Söka jobb utan "rätt" bakgrund, eller är man dömd att stå utanför?

[Miljon]

Luddig rubrik, jag vet, och jag ber om ursäkt!

Jag läste en tråd (på ungdom tror jag) om första jobbet efter gymnasiet. Tips haglade in i massor, bland annat om butik, snabbmat, försäljare och liknande. Att allt som går att sätta på CVt är bra.
Likaså har det ju "alltid" (jag är förvisso inte speciellt gammal, men ändå) sagts att luckor i sitt CV är inte bra.

Min situation känns lite hopplös när jag läser och hör sånt. Jag har slutbetyg från gymnasiet, med helt okej resultat. Skrivit bra på högskoleprov och läst några kurser samt påbörjat ett program, dock hoppat av programmet och vissa av kurserna förblev oavslutade. Jag har haft några extrajobb, några timmar i veckan på något, heltid ett par veckor på nåt annat och lite sådär. Alltså inget långvarigt, regelbundet och som gett någon lön att prata om, utan bara riktigt "små" extrajobb. Däremot enorma luckor i mitt CV. Arbetslös, "mellan studier" och en lång tids sjukskrivning.

Nu undrar jag. Hur set framtiden ut i min situation? Förutsatt att jag blir "frisk nog" för att kunna jobba, vad är min bästa väg dit? Går det att få jobb som outbildad, oerfaren och för gammal för att vara billig ungdom att anställa? Var? När jag sökte jobb sist sökte jag nästan allt, även på typ donken, städning och liknande, utan att ens få komma på intervju. Trots att mitt CV och personliga brev såg "bra" ut enligt coacher på AF. Så även såna jobb som somliga menar är "skitjobb" som alla kan få, klarade jag inte av att komma på intervju för. Hur gör man för att bryta den spiralen?

 

[Girasol]

Du skriver vilket jobb som helst. Min fråga är; vad vill du jobba med? Om du tänker fritt, vad ser du dig själv? Ta dig sedan en funderare på hur du ska ta dig dit. Bygg en strategi. Studier? Inte nödvändigtvis på högskolenivå utan kanske en yrkesutbildning osv.

 

[Araminta]

Det där att "alla" kan få "alla" skitjobb tycker jag är en sanning med modifikation. Jag har aldrig haft några problem med att få jobb men jag har också helt gett upp att få de där "lätta jobben". Kassa, cafe/restaurang, försäljare - jag har sökt mängder men knappt ens fått komma på intervju. Istället har jag jobbat som lärarvikarie, tågkonduktör och webbredaktör. Inga klassiska "skitjobb" men likväl jobb som varken kräver utbildningen eller erfarenhet. Så tipset är väl helt enkelt att tänka utanför boxen.

Sen så gäller det ju som arbetsgivare även inom "skitjobben" att få ihop en arbetsgrupp som passar någorlunda bra tillsammans. Jag har suttit på andra sidan och hållit intervjuer med blivande praktikanter till tjänster där kravprofilen var i princip "klarat grundskolan". I det läget är personkemi och känsla i princip det enda du har att gå på: "kan jag och mina kollegor jobba tillsammans med den här personen?". Ofta tycker jag mig se att arbetskulturer ofta är branchspecifika och passar man då inte in i "cafékulturen" så kan man söka sig blå utan att få något.

Sorry! Jag filosoferade iväg lite där. Men kort sagt: mitt bästa tips är att tänka utanför boxen. Att låsa sig vid de 5 eller 6 yrken som oftast kommer upp i trådar som den du refererar till blir onödigt smalt. Tänk brett och försök klura på vad du skulle kunna vara bra på. Det är så mycket lättare att göra ett gott intryck om man känner sig iallafall hyfsat trygg med de kommande arbetsuppgifterna.

 

[tanten]

Tror också att det är viktigt att kontakten med företaget signalerar att du vill ha jobbet!
Varför är just du en person som skulle göra ett bra jobb där?

Jag brukar tänka - vilen sorts person passar på den där platsen - i personlighet och i kvalifikationer.

 

[Nebraska]

Då har du verkligen chansen att ta dig ut på arbetsmarknaden just nu. För den är lägre än på länge. Det finns län där det är ren arbetskraftsbrist. Även i yrken som inte kräver utbildning.

 

[Red_Chili]

Då har du verkligen chansen att ta dig ut på arbetsmarknaden just nu. För den är lägre än på länge. Det finns län där det är ren arbetskraftsbrist. Även i yrken som inte kräver utbildning.

