Skadade hästar och konvalescenter

Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Enligt veterinären skulle kortison ha väldigt lite effekt på gaffelbandsskadan. Speciellt i det här läget tänker jag, den är ju läkt, med en minimal nyare blödning i ärret.
Fast det kan ju finnas smärta i andra mjukdelar runt omkring tänker jag om han har dragit till sig lite igen
 
Fast det kan ju finnas smärta i andra mjukdelar runt omkring tänker jag om han har dragit till sig lite igen
Kanske?

Tänkte jag skulle maila kliniken. Ska ju bli intressant att se hur det blir nu närmaste veckorna när effekten av kortisonet försvinner.

Har beställt en shoesecure också, fungerar det så är det ju brilliant. Funkar det inte så är det bara mer pengar i det svarta hålet.
 
Kanske?

Tänkte jag skulle maila kliniken. Ska ju bli intressant att se hur det blir nu närmaste veckorna när effekten av kortisonet försvinner.

Har beställt en shoesecure också, fungerar det så är det ju brilliant. Funkar det inte så är det bara mer pengar i det svarta hålet.
Min kompis (och Mirres andra uppfödare) var den som tog in Shoesecure i Sverige. Hon var i alla fall väldigt peppad på dem, så länge man tar av och håller rent så ska de vara bra.
 
Kanske?

Tänkte jag skulle maila kliniken. Ska ju bli intressant att se hur det blir nu närmaste veckorna när effekten av kortisonet försvinner.

Har beställt en shoesecure också, fungerar det så är det ju brilliant. Funkar det inte så är det bara mer pengar i det svarta hålet.
Jag hade shoesecure på min ett tag, var lite meckigt att passa in till hans hovform först men funkade toppen och var lätta att sätta på och ta av när de väl format till sig! Det man ska ha i bakhuvudet är att de blir ändå som en liten ”klack” i bak, så kan få lite samma bromsande effekt som broddar beroende på underlag. Men står man mellan pest och kolera så får man ju välja liksom, i vårt fall var de toppen för att hålla sjukbeslagen på när det behövdes.
 
Min kompis (och Mirres andra uppfödare) var den som tog in Shoesecure i Sverige. Hon var i alla fall väldigt peppad på dem, så länge man tar av och håller rent så ska de vara bra.
Min går ju ute 24/7 och behöver dem då. Men tänkte att jag får ta av dem när han rids och när han står inne medan den andra rids.
 
Red ut med sällskap idag och han var så nöjd. Kunde gå först, men även galoppera bakom utan att ha panik. Men rätt stark blir han ute nu.

Ställde upp pivon i fårhagen jag red i häromdagen, jag tycker han rör sig bra. Jag rider däremot sådär. 🤪

IMG_0036.webp
 
Jag har deppat ihop lite kring min skadebenägna häst och den stadiga strömmen av veterinärfakturor. Har börjat tänka kring hur mycket pengar det egentligen kan tänkas handla om som jag lagt på veterinärkostnader under tiden jag haft henne, och ja det känns bara surt. Har tidigare haft en upplevelse av att det blir mindre skador ju äldre hon blir, men senaste 1,5-2 åren har nog egentligen bestått av väldigt frekventa veterinärfakturor. Iofs inte bara skador, utan det har också varit en krånglig tand som inneburit täta tandkollar.
Tycker att jag har en ganska rymlig ekonomi, men när man har veterinärfakturor mer eller mindre varenda månad över lång tid så börjar det ju bli påtagligt...

Sa till min sambo att jag funderade på att låta Nelly bli avelssto istället, vilket han tyckte slog alla rekord gällande "hästmänniskologik". Hästen kostar för mycket -> tillverka ytterligare en häst:idea::up::rofl::rofl::rofl:
 
Om jag ska vara lite positiv till Sveland så tog de 10 gångers vattenträning för Mirre så jag får bara betala 650 kr typ, för självrisken.

Men Mirre fortsätter tappa skor. Två st på sex dagar, trots boots och att de faktiskt inte leker så vilt. Men än så länge har fötterna inte blivit så trasiga…
 
Mitt sto mår inte bra 😞 Sista veckorna har hon vid några tillfällen ”stapplat” med bakbenen, lite som att hon tappar balansen eller ska kasta sig bakåt. Det har hänt vid sadling, skoning och så i helgen när hon bajsade. Hon var ställd på box och i sjukhage redan förra fredagen pga rejält hård fettnacke. Jag var bortrest men min fantastiska syster agerade snabbt.

Veterinär var ute i måndags. Nacken och övervikten är ett problem, men hon har iaf inte fått fång, tack och lov. Hon var rejält stel och öm över kors och länd. Prover är tagna för EMS och PSSM och går nu på metacam. Går i sjukhage utan gräs och idag ska jag åka och titta på ett hö som enligt analysen skulle vara väldigt bra för henne.

Jag försöker att inte ta ut katastrof i förskott men det är svårt. Fångest och rädsla för att hon har kroniska sjukdomar. Har hon PSSM gissar jag att jag ska testa hennes avkomma också (nån som har koll på hur ärftligheten är?).
 
Jag har deppat ihop lite kring min skadebenägna häst och den stadiga strömmen av veterinärfakturor. Har börjat tänka kring hur mycket pengar det egentligen kan tänkas handla om som jag lagt på veterinärkostnader under tiden jag haft henne, och ja det känns bara surt. Har tidigare haft en upplevelse av att det blir mindre skador ju äldre hon blir, men senaste 1,5-2 åren har nog egentligen bestått av väldigt frekventa veterinärfakturor. Iofs inte bara skador, utan det har också varit en krånglig tand som inneburit täta tandkollar.
Tycker att jag har en ganska rymlig ekonomi, men när man har veterinärfakturor mer eller mindre varenda månad över lång tid så börjar det ju bli påtagligt...

Sa till min sambo att jag funderade på att låta Nelly bli avelssto istället, vilket han tyckte slog alla rekord gällande "hästmänniskologik". Hästen kostar för mycket -> tillverka ytterligare en häst:idea::up::rofl::rofl::rofl:
Jag förstår dig (även om din sambo iofs har en poäng 😆) Det var lite samma för mig med mitt sto. Dels det ekonomiska med veterinärräkningar men främst att jag tappade gnistan och inte kände nån glädje med hästlivet. Att hela tiden pendla mellan att rehaba, börja tänka på mål och utveckling, för att sen åka till veterinär och utreda återigen. Det tog lite knäcken på mig efter många år. Jag behövde bryta det, göra något nytt ihop med mitt sto, och släppa mina egna krav/förväntningar på träning och tävling. Vid sista behandlings- och utredningssvängen rådfrågade jag veterinären som inte tyckte att hennes skadehistorik var ett hinder för avel (vilket jag kanske får ångra om hon nu har PSSM 😔).

Tanken var inte att jag skulle behålla båda hästarna men hittills har jag ändå fått ihop det på nåt sätt ekonomiskt. Nytt jobb med bättre lön och att ha blivit sambo gör att det funkar (men kanske inte om det blir veterinärräkningar varje månad igen..)
 
Jag förstår dig (även om din sambo iofs har en poäng 😆) Det var lite samma för mig med mitt sto. Dels det ekonomiska med veterinärräkningar men främst att jag tappade gnistan och inte kände nån glädje med hästlivet. Att hela tiden pendla mellan att rehaba, börja tänka på mål och utveckling, för att sen åka till veterinär och utreda återigen. Det tog lite knäcken på mig efter många år. Jag behövde bryta det, göra något nytt ihop med mitt sto, och släppa mina egna krav/förväntningar på träning och tävling. Vid sista behandlings- och utredningssvängen rådfrågade jag veterinären som inte tyckte att hennes skadehistorik var ett hinder för avel (vilket jag kanske får ångra om hon nu har PSSM 😔).

Tanken var inte att jag skulle behålla båda hästarna men hittills har jag ändå fått ihop det på nåt sätt ekonomiskt. Nytt jobb med bättre lön och att ha blivit sambo gör att det funkar (men kanske inte om det blir veterinärräkningar varje månad igen..)
Jag brukar ha någon förmåga att liksom bara gilla läget men nu bara vällde det över mig. Precis som du tänker jag att det skulle bli något nytt och spännande 😁
Men jag hoppas jag snart får upp lusten igen. Nu är ju min på väg igång till och med. Men ja alltsp blä för alla tråkiga skador!

Hoppas din snart mår bättre!
 
Jag har deppat ihop lite kring min skadebenägna häst och den stadiga strömmen av veterinärfakturor. Har börjat tänka kring hur mycket pengar det egentligen kan tänkas handla om som jag lagt på veterinärkostnader under tiden jag haft henne, och ja det känns bara surt. Har tidigare haft en upplevelse av att det blir mindre skador ju äldre hon blir, men senaste 1,5-2 åren har nog egentligen bestått av väldigt frekventa veterinärfakturor. Iofs inte bara skador, utan det har också varit en krånglig tand som inneburit täta tandkollar.
Tycker att jag har en ganska rymlig ekonomi, men när man har veterinärfakturor mer eller mindre varenda månad över lång tid så börjar det ju bli påtagligt...

Sa till min sambo att jag funderade på att låta Nelly bli avelssto istället, vilket han tyckte slog alla rekord gällande "hästmänniskologik". Hästen kostar för mycket -> tillverka ytterligare en häst:idea::up::rofl::rofl::rofl:
Jag är av sorten som tror att klantiga hästar föder klantiga hästar, och att hästar som lätt skadar sig nog inte är så hållbara, och då ska vi kanske inte avla på dem. Men å andra sidan verkar det finnas få hästar som tål ridning nu, så det är kanske redan för sent.

Jag och Mirres hovslagare har bestämt att han ska göra extraskor för sommaren så han slipper komma om Mirre tappar skor i gräshagen i sommar. Det är rätt mkt gräs där nu..
AB9DA5D5-4F45-4F0F-A97A-A7AAD2E8F4A5.webp
 
Jag är lite trött på hästeriet och deppig atm. Min häst fick ju headshaking i höstas och det är väl "under kontroll" nu skulle jag säga. Han har lite symtom nu sedan våren kom igång, men inte så att jag upplever att det påverkar honom speciellt mycket. I februari blev han halt BF, fick metacam i en vecka och var sedan bra till april. Anmälde oss till någon tävling till och med! Då blev han såklart halt BF igen, så vi gjorde en MR på valborgsmässoafton som visade benödem i hovben och strålben BF. Skoddes med kil någon vecka senare, då blev han först bättre men sedan mer halt. Åkte på åb till kliniken för behandling av hovleder dagen efter och då fick han tillbaka sina vanliga skor. Skoddes sedan med ringskor och sulor 2 v senare på nästa åb och blev mycket bättre efter det! Hann till och med skritta honom och trava lite uppsuttet i 3 dagar och det var supermysigt. Sedan trampade han av sig skon på den sämsta hoven och blev halt i skritt. Jag kan annars slå på skorna själv men hade inte fyllnadsmaterial till sulan så han fick gå utan till dagen efter när hovis kunde fixa. Efter att skon var på igen var han fortfarande pisshalt :banghead: Så nu får han metacam i några dagar och jag hoppas verkligen att han går tillbaka till den "vanliga hältan" igen efter det. Orkar inte med om han skadat något mer i hoven nu :(
 
Jag är av sorten som tror att klantiga hästar föder klantiga hästar, och att hästar som lätt skadar sig nog inte är så hållbara, och då ska vi kanske inte avla på dem. Men å andra sidan verkar det finnas få hästar som tål ridning nu, så det är kanske redan för sent.
Ja det är ju svårt att veta🤷‍♀️

OM jag skulle göra verklighet av dagdrömmarna så är det ju isf för en avkomma till mig själv, och då är det en chansning jag isf får ta. Är ju väl medveten om att det kan bli en likadan även om jag skulle försöka balansera upp hennes reaktivitet (som jag är övertygad är grundproblemet och det som gör att hon fått en del ”onödiga” olycksfallsskador).
 
Mitt sto mår inte bra 😞 Sista veckorna har hon vid några tillfällen ”stapplat” med bakbenen, lite som att hon tappar balansen eller ska kasta sig bakåt. Det har hänt vid sadling, skoning och så i helgen när hon bajsade. Hon var ställd på box och i sjukhage redan förra fredagen pga rejält hård fettnacke. Jag var bortrest men min fantastiska syster agerade snabbt.

Veterinär var ute i måndags. Nacken och övervikten är ett problem, men hon har iaf inte fått fång, tack och lov. Hon var rejält stel och öm över kors och länd. Prover är tagna för EMS och PSSM och går nu på metacam. Går i sjukhage utan gräs och idag ska jag åka och titta på ett hö som enligt analysen skulle vara väldigt bra för henne.

Jag försöker att inte ta ut katastrof i förskott men det är svårt. Fångest och rädsla för att hon har kroniska sjukdomar. Har hon PSSM gissar jag att jag ska testa hennes avkomma också (nån som har koll på hur ärftligheten är?).
PSSM är i allra högsta grad ärftligt tyvärr. Dominant anlag så ett anlag räcker för symptom. Har ditt sto ett anlag för PSSM1 är det 50% chans en avkomma får anlaget från henne. Har ditt sto dubbla anlag kommer alla hennes avkommor vara positiva för PSSM.
Och samma sak gäller för hingsten med.

Håller tummarna för er!
 
Ja det är ju svårt att veta🤷‍♀️

OM jag skulle göra verklighet av dagdrömmarna så är det ju isf för en avkomma till mig själv, och då är det en chansning jag isf får ta. Är ju väl medveten om att det kan bli en likadan även om jag skulle försöka balansera upp hennes reaktivitet (som jag är övertygad är grundproblemet och det som gör att hon fått en del ”onödiga” olycksfallsskador).
Jag tänker att reaktivitet inte behöver betyda skador. Nu vill jag inte jinxa något och det gör jag väl säkert nu. :eek:😅
Men jag tror det finns något som inte funkar helt fysiskt när de skadar sig ofta. Att de är reaktiva kanske ökar risken. Men det är något annat som ligger till grund för det.
Tar man min häst tex är han fortfarande reaktiv. Han är också en energifylld individ som helst lever livet i full fart, även i hagen.
Han hade onormalt dålig kroppskontroll förut(pga problem i kroppen) och slog sig, gick omkull etc. Med träning riktad på att få honom att hitta balans, snabba upp nervresponser etc så kan han fräsa runt utan att skada sig.

Jag får många rehabhästar som folk upplever som reaktiva och som därför drar på sig en massa olika skador. I många fall blir de väldigt mkt mindre reaktiva när man jobbar till dem i kroppen så att det inte finns ngt som hindrar där.
Plus att man kan i många fall slippa upprepade skador som egentligen blir lite som symptom på att de inte lyckas använda kroppen korrekt.
Och att avlar man på såna hästar så kan den där luddiga oförmågan till korrekt rörelse hänga med och innebära att avkomman också blir skadebenägen eller kräver "merhjälp" för att inte bli det.
 
Jag tänker att reaktivitet inte behöver betyda skador. Nu vill jag inte jinxa något och det gör jag väl säkert nu. :eek:😅
Men jag tror det finns något som inte funkar helt fysiskt när de skadar sig ofta. Att de är reaktiva kanske ökar risken. Men det är något annat som ligger till grund för det.
Tar man min häst tex är han fortfarande reaktiv. Han är också en energifylld individ som helst lever livet i full fart, även i hagen.
Han hade onormalt dålig kroppskontroll förut(pga problem i kroppen) och slog sig, gick omkull etc. Med träning riktad på att få honom att hitta balans, snabba upp nervresponser etc så kan han fräsa runt utan att skada sig.

Jag får många rehabhästar som folk upplever som reaktiva och som därför drar på sig en massa olika skador. I många fall blir de väldigt mkt mindre reaktiva när man jobbar till dem i kroppen så att det inte finns ngt som hindrar där.
Plus att man kan i många fall slippa upprepade skador som egentligen blir lite som symptom på att de inte lyckas använda kroppen korrekt.
Och att avlar man på såna hästar så kan den där luddiga oförmågan till korrekt rörelse hänga med och innebära att avkomman också blir skadebenägen eller kräver "merhjälp" för att inte bli det.
Möjligt, svårt att veta. Jag menar såklart inte att reaktivitet = skadebenägen, bara att jag tror att just hennes skador i flera fall har skett i situationer där hon reagerat rätt överdrivet. Men det är ju inte bara sånt, utan en blandning. Hon har definitivt mycket bättre kroppskontroll nu som 9 åring än hon hade som yngre, men ibland händer saker ändå.

Jag var alltså inte helt seriös med den där avelstanken, men även om jag nu skulle få för mig att betäcka så är jag väl medveten om att det inte går att veta om avkomman blir lika skadebenägen eller ej.
 
Femte veckan i liten hage, fy fasen var tråkigt det är! Tycker både hästen och jag, men mest jag tror jag.
Hon är rätt nöjd bara hon får äta gräs.... även om man märker att hon saknar sina kompisar. Att se dom på håll är inte samma sak som att gå tillsammans. Imorgon hoppas jag kunna fixa en ny liten gräshage åt henne. Den hon går i nu är typ uppäten.

Vi fortsätter våra promenader. Hon är väldigt lugn (för det mesta) att gå med. Följer mig mest som en hund på slakt grimskaft (även om vi har kedjan på som säkerhet). Men hon är ju lite mer reaktiv än vanligt. Igår var det grannes katt som lurade i det lite höga gräset vid vägen, så då for Melody ner i diket. Men kom upp igen och fortsatte som inget hade hänt...
 
PSSM är i allra högsta grad ärftligt tyvärr. Dominant anlag så ett anlag räcker för symptom. Har ditt sto ett anlag för PSSM1 är det 50% chans en avkomma får anlaget från henne. Har ditt sto dubbla anlag kommer alla hennes avkommor vara positiva för PSSM.
Och samma sak gäller för hingsten med.

Håller tummarna för er!
Tack för info och för hållna tummar. Jag får försöka att inte tänka för mycket förrän jag vet säkert. Men skulle min unghäst ha det så känns det bra att veta för att iaf kunna förebygga så mycket som möjligt.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp