Skolavslutning

[Niyama]

Stipendierna delades i alla fall i min skola ut sista dagen och ingen visste om dem. Det fanns fem förstaplatser och 300 andraplatser.

Jag ser fortfarande inte varför vissa flitiga människor ska få missunnas sitt pris.
Studieresultatens beroende av familj är väldigt tråkigt och jag tycker man borde göra mer för att ge alla en så lik grund som möjligt, inte ta bort belöningen för de som presterat bäst.

Jag tycker inte det handlar om missunnsamhet. Varför behöver duktiga barn framhävas ytterligare? Det förstärker ju bara avståndet till de mindre framgångsrika. I de skolor jag gick i var det barnen som var framåt och tog för sig på lektionerna och fick uppskattning för det, samma barn fick dessa priser.

 

[Silkisif]

Jag tycker inte det handlar om missunnsamhet. Varför behöver duktiga barn framhävas ytterligare? Det förstärker ju bara avståndet till de mindre framgångsrika. I de skolor jag gick i var det barnen som var framåt och tog för sig på lektionerna och fick uppskattning för det, samma barn fick dessa priser.

Ytterligare?!
Jag tror aldrig mina flitiga vänner fick något för det.

Du menar att det är bättre att ignorera begåvade och/eller dedikerade barn till förmån för de som har det svårt? Hur tror du då samhället skulle utvecklas?

De (i snitt) två som pratade i min klass jag jag +1, och jag tror inte att någon av mina talande vänner fick några priser eller stipendier för det. Jag fick i alla fall inget för det, utom irriterade klasskompisar som tyckte jag skulle sluta fjäska när jag i själva verket var intresserad av att lära mig.

 

[Squie]

Har inget minne av att jag någonsin varit med om att stipendier/pris delats ut i varken i högstadiet eller gymnasiet.

 

[Grazing]

Du menar att det är bättre att ignorera begåvade och/eller dedikerade barn till förmån för de som har det svårt? Hur tror du då samhället skulle utvecklas?

Men varför höja upp någon på det sättet? Varför inte se det likvärdigt på alla i skolan så alla faktiskt höjs upp utefter sina egna förmågor och personliga framgångar. Dom är lika mycket värda dom.

Bara för att man kanske tycker att det inte bör finnas priser på det sättet i skolan så betyder inte det per automatik att man tycker dom som är bäst och har lättast för sig ska ignoreras.

 

[Niyama]

Ytterligare?!
Jag tror aldrig mina flitiga vänner fick något för det.

Du menar att det är bättre att ignorera begåvade och/eller dedikerade barn till förmån för de som har det svårt? Hur tror du då samhället skulle utvecklas?

De (i snitt) två som pratade i min klass jag jag +1, och jag tror inte att någon av mina talande vänner fick några priser eller stipendier för det. Jag fick i alla fall inget för det, utom irriterade klasskompisar som tyckte jag skulle sluta fjäska när jag i själva verket var intresserad av att lära mig.

Ja jag menar att de barn som presterar bra oftast får uppskattning på lektionstid (t.ex. genom att de är aktiva och svarar muntligt på frågor och deltar i diskussioner, genom att de gjort sina läxor, genom prestation på prov) och under utvecklingssamtal. Jag förstår inte varför de behöver ytterligare uppskattning i form av priser.

 

[sjoberga]

Men varför höja upp någon på det sättet? Varför inte se det likvärdigt på alla i skolan så alla faktiskt höjs upp utefter sina egna förmågor och personliga framgångar. Dom är lika mycket värda dom.

Bara för att man kanske tycker att det inte bör finnas priser på det sättet i skolan så betyder inte det per automatik att man tycker dom som är bäst och har lättast för sig ska ignoreras.

Fast det blir lite på det viset. I vardagen så arbetas väldigt mycket med de som har svårt och de uppmärksammas väldigt mycket. Vilket är rätt.

Men det måste få finnas en möjlighet att visa upp goda exempel och förebilder. Tänk om jag hade intresserat mig för ämnet som X istället som för att spela apa på 90% av lektionerna, så kanske jag också hade lyckats bättre?

Att låta bli att visa upp goda förebilder är enormt kontraproduktivt. Sedan tycker jag att det finns plats för både de som presterar bra i absolut mening och de som kämpar rejält utifrån sämre förutsättningar samt de som engagerar sig i skolan på andra positiva vis. Goda förebilder helt enkelt.

Som Nobelprisen. Eller författarpriser. Eller andra utnämnanden för goda insatser.

 

[Niyama]

Jag fattar inte varför det är missunnsamt att inte tycka barn ska belönas med priser i skolan? Som vuxen diskuterade jag och en vän det här med rid- och träningslägren vi varit på. Hon berättade hur jobbigt hon tyckte det varit (vägrade i princip alltid ut sig eller fick massor av fel), hur det varit för henne att dessa läger avslutades med tävling och prisutdelning. Inte fan tror jag att hon är missunnsam (tvärtom, hon unnade verkligen mig det jag fick genom ridningen), jag tror att det var jobbigt för henne.

