Rädd för sin egen häst

Sv: Rädd för sin egen häst

Håller med IrishDraft som säger hellre ge upp för lätt än att fortsätta trada med en häst man är rädd för. Köpte själv ett travarsto som var gudasnäll när jag var och provred första gångerna. Efter några veckor, jag hade fodrat upp henne i hull och hon var i bättre skick, flippade hästen totalt. Jag blev skiträdd.

Flyttade henne till en nh-tränare där hon blev en annan häst. Jag kunde både rida och hantera henne där. Nh-tränaren sa bland annat att många hästar blev annorlunda på olika ställen. Efter fyra månader där flyttade vi henne igen till ett stall i närheten av mig. Samma visa igen efter ett tag!

Jag höll på i över ett år. Det kostade mig tid, pengar och stor smärta. Jag gav till slut bort hästen till en tjej som älskade problemhästar. Hon fick snabbt ordning på henne och jag gick över till äldre män (valacker):D
 
Sv: Rädd för sin egen häst

Ja, jag är inte rädd för att ge upp men jag vill ge upp när jag känner att jag gett det en ärlig chans. Min tränare tycker att det är för tidigt att ge upp, jag litar på hennes omdöme.
Både jag och hästen blir bättre, andra som hanterar hästen tycker hon blivit lugnare och lyssnar bättre så det verkar gå åt rätt håll även om vi går några steg bakåt vissa dagar. Jag känner att det hade varit en sak om hästen varit "farlig" och stegrat och sparkat, då hade jag inte tvekat en sekund. Men hästen är snäll, men osäker. Det hon gör är att hon bockar iväg en bit eller kanske skenar ett varv i linan, vilket jag skulle skita fullständigt i om det var min andra häst men jag känner att hon och jag inte har någon kontakt än och då blir det obehagligt. Jag reagerar på så lite, kan t.ex tycka att det är obehagligt när jag ska flytta henne och hon blir stressad. Då vågar jag inte gå på henne utan backar för att jag är rädd att hon ska blir rädd.

Det känns som att det är så "små" saker jag helt plötsligt blivit livrädd för att jag bara måste komma över de, förstår ni??
 
Sv: Rädd för sin egen häst

Jag känner igen mig väldigt mycket i din berättelse. Jag ramlade av för ca 3 månader sen och hamnade på akuten, och efter det vågade jag knappt ta in övriga hästar ifrån hagen. Pga mina skador kunde jag inte rida heller på ca 2 veckor och då promenerade jag med hästen i stället. Det var också ångestfullt kan jag säga, hästen var väldigt laddad och stod ofta på bakbenen. Hur som helst, så gaskade jag i alla fall upp mig. Jag började med att sätta en rem runt halsen och den gjorde att jag blev mycket modigare, började han krångla tog jag bara tag i remmen och då visste jag att jag skulle inte ramla av och slå mig igen. Sen gjorde jag mycket övningar på marken, med att stanna och gå i olika tempon, svänga mycket så att han hela tiden fick hålla koll på mig. Jag var väldigt konsekvent i hanteringen, använde rösten mycket. Sen kan jag tillägga att jag först åkte till klinik och gjorde en riktig utredning, men det är kanske inte aktuellt i ditt fall? Jag inbillar mig i alla fall att min häst är mer fokuserad på mig nu, förut tror jag att ledarskapet inte var riktigt befäst. På nåt sätt så är man, läs jag, för försiktig med en ny häst, jag tror att man kanske inte sätter gränser ordentligt och med vissa individer, som med min då, utnyttjas det.
Det är alltid svårt att veta när man ska ge upp. Jag var också i valet och kvalet ganska länge. Jag resonerade först som så, att hur bra hästen än är så spelar det ingen roll om man är rädd för den. Vågar man inte rida på den så är den ju inte bra, inte för mig iaf. Men så svängde det, mycket pga att den här hästen har farit runt lite och jag tyckte synd om den. Nu har jag iaf delvis kommit över min rädsla mycket tack vare livlinan om halsen. Hoppas att det går vägen för dig oavsett vad du bestämmer dig för.
 
Sv: Rädd för sin egen häst

Har ej läst hela tråden:angel:

Om jag vore du skulle jag- både för hästen o dig själv- skicka bort den till ngn som kan lösa det. När det kommer såna här oöverstigliga problem, bör man ta itu med det på en gång- så den inte blir en problemhäst.
Menar att ni just nu inte är så bra för varandra. Om du kan se när ngn annan klarar av den utan problem, så kommer ditt tvekande att avta.

Lycka till:laugh:
 
Senast ändrad:
Sv: Rädd för sin egen häst

Jag känner igen mig i din berättelse. Ända sen jag ramlade av och skadade ryggen har jag varit rädd i ridningen. Inte på marken i och för sig, där har jag aldrig haft problem, men just när jag sitter på hästryggen.

Jag skulle ha en väldigt snäll och lugn häst, men det blev min lilla Docka istället. Hon har tendens att backa (väldigt fort dessutom) och resa sig om hon känner sig osäker/stressad. Och i början blev jag jätterädd för hon var ju inte så när jag provred.
Jag tog ett steg tillbaka och vi gick promenader, gosade, red bara ut i sällskap och sakta men säkert gick det framåt. Nu har jag världens underbaraste häst och det finns inget (vad jag upptäckt) jag inte kan be henne om. Men visst kan hon busa till ibland.

Nu i veckan red vi ut ensamma en sväng och när vi galopperade i en uppförsbacke så blev hon bara så glad så att hon brallade iväg men nu litar jag så mycket på henne så jag blir inte ens rädd! :) (fem meter senare skrittade vi lugnt på långa tyglar)

Men i början var jag också osäker på om jag skulle ha kvar henne eller vad jag skulle göra just för att jag är så rädd i ridningen. Jag lät iofs även min stallägare rida henne en gång när hon varit extra dum. Stallägaren är mycket tuffare än jag och blir inte rädd för tramserier. Och direkt Dockan märkte att det inte funkade så slutade hon och då SÅG ju jag att det är trams och då blev det lättare att hantera.

Ge inte upp för lätt om du ändå känner att det är hästen för dig för de hästarna som har lite svårt att lita på en i början blir ofta de man kan lita mest på när man väl vunnit deras förtroende. :)
 
Sv: Rädd för sin egen häst

Har tänkt tanken och visst är det en utväg, har många ess i rockärmen just nu för att få det att funka :laugh: Än så länge är inte problemet så stort att jag känner att det är dags att göra något drastiskt, jag vill ge det lite tid och se vart det utvecklas.
Men jag tar en dag i taget och försöker läsa både mig själv och hästen så man inte står där en dag och allt har blivit kaos istället.
 
Sv: Rädd för sin egen häst

En liten solskenshistoria, tack:)

Till både Irma och Angelwings:

Jag förstår ju att det kommer krävas mycket jobb och inte vara helt lätt... Min plan är nu att fortsätta från marken, försöka ta mig i kragen och komma över rädslan steg för steg. Kommer fortsätta longera och tömköra tills jag känner mig trygg, när hästen är lugn och vårt förhållande blivit bra kommer jag faktiskt inte börja med att rida själv. Jag kommer be någon annan duktig ryttare rida ett tag så jag känner mig lugn och trygg den dagen jag sitter upp. Är det så att det blir värre och värre får jag se om antingen min tränare får komma ut fler dagar i veckan, eller ta hjälp av någon annan. Just nu känns det som att det inte får bli "hattigt" det hjälper mig inte om en person kommer en dag i veckan och hjälper mig utan just nu behöver jag och hästen konsekvens. Känner jag att det inte funkar måste jag ha någon annan som går in helhjärtat och vill hjälpa till på heltid. Går det inte kanske jag ställer henne hos någon annan eller säljer henne. Vi får se, en dag i taget.

Vad kul att höra att det gått så bra för er båda, bra jobbat :D
 
Senast ändrad:
Sv: Rädd för sin egen häst

Det där tycker jag låter väldigt klokt! Det är mycket bättre att svälja stoltheten och be om hjälp i stället för att man ska bli rädd för ridningen och kanske riskera att förlora sin roligaste hobby. Och ibland behövs det inte så mycket för att man ska komma vidare.

Lycka till och återkom gärna med rapport!
 
Sv: Rädd för sin egen häst

jag känner igen mig i din häst beteende. Jag köpte ett fullblod för ca 2 månader sen. Var o prövred han o allt gick hur bra som helst, även fast han var fullblod och unghäst. Första veckan när han var hos mig gick allt hur bra som helst, han var lugn och fin, inge bus eller sånt. Men sen då jäklar, de var bockningar, stegringar o allt sånt stup i kvarten när ja satt på honom. Jag flög av en hel del gånger. Men ja spenderade jätte mycket tid tillsammans med honom så ja verkligen kände mig säker, gick långa promenader o sånt.
Men jag tror att det är jätte viktigt att spendera mycket tid tillsammans tills du känner dig säker nog att rida igen. Lära känna hästen från backen och att ni blir vana med varandra. Kanske någon annan kan rida sålänge tills du känner dig säker nog igen?

ge inte upp tjejen :) !
 
Sv: Rädd för sin egen häst

Vad bra, då är jag inte helt ute och cyklar:D
Ja, jag tycker att det är helt naturligt att be om hjälp. Synd egentligen att det är så "tabu" inom hästvärlden eller vad man ska säga, folk ser det som ett nedslag att be om hjälp. Jag ser det bara som naturligt att fråga andra när ens egen kunskap tar slut eller när man behöver råd! Blir ju roligare och snabbare resultat om man man hjälpa varandra!

Rapport kommer, tack för hjälpen :bow:
 
Sv: Rädd för sin egen häst

Känns roligt när ni andra skriver era historier där det har gått bra, känner mig peppad att verkligen få det att funka nu!
Inbillar mig att jag känner mig lite modigare men vi får väl se sen idag :D

Gjorde du några speciella övningar eller så med din häst? Funkade det att bara vara ute och gå eller var det bråk där också? Hur hanterade du det?
 
Sv: Rädd för sin egen häst

Jag anser inte att det är tabu, utan helt nödvändigt.

Jag begriper inte att man inte förstår att hästar ändrar sig vid flytt. I synnerhet om de sällan har flyttat eller rest.
mina hästar flyttade ganska mkt förr.
De blev inte personlighetsförändrade iom att jag var med.
Att hästar är vanedjur= tittar på allt nytt- får man ta.
Man måste visa hästen förståelse om den har fått byta människa som agerar helt annorlunda- rena grekiskan.
Även att hästars temperament följer väderleken- ju värre skitväder- desto mer otåliga. Sommarhett- lat häst.

Sen finns det de som inte provrider sina ute i skogen eller som får provrida pleggade hästar.
 
Senast ändrad:
Sv: Rädd för sin egen häst

Jag håller helt med dig och förstår varför hästen beter sig som den gör, lät lite i ditt inlägg som om jag inte förstod varför hästen var annorlunda men det kanske inte var menat så:) Däremot tycker jag att det är lite jobbigt att hästen helt plötsligt lagt sig till med ett beteende som hon aldrig någonsin uppvisat, men det är en känslig häst så jag antar att det har varit för mycket för henne med två nya miljöer på kort tid och ett nytt land dessutom.

Första gången jag provred var det på en stor äng, i alla gångarter gick mycket städat till. Idag skulle jag inte ens fundera på en promenad i skogen:crazy:

Men om man säger såhär då att man utgår från att hästen bara måste vänja sig vid den nya miljön, tror du det kan vara så att problemet lägger sig av sig själv när hästen fått acklimatisera sig?
 
Senast ändrad:
Sv: Rädd för sin egen häst

Det är en allmän reflektion.

Hästen är väl ung.
Har aldrig varit med om kyla eller skog- kanske:confused:

Jag skulle tömköra den dagligen ute i skogen o se till att den även får mer motion. Rida ut med sällskap, men försöka att rida först o gärna med lite avstånd.
Du ska se att hästen blir annorlunda till sommaren.
Försök då att få rutin med uteritterna till nästa vinter.
 
Sv: Rädd för sin egen häst

Ja, jag tycker att det är helt naturligt att be om hjälp. Synd egentligen att det är så "tabu" inom hästvärlden eller vad man ska säga, folk ser det som ett nedslag att be om hjälp.


*kl

Håller med. Klipper ut ett citat av mig själv ur en gammal tråd sedan i somras:

Varför är det så, att vissa ryttare som kommit en bit på väg och blir vad man kanske kallar "en bra ryttare" genast blir så rädda att be om hjälp? Jag träffar sällan på en nybörjare som inte ber om hjälp. Jag träffar ännu mer sällan på en riktigt duktig tränare som aldrig tränar för någon annan...
Ett problem inom hästvärlden är att det många gånger är så mkt prestige inblandat. Man ska klara alla hästar, alla situationer etc etc. Jag kan säga som så att det jag saknar mest i mitt stall, är kunnigt folk att fråga. Jag hade tex jublat idag då hästen vägrade fångas i hagen, om någon kunnat stå bredvid och tala om för mig om det var något i mitt kroppsspråk som orsakade detta... Vad är så hemskt med det? Jag tycker det är mer hemskt att en olycka händer då det beror på att man inte bett om råd i god tid...
 
Sv: Rädd för sin egen häst

Därför att vi har Jantelagen- du ska inte tro att du är ngt.:devil:
Folk tar illa upp om man säger ngt.
Frågar de- ja då kan man svara.

Ju kunnigare folk är- desto mer ödmjuka- för konsten.

Jag lägger mig heller aldrig i när folk har problem att lasta sina. De förstår inte att de gör hästen svårlastad, så då är det ingen idé.:crazy:
Jag lastar min o åker därifrån...

vänta nu. Nog kan man se om de verkar tafatta o då har det nog hänt att jag har frågat om de vill ha hjälp.
 
Senast ändrad:
Sv: Rädd för sin egen häst

Sant. Jag brukar också bita mig i tungan många ggr när man ser knasigheter, tex felanpassad utrustning, överutfodrade/överpigga hästar etc. Men ja, man får ju inte kunna mer än nån annan och det är så sant som det är sagt:crazy:
 
Sv: Rädd för sin egen häst

Hästen är 8 och kommer från holland så hon är troligtvis inte van vid sån kyla vi har här och så mycket snö. Så fort jag känner mig mer trygg kommer vi börja ge oss ut i skogen, tror också det är viktigt både för Huvud och kropp. Idag longerade vi och det gick kanonbra! Inget bock och inget sken, lyssnade jättebra. Lugn matte = lugn häst. försökte tänka positivt på passet när vi gick upp och sen fick jag sällskap i ridhuset och vi småpratade lite om annat så hinner man inte tänka på rädslan! Vi kämpar på och det kommer säkert ett bakslag men vi får ta ett steg i taget!
 

Liknande trådar

Ridning Min häst är väldigt tittig på uteritter blir rädd och gärna försöker vända hem. Stannar mycket och när man ber henne att gå fram så...
2
Svar
26
· Visningar
1 511
Träning Ni som har två eller fler hästar och ”vanligt” jobb/familj, hur lägger ni upp aktiveringen av hästarna? Har ni några smarta idéer/tips...
Svar
12
· Visningar
1 300
Senast: Miiikaela_
·
Ridning Jag börjar undra om en del människor (då syftet jag på mig själv) aldrig kommer lära sig att rida bra. Har ridit till och från i 20 år...
2
Svar
33
· Visningar
2 945
Senast: iNHALE
·
Hästhantering Kan ju börja med att vi har en vet tid på tisdag, men någon som har en aning om vad som kan vara fel eller haft liknande problem? Jag...
2 3
Svar
45
· Visningar
4 332
Senast: JohannaB
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp