Lektion i går på fina Bullen.
Redan när jag satt upp kände jag att det kanske skulle bli lite av en utmaning, kan inte ens sätta fingret på varför, han gjorde inget underligt men fick någon vibb.
Vi red ut en väldigt kort runda. Det var kolsvart inne i skogen

De i gruppen var lite rädda så de sjöng och grejade. Jag red längst bak några meter efter och tittade på stjärnhimlen

Den var otroligt fin, och Bullen bar mig tryggt och fint över stock och sten.
När vi kom in i paddocken testade jag gas och broms igen - hade gjort det ute, men i bland upplever jag att hästarna blir som nollade när man väl byter område. Samma om man går mellan ridhus och paddock.
Det fanns nonchalans. Väldigt mycket nonchalans. (Ja jag fattar att hästar inte medvetet kan vara nonchalanta)
Ingen vettig respons på varken gas, broms, eller sväng och lite en känsla av att "sluta tjata jag går ju här på fyrkanten vad mer kan du begära?!"

Så jag började med lite travövergångar. Hann inte med så mycket innan vi började övningen dock.
Första övningen var att självständigt i skitt rida böjda spår alltså bågar och volter. Fokusera på att stretcha hästarna lite mjukt och successivt jobba fram mer och mer stretch, inte tappa ytter och rent allmänt rida välplanerade och välavvägda slingervägar som hjälpte hästarna att mjuka upp sidorna. Inte direkt det jag och Bullen behövde göra för att komma till ridning men okej då. Jag gjorde det bästa av situationen genom att försöka rida mina slingervägar samtidigt som jag även gjorde några små igångsättningar i trav här och där. Det satt väldigt långt inne för Bullen att liksom vakna till och lyssna på hjälper och jag upplevde att jag nästan inte fick någon bättring alls. Gällande stretchandet gick det faktiskt helt ok, tyckte vi kunde mjuka upp och fick bättre och bättre försök till stretch hela tiden.
Vi skulle sedan fortsätta med samma självständiga arbete men lägga in trav, det hade jag ju redan börjat med men nu gjorde jag det oftare och mer travigt i stället för bara små duttanden av trav. Ridläraren ville att vi skulle planera och göra travövergångarna så ofta att det började kännas "frustrerat" från hästens håll. Typ "Men nu då? ska vi trava nu eller? Eller vad vill du?" Så nu var det verkligen bättre anpassat efter mina och Bullens behov för dagen. Jag jobbade på och först nu började jag få lite bättring, Bullen var lite mer med på noterna. Tyckte dock att det var lite mellanmjölk hela tiden så jag bestämde mig för att helt släppa tanken på att inte rida honom för taggad så han riskerar att bli stark. Blir han stark blir han stark, blir han som en ångvält på crack och bara går går går så blir han det.
Så har jag aldrig ridit honom, så det kändes lite som att nu går det åt fanders, men det kändes också som att det var det han behövde.
I samma veva som jag bestämde det, skulle vi också lägga till galopper. Så alltså rida slingervägar, övergångar i skritt, trav och galopp. Nu när jag var i tuta och köra mode, blev det där med vakenheten mycket bättre på Bullen mycket snabbare.
Han lyssnade finare och finare och jag kände även att han vinklade bakbenen lite extra här och där. Han fick beröm givetvis. Jag tänkte flera gånger att jag borde lugna mig och att jag skulle få sota för min tuta och köra strategi men han blev faktiskt aldrig springig eller stark.
Vi började första övningen. Tre serpentiner i trav. Vid medellinjen en väl förberedd avsaktning till skritt och sedan iväg i trav. På långsidan ökad trav. Perfekt för mig och Bullen! Jag fick till fina vägar i serpentinerna från början, faktiskt ganska stolt över hur bra jag kunde fokusera och verkligen hjälpa honom med ytter. Vilket gjorde att vi kom runt fint i serpentinerna och kunde rida bra avsaktningar till skritt. Jag märkte dock stora skillnader på hur han kom iväg i trav igen beroende på hur bra jag hade förberett och hur min sits och timing var. I bland var det helt magiska travigångsättningar, i bland blev det lite blaha. Det blev dock fler och fler superbra!
Vi lade efter ett tag till fattning från skritten på sista medellinjen. Skulle galoppera genom kortsidan och om vi ville och det fanns plats även på långsidan. De första två blev inte bra. Fick en flängig fattning med tillhörande flack galopp som var svår att hålla igång. Men efter dessa tror jag han taggade till litegrann, och jag fick bättre och bättre fattningar. Efter några gånger var det verkligen bara att förbereda, och sedan föra ena sittbenet liiite bakåt så fick jag en fin fattning med fin och bärig galopp. Älskar sånt, jag känner mig så mäktig då
Enda problemet var att jag av någon anledning inte kunde hålla den superfina galoppen så länge utan det blev avbrott efter halva eller hela kortsidan, även om jag själv tänkte att okej då kan vi rulla på så här en bit på långsidan också.
Det var hundra procent mitt fel för när jag sedan bestämde mig och kom ihåg att jag skulle tuta och köra försvann det problemet.
Han blev lite springig efter traven och kanske pyttelite stark, men trots att jag tutade och körde var han ändå lätt att reglera ner till en vettig trav.
Vi gjorde det i båda varven och jag tyckte vi gick från klarhet till klarhet.
Efter det skulle vi självständigt trava hästarna och känna på dem. Nu jäklar hade Bullen l o s s n a t. Fick finfin känsla i händerna, blixtsnabb och sugen respons på gas och broms, han kändes mjuk och fin och typ 1m högre eftersom han jobbade på fint med sin rygg.
Fick massor med fint beröm från ridläraren. Ville aldrig sluta.
Fin lektion och jag var hög som en örn efteråt. Berättade för ridläraren att jag hade upplevt honom som nonchalant i början och bestämt mig för att våga bara köra och skita i om han blev springig eller stark.
Ridläraren tyckte det var helt rätt och sa att han behöver det. Det är ofta ryttare bara sitter och inte skänklar så mycket på honom så då blir han liksom lite döv på det örat. Hon trodde även att jag inte behövde oroa mig för att han skulle bli stark längre, hon tyckte jag hade timingen och verktygen för att motverka det hos honom.
Detta ska jag ta med mig till nästa lektion med Bullen. Mer tuta och köra och lita på att jag faktiskt kan hantera om han blir stark eller springig. Bättre att få honom att vinkla under benen så han kan jobba där och förebygga det starka på det sättet.