Orolig för jobb?

[Sirap]

Inte för tillfället, men på längre sikt om många kunder blir hårt drabbade.

 

[clusia]

Njae inte egentligen men att få kicken är min stora katastroftanke i livet. Går lite upp och ner hur orolig jag är över det. Skulle vara om hela företaget konkar men jag tror mina chefer kommer omorganisera innan dess så att jobbet finns kvar men på andra sätt.

 

[Mistimed]

Jag är korttidspermitterad 40% från nästa vecka. Jag är lite ängslig. Behöver nog inte oroa mig den allra närmsta tiden dock. Jag är anställd och min kompetens viktig för teamet. Dock är teamet i sig långt ner på priolistan för företaget om det kommer till överlevnad.

Men jag räds inte det minsta att ta andra jobb en period om det skulle knipa. Det löser sig.

 

[Jeffery]

När staten går under försvinner mitt jobb.
Men för samhället i stort är jag seriöst orolig.


Det kommer finnas gott om jobb under den här tiden,
för friska människor. Inom vård och omsorg.
Jag tror vi kommer se samhälls-korttidskontrakt för permitterade från andra yrkesområden inom en månad.

I Italien använder man annars tomma hotell i de värst utsatta områdena som sjukhus, för fall som inte kräver mer än "vänta ut sjukdomen, och träffa inga andra under tiden".
Eget rum, egen dusch, egen toalett, egen tv, Internet.
Där jobbar inte den vanliga vårdpersonalen.

 

[Myzan87]

Nej, underhåll på järnvägen behövs och jag har behörigheter som är attraktiva.

 

[Masqueradee]

Är orolig inför sommarjobbet då det bygger mycket på inhemsk turism. Ryker jobbet kommer jag sitta med en lägenhet som kostar mig 10 000 på en ort där jag inte har jobb...

 

[Takire]

Jag är inte orolig just nu, men i sommar blir jag arbetssökande och då är frågan om jag har den minsta chans att få ett nytt jobb.

När det gäller samhällsnivå är jag dock orolig.

 

[Caoimhe]

Risken är väldigt stor att jag blir arbetslös när månaden tar slut, då min säsongsanställning går ut då. Planen var ursprungligen (för så lite som två veckor sedan...) att den skulle förlängas ett par månader till och sedan gå tillbaka till min vanliga timanställning under sommaren. Nu ser det väldigt osäkert ut.

Det som känns bra är att jag vet att mina chefer kommer att göra allt de kan för att behålla mig. Jag har varit en väldigt uppskattad och viktig del i företaget. För någon som alltid haft problem med mitt självförtroende så har det här jobbet varit så viktigt för mig. Jag hoppas verkligen att det löser sig.

 

[Blyger]

Jag är inte orolig över att bli av med jobbet (statligt anställd) men att vara sjukskriven flera veckor (rekommendationerna känns lite luddiga just nu) eller tvingas bli föräldraledig igen/vabba (hostiga barn är inte välkomna på dagis, efter förkylningen i februari hostade grabben i en dryg månad) skulle bli tufft.

Min pensionerade pappa får flytta in för att stötta upp en del och hjälpa till med barnet.

Mycket orolig för samhället i stort också. Fyfan. Skulle vilja stödhandla lite men ska ju inte gå ut bland folk och att internetshoppa lär inte hjälpa butiken i min lilla stad..

 

[em76]

Jag är inte orolig för mitt jobb. Jobbar på energibolag.

 

[Saigon]

Jag tillhör bransch som gynnas av den här krisen i vissa delar. Så jag är inte orolig. Men lever ihop med kulturarbetare som har noll och inga jobb nu. Flera i närmaste familjen är egna företagare som riskerar att drabbas på sikt.

 

[niardasp]

Jag jobbar med krishantering på statlig myndighet, så nä, är av förklarliga skäl inte orolig.

 

[Bufera]

Nej, känner mig väldigt trygg. Jobbar som uska på ett boende, det ska nog behöva avlida extremt många om jag skulle bli av med mitt jobb. Större chans att man blir omplacerad, antingen permanent eller tillfälligt.

 

[Kamomilla]

Inte orolig just nu.

Jobbar med mjölkkor.

 

[Fibusen]

Är det någon här som är orolig för att förlora sitt jobb, permitteras, varslas och avskedas pga arbetsbrist? Själv ska jag ut igen på arbetsmarknaden i juni efter avslutad utbildning i ett område som corona har slagit hårt mot. Ser inte fram emot det.

Nja, sådär. Jobbar som personlig assistent, och skulle min brukare få Corona så tror jag dessvärre inte att det skulle gå vägen då hen prickar in i princip allt som riskpatient, och skulle hen gå bort så blir jag av med jobbet då vi bara har en anställning ”så länge uppdraget varar”.

Sen, såklart så kommer företaget omplacera oss i den mån det går i sånt fall, jag har endå varit inom företaget i 11 år, men då blir det garanterat att springa runt som vikarie till en början iallafall, något jag INTE vill. Bor och lever ensam, så jag har ingen annan inkomstkälla att luta mig emot, och jag älskar mitt planerade, inrutade liv. Skulle jag behöva springa runt på olika ställen och andra tider så misstänker jag att jag kraschar snabbt.

Är inte ett dugg rädd för att få Corona själv, däremot är jag LIVRÄDD att ta det till jobbet. Har varit på samma ställe i 11 år, så det är ju nästan som min familj.... Skulle kännas fruktansvärt om hen gick bort!

 

[Zoya]

Jobbar statligt och har en nyckelkompetens så är inte orolig. Sambon jobbar oxå statligt och har dessutom en samhällsviktig funktion så inte orolig där heller. Vi sa det häromdagen att vi har väl aldrig varit så glada som nu över att vara statens slavar

Brorsan som är egenföretagare med varuleverans från Kina går det däremot riktigt dåligt för - totalstopp på leveranser och då går det ju inte att sälja varor här så det är bekymmersamt

 

[Emor]

Nej personligen är jag inte orolig. Som förskollärare på en underbemammad förskola sitter jag rätt säkert, även om många skulle bli arbetslösa och barntimmarna gå ner. I dagsläget skulle vår kö in fylla en avdelning till.

Men det är klart att det kommer att påverka samhället i stort, är mer rädd att lokala små butiker ska få det kärvt /stänga ner och andra yrkesgrupper än för egen del. Skulle tro att både min man och jsg sitter säkra på våra jobb och skulle så inte vara fallet har vi låga utgifter och skulle kunna klara oss ändå.

 

[Narcissa]

Nej. Har specialistkompetens och bristyrke.

 

[Verdandi]

Är tillsammans med många andra på jobbet hänvisad till att jobba hemifrån. Funkar fint med både möten och att komma åt diverse system / tjänster. De var dock tvungna att öka upp på viss kapacitet så att alla kommer åt det de behöver.
I och med att vi kan fortsätta jobba, men hemifrån, så är jag inte akut orolig.

Dock kommer planerade förändringar att ske och vad jag har förstått så är LAS väldigt ihåligt. Sist in, först ut är typ en skröna i sammanhanget. Även för dem som jobbat över 25 år på samma ställe.

 

[Tonto]

Jobbar med läkemedel och jag vet att vi har en massa nya mediciner som ska igenom just min avdelning så jag är inte superorolig. Folk kommer fortfarande behöva mediciner. Det är väl om vi inte kan skicka ut medicinerna som det blir problem men mat och dyl ska ju få transporteras så jag antar att mediciner även skickas.