Perspektiv på boende

[labb]

Maken till beslutsångest har jag aldrig varit med om.

Vi bestämde oss idag för att flytta, vi har dock inte meddelat än.
Diskmaskin löser sig, sambon kommer ha plats för sin båt och jag kommer få prova på att bo granne med stallet.

Så varför är jag inte glad och lättad? Är det separationen som är jobbig eller är det fel beslut? Ena stunden känns det skitbra, nästa stund får jag ont i magen.

Jag tror ni kommer trivas som fisken i vattnet, tillgång till en gård utan att själv behöva ta ansvaret för drift och underhåll låter inte dumt

 

[emma-vsm]

Tack hörrni! Precis vad jag behöver höra.
Jag inser att det är ett lyxproblem men det var riktigt jobbigt att besluta, mycket pga trygghet och separationsångest tror jag. Men jag har ju min sambo och det viktigaste av allt är faktiskt att vi har varandra.