkel utväg.
Privatekonomi är helt plötsligt rocket-science när du står med noll på kontot och kostnader som du vet är där, men du inte har en aning nollan på kontot ändrar sig.

/Camilla

Det är fortfarande inte rocket-science. Det handlar om plus och minus, och alla kronor räknas med exakt samma värde. Även de som man köper cigaretter, hundmat, alkohol, läsk och godis för.

Ett akut behov av mat för dagen är sällan ett problem som huxflux dyker upp helt oförväntat - @Petruska vittnar om att familjerna (nog) har haft långvariga kontakter med myndigheter. Då har man nog redan navigerat med små marginaler ett tag.
 
Det är fortfarande inte rocket-science. Det handlar om plus och minus, och alla kronor räknas med exakt samma värde. Även de som man köper cigaretter, hundmat, alkohol, läsk och godis för.

Ett akut behov av mat för dagen är sällan ett problem som huxflux dyker upp helt oförväntat - @Petruska vittnar om att familjerna (nog) har haft långvariga kontakter med myndigheter. Då har man nog redan navigerat med små marginaler ett tag.
Fast man tror och hoppas i det längsta att det ska lösa sig
Tro mig... Man vill inte be om hjälp bara sådär...
 
Fast man tror och hoppas i det längsta att det ska lösa sig
Tro mig... Man vill inte be om hjälp bara sådär...

Jag tycker att det är synd att det är såpass stigmatiserat att ta emot hjälp från samhället. Även om jag tror att det luckras upp litegrann med tiden. Alla kan vi hamna i den sitsen, med otur, felval, sjukdom eller andra händelser. Det är ju därför det finns ett skyddsnät.

Sedan ska det finnas ganska höga krav på att man försökt det mesta annat. Men när man väl är där ska man inte behöva känna att man tar emot allmosor, utan landar i det skyddsnät vi gemensamt skapat åt varandra.
 
Lite samma med matkasse, om det blir mer än temporärt. Det räknas in i budgeten och fördröjer riktiga bärande lösningar. Som att skicka flaskvatten istället för att hjälpa med att borra brunnar och installera avsaltningsanläggningar.

Och då frågar jag igen: hur vet du det? Hur vet du att matkassarna räknas in i hushållsbudgeten? Hur vet du att det finns så många och så släpphänta välgörenhetsorganisationer att mottagarna kan ligga på sofflocket och lugnt räkna med att matkassen kommer den här veckan också?

Visst, du säger "om det blir mer än temporärt". Det tangerar halmgubbedebatt att basera en argumentation på något som man inte vet om det ens existerar. Som Mabuses elefanter på E4-an. "Det är för jävligt om det springer elefanter på E4:an!" Ja, OM, ja...

Det finns ett Sverige som du och några till här uppenbarligen inte ser. Ett annat Sverige där utförsäkrade, arbetslösa och sjuka föräldrar, ofta i flerbarnsfamiljer, tippas över kanten ekonomiskt av en oväntad utgift. Eller är redan så urgröpta ekonomiskt av stora skulder att de inte får ihop till barnens måltider.

Jag lever så ekonomiskt tryggt att jag ibland blivit orolig för min kompass, för att den inte styr mig mot hela verkligheten längre. Men när jag lämnat mina matkassar har jag fått glimtar av det där andra Sverige, i lägenheter som socialen hänvisat i stadsdelar där jag aldrlg någonsin känt någon som bott.

Att i sådana fall komma dragande med hurtiga råd för en "korrigering" (hur fasen kunde du använda det ordet??) ... Du hade inte klarat att göra det om du varit med, jag lovar. Och allt det där du återkommer till om att varje människa kan göra rätt val med rätt stöd eller hur det nu var - det, om något, är liberalt snömos.
 
Ja, jag tror på människor och deras förmåga, att med kunskap klara av att styra sina egna liv. Det är inte liberalt snömos. Det finns poänger med att det inte är så smart att blanda akuthjälpen med korrigeringen. Men korrigeringen behövs för att komma ur beroendet av allmosor. Att få professionell hjälp med sin ekonomi för att minska riskerna.

Jag är uppvuxen nära fattigdom. Jag besöker fortfarande områden hårt präglade av fattigdom, men inte för att ge allmosor. Utan för att besöka vänner. Jag har även bott i dessa områden tidigare i livet.

Det nyliberala snömoset utgörs normalt i den här typen av debatt av de som tycker att allmosor är ett fullgott samhälleligt skyddsnät.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ God morgon, och gott nytt år! :heart Jag har lite nätfasta över ledigheterna men behöver verkligen er expertis just nu. Jag berättade...
2
Svar
38
· Visningar
3 830
Senast: Badger
·
  • Artikel
Dagbok Nu kommer jag med en sån relationstråd igen. Men jag känner att ni här på Buke alltid säger så kloka saker och jag vill gärna höra hur...
Svar
7
· Visningar
1 080
Senast: tanten
·
Samhälle I tråden om religion togs det upp att det var fel att vården erbjöd samtalsstöd till patienter hos en präst när kurator hade semester...
11 12 13
Svar
258
· Visningar
11 045
Senast: Enya
·
Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 164
Senast: lilstar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp