Sommar- & höstföräldrar 2026

Bukefalos 30 år!

Tänkte att denna kan vara en lämplig tråd för min fråga. Använder ni/har ni använt gravidkudde och har det hjälpt er sömn? Har plötsligt börjat sova sämre då det är svårt att hitta en bekväm positiva (är bara i v 20).
Om ni använder/har använt gravidkudde, något märke ni rekommenderar eller någon annan man bör tänka på när man ska köpa en gravidkudde?

Min tanke är även att jag ska ha nytta av den vid amning (om jag får amning att fungera).
Hör inte till tråden men måste ändå kommentera och sälla mig till kören som älskade min gravidkudde från bbhugme. Köpte den i typ vecka 17 och den var fantastisk verkligen, kunde inte sova utan den 😅 släpade med den till förlossningen och BB och använde den som amningskudde i början också.
 
Nu har vi landat i namn... Men jag är så känslig kring det och har gråtit flera gånger idag (av olika anledningar). Först för att jag är glad då båda våra tjejer har fått namn med varsin koppling till våra mammor (som tyvärr dog alldeles för tidigt).

Men jag jar sen tyckt det varit jobbigt att meddela namnet till andra. Vill så gärna att andra ska tycka om det också, och jag tror liksom det är få som spontant tycker namnet är särskilt fint. Men varför bryr jag mig så mycket? Det är ett ovanligt namn, samtidigt enkelt och inte konstigt på något sätt. Inte alls populärt idag (och har väl aldrig varit) utan max 30 barn om året som får det. Det är ett släktnamn som återfinns på många håll på mammas sida släkten, men tror också därför vissa kan tycka det blir konstigt då man associerar namnet mycket till andra släktingar. Har gråtit lite för jag är ledsen över uteblivna kommentarer om hennes namn från släktingar. Och min mans släkt är ganska plumpa så jag är glad att han är själv när han meddelar dotterns namn idag, för jag tror de kan ha ganska tråkiga spontana kommentarer.

Är kanske lite babyblues-känslor med i dagens känslostorm åt alla håll.

Hur tar ni andras reaktioner och åsikter om barnets namn? Bryr ni er eller är det skitsamma?
Vad roligt att ni landat i ett namn, och i ett som verkar ha stor betydelse för er! :heart

Med barn nr 1 fick vi bara positiva reaktioner, och nu med nr 3 så har jag bara fått väldigt positiva, men min man sa att han trodde att svärmor inte gillade det eftersom hon inte sagt något. Men vår nr 2 fick ett namn som jag inte fick några positiva reaktioner på alls, och inte heller min man. Min man nämnde det i ett tidigt skede för sin mamma som ett alternativ och hon sa typ "usch nej!". Det är givetvis tråkigt, men jag känner mig ändå trygg med hans namn och vårt val. Jag gillar det, och det passar honom bara bättre och bättre. Och folk vänjer sig!
 
Nu är skruttan två veckor gammal. Hit trodde jag aldrig vi skulle komma när jag gick och väntade på förlossningen :p

Men vilken liten arg unge vi fått :p Det går fortfarande inte att lägga ifrån sig henne alls, inte i vagn eller babynest eller något annat. Egentligen inte ens till hennes pappas famn, 4 av 5 gånger börjar hon vråla inom två minuter. Det enda hon vill göra är att ligga i min famn och äta, dagarna i ända. Och hon tvingar mig att komma igång med träning igen då utfallssteg med henne i upprätt ställning tycks vara det enda som (ibland) dämpar hennes magont-skrik.

Lyckligtvis vaknar inte hennes bröder av skriken på natten, och de är fortfarande hennes största fanclub :love: Äldsta brorsan kan stå och klappa, pussa och prata med henne hur länge som helst så det där mat matro är inget som vår stackars bebis känner till. Mellanbarnet är också väldigt snäll mot och positiv till bebisen, men om jag av någon anledning inte har bebis i knät i någon minut så kan han komma som ett skott och krypa upp och sen kräva min totala uppmärksamhet ett tag.
 
