Ridskoleridning

[anne1]

Det är verkligen sorgligt att läsa om alla som har haft så dåliga erfarenheter av ridskolor. Visst vet jag att det finns många kassa ställen, men jag har själv haft turen att hamna växa upp på ett toppenstall. Jag och mina vänner är också uppväxta emd disciplin och hästens bästa i fokus. Kommer ihåg en temin, jag kan ahr varit ca 16 år, och tränaren tyckte att våra sitsar var dåliga. Då blev det helt enkelt så att gruppen delades upp i 2 halvor, så varannan gång hade man sitsträning i lina medan halva gruppen red lektion, sen bytte vi. Efter drygt en halv termin på det sättet kunde vi sitta snyggt allihopa.

Som ridlärare skulle jag gråta blod om mina elever red som många här har beskrivit. De som kommit längre får veta varje lektion att hästen inte böjer på nacken för att man stirrar på den, och att nacken kröks när resten av hästen går på rätt sätt. De får också veta att det skavs stora hål i byxorna om amn sågar med låg hand.

Det roligaste med att undervisa nybörjare är att de ahr inte blivit förstörda på annat håll, amn kan ge dem en korrekt grund att stå på.

Fram för fler bra ridskolor medkompetent personal!

 

[sanwan]

Jag började rida på ridskola 1987 och slutade -96, så jag har hunnit med några års ridskoleridning.
De första åren hörde man aldrig talas om att hästen skulle "gå på tygeln", inte ens de stora duktiga ryttarna (dvs. de som var en sådär 15 år) pratade om det, utan det handlade mest om att få ponnyerna att springa i rätt fart och åt rätt håll. Och jag tror mig minnas att de ponnyer som sprang åt rätt håll och i rätt fart gick i form en del, vilket väl borde bevisas av att många av dem blev relativt gamla.

Någon gång på 90-talet dök så begreppet "gå på tygeln" upp... Jag minns att vi ägnade en lektion åt att skritta barbacka och att få hästarna på tygeln. Tanken är ju inte så tokig men vi red runt runt på en volt med järngrepp på yttertygeln och ett evinnerligt plockande i inner.
Jag minns också en ridlärare som förklarade för mig "om du vill ha hästen på tygeln så måste du vara rörlig i handen, rör båda händerna som om du skulle ägna dig åt pimpelfiske"

jag tror, precis som någon tidigare nämnde, att det handlar om någon sorts resignation från ridlärarnas sida i kombination med bristande utbildning hos vissa. Många ridlärare är duktiga på att rida, men få kan lära ut, därför tror jag att de nöjer sig med vad de får.
Dessutom ska ju allting gå så fort. Ungarna hinner inte ens lära sig hålla tyglarna rätt innan det ska glopperas.

Jag måste berätta om första lektionen jag red för min nuvarande instruktör... För förra instr. hade jag tränat ökad trav, byten osv. Men när jag red för E första gången fick jag ägna en hel lektion åt att skritta och andas. Både jag och hästen var nog lite möra dagen efter det, tänk att skritt kan vara så påfrstande!

 

[veronican]

Jag håller med, det är sorgligt.

Men jag måste få försvara min ridskola lite också, som jag trots allt har att tacka för väldigt mycket. Det är mest de sista åren, efter hästens form kom in i bilden som jag velat haft det annorlunda. Min gamla ridskola har alltid haft väldigt trygga och bussiga hästar och ponnier, vi har fått rida väldigt omväxlande och de sköter om sina hästar väldigt fint i allt annat. De försöker hinna rida till hästarna, men det går bara inte. Blir kanske en eller två gånger i veckan -OM hästarna inte går så mkt redan.

Men det bästa med min gamla ridskola är stämningen. Det har varit som ett andra hem för mig under min uppväxt och de flesta ledare har varit toppen, har aldrig känt den där distansen mellan elev och ridlärare/ridskolechef/ordförande i styrelsen eller nåt. Vi har blivit väl omhändertagna och vi som varit mest där ute har fått lära oss en hel del nyttiga kunskaper som man annars inte hinner lära ut i lektionsverksamheten, t.ex. sjukvård och dylikt. Jag har lärt mig att sköta min häst noga och har verkligen fått kämpa för mitt intresse. Jag har lärt mig att ta ansvar och att det är mkt hårt jobb med hästar, inte bara rida. Jag har fått LÄNGTA mellan ridgångerna

Tyckte bara det lät så hemskt förra inlägget
Även om mycket behöver ändras där så är mkt fint också, önskar resurserna och möjligheterna varit bättre bara..

 

[Jolie_Madame]

Där jag rider är det precis likadant. Det som gäller är ett eller annat sätt att få ner huvudet på dom..
Det sorgliga är att ridlärarna säger att det är bra, det som gäller är att få hästen att gå stadigt så mkt bakom lod som möjligt ungefär.
Det sorgliga är att jag känner att jag själv rider mer och mer på det sättet på ridskolan, eftersom det är då man får beröm och komma någonstans. När jag rider annars (på min medryttarhäst) struntar jag i huvudställningen helt, fast han "går ner" med huvudet direkt eftersom hans ägare rider med pessoa och vill ha huvudet inne och sen är hon nöjd..

Men det är inte så lätt att själv få till något, försöker jobba in baken och få honom att lägga mer vikt på den, jobba med ryggen och magen rätt osv. Men efter att ha ridit fem år på ridskolan, och bara någon gång för någon annan så är det svårt som sagt.
Har inte tillgång till instruktör när jag rider honom heller, filmar lite och ser själv, och känner efter.

Vill gärna byta till en ridskola som inte är sådan, men var finns dom? Lär mig ingenting, snarare så börjar jag omedvetet tänka ALLDELES för mkt på huvudställningen.

 

[zbrka]

jag har ridit sedan -97 på ett islandshäststall, innan dess red jag en privathäst nåt år (fast då var jag väl 8 eller så, så jag åkte bara runt).
alltså har jag ridit i 6,5 år på samma stall, för en ridlärare som jag har stor respekt för. men ändå var det först i somras, när jag inte hade något att göra på mitt sommarjobb och hittade hit till buke, som jag för första gången fick mina misstankar bekräftade; att vi red på helt fel sätt!
innan buke hade jag aldrig hört talas om att hästen ska höja ryggen när den går i form. och detdär med bäckenet fattar jag fortfarande inte.
jag gillade inte att rida runt och dra ihop hästen med tyglarna. "korta tyglarna, du måste korta tyglarna, vill du att han ska gå i form måste du ta tag i honom!" fick jag höra varje lektion. tills jag började rida en pålle som helst ville gå i grisepass. på honom kunde man inte jobba på samma sätt. halade man in tyglarna som man skulle på de andra blev det grisepass i stället för skritt, i stället för trav och i stället för tölt, och så någon obestämd gångart i stället för galopp. det var en häst, inte en ridlärare som lärde mig att hästar spänner sig när man bara drar ihop dem.
när jag för två veckor sedan kom tillbaka till den första ridlektionen efter sommarlovet upptäckte jag hur jävla illa många av mina ridkamrater red! det var verkligen för att tölta, slit upp huvudet på hästen och luta dig bakåt.
och jag har ju lärt mig samma saker som de..så under sommaren har jag lärt mig massor, och även förvandlats till total nybörjare.

 

[Gunvor]

Oftast brukar ridskoleryttarna sitta på läktaren och kommentera
alla privatryttare som rider på annat sätt än dom.
Privatryttare som med andra ord inte fokuserar så mycket
vid nosen, utan koncentrerar sig på att få hästen jobba
med rygg och bakben.

 

[angelaL]

Jag tycker ATT det värkar som om att alla tycker att på MIN ridskola är det bra men dåligt på alla andra,, det är hemskt att man blir så himmla hemma bliind,, (det drabbar nog mig med)

Så bara för att berätta en hemmsk historia (som alla andra) s´å kan jga berätta om när jag under två månader jobbade på en av sthlms stora ridskolor med bra rykte..
1 alla hästar gick med "gummisnod" inspända under lodplanet
2 de vart inspända innan de var uppvärmda,
3 alla ryttarna lärde sig att såga ned hästen på tygeln.
4 hästarna hade täcken på sig inomhus (ca 20 grader)
5 även de feta ponnysarna som INTE var rakade
6 Till och med en orakad mini shettis med dm päls
7 när hästarna gick ut tog dom av täckena
8 de hade två små pytte hagar på ca 50 hästar
9 osv osv

Jag orkade inte jobba där länge av förklarliga skäll, man vart bara SÅ LEDSEN när man kom till jobbet och inget kunde man göra häller, och om man ifrågasatte något fick man bara skäll.. och så gick all personal åt som smör i solsken för det var ju ingen som ville jobba dära någe länge..

Men det hemska var ju att barnen där lärde sig att det dom gjorde på ridskolan var rätt och det var så man skulle göra

 

[lizan]

Där jag lärde mig rida var det aldrig någon tal om form.
Lärarna sa aldrig något om på tygeln så det var ingen hysteri runt nåt av det där.

men nu i efterhand har jag ju insett att dom gick bra och fint och att vi fick bra eftergifter och undertramp.


på nuvarande är det väldigt blandat vad som är viktigt.
just min instruktör är väldigt bra med det tycker jag, hon skäller ut oss efter noter om vi pillar för mycket i munnen på hästen och är benhårt jättenoga med att det är inte huvudet som gör formen på hästen. är inte baken med spelar det ingen roll hur den går med huvudet.

och jag har främst det senaste halvåret märkt välditg tydligt att nu när jag kan rida bättre så kommer eftergiften och sökningen framåt neråt där fram också.

eftersom jag vet att jag inte tvingar ner hästen så känns det för mig som ett tecken på att jag nog gör rätt o har med baken hyffsat (har svårt att känna det) när den sökningen kommer.

 

[lizan]

en annan instruktör (som dock ej är kvar) satt o sa åt hennes elever att sitta med händerna nere på låren, och i vissa fall även bakom låren, för att få en eftergift fram så att de kunde börja jobba med baken.


har även varit med om nästan samma instruktioner från en annan instruktör som var mycket för att pilla i munnen på hästarna.

men inga av dessa var utbildade ridinstruktörer.

 

[_Sucy_]

vaa!! får verkligen en ridlärare SÄGA SÅna saker

 

[Dreamer]

Där jag först lärde mig rida (eller vad man nu ska säga... ) så var det faktiskt inte heller något tal om form eller "på tygeln", utan vi red mest lätt, red ridvägar och lärde oss att styra hästarna. I 6 år. (Ok vi hoppade lite hinder också ibland.)
Eller nej, jag minns fel! Vi hade faktiskt en ridlärare som sa åt oss att krama tyglarna hela tiden, höger-vänster-höger osv. Och jag minns att jag red på en fjording då, som var så framtung att jag tror att jag hade 2 ton i händerna, 2 ton rusande framtung stridsvagn...

Fast det här med att bända ner huvudet på hästen fick jag nog först höra talas om av en dåvarande kompis som hade egen häst. Då hade jag slutat på ridskolan. Jag hade min medryttarhäst i samma stall som hon så hon lärde mig hur man skulle rida.
Sen så fick vi en dressyrtränare dit också en gång i veckan som också hade en del konstiga idéer (fast då tyckte jag att hon var duktig).
Jag red som tur väl var inte så länge på detta sättet för jag tyckte inte att det var kul längre utan lade ner det helt och hållet. Mest pga att jag tyckte att det kändes hemskt att hålla på och kränka levande djur på det sättet. Det gick emot hela min natur, så jag lämnade alltihop.

 

[_L_]

Hej!

Jag vet inte om jag har något att tillföra men jag har fått lite svar på funderingar iallafall.
Jag kan inte rida så mycket, jag har inte rätta sittsen för att få hästen att utföra rätt arbete. Jag bor långt från nån ridskola så där har jag inte lärt mig nått. När jag sökte för gymnasiet tänkte jag på mitt hästintresse och valde en hästlinje.
Det var ett svårt val och fel blev det man jag tycker ändå det var tur att jag valde det.
Här var det "krav" på ridning vilket inte alls framgått från någon person jag träffat eller papper jag fått hem. Det var bara den "bästa utbildningen för dig som tycker om hästar och ridning". Jag minns än i dag chocken över att man skulle kunna si och så mycket. Varför framgick inte det överhuvudtaget?
Skolan hade redan lite problem med flera elever som inte kunde "rida". Eftersom jag är modell större ansåg de att jag inte passade alls för ridning (jag passade inte för ridning enligt dem, på deras halvblod med fina stamtavlor). Så de satte mig att köra istället. Skolkörning. Det däremot fick jag lära mig från början. Kunde knappt nått alls om körning. Men så blev det. (Har svårt att få kompisar och saken blev värre när jag (bara jag i klassen) hade "körning". Folk var ju snälla men jag blev inte närmare bekant men nån för det).
Efter tre år blev jag ganska duktig på körning och så har det blivit. Har sen en tid tillbaka en go lite äldre fjording som jag både kör och rider.

Det vi visserligen fick lära oss var att man skulle arbeta hästen, få med bakbenen, få den att böja ryggen och slutligen höja nacken. Innom ridningen skulle man använda benen liksom och sitta så korrekt som möjligt med ben, armar och överkropp, det för att man inte skulle störa hästen när den utför sitt arbete. Och det var ju trevligt att de lärde ut det. Det var synd att det inte fungerade praktiskt bara.

Nu är det två år sen jag gick ut och jag har inte än idag lärt mig rida bättre. Men jag kan däremot köra och har fortsatt med det. Ja jag får se om det blir något med ridningen...

Iallafall så tycker jag det är dåligt av flera ridlärare att bara "stå och se på" där i mitten och tro sig kunna, fattar dom att det inte att det blir pannkaka av eleverna då?
Såhär efteråt fattar jag att många ridlärare höll god min. Teoretiskt kunde de stå och nöta på hur viktig sittsen var och hur noga det var att arbeta hästen rätt. Men ute på ridbanan var de alltid tystare.
Jag brukade ibland bli klar före mina klasskompisar och gick för att titta på dom. Men det var ju många som inte gjorde rätt enligt de "teoretiska kunskaper" vi präntat in. Fast det var väl svårt att göra något åt saken, alla red ju olika. Men det verkade för ridläraren lite "pinsamt" eller nått att säga åt en elev, det var mycket enklare att säga åt alla att göra si och så.
Då är det ju bättre att rida privat med en ridlärare och ev. egen häst. Men få har ju råd att rida så, men det vore ju en dröm...

M. v. h. Lisa

 

[snigelfarmor]

lund är värre än malmö....åk ALDRIG dit om du inte är djurskyddsinspektör..

" jo, hon har ju varit halt länge men hon har inte ont, dessutom lovade vi att ta hand om henne" instruktören om 20 åriga hästen som är totalt svullen i höger bak och haltar enormt, är jättesur alltid och slår mot andra hästar på en hoppträning.

Hästen var en häst från försvaret, sk ackordshäst som de hade fått som foderhäst och försvaret betalade all hennes mat och uppehälle och de belönar hästen med att låta henne gå på ridskola 3-4 dagar i veckan dessutom hoppning med en bakkota stor som en fotboll ungefär och haltande. några veckor efter att jag och min mor sade ifrån slaktades hon.

Då hade de haft henne i flera år så.....Lund....förr.

Lund har nu en mer hästvänlig chef så nu får de gå ute och de får dessutom halm i spiltorna..

ARG! ursäkta..

 

[manily]

Jag tycker att de fipplande händerna oftast kommer när instruktören begär mer av eleven än denne kan utföra. 'Ofelbart' använder folk då händerna för att lösa problemet, som vi är vana vid :smirk:

 

[space_cowgirl]

varför är det ingen som säger till då?


Det gjorde jag. Sen blev jag utslängd från klubben

 

[snigelfarmor]

tragiskt....känner igen det där.

Bland hästfolk får man inte säga till för alla vet bäst, speciellt äldre och ridskolechefer osv..

Har man tur så funkar det, man måste ju iallafall för hästens skull, man måste. Annars kan man lika gärna gå o piska hästen själv!

Det är inte lätt men det gör det inte lättare för hästen..Man kan alltid ringa nån på ridsportförbundet och prata av sig :-)

 

[artemis]

Jag har då och då (inte helt sällan) vägarna förbi en stor ridskola i Lund. har inte kollat in ridskoleryttarnas ridtekniker, eller vad ridlärarna säger till dom, på ett tag. Men jag har kollat på privathästarna, som står på ridskolan, och hur de rids.

Väldigt sällan ser an nosar i eller framför lodplan. De flesta jag sett rider på graman - hela tiden, även på uteritter. Hårt spänd, i mer än ett fall så hårt att nosen befinner sig mellan frambenen. Ser man dem på håll ser man huvudet vaja från sida till sida i takt med ryttarnas händer.
Samma ridskola för en tjugo år sedan, när jag red där, hade en ridlärare som uppmuntrade till den värsta hästmisshandel jag sett under pågende hopplektion. Ryttaren bankade hästen oupphörligen rakt in i magen med rejält långa och vassa sporrar, och bytte till ännu längre halvvägs igenom lektionen, samt piskade hästen med våldsam kraft med uppåtvinklat spö. Ridläraren ansåg henne mycket begåvad, och nog hoppade hästen. Ingen ska inbilla mig att man inte kan tvinga hästar till det man vill att de ska göra. Ingen ska inbilla mig att man inte kan uppnå resultat med djurplågeri, jag har blivit överbevisad alldeles för många gånger.

Hur detta kan förekomma på en ridskola kan man fråga sig. Vad lär sig ridlärarna? Vad lär de ut?
Jag tror det är resultat, något som förblindar många. Man lär ut, respektive lär sig, det som ger de resultat man vill ha. Så länge man får poäng på dressyrtävlingar om hästen bara villigt kröker på nacken kommer folk att lära sig rida så.

 

[anne1]

Visst var där katastrof förr! Jag bodde nästan granne med dem och passerade dem dagligen. De hade också ett väldigt dåligt rykte.
Men till deras försvar vill jag säga att de verkar ha fått en ny lednig de senaste åren. Jag var där på en utbytestävling med akademikerryttarna i våras. Visst var en del av hästarn inte så kul att rida, men de var välskötta. OCh det fanns några som var riktigt trevliga, både i hoppningen och dressyren.
Det är roligt när det kan ske en förändring till det bättre!

 

[Kiddo]

Anar - och har gjort så ganska länge - vilken ridskola ni talar om... Om jag tror rätt, så kan jag lugna er med att de har en ny ridskolechef som verkar vilja det bästa för hästarna. Bl.a. får de gå ute bra mycket oftare nu än vad de fick göra "back in the day" (7 år sedan), och stallet håller på att byggas om för att passa gällande lagstiftning. Ridlektionerna ser fina ut - vad jag har sett - även om en del elever rider lite "hösäckigt" (på lägre nivåer, vilket nog beror mer på eleverna än på ridläraren). Dock inget slitande i stackars hästmunnar. Hästarna går riktigt fint såg jag häromdagen när jag var där, och de verkar må bra. I och med den nya ridhuschefen så blev alla så mycket mer uppmärksammade på hur det var, och hur det KUNDE vara.

Om jag tror fel och vi tänker på helt olika ridskolor - ignorera ovanstående.

 

[veronican]

Personligen tycker jag inte att en ridskola ska få ligga så som den ligger... Riktiga hagar borde vara en rättigheter för hästar.
Sedan att hästarna får vara ute varje dag... jo det är väl bättre än att stå inne jämt, men ca 7-10 hästar i en lerig liten hage stor som halv padock tycker jag knappast är nåt att skryta med. Grät i hjärtat varje gång jag cyklade förbi dem senaste året Varit i stallet också ett par ggr och reagerade på hur arga och sura hästarna var och vilka döda ögon många hade... Jag som vuxit upp på ridskola (INTE den) blev så ledsen. Dessa kämpar, dessa bussiga hästar, detta sätt vi "tackar" dem

Har inte sett så många lektioner där, men de jag såg... hästarna såg allt annat än välmusklade ut tyckte JAG iaf.
Sen vad jag tycker om privatägarnas hästhållning på det stället kan inte nämnas offentligt Detta är stora graciösa djur som är gjorda för att galoppera på stora fält och röra på sig större delen av dagen... INTE stå i hagar av sjukhage-storlek 2 timmar om dagen!!! usch