Om ni hade fått spola tillbaka tiden (utbildning)

[Zoya]

Vad blev det då, blev det något snarlikt eller helt annat?

Det blev något helt annat kan man väl säga. Inget naturvetenskapligt öht

Jag är rätt nöjd ändå idag även om betygshetsen på den valda linjen var chockerande i början. För mig som dessutom pluggade med småbarn i bilden så var jag ganska snart tvungen att välja om jag ville plugga dygnet runt eller plugga rimligt mycket och ägna resten av tiden åt mina barn, vilket då automatiskt skulle generera i att inte få toppbetyg i allt.
När man väl är klar och får in en fot i arbetslivet och nischar sig så är det inte så många som tänker eller tittar på betygen längre

 

[Dressyrtjejen_97]

Nu pluggar jag ju visserligen fortfarande, men såhär långt hade jag valt samma sak och tagit samma väg.
Läste ekonomiprogrammet inr. juridik på gymnasiet. 1 år på fysisk gymnasieskola och 2 år på distans. Hade möjligen läst på distans från början om jag hade vetat att det alternativet fanns.

Hade ett sabbatsår emellan som enklast kan beskrivas som pannkaka.

Började sedan läsa ekonomiekandidat med kulturprofil. Just profilen har jag velat lite kring, även om jag nu landat i att det nog är rätt så bra ändå, men just ekonomiekandidat som sådant känns helt rätt för mig! Det är ju också väldigt brett, så när jag väl är klar känns det som att jag har "alla" (iaf väldigt många) dörrar öppna i arbetslivet, vilket delvis också var en baktanke med mitt utbildningsval.

 

[Koltrast]

Mitt utbildnings- och yrkesliv har hittills varit rena rama serpentinvägen! Efter en kaotisk gymnasietid, som slutade i ofullständiga betyg till följd av mer eller mindre total frånvaro sista året, har jag tragglat mig fram med jobb, en termin på Komvux, en mängd andra olika jobb, inträdesprov till en prestigefylld utbildning, som jag kom in på och påbörjade, men sen bara var kvar fyra år på innan jag började jobba inom samma område trots avsaknad av examen. Jag var alldeles för begåvad på området och hade det å ena sidan väldigt lätt för mig, samtidigt som jag hade en hysterisk prestationsångest som gjorde livet i det yrket till en plåga och mig i slutänden ganska usel på att producera.

Byta utbildning var länge otänkbart, jag hade ju så mångas drömjobb och kände passionerat för mitt ämne - för att inte tala om att jag var alldeles för gammal för att byta bana och påbörja en ny lång utbildning (för gammal, sånt trams!) - men jag vantrivdes.

Det tog nästan tio år innan jag vågade släppa taget helt, skriva högskoleprovet och påbörja en ny femårig utbildning. Att släppa var att ge upp en gammal dröm och jag tror att det hade varit möjligt för mig att hitta ett sätt att få det att funka med mitt gamla yrke, men jag bestämde mig för att ge mig själv lov att prova något nytt.

Jag vet inte om jag kan ångra något, för jag tror inte att jag hade klarat det jag gett mig på nu som tjugoåring. Att det skulle finnas en utbildning eller ett yrke som är helt rätt tror jag inte en sekund på och själv hade jag kunnat tänka mig en väldig massa olika banor.

 

[sassiball]

Vad tråkigt, vadå för stämpel?

Ja på pappret såklart ingen stämpel, men de arbeten jag sökte var alltid kalla handen , ofta med "du har ju mest jobbat med djur tidigare", och det slår liksom inte så hårt när man söker ett jobb som handläggare, oavsett att man har en lång utbildning bakom sig.
Jag försökt lyfta fram och trycka på att jag även suttit med i styrelse t.ex. att jag gjorde mycket administrativt arbete även som djurskötare, men det enda som syntes var mina många år som djurskötare och de flesta tycker bara att det verkar vara ett märkligt yrkesval, de flesta vet inte vad arbetet innebär. Ja det var oerhört tråkigt, jag blir ledsen när jag tänker på det. Desto gladare är jag nu, när jag äntligen nådde fram. En ny värld har ju öppnat sig för mig.