Nu har vi landat i namn... Men jag är så känslig kring det och har gråtit flera gånger idag (av olika anledningar). Först för att jag är glad då båda våra tjejer har fått namn med varsin koppling till våra mammor (som tyvärr dog alldeles för tidigt).

Men jag jar sen tyckt det varit jobbigt att meddela namnet till andra. Vill så gärna att andra ska tycka om det också, och jag tror liksom det är få som spontant tycker namnet är särskilt fint. Men varför bryr jag mig så mycket? Det är ett ovanligt namn, samtidigt enkelt och inte konstigt på något sätt. Inte alls populärt idag (och har väl aldrig varit) utan max 30 barn om året som får det. Det är ett släktnamn som återfinns på många håll på mammas sida släkten, men tror också därför vissa kan tycka det blir konstigt då man associerar namnet mycket till andra släktingar. Har gråtit lite för jag är ledsen över uteblivna kommentarer om hennes namn från släktingar. Och min mans släkt är ganska plumpa så jag är glad att han är själv när han meddelar dotterns namn idag, för jag tror de kan ha ganska tråkiga spontana kommentarer.

Är kanske lite babyblues-känslor med i dagens känslostorm åt alla håll.

Hur tar ni andras reaktioner och åsikter om barnets namn? Bryr ni er eller är det skitsamma?
Med första då vi tog upp namnet med sambons pappa med fru efter RUL sa frun lite smått förfärad att nä, det kan han ju inte heta, det är ett gubbnamn! Pappan hyschade henne och sa att vi fick ta vad vi ville. Så gick veckorna. Min sambo tröttnade på namnet medan pappans fru med familj vande sig, tyckte det var gulligt och benämndes honom med det namnet fastän det då inte längre var så säkert att han skulle heta det 😂 så var tur det blev det.
 
Gravidkudden och bärselen är de saker jag inte skulle vilja vara utan vid fler barn. Hade en BB hugme och ÄLSKADE den. Avlastade magen skönt och funkade sen utmärkt som amningskudde. När jag köpte så var det den enda som var av den modellen, men tror det finns fler liknande nu.

Jag har överlag sovit bra i mina graviditeter men har hjälp med gravidkudde när jag haft som värst foglossning. Har då haft bbhugme som funkat bra och varit skön, kan därför inte uttala mig om andra märken eller varianter. Den går att knyta runt sig så den kan användas som amningskudde också men det har jag aldrig gjort. Jag använder vanliga kuddar i soffan och med förra barnet (när man var lite nyare på amning) en enkel amningskudde från IKEA.

Jag har! Var för snål med ettan och nöjde mig med att trycka en ett täcke mellan knäna om jag behövde men till tvåan fick jag en i present av sambon och ångrade rejält att jag inte köpt en första gången 😅 hade den aldrig vid amning men som kant om bebisen låg i vår säng. Kan lätt sova med den som ogravid med.

Hör inte till tråden men måste ändå kommentera och sälla mig till kören som älskade min gravidkudde från bbhugme. Köpte den i typ vecka 17 och den var fantastisk verkligen, kunde inte sova utan den 😅 släpade med den till förlossningen och BB och använde den som amningskudde i början också.
Tack så mycket för era svar! Blir att köpa en gravidkudde. Har också sett att bbhugme har fått riktigt bra omdömen.
 
Apropå namn föreslog min pappa ett namn i förbifarten ungefär halvvägs in i vår första graviditet. Vi skrattade bort det direkt! Det döper man väl inte ett barn till!!

Nu heter vår dotter det namnet och vi bara ÄLSKAR att vi fick tid att omvärdera det. Hon kunde inte hetat något mer passande.

Vissa namn behöver bara lite tid helt enkelt, jag hade försökt lägga opassande reaktioner åt sidan så gott det går. Förr eller senare går det ju inte att föreställa sig ett annat namn på ett barn ju :love:
 
Under semestern råkar jag konstant ut för fenomenet. Klär på 3 åringen. Blinkar. 3 åringen far ut i grannskapet som ett jehu spritt språngande.

Angående föräldrastil så gick jag och min man ABC utbildningen via BVC. Jättebra och jag försöker verkligen använda mig av ficklampan och berömma bra beteenden. I lugna stunder prata med honom om hur jag vill han ska vara. Du är så snäll. Du klappar din syster så fint. Men i verkligheten när jag på kvällen ligger och utvärderar mitt föräldraskap så känns det som att jag pendlar friskt mellan Adolf Hitler och Cartmans mamma.

Min son har börjarjat med en dryg sak. Så fort han kommer fram till mig eller går så sätter han ihop fingrarna som en fågelnäbb och pickar en hårt. Efter 743234 såna blir jag helt överstimulerad och reagerar mindre pedagogiskt som nog är lätt för andra att drömma.

Sen kan det ju säkert av omgivningen upplevas som att jag ignorerar en hel del dåligt beteende. Men jag har en hyperaktiv 3 åring. Skulle jag korrigera allt negativt beteende hade jag fått ett väldigt ledset barn som får skäll hela tiden.
Med det sagt känner jag mig väldigt ödmjuk när jag tittar på föräldrar runt omkring mig. Sen är nig mitt perspektiv annorlunda eftersom jag tyvärr genom mitt yrke träffar många barn som levt med vanvård så jag vet hur det ser ut.
 
Nämen dra på trissor, idag lyckades jag köra lilla H i vagnen på en minipromenad med hunden. Vi gick i typ 10 min på ojämn skogsväg, ungen flög runt som ett litet popcorn men sov ändå och när vi kom hem inträffade det mest magiska - hon fortsatte sova i den parkerade vagnen i typ en timme :eek: Det är nog andra gången på två veckor som jag har så pass lång tid utan att ha en bebis i famnen. Nu håller vi tummarna för att det här går att återupprepa!

I morse när jag kom ut ur sovrummet med H så varken skrek eller åt hon just då, varpå storebror, 4 år, genast entusiastiskt utbrast "Men nu känner jag inte igen H, hon är ju  glad! H, så här brukar inte du vara!". Storebror är dock fortsatt hennes största fan, han pussar, klappar, och beundrar henne helt oberoende av att hon oftast skriker :love:
 
@Human Vad ni kämpar på med er arga lilla tjej! Låter ändå som du/ni tar det med en himla ro 🥰 Måste vara fördelen av att vara flerbarnsförälder, även om syskonen inte var likadana som små. Hoppas att det så sakta börjar vända så barnspromenader och lite längre stunder nöjd på egen hand snart kan få bli det normala! ☺️ så mysigt att brorsorna ändå fortfarande är så förtjusta i henne!
 
Någon mer än jag som vill ha typ ett dussin barn till när man är såhär i bebisbubblan? Var likadant med storasyster 🙈❤️ Sen när de blir äldre känner jag raka motsatsen 😅
 
Premiär för sjalen idag och det var såklart toppenmysigt för alla inblandade 🥰
 

Bifogade filer

  • PXL_20260719_093602822.PORTRAIT~2.webp
    PXL_20260719_093602822.PORTRAIT~2.webp
    181,9 KB · Visningar: 544
Någon mer än jag som vill ha typ ett dussin barn till när man är såhär i bebisbubblan? Var likadant med storasyster 🙈❤️ Sen när de blir äldre känner jag raka motsatsen 😅
När jag fick tvåan så var det direkt att jag ska ha en till. Äldste sonen, då strax över 3 år gammal, var mest lyrisk "vi ska ha en... nej tå... nej TRE till bebisa!". 😂 det sa jag nej tack till.
 
Plockat upp kläderna i stl 50-62 i veckan. 6åringen o:ade och a:ade och hjälpte mig. Jag tittade på de fina somriga kortärmade sommarkläderna i stl 62 och kände mig besviken över att aldrig få använda de mer 😝
 
Usch, har lite ont i magen nu!