Har du koll på vilka län och typer av yrken det gäller?

 

[Killaloe]

Nu undrar jag. Hur set framtiden ut i min situation? Förutsatt att jag blir "frisk nog" för att kunna jobba, vad är min bästa väg dit? Går det att få jobb som outbildad, oerfaren och för gammal för att vara billig ungdom att anställa? Var?

Ett alternativ för mig har varit att jobba med sk studentjobb, alltså jag har varit anställd och uthyrd av bemanningsföretag. Där är ju kraven oftast att du studerar (eller har en annan huvudsaklig sysselsättning så antar att ex sjukskrivning skulle kunna räknas dit) iom att det inte är heltidsjobb, men om du hittar någon kurs som verkar kul (lite skitsamma vad så länge det känns intressant för dig och det inte innebär att du ex sätter dig i en situation där det blir omöjligt att studera framöver) så går det ju att söka jobb på det viset och därigenom få in en fot och få ett nytt jobb att sätta på CVt. Därifrån går det ju att söka sig vidare enklare tänker jag mig eftersom du redan är anställd, om du inte känner att det är en långsiktigt hållbar lösning att studera och jobba samtidigt (och jag ska inte svära på att det är så nu, men när jag var anställd så var det så att de kollade en gång/termin eller till och med år om jag studerade men om jag verkligen gjorde det under terminerna var liksom totalt ointressant så jag hade lika gärna kunnat skriva in mig på en kurs och påbörjat den bara för att kunna söka).

Det har varit jobb som ex paketsorterare på posten, kundtjänst etc och det har inte alltid varit så himla festligt att vara uthyrd till en arbetsplats men det har varit ett sätt att få timjobb med möjlighet att jobba mer än heltid om jag hade velat.

Förutom det är mitt tips att gå på rekryteringsträffar som anordnas på AF. Jag vet att "min" arbetsgivare brukar vara med där eftersom de har väldigt svårt att få ihop folk (personlig assistans) så det kan ju vara liknande för andra företag. Rent generellt skulle jag säga att personlig assistans hos privata bolag kan vara relativt enkelt att få (iaf sett till vilka jag jobbar ihop med ) men det gäller ju dels att en kan tänka sig att jobba på timmar till en början och att en faktiskt orkar med ett sådant jobb. Jag tycker att det är superkul för det mesta och är väldigt glad i mitt jobb, men jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle få det efter att ha varit hemma och sjukskriven i över 3 år med noll erfarenhet av just det. Men ja, jag satt och läste igenom typ alla assistansbolags hemsidor och skickade in spontanansökningar till vartenda bolag för att få det (jag är 30 så också för gammal för att vara billig att anställa men på något sätt gick det bra ändå så jag tror att du fixar det också Och jag skulle säga att om du funderar på vad du faktiskt vill göra så är det en vinst i sig eftersom det märks när folk vill göra något. Det är ingen universallösning som genererar ett jobb bara sådär, såklart, men det kan vara en sådan liten grej som ändå märks och som hjälper till i längden tänker jag mig : ) )

 

[Mia_R]

Mitt första jobb fick jag redan innan jag slutat gymnasiet, jag tog själv kontakt och lyckades boka in ett par möten med ett par chefer varav ett gav napp. Det fanns ingen annons ute och jag flyttade över 50 mil men det var det helt klart värt.

Jag inser att det är väldigt mycket svårare nu, men jag har alltid flyttat för jobbens skull och har ingen förståelse för dem som vägrar. Hela min uppväxt har varit ett ständigt flyttande och är man singel ser jag ingen anledning till att inte byta bostadsort om man får ett jobb. Min granne fick städjobb samma dag hon sökte, det funkade inte för henne fysiskt så nu jobbar hon med barn istället.

Hemtjänsten skriker ju efter folk, funderat på något sådant eller som personligt assistent?

 

[bettysmatte]

Barnomsorgen?

 

[svea]

Luddig rubrik, jag vet, och jag ber om ursäkt!

Jag läste en tråd (på ungdom tror jag) om första jobbet efter gymnasiet. Tips haglade in i massor, bland annat om butik, snabbmat, försäljare och liknande. Att allt som går att sätta på CVt är bra.
Likaså har det ju "alltid" (jag är förvisso inte speciellt gammal, men ändå) sagts att luckor i sitt CV är inte bra.

Min situation känns lite hopplös när jag läser och hör sånt. Jag har slutbetyg från gymnasiet, med helt okej resultat. Skrivit bra på högskoleprov och läst några kurser samt påbörjat ett program, dock hoppat av programmet och vissa av kurserna förblev oavslutade. Jag har haft några extrajobb, några timmar i veckan på något, heltid ett par veckor på nåt annat och lite sådär. Alltså inget långvarigt, regelbundet och som gett någon lön att prata om, utan bara riktigt "små" extrajobb. Däremot enorma luckor i mitt CV. Arbetslös, "mellan studier" och en lång tids sjukskrivning.

Nu undrar jag. Hur set framtiden ut i min situation? Förutsatt att jag blir "frisk nog" för att kunna jobba, vad är min bästa väg dit? Går det att få jobb som outbildad, oerfaren och för gammal för att vara billig ungdom att anställa? Var? När jag sökte jobb sist sökte jag nästan allt, även på typ donken, städning och liknande, utan att ens få komma på intervju. Trots att mitt CV och personliga brev såg "bra" ut enligt coacher på AF. Så även såna jobb som somliga menar är "skitjobb" som alla kan få, klarade jag inte av att komma på intervju för. Hur gör man för att bryta den spiralen?

"Alla" kan inte alls få jobben på Donken, Ica et c. De vill oftast ha så unga människor som möjligt, i lägsta löneklassen och med kortaste sommarsemestern.

 

[lizzie]

Luddig rubrik, jag vet, och jag ber om ursäkt!

Jag läste en tråd (på ungdom tror jag) om första jobbet efter gymnasiet. Tips haglade in i massor, bland annat om butik, snabbmat, försäljare och liknande. Att allt som går att sätta på CVt är bra.
Likaså har det ju "alltid" (jag är förvisso inte speciellt gammal, men ändå) sagts att luckor i sitt CV är inte bra.

Min situation känns lite hopplös när jag läser och hör sånt. Jag har slutbetyg från gymnasiet, med helt okej resultat. Skrivit bra på högskoleprov och läst några kurser samt påbörjat ett program, dock hoppat av programmet och vissa av kurserna förblev oavslutade. Jag har haft några extrajobb, några timmar i veckan på något, heltid ett par veckor på nåt annat och lite sådär. Alltså inget långvarigt, regelbundet och som gett någon lön att prata om, utan bara riktigt "små" extrajobb. Däremot enorma luckor i mitt CV. Arbetslös, "mellan studier" och en lång tids sjukskrivning.

Nu undrar jag. Hur set framtiden ut i min situation? Förutsatt att jag blir "frisk nog" för att kunna jobba, vad är min bästa väg dit? Går det att få jobb som outbildad, oerfaren och för gammal för att vara billig ungdom att anställa? Var? När jag sökte jobb sist sökte jag nästan allt, även på typ donken, städning och liknande, utan att ens få komma på intervju. Trots att mitt CV och personliga brev såg "bra" ut enligt coacher på AF. Så även såna jobb som somliga menar är "skitjobb" som alla kan få, klarade jag inte av att komma på intervju för. Hur gör man för att bryta den spiralen?

Om man kan förklara "luckorna" i sin CV, så behöver det inte vara en nackdel. Jag anser inte att en lång tids sjukskrivning är en "lucka" t ex. Du var ju sjukskriven och stod inte till arbetsmarknadens förfogande.

Vad är det för program som du hoppat av? De oavslutade kurserna - är det något som du kan avsluta? När jag pluggade 2000 så tog det bl. a stopp för mig mitt i C-uppsatsen - så den kursen blev oavslutad pga att jag blev typ "utbränd". Några år senare pluggade jag igen och fick igång hjärnkontoret och tog tag i min C-uppsats. Skrev klart den och fick min kandidatexamen 2012

Vad jag menar är att man inte bara ska ge upp oavslutade kurser - det går alltid att registrera om sig och slutföra dem. Jag upplever också att det är något som en arbetsgivare ser som positivt i en CV.

De enkla jobben i dagens samhälle är få och har man minsta lilla högre utbildning så ses man som "överkvalificerad" - även arbetsgivare som anställer typ lokalvårdare etc vill ju behålla sin personal och ha personal som är nöjd med sitt arbete. Inte någon som bara väntar på att få något annat jobb.

Du kan gå till AF och få hjälp med ett typ "personlighetstest" för att få reda på inom vilka yrken du skulle passa - sedan får du nog själv tänka efter vad det är du egentligen brinner för. Vad är din passion? Vad tyckte du var allra roligast att göra när du var yngre?

/Lizzie

 

[clusia]

Jag har inte ens slutbetyg från gymnasiet, det är heller ingen som frågat om några betyg från gymnasiet.

Mitt första jobb (stall) fick jag genom att ringa till chefen och fråga om jag fick börja där. Jag vet många som fått jobb i butik genom att gå dit och lämna in cv.

Annars har det varit mest kontakter och se till att man kommer med bra referenser. Mycket handlar om personkemi och att visa att man vill jobba. Får man ingen fast heltid så får man slita på timmar och ta allt man får.

 

[Miljon]

Tack för alla svar!

Nu är det inte aktuellt i dagsläget för mig, jag är fortfarande sjukskriven och kommer vara det ett bra tag framöver. Jag spånar mest inför framtiden så att säga, då jag förhoppningsvis kommer klara av att jobba.

På grund av vissa av mina sjukdomar går t.ex. vårdande yrken bort, tyvärr, annars har jag förstått att t.ex. hemtjänst brukar behöva folk på timmar om inte annat. Men sådana jobb kan jag dessvärre inte ta, och kommer sannolikt inte kunna det i framtiden heller.

Jag har gjort massvis med tester på AF och andra ställen för att se var jag kan tänkas passa, men det ger ingenting. "Staplarna" är ungefär lika långa (korta) på alla yrkesområden, de som vanligen är något högre är de åt det kreativa/estetiska hållet, typ journalist, fotograf, scenograf, ljudtekniker, författare... Och även om vissa av de områdena är sådant jag drömde om som liten, känns det extremt riskabelt att gå från lång sjukskrivning till en bransch som är så osäker som den ofta är.

Tänker jag istället på vad jag VILL, så... Ja... Jag kommer just inte på någonting. Jag tror mycket av det kan bero på min bristande erfarenhet, jag vet helt enkelt för lite om många yrken för att kunna uttala mig. Jag vet vad jag inte klarar av, men inte vad jag KAN. Eller, jo, jag kan hästar och stalljobb, men det är inte något jag ser som en karriär direkt.

 

[lady_vip]

När jag jobbade med att anställa kan jag säga att nästan alla som tog sig tid att komma till mig och lämna sitt CV, titta mig i ögonen och säga "jag skulle väldigt gärna vilja jobba här" faktiskt fick jobb.
Det kanske inte funkar i affär eller café där jag kan tänka mig att mycket människor lämnar i CV(?), men det var en fördel för mig då jag kunde träffa personen, byta ett par ord och få en känsla.

För övrigt anställde vi mycket folk med höga utbildningar i branscher där det inte finns jobb. Tre-fem år på konsthögskolan var inte ovanligt, för ett relativt okvalificerat arbete där det krävdes självgående personer med "bra känsla". Detta var inom kyrkogårdsskötsel.

 

[Red_Chili]

Tänker jag istället på vad jag VILL, så... Ja... Jag kommer just inte på någonting. Jag tror mycket av det kan bero på min bristande erfarenhet, jag vet helt enkelt för lite om många yrken för att kunna uttala mig. Jag vet vad jag inte klarar av, men inte vad jag KAN. Eller, jo, jag kan hästar och stalljobb, men det är inte något jag ser som en karriär direkt.

Även om du inte ser någon karriär som stallpersonal så kanske det kan gå för dig att jobba som något sådant i något år? På många helt andra typer av ställen så uppskattas tydligen stallpersonal väldigt mycket, åtminstone bland de arbetsgivare som förstår hur krävande stalljobb faktiskt är Jag själv fick ett jobb just pga min hästbakgrund, ett icke-hästrelaterat jobb. Sedan har jag också varit på anställningsintervjuer där arbetsgivaren sa ungefär "jaha?" när jag nämnde stallet, så det är klart att det kan variera.

 

[tanten]

Tänker jag istället på vad jag VILL, så... Ja... Jag kommer just inte på någonting. Jag tror mycket av det kan bero på min bristande erfarenhet, jag vet helt enkelt för lite om många yrken för att kunna uttala mig. Jag vet vad jag inte klarar av, men inte vad jag KAN. Eller, jo, jag kan hästar och stalljobb, men det är inte något jag ser som en karriär direkt.

Jag har ingen aning om vad jag vill bli som stor. Har aldrig haft.

däremot har jag dragit mig fram genom livet genom att ta vara på det som jag är skaplig på. Jag är ingen höjdare på att administrera och fixa. Men jag har fixat och administrerat i väldigt många år. Allt från chefssekreterare på stort nationellt företags huvudkontor till receptionist på socialkontor i förort.

Under 2010-talet har jag försörjt mig på min mun. Jag har pratat ihop till lönen. Jag undervisar nyanlända och det enda som jag behövt är social kompetens, empati, skinn på näsan och perverst intresse för svenska språket. Vem fasiken hade trott för 15 år sedan när jag var arbetslös mamma mitt i utbrändhet att jag skulle tjäna vettigt och ha kul på jobbet. Då var livet skapligt svart....

Det jag vill säga är att man inte så förtvivlat väl behöver veta vad man är BRA på. Det räcker med att var skaplig. Att klara av att jobba med det.
Så småningom hittar man något man tycker är uthärdligt, kanske till och med trevligt. Och i den bästa av världar - riktigt roligt.

Om du är sjukskrivetn kommer du sannolikt först att börja arbetsträna och gå på praktik! Ta till vara på det och skapa kontakter.
Jag kom in på min nuvarande bana efter min cancer som gjorde mig långtidsarbetslös (man fick inte skriva ut sig från AF som sjukskriven så jag tickade iväg till fas 3 under tiden). Jag fick praktik på SFI. och där är jag nu. Anställd på mitt tredje företag i branschen.

 

[sjoberga]

Om man kan förklara "luckorna" i sin CV, så behöver det inte vara en nackdel. Jag anser inte att en lång tids sjukskrivning är en "lucka" t ex. Du var ju sjukskriven och stod inte till arbetsmarknadens förfogande.

Vad är det för program som du hoppat av? De oavslutade kurserna - är det något som du kan avsluta? När jag pluggade 2000 så tog det bl. a stopp för mig mitt i C-uppsatsen - så den kursen blev oavslutad pga att jag blev typ "utbränd". Några år senare pluggade jag igen och fick igång hjärnkontoret och tog tag i min C-uppsats. Skrev klart den och fick min kandidatexamen 2012

Vad jag menar är att man inte bara ska ge upp oavslutade kurser - det går alltid att registrera om sig och slutföra dem. Jag upplever också att det är något som en arbetsgivare ser som positivt i en CV.

De enkla jobben i dagens samhälle är få och har man minsta lilla högre utbildning så ses man som "överkvalificerad" - även arbetsgivare som anställer typ lokalvårdare etc vill ju behålla sin personal och ha personal som är nöjd med sitt arbete. Inte någon som bara väntar på att få något annat jobb.

Du kan gå till AF och få hjälp med ett typ "personlighetstest" för att få reda på inom vilka yrken du skulle passa - sedan får du nog själv tänka efter vad det är du egentligen brinner för. Vad är din passion? Vad tyckte du var allra roligast att göra när du var yngre?

/Lizzie

Långtidssjukskrivning är en stor nackdel. Helt enkelt eftersom en arbetsgivare tar på sig stort ansvar ekonomiskt och för rehab.

Vi måste få till en politisk lösning på det som inte hindrar arbetsgivare att anställa tidigare långtidssjukskrivna.

Det är också lättare för arbetsgivare att bedöma riskerna om det finns en väldigt bra sjukdomsdiagnos med förutsägbart förlopp.

Det riktigt scary är de psykiska sjukdomar som är oförutsägbara och med extremt höga återfallsfrekvenser, utbrändhet, trötthet och olika former av depressioner som hindrat möjligheten att arbeta. Eller de som har neuropsykiatriska diagnoser som skapat långtidssjukskrivningar.

Då är man utesluten på förhand, big nono. De riskerna är inte företag beredda att ta om det finns alternativ.

 

[Miljon]

För övrigt anställde vi mycket folk med höga utbildningar i branscher där det inte finns jobb. Tre-fem år på konsthögskolan var inte ovanligt, för ett relativt okvalificerat arbete där det krävdes självgående personer med "bra känsla". Detta var inom kyrkogårdsskötsel.

Kyrkogårdsskötsel skulle jag nog trivas med! Inte för att jag har "gröna fingrar", men jag tycker om att arbeta med kroppen och vara utomhus. Har du några tips på hur man "kommer in" där? Åka och presentera sig? Var åker man då, kyrkogårdsförvaltningens kontor (om de har något) eller? De flesta kyrkor och kyrkogårdar häromkring har inte alltid folk på plats.

Även om du inte ser någon karriär som stallpersonal så kanske det kan gå för dig att jobba som något sådant i något år?

Absolut, jag har jobbat lite extra i stall ibland. Det som kan vara ett problem är att det är såpass tungt, så jag vet inte om jag klarar av det. Eller, jag vet att jag i dagsläget INTE kan jobba heltid i stall, men jag vet inte hur framtiden kommer att se ut. Det är lite frågetecken och pågående utredningar, så jag hoppas iallafall få klarhet i det snart.

Det jag vill säga är att man inte så förtvivlat väl behöver veta vad man är BRA på. Det räcker med att var skaplig. Att klara av att jobba med det.
Så småningom hittar man något man tycker är uthärdligt, kanske till och med trevligt. Och i den bästa av världar - riktigt roligt.

Om du är sjukskrivetn kommer du sannolikt först att börja arbetsträna och gå på praktik! Ta till vara på det och skapa kontakter.
Jag kom in på min nuvarande bana efter min cancer som gjorde mig långtidsarbetslös (man fick inte skriva ut sig från AF som sjukskriven så jag tickade iväg till fas 3 under tiden). Jag fick praktik på SFI. och där är jag nu. Anställd på mitt tredje företag i branschen.

Jag vet inte ens vad jag är skaplig på! Jag fick höra under den tid jag studerade på högskola att jag skrev bra, både på svenska och engelska, men att "skriva skapligt" kan jag ju inte försörja mig på. Och annars... Jag vet inte! Jag har ju som sagt rätt begränsad arbetslivserfarenhet och vet inte så mycket om massa olika yrken, men alla de jag kan komma på är sådant jag inte klarar av (pga t.ex. för tungt arbete), har i dagsläget för stora psykiska hinder för (t.ex. yrken där svår social fobi hindrar) eller sånt jag är kass på (t.ex. telemarketing, det har jag provat, jag sög). Jag har jättesvårt för att komma på vad jag KAN och vad jag är SKAPLIG på Hur tar man reda på det?

Ta vara på praktik och arbetsträning ska jag absolut göra! Är det bäst att försöka få platser på såna typer av ställen jag skulle kunna tänka mig att arbeta då, för att få in en fot där? Eller är "vad som helst" bra att ta?

 

[Miljon]

Det riktigt scary är de psykiska sjukdomar som är oförutsägbara och med extremt höga återfallsfrekvenser, utbrändhet, trötthet och olika former av depressioner som hindrat möjligheten att arbeta. Eller de som har neuropsykiatriska diagnoser som skapat långtidssjukskrivningar.

Då är man utesluten på förhand, big nono. De riskerna är inte företag beredda att ta om det finns alternativ.

Den här bilden har jag också fått. Och eftersom en del av (inte hela, men en större del) mina sjukdomar/hinder är just psykiska, känns det... Sådär. Beroende på om en utredning det pratas om kommer igång, och det visar sig att jag har något inom det området, så minskar nog mina möjligheter ytterligare. Å andra sidan tror jag att det finns någon typ av bidrag arbetsgivare kan få från AF/FK för att anställa "såna".

Men just det här att min historia som psykiskt sjuk ska stoppa mig från att komma ut i arbetslivet känns så orättvist. Om jag blir tillräckligt frisk, inte bara från det psykiska utan även det fysiska som är under utredning för att ta reda på vad det verkligen ÄR, så att jag kan och vill jobba. Då vill jag inte vara körd "bara för att" jag har en sjukdomshistoria med psykisk ohälsa och är för gammal för att vara billig ungdomsarbetskraft.

 

[lady_vip]

Kyrkogårdsskötsel skulle jag nog trivas med! Inte för att jag har "gröna fingrar", men jag tycker om att arbeta med kroppen och vara utomhus. Har du några tips på hur man "kommer in" där? Åka och presentera sig? Var åker man då, kyrkogårdsförvaltningens kontor (om de har något) eller? De flesta kyrkor och kyrkogårdar häromkring har inte alltid folk på plats.

Var bor du? Det brukar vara lättare att få jobb på kyrkogårdar i större städer, det söks alltid säsongsanställda där, även om de inte alltid annonserar.
Finns det något arbetsledarkontor eller pastorsexpedition så gå dit.