 

[Silkisif]

Men varför höja upp någon på det sättet? Varför inte se det likvärdigt på alla i skolan så alla faktiskt höjs upp utefter sina egna förmågor och personliga framgångar. Dom är lika mycket värda dom.

Bara för att man kanske tycker att det inte bör finnas priser på det sättet i skolan så betyder inte det per automatik att man tycker dom som är bäst och har lättast för sig ska ignoreras.

Varför? För att belöna viljan att prestera och visa att den är värd något.

Fast det är ju det som händer i skolorna - de med mest lärarbehov tar upp lärarbehoven och kvar blir de lättlärda rackarna som inte får någon hjälp för att de reder sig själva.

De allra allra allra flesta som ligger på F men kämpar vill inte. De vill inte prestera, de vill bara bli godkända. Jag tycker det är en enorm skillnad. Varför de inte vill prestera är en helt annan fråga och något jag tycker skolan lägger på tok för lite vikt vid.

De allra allra allra flesta som ligger på A får inte heller några stipendier, precis som i princip alla andra.

Bara för att man kanske tycker att stipendier för eliten ska tas bort tycker man inte att ingen annan ska få stipendier. Min gymnasieskola hade ett par stipendier för personer som kämpat, vilket jag tyckte var väldigt bra.

 

[sjoberga]

Jag fattar inte varför det är missunnsamt att inte tycka barn ska belönas med priser i skolan? Som vuxen diskuterade jag och en vän det här med rid- och träningslägren vi varit på. Hon berättade hur jobbigt hon tyckte det varit (vägrade i princip alltid ut sig eller fick massor av fel), hur det varit för henne att dessa läger avslutades med tävling och prisutdelning. Inte fan tror jag att hon är missunnsam (tvärtom, hon unnade verkligen mig det jag fick genom ridningen), jag tror att det var jobbigt för henne.

Jag ser fortfarande inte priset som det intressanta, utan det handlar om att visa upp goda förebilder och bekräfta dem som fattat vad skolan vill att eleverna gör där.

 

[Niyama]

Fast det blir lite på det viset. I vardagen så arbetas väldigt mycket med de som har svårt och de uppmärksammas väldigt mycket. Vilket är rätt.

På vilken skola då? I sex olika grundskolor var det en enda lärare som överhuvudtaget verkade märka att jag existerade.

Men det måste få finnas en möjlighet att visa upp goda exempel och förebilder. Tänk om jag hade intresserat mig för ämnet som X istället som för att spela apa på 90% av lektionerna, så kanske jag också hade lyckats bättre?

Ja, de som får uppmärksamhet är de som är duktiga eller de som spelar apa.

Som Nobelprisen. Eller författarpriser. Eller andra utnämnanden för goda insatser.

Tycker det är skillnad på vad som är lämpligt för barn och vad som är lämpligt för vuxna.

 

[Silkisif]

Ja jag menar att de barn som presterar bra oftast får uppskattning på lektionstid (t.ex. genom att de är aktiva och svarar muntligt på frågor och deltar i diskussioner, genom att de gjort sina läxor, genom prestation på prov) och under utvecklingssamtal. Jag förstår inte varför de behöver ytterligare uppskattning i form av priser.

Fast så är det verkligen inte. Svarar man muntligt på frågor har man inte kvar några kompisar eftersom man bara försöker "fjäska" för läraren. Ha gjort sin läxa är en mindre bedrift som faktiskt är värd att belönas! Att göra bra ifrån sig på prov är högst individuellt. Jag skrev ett helt ok matteprov på gymnasiet men min lärare tyckte det "var det fulaste prov jag någonsin sett". Sånt säger förhoppningsvis ingen lärare till en elev som har svårt för sig.

Utvecklingssamtal minns jag inte som något roligt alls. Men visst, de belönade och höjde mig säkert till skyarna.

 

[Snurrfian]

Ja jag menar att de barn som presterar bra oftast får uppskattning på lektionstid (t.ex. genom att de är aktiva och svarar muntligt på frågor och deltar i diskussioner, genom att de gjort sina läxor, genom prestation på prov) och under utvecklingssamtal. Jag förstår inte varför de behöver ytterligare uppskattning i form av priser.

Det är nog väldigt beroende på stämning på skolan, min yngsta har det väldigt lätt för sig, det tyckte skolan var ett problem så han började maska och låtsas att han inte förstod för att inte vara till besvär. Nu väljer vi att byta skola för honom till en som faktiskt uppskattar elever så vill nå långt, men man bör nog vara medveten om att vissa skolors anda inte riktigt premierar duktiga elever utan kanske snarare medelmåttan som inte sticker ut åt något håll.
Sen är skolvärlden överlag en plats där många mår dåligt av olika anledningar, jag var duktig i skolan och blev då mobbad av övriga i klassen. I högstadiet blev jag istället mobbad av musikläraren, "om du är tyst så låter det bättre"... Jag kan ju säga att jag inte sjunger överhuvudtaget efter det.
Idrottsdagar ska vi inte ens börja prata om, javisst det är frivilligt att vara med att tävla men allas resultat skulle bokföras, jättekul att stå längst ner på varenda jäkla lista oavsett sport... Den sporten jag kunde glänsa i, dvs ridning räknades ju inte ens som sport av min idrottslärare.

 

[Niyama]

Jag ser fortfarande inte priset som det intressanta, utan det handlar om att visa upp goda förebilder och bekräfta dem som fattat vad skolan vill att eleverna gör där.

Det går ju att göra på andra sätt. De allra flesta har dessutom fattat vad skolan vill att eleverna gör.

 

[LadyCovergirl]

Nej, men du var väl vad jag förstår en av de som hade lätt för sig?

Nej, det har jag varit tydlig med. Jag har också poängterat att jag är avsevärt mindre bra på annat som har premierats. Utan att må dåligt för det. Tvärtom, vi är bra på olika saker.

 

[sjoberga]

Tycker det är skillnad på vad som är lämpligt för barn och vad som är lämpligt för vuxna.

Jag ser också den distinktionen men anser att 16-åringar är högst mottagliga för den typen av incitament.

 

[Ajda]

Det är väl ändå inte så att ungarna får pris för intelligens?

Jag anser att man kan vara interligent, men ha kassa betyg. Du kan ha toppbetyg fast du är medelinterligent också. Men kanske lagt ner mycket tid på skolan för att träna och få dessa toppbetyg. Det ser jag inget fel i att uppmuntra.

 

[Niyama]

Fast så är det verkligen inte. Svarar man muntligt på frågor har man inte kvar några kompisar eftersom man bara försöker "fjäska" för läraren. Ha gjort sin läxa är en mindre bedrift som faktiskt är värd att belönas! Att göra bra ifrån sig på prov är högst individuellt. Jag skrev ett helt ok matteprov på gymnasiet men min lärare tyckte det "var det fulaste prov jag någonsin sett". Sånt säger förhoppningsvis ingen lärare till en elev som har svårt för sig.

Utvecklingssamtal minns jag inte som något roligt alls. Men visst, de belönade och höjde mig säkert till skyarna.

Så var de inte i de skolor jag gick. De som svarade mest på frågor var det "populära gänget". Jag menar inte att det inte ska "belönas" att man gjort läxan, jag menar att det räcker med uppskattning i klassrummet för det.

Det är väl bättre med uppskattning under utvecklingssamtal och i vardagen i skolan, istället för prisutdelning när man ändå slutar där och som ändå bara ett fåtal får ta del av?

 

[sjoberga]

Det är väl bättre med uppskattning under utvecklingssamtal och i vardagen i skolan, istället för prisutdelning när man ändå slutar där och som ändå bara ett fåtal får ta del av?

Jag ser det som olika viktiga möjligheter - som verkar på lite olika vis. Det ena bekräftar bara individen, det andra inkluderar att visa upp en förebild inför alla.

 

[Niyama]

Jag ser också den distinktionen men anser att 16-åringar är högst mottagliga för den typen av incitament.

Alla i grundskolan är inte 16-åringar.

 

[Grazing]

Varför? För att belöna viljan att prestera och visa att den är värd något.

Igen då undrar jag, varför var min vilja värd mindre än dom som fick högst betyg? Eller förutsätter du att jag inte hade någon vilja pga dom låga betygen? Med den åsikten bör mina godkända betyg belönas av skolan lika mycket som dom som fick högst betyg.

Fast det är ju det som händer i skolorna - de med mest lärarbehov tar upp lärarbehoven och kvar blir de lättlärda rackarna som inte får någon hjälp för att de reder sig själva.

Precis tvärtom är min erfarenhet men okej.

De allra allra allra flesta som ligger på F men kämpar vill inte. De vill inte prestera, de vill bara bli godkända. Jag tycker det är en enorm skillnad. Varför de inte vill prestera är en helt annan fråga och något jag tycker skolan lägger på tok för lite vikt vid.

Vad baserar du det på? Tror du jag tex gick runt och sa till alla att jag kämpade för högre betyg? Kanske inte så att man vill outa sig helt och hållet för alla och visa hur misslyckad man är som inte klarade att få högre betyg trots att man kämpat i den mån man kan. Då är det lättare att säga tycker jag att visst, nöjd. Nu gick det som det gick för att jag inte hade orken att kämpa för högre en godkänt, hade en väldigt vilja dock och hatade mig själv för att jag inte orkade. Dock en hel del som säkerligen trodde att jag struntade i det trots att jag pluggade som attan för att få det där godkända betyget.