Lillan fick kladdiga, variga ögon när hon var bara 5-6 dagar gammal. Det står ganska alarmerande om kladdiga ögon på 1177 och rikshandboken för BVC - man ska söka akut samma dag om det är nyfödd under en månad och att obehandlad infektion kan ge bestående skador på ögonen osv. Kändes sådär att besöka barnakuten med en så liten (pga smittor), så jag ringde först 1177. De hänvisade direkt till BB. BB svarade lite trött och slött att vi skulle invänta tiden till BVC två dagar senare. När BVC var här verkade sköterskan helt lugn och sa "ser ut som trånga tårkanaler, väldigt vanligt på nyfödda, men torka rent ofta för jag ser att det är väldigt kladdigt". Så det har vi gjort. Nu är det lite bättre såhär en vecka senare, MEN jag och dotter har nu båda fått ögoninflammation så det var ju det ändå...

Nu har jag världens ångest över att lillan gått en vecka (!!) med obehandlad ögoninflammation - som det tydligt står kan ge bestående skador på ögonen på en sån här liten om det inte behandlas tidigt (med antibiotika tolkar jag det som) 😭

Försöker lugna mig med att hennes ögon "bara" varit variga och aldrig eg särskilt röda eller svullna. Det var också därför sköterskan var ganska säker på att det inte var infektion.

Ska såklart ringa vårdcentralen så fort de öppnar men fy så ont i magen jag har. Det värsta är ju att nu vet man väl inte om det gett någon skada förrän om många år när man följer synen 😭
 
Usch, har lite ont i magen nu!

Lillan fick kladdiga, variga ögon när hon var bara 5-6 dagar gammal. Det står ganska alarmerande om kladdiga ögon på 1177 och rikshandboken för BVC - man ska söka akut samma dag om det är nyfödd under en månad och att obehandlad infektion kan ge bestående skador på ögonen osv. Kändes sådär att besöka barnakuten med en så liten (pga smittor), så jag ringde först 1177. De hänvisade direkt till BB. BB svarade lite trött och slött att vi skulle invänta tiden till BVC två dagar senare. När BVC var här verkade sköterskan helt lugn och sa "ser ut som trånga tårkanaler, väldigt vanligt på nyfödda, men torka rent ofta för jag ser att det är väldigt kladdigt". Så det har vi gjort. Nu är det lite bättre såhär en vecka senare, MEN jag och dotter har nu båda fått ögoninflammation så det var ju det ändå...

Nu har jag världens ångest över att lillan gått en vecka (!!) med obehandlad ögoninflammation - som det tydligt står kan ge bestående skador på ögonen på en sån här liten om det inte behandlas tidigt (med antibiotika tolkar jag det som) 😭

Försöker lugna mig med att hennes ögon "bara" varit variga och aldrig eg särskilt röda eller svullna. Det var också därför sköterskan var ganska säker på att det inte var infektion.

Ska såklart ringa vårdcentralen så fort de öppnar men fy så ont i magen jag har. Det värsta är ju att nu vet man väl inte om det gett någon skada förrän om många år när man följer synen 😭
Åh vad tufft! Mina tidigare barn har båda haft trånga tårkanaler och behövt torka bort kladd ur ögonen ganska länge och ingen i vården (eller barnläkaren vi har i familjen) var bekymrad över det. Vilken enorm otur att det faktiskt (troligen) var ögoninflammation i ert fall! Men det får mig att tro att det måste vara en väldigt ovanlig bieffekt med skador på synen vid ögoninflammation, det måste ju vara vanligt att missta det för trånga tårkanaler och hade risken varit stor hade man nog inte vågat utgå från trånga tårkanaler. Hos du kan få något lugnande besked av vården!
 
Plockat upp kläderna i stl 50-62 i veckan. 6åringen o:ade och a:ade och hjälpte mig. Jag tittade på de fina somriga kortärmade sommarkläderna i stl 62 och kände mig besviken över att aldrig få använda de mer 😝
Jag förstår dig! Jag sörjer lite nu varje gång jag lägger undan 2-åringens finskjortor. Hade yngsta barnet varit en pojke hade jag fått uppleva dem en gång till, men nu känns det som att det gick så himla fort.
 
Någon mer än jag som vill ha typ ett dussin barn till när man är såhär i bebisbubblan? Var likadant med storasyster 🙈❤️ Sen när de blir äldre känner jag raka motsatsen 😅
Ja, jag är väldigt svag för bebisar så på ett sätt känns det helt galet att detta är den sista för vår familj :eek: Men när jag fick min nr 2 malde frågan om en potentiell nr 3 i mitt huvud typ konstant i ett halvår, fast jag visste att det var något vi fick ta ställning till längre fram. Nu känns det lättare, jag vet att vi inte har förutsättningar för fler än tre barn, och därmed kan vi inte heller ha fler bebisar. Därmed gäller det att njuta maximalt nu och sen bara hoppas på barnbarn :p
 
Träffat sambons pappa med fru. När vi möter upp dem blir jag först hälsad på av hans pappa "hej tjockis!". Hade inte förväntat mig det så kände mig väldigt paff och knappt 1min senare får jag en kram av pappans fru och ytterligare ett "hej tjockis!". Då började jag känna mig riktigt förolämpad och funderar på att säga något om det men då följer frun upp sin hälsning med att kommentera att jag har en sååå liten mage som alltid och "det är väl den minsta magen du haft med alla tre graviditeter?!". Jamen varför kalla mig tjockis då?!!! 🤦😡
 
Usch, har lite ont i magen nu!

Lillan fick kladdiga, variga ögon när hon var bara 5-6 dagar gammal. Det står ganska alarmerande om kladdiga ögon på 1177 och rikshandboken för BVC - man ska söka akut samma dag om det är nyfödd under en månad och att obehandlad infektion kan ge bestående skador på ögonen osv. Kändes sådär att besöka barnakuten med en så liten (pga smittor), så jag ringde först 1177. De hänvisade direkt till BB. BB svarade lite trött och slött att vi skulle invänta tiden till BVC två dagar senare. När BVC var här verkade sköterskan helt lugn och sa "ser ut som trånga tårkanaler, väldigt vanligt på nyfödda, men torka rent ofta för jag ser att det är väldigt kladdigt". Så det har vi gjort. Nu är det lite bättre såhär en vecka senare, MEN jag och dotter har nu båda fått ögoninflammation så det var ju det ändå...

Nu har jag världens ångest över att lillan gått en vecka (!!) med obehandlad ögoninflammation - som det tydligt står kan ge bestående skador på ögonen på en sån här liten om det inte behandlas tidigt (med antibiotika tolkar jag det som) 😭

Försöker lugna mig med att hennes ögon "bara" varit variga och aldrig eg särskilt röda eller svullna. Det var också därför sköterskan var ganska säker på att det inte var infektion.

Ska såklart ringa vårdcentralen så fort de öppnar men fy så ont i magen jag har. Det värsta är ju att nu vet man väl inte om det gett någon skada förrän om många år när man följer synen 😭
Jag tvivlar på att det är någon fara och oavsett kan hon ju inte vara första bebisen med ögoninflammation 🙂 och det är väl trolugen en rejäl ögoninflammation som SKULLE kunna ge skador men det behöver ju fortfarande inte betyda att chansen är stor att den gör det.

1177 är bra oftast men ibland går de lite till överdrift. Tex står det ju något om att man ska söka vård om ett litet barn har feber i mer än 3 dagar eller något. Min kompis första barn hade feber i mer än det så hon var jätteorolig och bokade tid medan läkaren typ smått dumförklarade henne när de kom in 😅
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 12
  • Kattnamn från sagor?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp