Säkert samhälle. Säkert arbete.

[karamelldrottningen]

Efter den fruktansvärda händelsen med journalisten som troligtvis blev mördad har jag funderat lite på olika yrkens policy men hur och var man kan och får jobba själv.

Vet inom vissa yrken att man absolut INTE ska gå hem själv till patienter. Tänker bara på det fall i Huddinge för inte så länge sedan. Det är väldigt tragiskt.

Verkar som att värden i det stora hela blir en farligare plats generellt. Att gå som kvinna ute själv när det är sent är något jag aldrig varit rädd för. Någonsin.
Men galningar finns verkligen ÖVERALLT och i de mest sofistikerade varianterna. Så man kan aldrig vara helt säker. Inte heller att gå själv om man är kille på vissa platser, vissa tider. Med risk att råka ut för gäng eller att någon lurar en "behöver hjälp" och så är det andra motiv bakom.

Det jag undrar är behöver man se över arbetsrutiner inom fler områden annat än inom vård och andra utsatta grupper? Vad tänker ni om det hela?

Sen undrar jag om ni har något skydd med er ute? Vad i så fall? Pepparspray? Och när har du med dig den? Ligger den i ett svårkomligt fack i väskan är det helt meningslöst att ha med.

 

[athena_arabians]

@karamelldrottningen: Nu är ju största risken i mitt fall rena olyckor men de åtgärder vi tar går att applicera på andra hot. Dvs det är alltid någon som vet var jag är, hur lång tid det beräknas ta och att den personen larmar om jag inte hör av mig på utsatt tid och hen inte får tag på mig.

Vad gäller andra åtgärder är det mest att hålla ögonen öppna för ev sabotage av fordonet odyl. När det var som värst och jag jobbade ensam övervägde vi ett personlarm till mig.

 

[Bison]

Jag har försvarsspray i bilen och i handväskan. Har fått dem och än har jag inte känt något behov av att använda dem.
Men skulle jag gå där jag känner mig osäker hade jag hållt den i handen.

Jag känner mig säker på jobbet även om jag blivit hotad ett antal gånger och har flera kollegor som blivit misshandlade.
Jag tänker inte på det alls, vi är ändå väldigt förskonade från våld jämfört med andra sträckor.

 

[karamelldrottningen]

@karamelldrottningen: Nu är ju största risken i mitt fall rena olyckor men de åtgärder vi tar går att applicera på andra hot. Dvs det är alltid någon som vet var jag är, hur lång tid det beräknas ta och att den personen larmar om jag inte hör av mig på utsatt tid och hen inte får tag på mig.

Vad gäller andra åtgärder är det mest att hålla ögonen öppna för ev sabotage av fordonet odyl. När det var som värst och jag jobbade ensam övervägde vi ett personlarm till mig.

Hur funkar ett personallarm? Jättebra att ni har sånt system att någon larmar om du inte hör av dig! Men frågan är om du skulle råkat ut för något vad hjälper det om din kollega sedan larmar? Jag menar då är det ju redan försent?

 

[karamelldrottningen]

Jag har försvarsspray i bilen och i handväskan. Har fått dem och än har jag inte känt något behov av att använda dem.
Men skulle jag gå där jag känner mig osäker hade jag hållt den i handen.

Jag känner mig säker på jobbet även om jag blivit hotad ett antal gånger och har flera kollegor som blivit misshandlade.
Jag tänker inte på det alls, vi är ändå väldigt förskonade från våld jämfört med andra sträckor.

Försvarsspray i bilen var en bra idé! Men det gäller att komma ihåg den och ha den lättillgänglig.
Förhoppningen är att aldrig behöva använda sig av något sådant men OM situationen kräver det är det bra med extra skydd.

 

[Aliche]

Då tänkte jag inte på det men när jag jobbade som hästmassör för flera år sedan så åkte jag ju ut till både stora stallar och mindre, mer off. Då hade jag oftast bara haft kort telefon eller mailkontakt med kunden. Jag tänkte aldrig att det skulle vara nåt skumt eller otryggt men idag hade jag nog tänkte annorlunda och delvis haft någon som visste var och när jag skulle vara någonstans så någon visste om jag "försvann" och var jag varit sist. Jag hade nog också haft någon form av försvar i bilen.

 

[athena_arabians]

Hur funkar ett personallarm? Jättebra att ni har sånt system att någon larmar om du inte hör av dig! Men frågan är om du skulle råkat ut för något vad hjälper det om din kollega sedan larmar? Jag menar då är det ju redan försent?

Jag vet inte i detalj hur det fungerar eftersom vi aldrig skaffade det men jag antar att det är som en larmknapp som mobilt larmar polisen/väktare.

Att kollegan larmar har naturligtvis endast betydelse om jag fortfarande är vid liv. Mitt jobb är inte helt utan risker (är själv ute i skogen och kör mycket bil själv) men naturligtvis minimerar jag riskerna. Jag har rätt utrustning och är uppvuxen med att vara i skogen så jag vet hur man ska göra. Tex att det är dåligt att kliva över rotvältor eller titta på berget som ev kommit i dagen pga rotvältan. Man vet aldrig om och när den kan släppa.

Arbetsbilen är av kraftigare modell och jag har kraschat med en likadan bil och jo, det är den typen av bil man ska sitta i för jag var mer eller mindre oskadd.

 

[Ninnurur]

Jag sitter ju på kontor så för mig är det ganska lugnt. Det mest dramatiska som hänt är att en öltunna jäste och sprängdes på lagret så det stank som en ostädad festlokal dagen efter men för våra chaufförer kan det ju vara värre så det är sällan som vi skriver in värde eller vad det är som transporteras i bokningarna. Är det en låda med snordyra prover eller så så skriver vi bara "låda" och ger chauffören resterande information muntligt. Då är det inte lika riskfyllt om någon kapar bilen och läser i körordrarna.
Tobak och alkohol körs alltid med olika rutter olika dagar så att det inte ska kunna kartläggas.

 

[supersonic]

Det är helt stört att behöva tänka i de banorna. En vän till mig sa en gång att som kvinna gör man flera oftast omedvetna kontroller i sin vardag. Exempelvis om man går in genom en port så lyssnar man om dörren går igen och då vet man att man inte har någon efter sig. Själv har jag inte känt mig särskilt otrygg, när jag bodde och pluggade i Malmö gick jag typ överallt. När det blev mörkt undvek jag dock vissa delar av stan, tog bussen eller blev hämtad. Jag har inget i väskan förutom mina nycklar att ev försvara mig med. Har aldrig känt att jag behövt något.

 

[karamelldrottningen]

Då tänkte jag inte på det men när jag jobbade som hästmassör för flera år sedan så åkte jag ju ut till både stora stallar och mindre, mer off. Då hade jag oftast bara haft kort telefon eller mailkontakt med kunden. Jag tänkte aldrig att det skulle vara nåt skumt eller otryggt men idag hade jag nog tänkte annorlunda och delvis haft någon som visste var och när jag skulle vara någonstans så någon visste om jag "försvann" och var jag varit sist. Jag hade nog också haft någon form av försvar i bilen.

Jag tror man måste tänka annorlunda i dag tyvärr . Men papparspray i bilen, hinner du hämta den vi kritiskt läge?

Just stallar är nog ganska lugnt och jag har aldrig varit rädd hos andras stall, även om jag varit nästan själv. Ägaren eller någon som arbetar är oftast inom kort avstånd. Så inte själv i den bemärkelsen. Numer jobbar jag mest hemifrån.

Stallmiljö är väldigt förskonade mot dessa typer av våld. Eller hur? Jag kommer iaf inte på nått fall där tex en hästmassör/hovslagare osv varit med om något liknande.

 

[Aliche]

Jag tror man måste tänka annorlunda i dag tyvärr . Men papparspray i bilen, hinner du hämta den vi kritiskt läge?

Just stallar är nog ganska lugnt och jag har aldrig varit rädd hos andras stall, även om jag varit nästan själv. Ägaren eller någon som arbetar är oftast inom kort avstånd. Så inte själv i den bemärkelsen. Numer jobbar jag mest hemifrån.

Stallmiljö är väldigt förskonade mot dessa typer av våld. Eller hur? Jag kommer iaf inte på nått fall där tex en hästmassör/hovslagare osv varit med om något liknande.

Nej jag tror (hoppas) att stallar är ganska säkra men tanken idag hade slagit mig att kanske iaf googla namnet på kunden och se om de t.ex. bor där de säger, enkla saker för att sålla ut eventuella koko:sar. Och som sagt haft någon som visst var och när jag befann mig, pepparspray tänkte jag nog inte men kanske mer typ ett basebollträ eller kofot eller nåt ifall man kommit dit och känt med en gång att här är något fishy..

 

[athena_arabians]

När jag jobbade på ICA fick jag en stalker efter mig. Han hade letat reda på mitt telefonnummer via registreringsnumret på bilen (som var mammas och han fick då tag på hennes nummer men det var tydligt att sms:en var menade till mig). Sms:en kom från ett oreggat telefonkort Jag polisanmälde det hela och upplyste honom om det och då blev idioten sur och tyckte jag överreagerade! Det här var innan skärpningen av stalking-lagarna men polisen jag pratade med tyckte det var bra att jag anmält och att jag naturligtvis skulle höra av mig igen om han inte gav sig. Det kändes enormt skönt att de tog mig på allvar även om utredningen naturligtvis blev nerlagd.

Min chef blev naturligtvis informerad och bestämde att när jag stängde fick inte den jag stängde med åka innan mig, dvs vi skulle alltid åka samtidigt. Alla kollegor var också informerade. Vi tror vi vet vem det var, han hade tidigare stalkat en annan kollega (som senare blev polis ) men vi var naturligtvis inte säkra på det.

 

[Mineur]

När jag jobbade som receptionist på hotell hade vi en larmknapp under våra bord som vi kunde trycka på i hotfulla situationer. Jag tror jag använde den en gång, när vi hade ett berusat gäng som vägrade acceptera att vi inte hade några lediga rum. Larmet var kopplat till polisen, så det var bara i extrema fall vi använde det.

De hotell jag varit på har också oftast erbjudit personlarm som vi kunde använda ifall vi var tvungna att gå upp på något rum för att hjälpa till med TV:n eller vad det nu var. Tryckte man på det så pep det nere i receptionen, så att en kollega kunde komma upp och kolla läget. Jag använde det dock aldrig.

Nu jobbar jag på kontor och har inget behov av några extra säkerhetsgrejer. Jag låser dörren ifall jag är kvar och jobbar sent, men det är väl typ det.

 

[Snubbelfot]

På somliga områden tror jag det är belagt att våld och utsatthet ökar, både i frekvens och grad, men fortfarande inte i samhället i stort såvitt jag vet.

Men om jag spekulerar fritt... Vi har ett samhälle som i högre grad än för några decennier sedan verkar präglas av individualism medan kollektivism - titta bara på hela föreningslivet - är i avtagande. Framför allt i tätort och stadsmiljö är mitt intryck att man i ökande omfattning sköter sig själv och skiter i andra. Det kollektiva ansvaret, i den mån man kan prata om ett sådant, för att samhället skall funka och vara trivsamt, är svagt här och var. Sådana saker tror jag bidrar, både när det handlar om risker och säkerhet i samband med brott och i andra fall.

I det närliggande och konkreta tror jag att det viktigaste är att försöka att inte hamna i riskabla situationer, då slipper man försöka lösa dem när de väl inträffar. Känselspröt. Situationsmedvetande. Inte paranoia men en verklighetsbaserad riskmedvetenhet.

På jobbet i mitt ena yrke handlar säkerhetsfrågorna ifråga om brott och avsiktliga händelser främst om att förebygga sällsynta tillgreppsbrott, miljön är kontrollerad och ganska väl skyddad. Däremot är riskmedvetandet kring oavsiktliga händelser oerhört högt, och vi har rätt väl utvecklade rutiner för att förebygga, hantera och utreda säkerhetsrisker och misstag. Dock sämre rutiner för återföring av erfarenheter kring säkerhetshändelser. Det finns oerhört gott om formella regelverk kring verksamheten.

I mitt andra yrke är riskspektrat annorlunda, där finns risker förknippade med el, brand, arbete på höjder, explosiva varor, höga ljudnivåer, trafiksäkerhetsrisker, mycket tunga lyft, hängande last över personer, hängande personer(!), och även situationer med berusade människor och/eller människor i stora grupper. Få (men ökande) formella regelverk finns kring verksamheten, som huvudsakligen bygger på (ej formellt dokumenterad) personlig erfarenhet och kunskap. Risker för brott handlar främst om stökiga berusade personer, och sådana finns ofta särskild personal (läs: vakter) för att hantera.

När det gäller eget personligt skydd mot våld så har jag uppfattningen att pepparspray/kniv/batong/etc i de flesta fall tyvärr skapar en falsk känsla av trygghet. Framför allt för att de oerhört lätt kan bli kontraproduktiva, om en gärningsman använder dem mot en själv. Som mer effektivt och värdefullt, på flera plan, ser jag kunskap och träning i självförsvar som t ex ju-jutsu (eller judo, karate, aikido etc).

 

[Görel]

Jag är socialsekreterare. Vi får inte göra hembesök ensamma, vilket jag tycker är bra. Tidigare gjorde jag hembesök i adoptionsuppföljningar på egen hand men inte i vårdnadsutredningar eller adoptionsmedgivanden.

Jag har jobbat inom socialtjänsten i över 20 år och har aldrig blivit hotad. Jag tror att det dels beror på hurdan jag är i mitt förhållningssätt och dels på hur känslig man är för något som skulle kunna uppfattas som hot. Jag brukar låta folk få prata klart och få dem att känna sig lyssnade på även om jag inte håller med dem. Sen brukar jag förklara vänligt och tydligt varför.

Det närmsta jag har varit är en pappa som ringde mig på min privata mobil. Vuxen karl med ett yrke som gjorde att han verkligen borde förstå var gränsen mellan tjänsteman och privatliv går. Det sa mycket om honom vilket jag kunde använda i bedömningen i min utredning.
Jag har ett ovanligt namn men jag vägrar att gömma mig med hemligt nummer och konto på FB med annat namn.

Vi har massa olika sorters larm och passerbrickor och på kontoret där jag arbetar nu har egen väktare. Jag känner mig sällan orolig. På ett annat socialkontor med annat upplägg är det inte säkert att jag skulle göra det, allt beror på hur man utformat lokalerna och säkerhetsanordningarna.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har i mitt nuvarande yrke blivit hotad en gång av en person som blivit dömd för ett jävligt grovt brott. Det var obehagligt men något jag skakade av mig.
Vi arbetar på kontor och har inga särskilda säkerhetsåtgärder.

Jag bär varken försvarsspray eller larm eller dylikt privat heller. Tanken har faktiskt aldrig fallit mig in.

 

[Ninnurur]

Jag har i mitt nuvarande yrke blivit hotad en gång av en person som blivit dömd för ett jävligt grovt brott. Det var obehagligt men något jag skakade av mig.
Vi arbetar på kontor och har inga särskilda säkerhetsåtgärder.

Jag bär varken försvarsspray eller larm eller dylikt privat heller. Tanken har faktiskt aldrig fallit mig in.

Inte mig heller. Då hår jag ändå ofta och spelar Pokémon kvällstid nära resecentrum som enligt "sverigevänner" har blivit en No go zon på kvällarna. Jag har inte märkt någonting av det, och ändå tycker man att en ensam tjej med näsan ner i en mobil borde vara ett lätt byte?

 

[Görel]

Privat är jag inte heller orolig. Jag rör mig ofta i Stockholms innerstad på kvällarna då jag gillar att gå ut och dricka öl. Jag gillar att promenera över halva stan och går ofta från Medis till Östermalmstorg. Det värsta som hänt är svarttaxiförare vid Kungsan som velat att jag skulle åka med dem. Och det är inte särskilt farligt.

Jag är inte rädd och har inget pepparsprej eller liknande. Däremot är jag vaksam och håller koll, försöker att röra mig där det finns andra människor och väljer bort smala mörka gator framför belysta. Och det skulle aldrig någonsin falla mig in att ha hörlurar så att jag inte hör vad som händer omkring mig. Det finns hur många överfall och olyckor som helst som har inträffat på grund av att man inte hört vad som händer runt en.

 

[Petruska]

Jag fattar inte varför jag skulle ha någon sorts försvarsgrejer med mig privat.

I mitt yrke är det helt inaktuellt, men det hade ju kunnat vara annorlunda.

 

[athena_arabians]

@Görel: Jag håller verkligen med om det där med hörlurar. När jag joggar (dvs är ute i skogen privat) har jag bara en snäcka i ena örat och inte på hög volym. Jag vill kunna höra vad som händer omkring mig. När jag jobbar har jag aldrig lurar i, bara blåtanden.