Säkert samhälle. Säkert arbete.

Jag tror att moderna media gör att det numera rapporteras om mycket mer våld och andra otrygga situationer i samhället och att det därför upplevs som att det har ökat. Det som har ökat är medvetenheten om vad som händer omkring oss, inte antalet händelser.
Du har säkert rätt. Innan var det mer osynligt.
 
Efter den fruktansvärda händelsen med journalisten som troligtvis blev mördad har jag funderat lite på olika yrkens policy men hur och var man kan och får jobba själv.

Vet inom vissa yrken att man absolut INTE ska gå hem själv till patienter. Tänker bara på det fall i Huddinge för inte så länge sedan. Det är väldigt tragiskt.

Verkar som att värden i det stora hela blir en farligare plats generellt. Att gå som kvinna ute själv när det är sent är något jag aldrig varit rädd för. Någonsin.
Men galningar finns verkligen ÖVERALLT och i de mest sofistikerade varianterna. Så man kan aldrig vara helt säker. Inte heller att gå själv om man är kille på vissa platser, vissa tider. Med risk att råka ut för gäng eller att någon lurar en "behöver hjälp" och så är det andra motiv bakom.

Det jag undrar är behöver man se över arbetsrutiner inom fler områden annat än inom vård och andra utsatta grupper? Vad tänker ni om det hela?

Sen undrar jag om ni har något skydd med er ute? Vad i så fall? Pepparspray? Och när har du med dig den? Ligger den i ett svårkomligt fack i väskan är det helt meningslöst att ha med.
Jag jobbar själv, ver när jag körde natten hade vi larm på oss. Dagtid, tja finns diverse verktyg man kan ha i fickorna, sen finns även en rejäl stång som egentligen används till att lossa/dra åt muttrarna på däcken. Kör lastbil, låser in mig i hytten om omgivningen känns otrygg och låser bilen när jag går i från den så jag inte längre kan se den, med tanke på vad som hände uppe i Stockholm.

Privat, tja då är det väl nyckelknippan i så fall, har ett sånt där band man kan hänga runt halsen, dock har det pajjat, men det sitter kvar mer för att det ska va lätt å få tag på nycklarna, skulle kunna användas som vapen rent teoretisk, blir rätt bra sving och bra tyngd.

Annars vet jag inte, jag får en känsla att man kommer långt med magkänslan, känns det inte bra ska man inte ge sig iväg osv. Men som sagt, jag vet inte. Känner mig inte så utsatt i mitt yrke och de områden jag rör mig i.
 
Tja säg en 10 eller 20 årsperiod? Tänker alltså inte jättelång tillbaka. För 100 år sedan var det rätt mycket elände. Så går man så lång har vi såklart betydligt bättre :).

1988 Lockerbieattentatet
1990 runt 100 mord om året i Sverige
1991- Tjetjenienkrigen
1991-1995 krig i vår närhet i Jugoslavien, med inslag av folkmord och etnisk rensning.
1994 folkmordet i Rwanda.
1995 terrordåd i Oklahoma city, 170 döda
1998 bombattentaten mot US embassy i Kenya - hundratals döda
1998-2003 Andra kriget i Kongo
1996-2001 Inbördeskrig i Afghanistan
2001 terrordåd med 4000 döda i USA.
2002 terrordåd på Bali, över 200 döda, flera svenskar
2002 Chiapaskrigen i Mexiko - inbördes konflikt
2004 terrordåd i Madrid, ca 200 döda
2005 terrordåd i London, 56 döda
2006 inbördeskrig Sri Lanka
2013 runt 100 mord om året i Sverige

Ingen vidare säker och trygg period i världens historia.
 
1988 Lockerbieattentatet
1990 runt 100 mord om året i Sverige
1991- Tjetjenienkrigen
1991-1995 krig i vår närhet i Jugoslavien, med inslag av folkmord och etnisk rensning.
1994 folkmordet i Rwanda.
1995 terrordåd i Oklahoma city, 170 döda
1998 bombattentaten mot US embassy i Kenya - hundratals döda
1998-2003 Andra kriget i Kongo
1996-2001 Inbördeskrig i Afghanistan
2001 terrordåd med 4000 döda i USA.
2002 terrordåd på Bali, över 200 döda, flera svenskar
2002 Chiapaskrigen i Mexiko - inbördes konflikt
2004 terrordåd i MAdrid, ca 200 döda
2005 terrordåd i London, 56 döda
2006 inbördeskrig Sri Lanka
2013 runt 100 mord om året i Sverige

Ingen vidare period i världens historia.
Men det är ju det jag menar :confused: ? Jag trodde du skulle ta fram statistik på hur krig/konflikter/mord minskade. Detta är ju bara elände rakt igenom.
 
Jag är helt förvissad om att det inte skett någon dramatisk ökning av faror. Däremot har vi en dramatisk ökning av nyhetsflöde och sociala medier. Vi vet väldigt väl vad som sker och vart.

Folk slogs med knogjärn och knivar förr med. Kvinnor blev våldtagna. Men få utom den närmaste geografiska omgivningen visst. Och vad gäller våldtäkt så visst knappt någon eftersom skammen drabbade kvinnan.
Och som sagt - vi lever i en tryggare värld än förr. Men vi VET numera när det händer saker. Det gör oss räddare.

Inte långt från mig finns ställen med minnesmärken där rövare dödat resande mitt i skogen. Ett skogsområde som det var farligt att resa igenom. Numera svishar man igenom det med bil på en kvart. Utan rädsla.
 
Den här ubåtshistorien är så totalt sanslös att det är ingenting man varken kan eller behöver skydda sig mot.
Ja verkligen. Är nog mycket därför jag öht ens startade tråden. Fallet berör på något vis fast jag inte ens känner personerna i fråga. Det känns så fruktansvärt orättvist hur vissa får avsluta sitt liv så brutalt. Nu är detta ett mycket märkligt och ovanligt fall, absolut. Men ändå. Blev väldigt ledsen och förbannad och så börjar jag tänka på hur välden ser ut idag. Så märklig. Så orättvist. Ja jag vet inte man måste ju tro gott om andra människor men samtidigt inte lita på någon nästan. Jag borde inte bry mig såhär, tar bara onödig energi. Allt är bara kaos. Hoppas ni har rätt verkligen att världen blir bättre. Jag orkar inte med mer mord, krig och elände. Kanske är i en känslig period och kanske vore bra om det fanns nått knep att ta till. Ursäkta fummelinlägg men kan inte riktigt förklara bättre. Pepparspray hjälper nog inte, det måste till något annat.
 
Jag är helt förvissad om att det inte skett någon dramatisk ökning av faror. Däremot har vi en dramatisk ökning av nyhetsflöde och sociala medier. Vi vet väldigt väl vad som sker och vart.

Folk slogs med knogjärn och knivar förr med. Kvinnor blev våldtagna. Men få utom den närmaste geografiska omgivningen visst. Och vad gäller våldtäkt så visst knappt någon eftersom skammen drabbade kvinnan.
Och som sagt - vi lever i en tryggare värld än förr. Men vi VET numera när det händer saker. Det gör oss räddare.

Inte långt från mig finns ställen med minnesmärken där rövare dödat resande mitt i skogen. Ett skogsområde som det var farligt att resa igenom. Numera svishar man igenom det med bil på en kvart. Utan rädsla.
Tanten har nog rätt som vanligt. En stor skillnad mot idag och förr är att jag dels har en tv idag (inte haft tidigare) och dels kollar rapport och liknade via datorn. Att läsa går lättare.
 
Ja verkligen. Är nog mycket därför jag öht ens startade tråden. Fallet berör på något vis fast jag inte ens känner personerna i fråga. Det känns så fruktansvärt orättvist hur vissa får avsluta sitt liv så brutalt. Nu är detta ett mycket märkligt och ovanligt fall, absolut. Men ändå. Blev väldigt ledsen och förbannad och så börjar jag tänka på hur välden ser ut idag. Så märklig. Så orättvist. Ja jag vet inte man måste ju tro gott om andra människor men samtidigt inte lita på någon nästan. Jag borde inte bry mig såhär, tar bara onödig energi. Allt är bara kaos. Hoppas ni har rätt verkligen att världen blir bättre. Jag orkar inte med mer mord, krig och elände. Kanske är i en känslig period och kanske vore bra om det fanns nått knep att ta till. Ursäkta fummelinlägg men kan inte riktigt förklara bättre. Pepparspray hjälper nog inte, det måste till något annat.