 

[Fiorano]

Jag hade valt samma gymnasie, men jag hade pluggat ordentligt. Egentligen var den skolan en riktig räkmacka men mitt tonårsjag var dumihuvet och fattade förstås inte att gymnasiet är bland det enklaste som krävs av oss i livet. Sen är det mest jobbval jag verkligen hade velat ändra i mitt liv. Började inte läsa på universitet förrän jag var 29 och jag valde rät ämnen, men gick ut alldeles för hårt och brände mig helt på pluggandet och har inte lyckats ta tag i det igen så lär aldrig få min kandidat klar.

 

[Lillgrådis]

Började sedan läsa ekonomiekandidat med kulturprofil. Just profilen har jag velat lite kring, även om jag nu landat i att det nog är rätt så bra ändå

Jo, just Kulturprofilen kan det ju finnas anledning att vela ganska mycket inför. (förlåt min dåliga humor! Skyller på att jag sovit för lite och varit uppe för tidigt idag)

 

[Koltrast]

Ja, det var för mig inte alls rätt val egentligen. Jag hade behövt ta en ordentlig paus och bara rest och jobbat istället. Men då var jag så himla stressad jämt, hade så himla bråttom med att få ordning på allt. Kommer ihåg när jag var 25 och övervägde att börja om på universitetet och läsa en ny kandidat men att jag på en gång tänkte att "nej, det är kört, jag är för gammal!". Känns ju jävligt främmande nu kan jag säga . Men då var det liksom så.

Men eller hur, jag var 25-26 när jag började tänka på att byta bana, men tyckte att jag var för gammal! Himmel...

Det skulle jag kunna ångra: att jag inte bara gav fan i gymnasiet direkt istället för att börja och skolka och hoppa av. Att jag inte hittade något annat och körde på det just då. Tex mjölka kor, plantera skog, teckna kroki. Vad som helst hade varit bättre just då.

Jag kan önska att jag hade fattat att det ordnar sig ändå och att något år hit eller dit inte spelar någon roll. Jag önskar att någon sagt det till mig när jag försökte pressa mig igenom gymnasiet trots att jag vantrivdes och mådde skrutt.

 

[athena_arabians]

Men eller hur, jag var 25-26 när jag började tänka på att byta bana, men tyckte att jag var för gammal! Himmel...

Jag kan önska att jag hade fattat att det ordnar sig ändå och att något år hit eller dit inte spelar någon roll. Jag önskar att någon sagt det till mig när jag försökte pressa mig igenom gymnasiet trots att jag vantrivdes och mådde skrutt.

Mina föräldrar var INTE glada när jag började jobba efter grundskolan. Men jag är glad att de litade på och stöttade mig i mitt val. De var ju naturligtvis förtvivlade över hur dåligt jag mådde pga skolan så de insåg nog att det var just det jag behövde då.

 

[julgrisen]

Jag var tveksam under hela utbildningen och även ett tag när jag var klar, men nu när jag jobbat i några år hade jag definitivt valt socionom igen om jag fick göra om det. Hade dock tyckt det var bättre att jobba lite innan och läsa utbildningen när jag var lite äldre, då
tror jag att jag hade uppskattat den mer och också gjort bättre ifrån mig.

 

[Dressyrtjejen_97]

Jo, just Kulturprofilen kan det ju finnas anledning att vela ganska mycket inför. (förlåt min dåliga humor! Skyller på att jag sovit för lite och varit uppe för tidigt idag)

Hahaha

 

[niardasp]

Jag är hittills nöjd med de val jag gjort! Särskild nöjd är jag över att jag pluggat, jobbat och bott utomlands i flera längre perioder. Det har givit mig ovärderliga erfarenheter och syn på andra människor och världen i stort.

Jag är också nöjd med min universitetsutbildning. Jag började brett men smalnade sedan av inriktningen till en bransch som är på frammarsch och där det finns stort behov av kunskap.

Nu ska jag bara hitta ett roligt jobb också för att på riktigt ta mig in i branschen

Jag vet inte alls vad jag hade valt för utbildning om jag skulle göra om. Det tog mig ett antal år efter gymnasiet att hitta det jag nu pluggat till, och jag har aldrig haft en plan B eller något annat ämnesområde som lockat.

Jag får återkomma om några år när jag förhoppningsvis etablerat mig lite mer och kan utvärdera huruvida jag valt rätt eller inte.

 

[Lillgrådis]

Då hade jag provat en helt annan bana. Jag tittade faktiskt på möjligheten för ett antal år sen, men ansåg att jag skulle vara "för gammal" för en ny karriär när jag var färdigutbildad, så jag struntade i det.
Jag skulle gärna ha läst arkitekt, jobbat några år och sen fortsatt med vidarekunskaper i byggnadsantikvarieämbetet

Ja, det där låter iofs som ett HELT okej alternativ också... jag sökte faktiskt arkitektlinjen också en gång i världen, men nu blev det som det blev. Jag tvivlade lite för mycket på om jag skulle behöva en större konstnärlig skicklighet för att bli en bra arkitekt - och sedan har jag för mig att det var högre intagningspoäng dit också... Landskapsarkitekt eller trädgårdsdesigner är också saker som jag inte hade lidit av att börja någon ny arbetsvecka med.

Så även om jag är jättenöjd och tycker jag haft tur som tagit mig fram med mitt yrkesval, så kunde jag säkert ha blivit lycklig med något helt annat också. När jag var liten brukade min far göra en lek med att skriva en massa yrken på ett A4-papper. Sedan rullade han det runt en penna och så fick man säga stopp och då skulle man "bli" det som det stannat vid. Jag tror att det var mycket få akademikeryrken på listan, men vid 7-8 års ålder så tyckte jag att det mesta kändes väldigt spännande och intressant som Framtiden.

Även om ridande polis var det absolut mest fantastiska jag kunde föreställa mig just då. Ibland far den tanken förbi fortfarande när jag ser polishästarna, men det är nog lite sent nu. Och min syn på delar av det jobbet lite mindre romantisk.

 

[Snurrfian]

Det enda jag faktiskt ångrar är att jag inte läste matte B på gymnasiet, nu lyckades jag traggla mig igenom den i "vuxen ålder" men den kändes väldigt väldigt tung. Sen kan jag ångra att jag inte började läsa på universitet tidigare och att jag inte valde att läsa ämneslärareutbildningen på distans. Men inte så att jag går och ältar över det, men så här med facit i hand så har jag insett att distans passar mig betydligt bättre. Jag är inte intresserad av studentlivet i övrigt utan blir mest trött på restiden.

@pepp jag har precis fyllt 40, är inne på termin 5 av 10 eller kanske snarare 11 eftersom jag vill ha behörighet i religion också. Jag känner att jag har mycket kvar att ge och att jag är eftertraktad på arbetsmarknaden just tack vare min ålder. Mina barn är stora och självgående, jag är trygg i mig själv och har livserfarenhet samtidigt som jag har en färsk utbildning.

 

[Petruska]

Men eller hur, jag var 25-26 när jag började tänka på att byta bana, men tyckte att jag var för gammal! Himmel...

Jag kan önska att jag hade fattat att det ordnar sig ändå och att något år hit eller dit inte spelar någon roll. Jag önskar att någon sagt det till mig när jag försökte pressa mig igenom gymnasiet trots att jag vantrivdes och mådde skrutt.

Men det betyder också att du upplevde att du VAR på en bana vid 25-26?

Jag ÄR ju de facto på en bana nu, och jag har varit på den sen 2001 i alla fall, men jag har ingen KÄNSLA av att vara på en bana. Känslan är mer att "nu gör jag det här, sen får vi se".

Det möttes inte med jubelsång när jag hoppade av gymnasiet, direkt. Min mamma tröstade sig med att Jan Myrdal slutade skolan "för att få lära sig något".

 

[Koltrast]

Men det betyder också att du upplevde att du VAR på en bana vid 25-26?

Jag ÄR ju de facto på en bana nu, och jag har varit på den sen 2001 i alla fall, men jag har ingen KÄNSLA av att vara på en bana. Känslan är mer att "nu gör jag det här, sen får vi se".

Det möttes inte med jubelsång när jag hoppade av gymnasiet, direkt. Min mamma tröstade sig med att Jan Myrdal slutade skolan "för att få lära sig något".

Jag såg det nog inte som det då, att jag var på en bana, eftersom jag mest bara såg kaos. Men visst, på sätt och vis var jag ju det. Då såg jag bara att jag inte var klar och aldrig, aldrig ville gå tillbaka till min utbildning.

 

[Red_Chili]

Med tanke på hur allt var förut så tror jag inte att jag hade kunnat göra något annorlunda, men jag önskar att jag hade kunnat få den hjälp som behövts för att orka hålla mig till ett och samma gymnasium istället för att hoppa av pga skoltrötthet (och allmänt uselt psykiskt mående), byta till annat gymnasium, missa massor och trassla runt i all oändlighet.

Nu är jag 28år och det känns som om det är först nu som det börjar bli ordning på allt. Jag har äntligen(!) fått en fast anställning. Bara en sådan sak som att gå på schema nu istället för att vara timanställd är Så. Jäkla. Skönt. Jag har lyckats hamna på ett ställe där jag ständigt utmanas, på en för mig passande nivå och kollegorna är fantastiska. Dessutom är många(!) av de högre uppsatta sådana som tidigare jobbat så som jag gör nu och det finns absolut möjligheter att vidareutbilda sig och få andra arbetsuppgifter inom företaget för den som vill. Det tycker jag känns bra, för då behöver jag inte tänka "Jahapp, nu är jag fast på ett nytt ställe". Mycket av det jag gör nu kan jag dessutom ha nytta av i helt andra typer av yrken, så om/när jag tröttnar borde det gå bra att testa något helt annat.

Mitt problem annars är att jag vill allt av allt. Jag drömde som så många andra om veterinäryrket när jag var liten, men ja, det var det där med att plugga massor... Sedan har jag funderat på fysioterapeut, både för människor och hundar, det tror jag egentligen är mer "min grej" än veterinär. Men så är jag tokigt förtjust i bilar också och hade gärna(!) jobbat med bilar på något sätt. Vissa kreativa yrken hade också kunnat vara något, om det inte vore för extrem prestationsångest.

Så tja, "vilja allt av allt" i kombination med prestationsångest och att vara proffs på att ställa till det för sig själv... Det är inte helt enkelt då. Egentligen ångrar jag ingenting jag gjort, men det är ju lite synd att jag hindrar mig själv från så otroligt mycket här i livet.

 

[Tassetass]

Med tanke på hur allt var förut så tror jag inte att jag hade kunnat göra något annorlunda, men jag önskar att jag hade kunnat få den hjälp som behövts för att orka hålla mig till ett och samma gymnasium istället för att hoppa av pga skoltrötthet (och allmänt uselt psykiskt mående), byta till annat gymnasium, missa massor och trassla runt i all oändlighet.

Nu är jag 28år och det känns som om det är först nu som det börjar bli ordning på allt. Jag har äntligen(!) fått en fast anställning. Bara en sådan sak som att gå på schema nu istället för att vara timanställd är Så. Jäkla. Skönt. Jag har lyckats hamna på ett ställe där jag ständigt utmanas, på en för mig passande nivå och kollegorna är fantastiska. Dessutom är många(!) av de högre uppsatta sådana som tidigare jobbat så som jag gör nu och det finns absolut möjligheter att vidareutbilda sig och få andra arbetsuppgifter inom företaget för den som vill. Det tycker jag känns bra, för då behöver jag inte tänka "Jahapp, nu är jag fast på ett nytt ställe". Mycket av det jag gör nu kan jag dessutom ha nytta av i helt andra typer av yrken, så om/när jag tröttnar borde det gå bra att testa något helt annat.

Mitt problem annars är att jag vill allt av allt. Jag drömde som så många andra om veterinäryrket när jag var liten, men ja, det var det där med att plugga massor... Sedan har jag funderat på fysioterapeut, både för människor och hundar, det tror jag egentligen är mer "min grej" än veterinär. Men så är jag tokigt förtjust i bilar också och hade gärna(!) jobbat med bilar på något sätt. Vissa kreativa yrken hade också kunnat vara något, om det inte vore för extrem prestationsångest.

Så tja, "vilja allt av allt" i kombination med prestationsångest och att vara proffs på att ställa till det för sig själv... Det är inte helt enkelt då. Egentligen ångrar jag ingenting jag gjort, men det är ju lite synd att jag hindrar mig själv från så otroligt mycket här i livet.

Om, jag säger bara OM, pluggandan faller på så är 28 faktiskt en asbra ålder att börja plugga. Jag rekommenderar starkt just 28.

 

[Red_Chili]

Om, jag säger bara OM, pluggandan faller på så är 28 faktiskt en asbra ålder att börja plugga. Jag rekommenderar starkt just 28.

Haha Jag har funderat på det flera gånger, när jag råkat vara sugen på ett visst yrke mer än 2 dagar i rad och inser att jag behöver plugga för att kunna få det. Men ja... Just nu trivs jag så bra på nuvarande jobbet att det inte lockar det minsta att byta. Skulle visserligen kunna plugga på distans, men då kommer frågan "varför?"...

 

[Tassetass]

Haha Jag har funderat på det flera gånger, när jag råkat vara sugen på ett visst yrke mer än 2 dagar i rad och inser att jag behöver plugga för att kunna få det. Men ja... Just nu trivs jag så bra på nuvarande jobbet att det inte lockar det minsta att byta. Skulle visserligen kunna plugga på distans, men då kommer frågan "varför?"...

Nä för fan, trivs du så är det ju bara att njuta av det!

 

[Flavor]

Jag hade valt helt annorlunda idag, jag valde häst inriktning med häst som inriktning (gick att gå häst +natur) och fick häskötarexamen samt massvis med kunskap av mina underbara lärare under gymansietiden. Vilket jag inte ångrar direkt, men jag önskar att jag hade valt att läsa in fler kurser redan då.

Istället fick jag läsa upp 7 kurser jag bara ignorerat och fick ig i på slutbetyget. Får enligt kommunen bara läsa upp dessa och inget utöver, för då har jag "behörighet' till högskola. Läst strö kurser på högskola om ämnen som intresserar mig (arkeologi, geologi samt korta kurser inom lantbrukets djur och djurskydd). Jag ångrar mig grovt, jag skulle satsat på att plugga i gymnasiet och börjat plugga direkt, inte väntat tills jag var 22.

Vet inte vad jag vill än som 29 åring, men nått vill jag, gärna nått som gör att jag är ute största delen, samt får lära andra med. Jobbar i butik nu och trivs väl bra, men det finns inget bättre än skog och natur enligt mig

Stämmer att jag är statsvetare, samt har en yrkesexamen i projektledning. Nu jobbar jag som projektledare inom kurs och konferens, men en bättre beskrivning är väl att jag gör innehållsproduktionen. Alltså bestämmer programpunkterna och vem som ska hålla i dem. De flesta projektledare på mitt jobb är statsvetare i grund och botten, då vi mestadels jobbar med utbildningar inom samhällsbyggnad och lagstiftningar inom offentlig förvaltning. Så det är väl inte direkt kopplat till statsvetenskapen, men det underlättar att ha koll på samhällsfunktionerna.

Jag hade inte tänkt att omskola mig, men just nu är jag lite sugen på att läsa lite kurser inom verksamhetsledning samt företagsekonomi, och det är för det sistnämnda som jag behöver Matte C

Matte c som i tre eller fyra i dagsläget? Matte c när jag läste det är mkt enklare än fyra när jag läste det. Matte 2b var som matte c