Från att ha bott på olika ställen, i Sverige och utomlands, i småstad och storstad, bor jag nu på landet. Det är helt okej, fast det kanske beror på att jag inte umgås med folket här
Jag har fortsatt kontakt med mina storstadsvänner och det är de som jag räknar som mina riktiga vänner.
Det som är jobbigt är att jag arbetar i en småstad. Jag skäms att säga det, men jag kan inte ta en stor del av människorna på allvar. (Hukar mig.) De är så gammalmodiga. Det är kärnfamiljen som gäller, det är traditionella könsroller, det är småreligiöst, det är instängt, det är jantelag, det är skvaller, det är självgodhet och världsfrånvänt.
Fördelen är att hus- och markpriserna är förhållandevis billiga.