Det som gör mig vansinnig är att det fortfarande förekommer så mycket övergrepp och våld mot kvinnor där män är förövare. Borde vi inte kommit längre?! Det är sjukt att något av det farligaste en kvinna kan göra är att vara i ett förhållande med en man...
 
Tanten har nog rätt som vanligt. En stor skillnad mot idag och förr är att jag dels har en tv idag (inte haft tidigare) och dels kollar rapport och liknade via datorn. Att läsa går lättare.
+ att det finns ett stort antal outbildade, mindre intelligenta människor som gör sig hörda med ren gallimatias på sociala medier. Här om dagen såg jag minst tre inlägg i fbgruppen Pink Room där ts hade läst att någon kalender tog slut 21/8 - det skulle alltså innebära att jorden går under. Ts i alla posterna hade dödsångest över detta och fick med sig ett stort antal anhängare varje gång. Och det var då bara de inlägg som dök upp i mitt flöde...

Så. Allt går att läsa lättare och idioter har lättare att sprida sin dynga.
 
Jag är helt förvissad om att det inte skett någon dramatisk ökning av faror. Däremot har vi en dramatisk ökning av nyhetsflöde och sociala medier. Vi vet väldigt väl vad som sker och vart.

Sociala medier spelar en mycket stor roll tror jag!

Jag är med i en facebookgrupp som heter "Händer i X (området där jag bor)". I början gick jag med i gruppen för att jag skulle flytta dit, men nu följer jag den för att det är ett intressant fenomen att studera.

Området utgörs av ett lugnt och ganska sömnigt villaområde, även om några få incidenter sker då och då och stulna moppar dumpas här och där. Men läser man de samlade inläggen så får man en helt annan bild. Varje lilla incident och varje lilla misstanke om brott eller försök till brott (t.ex. att det har rört sig en okänd man i kvarteret :nailbiting:) varnas det för i gruppen. Så fort det sprängs för Förbifart Stockholm eller någon hör en förgasarsmäll så rapporteras det att det är skottlossning och det blir världens diskussion. För att inte tala om när en helikopter flyger över området! Då måste det vara minst mord eller rån på gång. Folk jagar upp varandra och det är ganska otäckt tycker jag.
 
2017 - 1988 = 30 år sedan.

Du nämnde 10-20 år. Men jag kan börja redan i början av 70-talet och fortsätta. Det var inte heller en säker och trygg period i världen, med massor av totalitära stater med starkt förtryck.
Det spelar ingen roll längre. Säkert var det lika mycket då som nu med undantag att allt syns så mycket mer och betydligt fortare. Därför jag reagerar mer. För 20 år sedan var det mest i närområdet och någon större händelse längre bort som berörde. Nu är allt nära på ett helt annat sätt och egentligen är det bra att man dokumenterar och uppmärksammar, men samtidigt är det jobbigt.
 
+ att det finns ett stort antal outbildade, mindre intelligenta människor som gör sig hörda med ren gallimatias på sociala medier. Här om dagen såg jag minst tre inlägg i fbgruppen Pink Room där ts hade läst att någon kalender tog slut 21/8 - det skulle alltså innebära att jorden går under. Ts i alla posterna hade dödsångest över detta och fick med sig ett stort antal anhängare varje gång. Och det var då bara de inlägg som dök upp i mitt flöde...

Så. Allt går att läsa lättare och idioter har lättare att sprida sin dynga.
Jag går knappt in på facebook just därför att så mycket uppförstoras. Elände som positiva saker. Lite som en fasad. Då är det iaf bättre med Bukefalos.
 
Jag tror inte heller att det händer mer nu, men vi hör mer om det. Jag vägrar vara rädd, trots att WHO ser mäns våld mot kvinnor som ett folkhälsoproblem (så sjukt).

På mitt förra jobb hade min företrädare blivit mordhotad. Av den anledningen var jag försiktig, tog alltid med mig någon när jag mötte de som hotat och installerade titthål på dörren. Vi var allmänt vaksamma, men inte rädda. Det hände aldrig något, tvärtom fick vi en ganska god relation med tiden. En gång blev jag spottad i ansiktet, men det var småkillar.

Jag tror att de flesta har säkerhetsstrategier på sina arbeten, låsta dörrar, larm, lampor som tänds etc. Vi slutar tänka på det efter ett tag.
 
Utsätts för en del hot och våld i mitt arbete (slutenvårdspsykiatri) men antagligen mindre än vad man kan tro.
Har blivit utsatt för fysiska hot eller hotfulla situationer vid flertal tillfällen, men aldrig blivit fysiskt skadad. Verbala hot förekommer ganska frekvent. För det mesta är det mest fula ord, höjda röster och könsord. En gång har jag blivit mordhotad. Då polisanmälde jag.

Vi bär alltid personliga överfallslarm och vi får också utbildning i Hot och Våld.
Dels tränar man på risksituationer, som tvångsinjektioner eller bältesläggningar och även hur man bemöter våldsamma patienter, både fysiskt och verbalt.
Rent säkerhetsmässigt ser man till att aldrig ha patienter bakom sig, dvs jag låter alltid patienten gå före mig och jag ser till att aldrig hamna i ett instängt utrymme med en patient.
Delar jag läkemedel och har medicinskåpet öppet så har jag alltid dörren in till rummet låst osv.

Alla såna åtgärder går på ren rutin och det är något som all van personal gör utan att tänka på.

Alla dörrar på avdelningen är låsta och bara personal har nycklar och koder.
Fönstren är ej öppningsbara annat än en liten glipa för vädring. Ska ett patientrum vädras så låser man dörren osv.
För ovan personal och nya patienter är det mycket att tänka på, men för oss som är vana så går det på rutin. Det sitter såpass i ryggmärgen så jag vid ett flertal tillfällen försökt att låsa och låsa upp dörrar när jag själv har varit inlagd som patient. :o ;)
 
Jag jobbar i socialtjänsten och vi diskuterar ofta kring säkerheten på mitt arbete men lyckas väl inte fullt ut med rutiner som funkar i vardagen. Egentligen är det sagt att vi inte ska åka på hembesök ensamma, även om vi känner familjen, men det händer hela tiden ändå. Någonstans har vi väl kommit fram till att det får vara lite sunt förnuft, är det en familj man känner väl och ärendet i hemmet inte är att diskutera svåra frågor som kan uppröra får det vara okej att åka själv.
Det är dock väldigt tydligt att vi aldrig möter människor som uppfattas som arga och hotfulla ensamma och min chef ör väldigt noga med att alla ska känna att det är okej att be om att ha med någon så fort man känner sig det minsta osäker. Vi har också en vakt kopplad till oss som vi använder oss väldigt mycket av, dels genom att rådfråga kring situationer men också att han är med i möten eller sitter i rummet intill och går in vid behov. Det är en väldigt stor trygghet tycker jag.

Vi har också ett säkerhetsrum där vi tar emot de besök som känns lite osäkra, eller där vi ska meddela för klienten negativa besked och är osäkra på reaktionen. Där är möblerna arrangerade så att det inte ska gå att välta bordet och så att det ska gå lätt att ta sig bort från klienten genom hjul på stolarna, det finns även ett larm kopplat direkt till polisen.
Annars pratar vi mycket om vad man kan göra för att trygga situationen om det blir hotfullt. För mig är det viktigt att jag känner mig trygg i organisationen och att jag känner att jag kan be om extra personal eller vakter vid behov och det känner jag verkligen på mitt nuvarande jobb.
 
Jag jobbar i socialtjänsten och vi diskuterar ofta kring säkerheten på mitt arbete men lyckas väl inte fullt ut med rutiner som funkar i vardagen. Egentligen är det sagt att vi inte ska åka på hembesök ensamma, även om vi känner familjen, men det händer hela tiden ändå. Någonstans har vi väl kommit fram till att det får vara lite sunt förnuft, är det en familj man känner väl och ärendet i hemmet inte är att diskutera svåra frågor som kan uppröra får det vara okej att åka själv.
Det är dock väldigt tydligt att vi aldrig möter människor som uppfattas som arga och hotfulla ensamma och min chef ör väldigt noga med att alla ska känna att det är okej att be om att ha med någon så fort man känner sig det minsta osäker. Vi har också en vakt kopplad till oss som vi använder oss väldigt mycket av, dels genom att rådfråga kring situationer men också att han är med i möten eller sitter i rummet intill och går in vid behov. Det är en väldigt stor trygghet tycker jag.

Vi har också ett säkerhetsrum där vi tar emot de besök som känns lite osäkra, eller där vi ska meddela för klienten negativa besked och är osäkra på reaktionen. Där är möblerna arrangerade så att det inte ska gå att välta bordet och så att det ska gå lätt att ta sig bort från klienten genom hjul på stolarna, det finns även ett larm kopplat direkt till polisen.
Annars pratar vi mycket om vad man kan göra för att trygga situationen om det blir hotfullt. För mig är det viktigt att jag känner mig trygg i organisationen och att jag känner att jag kan be om extra personal eller vakter vid behov och det känner jag verkligen på mitt nuvarande jobb.
Är detta vanligt inom socialtjänsten att man åker hem till folk själv eller är det olika på olika ställen? Om du har arbetat eller känner till fler liknande arbetsplatser menar jag?
 
Är detta vanligt inom socialtjänsten att man åker hem till folk själv eller är det olika på olika ställen? Om du har arbetat eller känner till fler liknande arbetsplatser menar jag?

Ja, på de ställen jag arbetat på har det varit så! Sen har det alltid funnits en tanke om att vi inte ska åka själva, men i praktiken blir det svårt att få till och kan kännas onödigt bökigt om det är någon jag träffat flera gånger och inte känner mig otrygg med. Sen tror jag ändå att det där är svårt att avgöra, man kan ju aldrig veta vilka mer som är i lägenheten osv, men hittills har det gått bra!
 
Kan ju vara så också att elände uppmärksammas mer nu än förr så att man upplevelse som att det skulle öka fast det inte gör det. Tex våldtäkter och liknande. Så kan det absolut vara

Det är blandat. Om vi ser till exempelvis sexualbrott så har andelen som uppger att de blivit utsatta ökat med 200-300% på 10 år (enligt NTU 2016) medan antalet anmälda sexualbrott har ökat med ca en tredjedel. Det vill säga att den bästa uppskattningen av anmälningsbenägenheten är att den minskat radikalt. Vad vi hör från media och politiker brukar dock vara motsatsen, den förhållandevis modesta ökningen av anmälda sexualbrott brukar förklaras med ökad uppmärksamhet och medvetenhet som driver upp anmälningsbenägenheten.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag är inte ute efter en vass åsiktsdiskussion om detta, men det är en stillsam fundering jag fick när jag läste det och som jag inte...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 706
Senast: durachiny
·
Skola & Jobb Jag avundas människor som bara "vet" vad de ska göra i resten av livet från stunden de lämnat gymnasiet. När jag själv slutade gymnasiet...
Svar
6
· Visningar
2 205
Senast: Wonna
·
Äldre Jag är en kvinna med båda fötterna på jorden. Ibland. Att åka till ett annat land(skap) för att besöka människor jag aldrig träffat...
4 5 6
Svar
103
· Visningar
12 410
Senast: Enya
·
Gravid - 1år Hej Har en liten fundering hur ofta man skall/bör gå till både MVC och BVC... Väntar bebis i slutet av Aug samt har en 6 åring...
2
Svar
27
· Visningar
4 305
Senast: Sar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Jaktgolden eller jaktlabrador?
  • Guldfasanerna
  • Flämtningar

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp