Hakanbrakan
Trådstartare
Jag var nog otydlig, när han har bott hos mig i 6 månader vilket är i augusti. Då ska jag utvärdera. Om det är så att han "bara" inte landat än. Men det är ju vissa bitar som är svåra att se förbi, omriktade aggressioner till exempel. Trodde aldrig att han skulle bita, oavsett situation.Nu ska jag vara krass här men 6 månader? Ett halvår är lång tid att i den situationen ni är i. 6 månader på vad? Att få framsteg? Att ge upp och låta hunden slippa må dåligt och avliva? Att omplacera? Din hund mår dåligt i dag, jag förstår att det kan ta tid men 6 månader är lång tid när du redan testat så mycket.
Skriv en lista och testa dig fram.
Krasst kan man säga att om saken inte fungerat eller gett en förbättring inom ett par gånger eller snar framtid så går man vidare med nästa. Det finns ingen rimlighet att prova en sak i flera månader utan minsta framsteg.
Du har en hund som visar omvänd aggressivitet och du har ett litet barn. Det är då oftast bara en tidsfråga innan han biter barnet i sin omvända aggressivitet. Du måste tänka säkerhet här.
Du måste tänka på hur hunden mår, hur du mår men också hur barnet mår och vad du ger för signaler till det i allt det här. Du lär just nu ut att hunden är en källa för frustration, uppgivenhet, känslan av misslyckande och stress.
Jag tycker inte du förstorar upp problemen alls. Hunden har bitit. Hunden visar en aggression. Hunden mår dåligt i situationen som bara du kan lösa. Ibland kan man lösa den för alls bästa med att låta hunden somna in. En död hund lider inte, ibland är det det mest värdiga man kan ge dom i den världen vi lever i där vi styr deras gener genom avel och kräver att dom ska fungera i ett samhälle som är byggt för människor, inte för djuren i sig.
Jag kan se till mig själv i det hela hur olika vi är, jag överlever att bo i stan, men jag vantrivs, blir stressad av alla intryck och mår inte bra i själen. Ute på landet trivs jag bäst i lugnet, det gör också att jag klarar av stadens brus bättre när jag väl är där, men jag mår inte bra av att bo där.
Har en vän som älskar att bo i stan och dess ständiga brus, hon blir uttråkad av att bo på landet.
@Malibu_Stacy gav bra råd. Det är väl en lämplig väg att gå. En veterinär som dessutom är mycket insatt i beteenden är ju det lämpligaste i denna situation oavsett väg att gå framöver.
Hade det bara varit jag och inte ett barn med i bilden hade jag absolut kämpat vidare. Men den familjehund en vi skulle göra allt med har det liksom inte blivit.
Om jag landar i att behålla då får det bli besök till beteendeveterinär för att utreda orsak och om det går att få bukt på.
Jag tror dock han skulle få det bra hos rätt person i rätt miljö, men man kan ju aldrig vara säker. Den tidigare ägaren trodde ju det om mig.