Ridkonstens mål

[true_blue]

Sv: Ridkonstens mål

Tanken är väl att hantverket skall vara så väl inövat -intränat att själen och tanken är fri att utöva konst utan att hindras av fysiska begränsningar./T_B

 

[dressyrtant]

Sv: Ridkonstens mål

Mmmm... talade med en kompis om detta idag... Att om man ska vara i ögonblicket kan man inte teoretisera just då. När man är i en situation då man GÖR något kan man bara använda det som redan är processat/finns i ryggmärgen. Inte därmed sagt att det är onödigt att reflektera över vad man gör. Men inte för teoretiskt i situationen. Besitter man förmåga till ögonblicklig snabbanalys och sedan kan släppa det och gå vidare till nästa ögonblick kan det eventuellt funka. Men så fort man har en intention tappar man flyt... Mycket intressant och outtömligt ämne...

 

[psychogrrl]

Sv: Ridkonstens mål

Det man ska kunna göra är väl att ha den kroppsmevetenheten så man kan KÄNNA vad man gör, inte börja tänka på det förrän efteråt då man reflekterar över vad man kan göra annorlunda.

 

[nitus]

Sv: Ridkonstens mål

Funderar...
Det arbete och den väg och utveckling vi har hemma utan publik ger tillfredställelse för mig! Men faktiskt så kan jag känna att då vi uppnått något fint så har vi en viss skyldighet att visa upp det för att inspirera och glädja andra.
Att isolera oss hemma i tryggheten glädjer bara mig och förhoppningsvis hästarna.
Själv skulle jag inte ha hittat rätt väg och så bra inspiration om inte andra velat visa upp det de kan.
Men sådan uppvisning har inget gemensamt med tävlan, utan handlar om att förmedla en känsla, sprida en glädje och ge kunskap vidare.
Jag ser hellre på en ryttare som har något speciellt med sin häst, utan att vara perfekt, än en som har ett behov att visa upp sig och pressar sig till perfektion för att få uppskattning.

har själv ingen tävlingslängtan eller vilja att synas i rampljuset, får snarare ångest över tanken. Att rida med publik på en kurs är nog. Fast publiken kopplar jag bort och försöker bara vara på hästen i tanken.

Min "konst" (hantverk)är rätt kommersiell just nu, inte till gagn för mig då det ju är häftigare med sådant som sticker ut och bara faller en klick i smaken.
Fast jag är så glad då någon halvt gråter över att jag lyckats fånga blicken och personligheten hos deras husdjur eller barn i ett porträtt.

Hade också några års målarångest efter konstskolan. Den tog glädjen och spontaniteten ur processen. Det var bara ångest och prestationskrav. För svagt psyke på mig förmodligen! Snappade upp alla stämningar och ville passa in i stället för att bara köra mitt race och ta vara på lärarnas kunskap. (de var iofs hyfsat inriktade på att göra "rätt" konst, tekniskt kunnande var likssom trist och billigt)

 

[Malinnea]

Sv: Ridkonstens mål- en kort sammanfattning av mina ideal

Tre led stjarnor som jag efterstravar ett bygga min hastkonst utifran:
karlek
kunskap
arbete

Mitt mal ar att na forstaelse genom mitt arbete med hasten. Forstaelse for mig sjalv, forstaelse for vad jag gor och forstaelse for hasten och dess motivation.

 

[space_cowgirl]

Sv: Ridkonstens mål

För mig känns det konstigt att disskutera ridkonstens mål. För mig är inte ridning konst. Visst är det så att ryttaren formar hästen, men skall man se det på det sättet så är också min gyminstruktör en konstnär
Det känns svulstigt, pretansiöst och...hmmm vad säger man... självhävdande att kalla det konst. Kanske (troligtvis) är det så att jag har råkat utför alltför många männniskor som håller på med "konst" inom alla möjliga disipliner bara för att de tror att de blir bättre människor om man kallar sig "konstnär".

Meningen med att rida för mig är att jag tycker det är jättekul och fascinerande! Man upptäcker nya saker hela tiden och det finns alltid mer att lära. Dock tycker jag inte att det är lika kul att rida på hästar som är klumpiga, har dålig kondis, svarar dåligt på hjälperna och inte är med mig i psyket. Och där kommer behövet av att dressera hästen in. Vi gör det för att hästen skall bli smidig, stark, balanserad och lyhörd. Och då kommer också de där fantastiska ridpassen där man dansar fram och blir ett - om det så är på en skogstig eller på en dressyrbana spelar mindre roll.

Mvh/Marie

 

[dressyrtant]

Sv: Ridkonstens mål

Mmmm... jag gillade ditt långa inlägg evis! Det var logiskt för mig.
Jag funderade kring beröring häromdagen och kom fram till att det finns tre grundingredienser som är viktiga vid beröring: 1. Närvaro, 2. Intention och 3. Tålamod. Detta gäller också ridningen, men om vi återgår till beröringstemat tänkte jag såhär: Om vi inte är här och nu ska vi inte beröra någon, det är kränkande. När vi berör någon ska beröringen vara för den andras bästa, vi ska inte har egoistiska motiv och nån egen dold agenda för beröringen. Vi måste också ha tålamod att lyssna till den kropp vi berör; alla små muskelspänningar eller -avspänningar, varje litet meddelande som säger oss hur den berörda vill fortsätta kontakten.
Jag ser stora likheter till ridningen. Allt dethär stämmer in även där. Så det finns en slags gränsöverskridande logik, oavsett vilket område man fokuserar på. Hmmm... ja... detta nu lite tankar.