Promenera i skogen med varg i närheten?

[Wingates]

Ja, det är verkligen ingen garanti att de vill jaga björn. Det är ingen garanti för att jämtar eller gråhundar jagar vildsvin heller, det är mycket som ligger i linjerna och på föraren - hur hunden präglas under uppväxten.

Jag tror att vissa laikor kanske svarar upp mot varg, men jag tror det är väldigt mycket från hund till hund. Min partner har en östlaika som är helt orädd för vildsvin och aldrig lär sig av att bli sprättad, men jag har svårt att tro att han skulle kunna försvara sig mot en varg. Import från Finland med ryska linjer.

Jag tror att de hundar som skulle försvara sig hårdast mot varg är typ tyska jaktterriers. De har inget förstånd i att sådant som är 10 gånger större än dem kan vara farligt, och brukar ha stor rovviltsskärpa. Dock tror jag att de ändå skulle bli ett enkelt byte till slut, just eftersom de är så små.

Halvt orelaterat men:
Vet att det finns några som använder dobermann (eller mixar) för rovvilt och dessa har ibland försökt förmå andra/klubben att sälja in rasen som jakthund med.
Problemet som jag ser det är det fetade + texten om tjt: En bra dobermann skulle med stort självtroende ge sig på alla rovdjur den stöter på men noll vett i hur den ska göra så karriären blir inte så lång.
Men det blir ju jävla dyrt i längden att behöva köpa ny hund för den andra dog..

 

[Sel]

Ja, verkligen. En del karelare blir väldigt duktiga björnhundar, andra inte flera av mina vänner som jagar björn gör det med sina älghundar, dvs jämthundar och gråhundar, och med sina laikor. Annars är det inte ovanligt med plottar och andra stövare. Ofta samma hundar som jagar vildsvin.

Ja, visst är det. De ligger väldigt lågt med det, det kan vara att det faktiskt är borttaget nu pga ingen jaktetik. Men jag har tyska bekanta som gjorde skärpeprov med sina hundar för bara 7-8 år sedan.

Där ser man! Just den här släktingen hade haft svårt med att få tidigare spetsar att gå efter björn. Jag tror aldrig de provade med laika.

Min terriertant gick på en björn en gång i norrlandsskogarna - inte det minsta klok, men så är det ju med terriers ibland. Enda anledningen till att hon överlevde är nog att jag gallskrek och sprang efter skulle jag tro. Eller också var brummelisa bara en godmodig sort, för hon försvann ut i skogen.

 

[animalasia]

Ja, det är verkligen ingen garanti att de vill jaga björn. Det är ingen garanti för att jämtar eller gråhundar jagar vildsvin heller, det är mycket som ligger i linjerna och på föraren - hur hunden präglas under uppväxten.

Jag tror att vissa laikor kanske svarar upp mot varg, men jag tror det är väldigt mycket från hund till hund. Min partner har en östlaika som är helt orädd för vildsvin och aldrig lär sig av att bli sprättad, men jag har svårt att tro att han skulle kunna försvara sig mot en varg. Import från Finland med ryska linjer.

Jag tror att de hundar som skulle försvara sig hårdast mot varg är typ tyska jaktterriers. De har inget förstånd i att sådant som är 10 gånger större än dem kan vara farligt, och brukar ha stor rovviltsskärpa. Dock tror jag att de ändå skulle bli ett enkelt byte till slut, just eftersom de är så små.

Ja men precis. Det finns ju ingen hundras där alla jagar vildsvin utan hundar är ju individer. Det ligger mycket arbete bakom en bra jakthund och många faktorer spelar in, oavsett vilket vilt den jagar.

 

[nullo-modo]

Halvt orelaterat men:
Vet att det finns några som använder dobermann (eller mixar) för rovvilt och dessa har ibland försökt förmå andra/klubben att sälja in rasen som jakthund med.
Problemet som jag ser det är det fetade + texten om tjt: En bra dobermann skulle med stort självtroende ge sig på alla rovdjur den stöter på men noll vett i hur den ska göra så karriären blir inte så lång.
Men det blir ju jävla dyrt i längden att behöva köpa ny hund för den andra dog..

Tycker det är en fin linje en rovdjurs och grishund ska ha. Inte för modiga och dumdristiga utan veta om sin dödlighet men inte rädda eller så mycket respekt för djuret så hunden inte vill jaga eller svansar runt benen på jägaren.

 

[BornAgain]

Mitt lill-troll och jag mötte vad vi tror var varg på helt fel ställe. Jag tänkte "Jesus vilken stor ljus räv, fast med den färgen måste det ha varit en katt...Men så stor är ingen katt". Pysslingen betedde sig som om han fått en religiös uppenbarelse, och vägrade att gå fram och kolla spårstämplar. Tabu matte, tabu

Sedan stötte vi på rådjuren kanske 50 meter därifrån. De stod tillsammans ett drygt tiotal och flyttade sig inte när vi kom. De var alldeles stela och vi var inne i flocken och helt nära innan jag upptäckte dem. De bara stod där medan vi passerade som om de vore uppstoppade och jag tror jag hade kunnat röra vid dem. En surrealistisk upplevelse

 

[BornAgain]

Här är jag rädd för vildsvinen. Där jag bodde tidigare var jag inte det.

Som jag fått lära mig springer vildsvin om de kan, men de orkar inte springa mer än ett par hundra meter, därefter vänder de och går till motangrepp om förföljaren är kvar.

Där jag bodde tidigare var vildsvinen skygga. Man såg dem aldrig men om man gjorde det så var det bara att föra oväsen så försvann de. Någon gång hände det att de gjorde ett skenutfall (vilket iofs var rejält läskigt). Här däremot! Jag såg "vår" liga i trädgården och gick ut för att mota dem. Och de går lungt emot mig!

Jag är rädd att de är vana vid människor och hundar. Jag oroar mig för att de ska ge sig på min kopplade hund. Att de ska ha vant sig vid att bli störda av hundar och kanske lärt sig att attackera först.

 

[AraSlei]

Halvt orelaterat men:
Vet att det finns några som använder dobermann (eller mixar) för rovvilt och dessa har ibland försökt förmå andra/klubben att sälja in rasen som jakthund med.
Problemet som jag ser det är det fetade + texten om tjt: En bra dobermann skulle med stort självtroende ge sig på alla rovdjur den stöter på men noll vett i hur den ska göra så karriären blir inte så lång.
Men det blir ju jävla dyrt i längden att behöva köpa ny hund för den andra dog..

Vad är det för rovvilt de används till?

Det finns många andra saker som förmodligen skulle göra dem relativt oanvändbara. Eftersom de troligtvis inte har några större ståndegenskaper (som spetsar har, de jobbar för att viltet de jagar ska stå still) och heller inte släpper skall på löpan, så är de i princip oanvändbara som jakthundar.

 

[AraSlei]

Ja men precis. Det finns ju ingen hundras där alla jagar vildsvin utan hundar är ju individer. Det ligger mycket arbete bakom en bra jakthund och många faktorer spelar in, oavsett vilket vilt den jagar.

Verkligen!

 

[Wingates]

Vad är det för rovvilt de används till?

Det finns många andra saker som förmodligen skulle göra dem relativt oanvändbara. Eftersom de troligtvis inte har några större ståndegenskaper (som spetsar har, de jobbar för att viltet de jagar ska stå still) och heller inte släpper skall på löpan, så är de i princip oanvändbara som jakthundar.

Räv,grävling och björn är det jag hört om.
En som varit rätt drivande i ras gruppen föder upp korsning stövare/dobermann.

Men jag håller helt med dig. De flesta dobbisar jagar som en greyhound dvs hetsjakt men med mer mod och skärpa.

 

[tuaphua]

Har alltid hundarna nära nog för att jag ska kunna skydda dem. De är dock nästan alltid lösa. Men de får vara det för att de funkar på inkallning. Den väger runt 2,7 och 3,3 kg. Vi har räv och stora rovfåglar runt tomten som kan ta dem. Nu för några dagar sedan såg man varg någon km eller två bort.
Vi har mkt vilt inklusive vildsvin som kan råka skada dem. Och kor som också skulle kunna stampa till/springa över och döda.
Vi kan inte undvika gå ut på tomten liksom.. Så jag får se till att skydda dem.

 

[gammalek]

Här är jag rädd för vildsvinen. Där jag bodde tidigare var jag inte det.

Som jag fått lära mig springer vildsvin om de kan, men de orkar inte springa mer än ett par hundra meter, därefter vänder de och går till motangrepp om förföljaren är kvar.

Där jag bodde tidigare var vildsvinen skygga. Man såg dem aldrig men om man gjorde det så var det bara att föra oväsen så försvann de. Någon gång hände det att de gjorde ett skenutfall (vilket iofs var rejält läskigt). Här däremot! Jag såg "vår" liga i trädgården och gick ut för att mota dem. Och de går lungt emot mig!

Jag är rädd att de är vana vid människor och hundar. Jag oroar mig för att de ska ge sig på min kopplade hund. Att de ska ha vant sig vid att bli störda av hundar och kanske lärt sig att attackera först.

Exakt så är det här också. Vildsvinen har vant sig vid mig. I perioder ockuperar de tomten bakom huset och varnar mig med morrningar först. Om jag kommer för nära gör de skenattacker. Är det ett djur jag är rädd för, är det vildsvin. Vargarna som rör sig i närheten är skygga. De vandrar förbi i jakt på nya revir. Jag har rovdjursstängsel på alla mina hagar för säkerhets skull.

 

[Trott]

Idag valde vi att vända en bit in på vår vanliga runda (som jag skrev om i trådstarten). Vi har gått den varje dag sen jag gjorde tråden, men idag märkte jag på Tilda att nått inte stämde. Hon brukar vara väldigt framåt och leka med kottar, springa framför och vara allmänt glad. Idag gick hon bredvid eller bakom mig hela tiden, ingen kotte lockade, bara en gång sprang hon framför. Hon luktade mycket, vilket hon iof gör annars också, men nu fastnade hon mer, och tillslut så bara stirrade hon på mig när jag kallade på henne att hålla sig närmare. Hon kom inte överhuvudtaget trots flera kallningar och när jag vände och började gå mot henne sprang hon någon meter tillbaka, stannade och väntade och sprang igen. Ett par skall in mot skogen med, innan jag fick koppla henne och vi gick tillbaka.
Hon skäller nästan aldrig om hon inte blir skrämd, så misstänker hon kände nått som jag varken hörde eller såg.
Ingen aning om det var varg, vildsvin eller nått annat hon reagerade på, men det var tydligt att hon inte ville gå mer vilket ändå känns skönt att hon kan säga ifrån än att vi klampar in i nått.

 

[fejko]

Tycker det är en fin linje en rovdjurs och grishund ska ha. Inte för modiga och dumdristiga utan veta om sin dödlighet men inte rädda eller så mycket respekt för djuret så hunden inte vill jaga eller svansar runt benen på jägaren.

Och de måste vara kvicka så de hinner undan.

 

[Nytant]

Idag valde vi att vända en bit in på vår vanliga runda (som jag skrev om i trådstarten). Vi har gått den varje dag sen jag gjorde tråden, men idag märkte jag på Tilda att nått inte stämde. Hon brukar vara väldigt framåt och leka med kottar, springa framför och vara allmänt glad. Idag gick hon bredvid eller bakom mig hela tiden, ingen kotte lockade, bara en gång sprang hon framför. Hon luktade mycket, vilket hon iof gör annars också, men nu fastnade hon mer, och tillslut så bara stirrade hon på mig när jag kallade på henne att hålla sig närmare. Hon kom inte överhuvudtaget trots flera kallningar och när jag vände och började gå mot henne sprang hon någon meter tillbaka, stannade och väntade och sprang igen. Ett par skall in mot skogen med, innan jag fick koppla henne och vi gick tillbaka.
Hon skäller nästan aldrig om hon inte blir skrämd, så misstänker hon kände nått som jag varken hörde eller såg.
Ingen aning om det var varg, vildsvin eller nått annat hon reagerade på, men det var tydligt att hon inte ville gå mer vilket ändå känns skönt att hon kan säga ifrån än att vi klampar in i nått.

Vilken fin dialog ni har!

 

[Trott]

Vilken fin dialog ni har!

Ja, jag håller faktiskt med hon är väldigt lyhörd (sen om det skulle kuta en hare framför nosen på henne vågar jag inte svära på att hon skulle hålla sig kvar hon är trots allt en liten Whippa), 9/10 gånger kommer hon på ett ögonblick när jag kallar på henne när jag tycker hon hamnat på efterkälken eller tar en onödig sväng in i skogen (vilket innebär typ 2-5 meter bort från stigen ), brukar räcka med "är du med?" eller "var ska du?" så vänder hon och kommer tillbaka men idag bara sittare hon på mig som sagt, och då är det nått som inte stämmer

 

[Huggorm]

Idag valde vi att vända en bit in på vår vanliga runda (som jag skrev om i trådstarten). Vi har gått den varje dag sen jag gjorde tråden, men idag märkte jag på Tilda att nått inte stämde. Hon brukar vara väldigt framåt och leka med kottar, springa framför och vara allmänt glad. Idag gick hon bredvid eller bakom mig hela tiden, ingen kotte lockade, bara en gång sprang hon framför. Hon luktade mycket, vilket hon iof gör annars också, men nu fastnade hon mer, och tillslut så bara stirrade hon på mig när jag kallade på henne att hålla sig närmare. Hon kom inte överhuvudtaget trots flera kallningar och när jag vände och började gå mot henne sprang hon någon meter tillbaka, stannade och väntade och sprang igen. Ett par skall in mot skogen med, innan jag fick koppla henne och vi gick tillbaka.
Hon skäller nästan aldrig om hon inte blir skrämd, så misstänker hon kände nått som jag varken hörde eller såg.
Ingen aning om det var varg, vildsvin eller nått annat hon reagerade på, men det var tydligt att hon inte ville gå mer vilket ändå känns skönt att hon kan säga ifrån än att vi klampar in i nått.

Håll ut, snart kommer spårsnön och då får man veta vad det är hunden reagerar på

 

[Nytant]

Ja, jag håller faktiskt med hon är väldigt lyhörd (sen om det skulle kuta en hare framför nosen på henne vågar jag inte svära på att hon skulle hålla sig kvar hon är trots allt en liten Whippa), 9/10 gånger kommer hon på ett ögonblick när jag kallar på henne när jag tycker hon hamnat på efterkälken eller tar en onödig sväng in i skogen (vilket innebär typ 2-5 meter bort från stigen ), brukar räcka med "är du med?" eller "var ska du?" så vänder hon och kommer tillbaka men idag bara sittare hon på mig som sagt, och då är det nått som inte stämmer

Jag känner likadant med min Whippish. Han är överlag väldigt samarbetsvillig. Vill han inte komma på inkallning vet jag att det är något särskilt.

 

[mamman]

Mitt lill-troll och jag mötte vad vi tror var varg på helt fel ställe. Jag tänkte "Jesus vilken stor ljus räv, fast med den färgen måste det ha varit en katt...Men så stor är ingen katt". Pysslingen betedde sig som om han fått en religiös uppenbarelse, och vägrade att gå fram och kolla spårstämplar. Tabu matte, tabu

Sedan stötte vi på rådjuren kanske 50 meter därifrån. De stod tillsammans ett drygt tiotal och flyttade sig inte när vi kom. De var alldeles stela och vi var inne i flocken och helt nära innan jag upptäckte dem. De bara stod där medan vi passerade som om de vore uppstoppade och jag tror jag hade kunnat röra vid dem. En surrealistisk upplevelse

Jag har lärt mig att när rådjuren ställer sig så (på öppna fält) finns det lo i skogen. Kan det ha varit det du såg (fast lo brukar i o f vara "osynliga")

 

[Huggorm]

Jag har lärt mig att när rådjuren ställer sig så (på öppna fält) finns det lo i skogen. Kan det ha varit det du såg (fast lo brukar i o f vara "osynliga")

Nja, de gör sig gärna osynliga genom att klättra upp i ett träd. Lyfter man blicken kan man se dom, men det gör man ju kanske inte så ofta.

 

[AraSlei]

Håll ut, snart kommer spårsnön och då får man veta vad det är hunden reagerar på

Spårsnö är det bästa