Mitt tips, som hade en likadan, är Nya livet på landet med Sarah Beeny, på svt playsåg alla säsonger 3 gånger! WOHO!!
Hej från en annan vars bebis också innerligt hatar att åka bil och vagnJag börjar få lite panik över att vara fängslad hemma med lillan
Hon avskyr babyskyddet/bilåkande nåt enormt, hon får sån panik när vi åker bil. Om vi utifrån konstens alla regler försöker tajma sömn (eller föra över sovande) och jag sitter bredvid och hyschar/sjunger/smeker/håller kvar nappen så KAN det gå att hon sover ca 20 min i bil men sen vaknar hon likt förbannat och får panik på en sekund. Och när jag kör själv kan jag sannolikt inte ens få eller hålla henne sovande då det krävs så mkt.
Sen har vi 1 km till busstationen och hon gallskriker även i vagn. Sele kan funka ibland men min kropp orkar nog inte sele som transportmedel en hel dag....
Gah! Hur gör man!? Jag är en person som blir deppig efter max två dagar hemma i sträck
Jag bor utan bussförbindelser eller andra alternativ till bil, så vår taktik är att leva med att bebisen är hysterisk ibland. Vill vi in till stan så åker vi dit, det tar typ 15-20 min, och då skriker H tills vi är framme. I somras åkte vi i några dagar till mina föräldrars sommarställe, det är fem timmars körtid. På vägen dit skrek H hela vägen, förutom då vid de två stoppen när vi tog ut henne ur bilen. På vägen hem skrek hon bara hälften av tiden ungefär, vilket ändå blir lång tid. Och just nu är vi hos en annan släkting, nästan fem timmar bort. H skrek nog tre-fyra av körtimmarna igår. Hej från en annan vars bebis också innerligt hatar att åka bil och vagn
Det är verkligen inte kul att hon är så missnöjd, men jag har landat i att acceptera att hon ibland får vara det. Är hon matad och blöjan bytt och hon hör att vi är nära så får hon leva med att inte vara i famnen en stund, även om det inte är populärt. Från mitt perspektiv så är det okej att utsätta bebisen för det, även om det "bara" är för att jag ska roa mig.
För min del hjälper det att aktivt tänka på det som att hon är arg eller missnöjd, och inte tänka orolig/ledsen. Bebisar har ju bara ett kommunikationsmedel, och givetvis tar man deras åsikter på allvar, men de (liksom de större barnen) behöver inte alltid få som de vill, varje minut av dagen.
Kanske härdas vi och klarar framöver!Men alltså jag har också någon kompis som brukar behöva åka med skrikande bebis i bilen, men jag förstår inte hur man står ut!? Jag blir så stressad inuti så jag tror inte jag skulle kunna köra bil med så splittrat fokus? Lillan har som tre lägen av skrik - de två första har jag vant mig vid och kan nog stå ut med en stund, men vid det tredje läget så upplever jag att hon har fullständig panik, inte får luft, hon gallskriker hest och tyst och kippar efter andan (men jag förstår också att ett spädbarn rimligtvis inte borde kunna ta fysiologiskt skada av skrik, på sin höjd svimma?). Igår kväll behövde vi åka kanske 10 min innan vi kunde stanna (en evighet tyckte vi) och lillan var efter den stundens skrikande så svårtröstad, skakade i hela kroppen och kom inte till ro/slappnade inte av på typ hela kvällen. Sen under natten så liksom började hon gallskrika i sömnen (hon sov verkligen, blundade men från ingenstans började hon gallskrika och sen efter stund tyst och fortsatte sova, så höll det på flera ggr under natten). Det har inte hänt förut så tänker ändå att det var efterdyningar av skrikfesten i bilen, men jag vet inte.
Alltså jag avundas er som kan åka med skrikande bebis, önskar jag klarade av att köra samtidigt men varken jag eller min man verkar ha förmåga (än?)
Eller så blev jag bara alldeles för mycket hästtränare nu? Nu har jag inte barn än så ta detta utifrån det perspektivet. Kan det vara en idé att ta in bilbarnstolen och testa/träna på att sitta i bilbarnstolen inne? Tänker väldigt korta stunder först så att hon kanske kan vänja sig med stolen separat från bilen och bilåkandet.Men alltså jag har också någon kompis som brukar behöva åka med skrikande bebis i bilen, men jag förstår inte hur man står ut!? Jag blir så stressad inuti så jag tror inte jag skulle kunna köra bil med så splittrat fokus? Lillan har som tre lägen av skrik - de två första har jag vant mig vid och kan nog stå ut med en stund, men vid det tredje läget så upplever jag att hon har fullständig panik, inte får luft, hon gallskriker hest och tyst och kippar efter andan (men jag förstår också att ett spädbarn rimligtvis inte borde kunna ta fysiologiskt skada av skrik, på sin höjd svimma?). Igår kväll behövde vi åka kanske 10 min innan vi kunde stanna (en evighet tyckte vi) och lillan var efter den stundens skrikande så svårtröstad, skakade i hela kroppen och kom inte till ro/slappnade inte av på typ hela kvällen. Sen under natten så liksom började hon gallskrika i sömnen (hon sov verkligen, blundade men från ingenstans började hon gallskrika och sen efter stund tyst och fortsatte sova, så höll det på flera ggr under natten). Det har inte hänt förut så tänker ändå att det var efterdyningar av skrikfesten i bilen, men jag vet inte.
Alltså jag avundas er som kan åka med skrikande bebis, önskar jag klarade av att köra samtidigt men varken jag eller min man verkar ha förmåga (än?)
Hundtränar tipset
Får erkänna att det kommer lite därifrånHundtränar tipset
Min unge ligger nog i något av din dotters första två skriklägen, dvs går att stå ut med, och så fort vi stannar bilen och plockar upp H så kommer bara någon liten snyftning till och sen är allt bra. Er situation låter klart tuffareMen alltså jag har också någon kompis som brukar behöva åka med skrikande bebis i bilen, men jag förstår inte hur man står ut!? Jag blir så stressad inuti så jag tror inte jag skulle kunna köra bil med så splittrat fokus? Lillan har som tre lägen av skrik - de två första har jag vant mig vid och kan nog stå ut med en stund, men vid det tredje läget så upplever jag att hon har fullständig panik, inte får luft, hon gallskriker hest och tyst och kippar efter andan (men jag förstår också att ett spädbarn rimligtvis inte borde kunna ta fysiologiskt skada av skrik, på sin höjd svimma?). Igår kväll behövde vi åka kanske 10 min innan vi kunde stanna (en evighet tyckte vi) och lillan var efter den stundens skrikande så svårtröstad, skakade i hela kroppen och kom inte till ro/slappnade inte av på typ hela kvällen. Sen under natten så liksom började hon gallskrika i sömnen (hon sov verkligen, blundade men från ingenstans började hon gallskrika och sen efter stund tyst och fortsatte sova, så höll det på flera ggr under natten). Det har inte hänt förut så tänker ändå att det var efterdyningar av skrikfesten i bilen, men jag vet inte.
Alltså jag avundas er som kan åka med skrikande bebis, önskar jag klarade av att köra samtidigt men varken jag eller min man verkar ha förmåga (än?)
Jag hade också haft svårt att köra med bebis som har panik. Hoppas att hon snart växer ut det, det kan ju hända så mycket på kort tid i utvecklingen med dessa små minimänniskor, och plötsligt kanske hon klarar av det. Jag håller tummarna!Ja, förhoppningvis är det snart förbi (det allra värsta iaf).Min unge ligger nog i något av din dotters första två skriklägen, dvs går att stå ut med, och så fort vi stannar bilen och plockar upp H så kommer bara någon liten snyftning till och sen är allt bra. Er situation låter klart tuffare
Om vi håller henne vaken länge innan, ammar järnet och hon somnar snabbt i bilen så brukar hon ibland sova en längre stund iaf, så vi försöker med det!
Får se om det stämmer när lillasyster blir äldre!Nattsömn är väldigt, väldigt mycket värt! Då kan man stå ut med viss skrikfest!Igår var en riktig skrikfest hela dagen, men väldigt nöjd på kvällen efter klusteramning timmarna dessförinnan. Så mysigt att få de där lugna, goa stunderna också. Sen sover hon oftast väldigt bra i sitt nest på nätterna TACK och lov! Så nu har jag legat och myst med henne på bröstet i sängen efter att vi sovit 6-7 timmar i sträck
Men vi skojar här hemma om att denna lilla tjej ärvt sin pappas neurotiska sidor. Storasyster har alltid varit mer "robust" och "okänslig", precis som jag
Jag har samma upplevelse av mina två äldre barn - att man sett mycket av deras personlighet redan som bebisar, vilket jag tycker är så fascinerande.Nattsömn är väldigt, väldigt mycket värt! Då kan man stå ut med viss skrikfest!
Jag tycker det är spännande att de visar sin personlighet så tidigt - de barn jag haft i min närhet (min egen dotter och hennes jämnåriga kusiner) har varit sig ganska lika i personligheten under hela uppväxten även om de såklart också utvecklas massor
Tack för att du frågar! Planen efter förra läkarbesöket på bvc var att fortsätta med samma mängd ersättning (ca 1/3 av dagsbehovet) och sen utvärdera vidare efter nästa vägning på bvc, vilket är imorgon. Förhoppningen var då att hon skulle börja suga bättre när hon blivit lite starkare och att amningen så skulle kunna bli en större del igen. Men för några dagar sen kom jag själv fram till att det inte funkar längre. Jag märkte ingen skillnad i brösten, som inte alls är så fyllda som tidigare gånger. Jag såg också ett direkt samband mellan att de gånger på dagen som hon fick ersättning genast följdes av en nöjd vakenstund, vilket fick mig att tro att hon övrig tid är hungrig. Jag kände helt enkelt att priset för att ev få igång amningen bättre är för högt, att jag gett det ett ärligt försök men att jag inte tror det kommer bli bättre/tillräcklig bra. I torsdags år vi iväg för att vara med en del av familjen, bla mina föräldrar som jag litar mycket på, och då fick jag validering i mina känslor. Så nu ger jag ersättning som primär kost, och ammar som komplement/mys. Hon har ätit massor sen dess, och varit en väldigt nöjd och glad bebis sen dess (förutom i bilenJa, förhoppningvis är det snart förbi (det allra värsta iaf).
Nu idag ska vi iväg på 1,5 h bilresa så vi får se hur det går
Hur går det för er nu på sistone med mat och amning och allt annat?
) så det känns som rätt beslut. Så den arga bebisen är gladare numera?Tack för att du frågar! Planen efter förra läkarbesöket på bvc var att fortsätta med samma mängd ersättning (ca 1/3 av dagsbehovet) och sen utvärdera vidare efter nästa vägning på bvc, vilket är imorgon. Förhoppningen var då att hon skulle börja suga bättre när hon blivit lite starkare och att amningen så skulle kunna bli en större del igen. Men för några dagar sen kom jag själv fram till att det inte funkar längre. Jag märkte ingen skillnad i brösten, som inte alls är så fyllda som tidigare gånger. Jag såg också ett direkt samband mellan att de gånger på dagen som hon fick ersättning genast följdes av en nöjd vakenstund, vilket fick mig att tro att hon övrig tid är hungrig. Jag kände helt enkelt att priset för att ev få igång amningen bättre är för högt, att jag gett det ett ärligt försök men att jag inte tror det kommer bli bättre/tillräcklig bra. I torsdags år vi iväg för att vara med en del av familjen, bla mina föräldrar som jag litar mycket på, och då fick jag validering i mina känslor. Så nu ger jag ersättning som primär kost, och ammar som komplement/mys. Hon har ätit massor sen dess, och varit en väldigt nöjd och glad bebis sen dess (förutom i bilen
Hon har gjort succé under helgen, bjudit på leenden mot alla närvarande vuxna och tittat storögt på allt. Min pappa var helt lyrisk efter att ha fått en 45-min lång vakenstund med henne där de, enligt honom, konverserade och hade det trevligt. Han ville även visa typ 15 bilder han hade tagit på hennes ansikte då
Det går att lägga ner henne i soffan eller babysitter i några minuter om hon är mätt och nöjd, men absolut inte när hon sover. Då är det fortsatt sele på dagtid, och på mig nattetid. Det är tur att hon inte är så stor
Hur gick bilresan igår?
att arbeten kom från hunger?Tack för att du frågar! Planen efter förra läkarbesöket på bvc var att fortsätta med samma mängd ersättning (ca 1/3 av dagsbehovet) och sen utvärdera vidare efter nästa vägning på bvc, vilket är imorgon. Förhoppningen var då att hon skulle börja suga bättre när hon blivit lite starkare och att amningen så skulle kunna bli en större del igen. Men för några dagar sen kom jag själv fram till att det inte funkar längre. Jag märkte ingen skillnad i brösten, som inte alls är så fyllda som tidigare gånger. Jag såg också ett direkt samband mellan att de gånger på dagen som hon fick ersättning genast följdes av en nöjd vakenstund, vilket fick mig att tro att hon övrig tid är hungrig. Jag kände helt enkelt att priset för att ev få igång amningen bättre är för högt, att jag gett det ett ärligt försök men att jag inte tror det kommer bli bättre/tillräcklig bra. I torsdags år vi iväg för att vara med en del av familjen, bla mina föräldrar som jag litar mycket på, och då fick jag validering i mina känslor. Så nu ger jag ersättning som primär kost, och ammar som komplement/mys. Hon har ätit massor sen dess, och varit en väldigt nöjd och glad bebis sen dess (förutom i bilen
Hon har gjort succé under helgen, bjudit på leenden mot alla närvarande vuxna och tittat storögt på allt. Min pappa var helt lyrisk efter att ha fått en 45-min lång vakenstund med henne där de, enligt honom, konverserade och hade det trevligt. Han ville även visa typ 15 bilder han hade tagit på hennes ansikte då
Det går att lägga ner henne i soffan eller babysitter i några minuter om hon är mätt och nöjd, men absolut inte när hon sover. Då är det fortsatt sele på dagtid, och på mig nattetid. Det är tur att hon inte är så stor
Hur gick bilresan igår?
Alla glada och nöjda (och mätta), är ju det viktigaste! Vi har inte så engagerad farfar eller morfar men vi hoppad kunna bli bra morföräldrar! 
) men på vägen hem tog det minst sagt tid att komma fram med alla stopp och alla var helt slut. Pust! Men man lär sig varje gång. Gäller att tajma sån där riktig djupsömn som bara pågår. 
, mannen börjar jobba medan jag och lillasyster håller ställningarna hemma. Hur är det för er, hur har ni lagt upp semester osv? Problemet är bara att lillan blivit SÅ knubbig och tung, och hon växte redan som det var långt över medel 
Får se vad BVC säger på tisdag...
Arga bebisen är absolut gladare, men fortfarande en argbiggaSå den arga bebisen är gladare numera?
Men hunger var en faktor som förstås påverkade, så det är skönt att hon slipper vara arg över det nu. Istället kan hon spara sig till att bli arg för att jag inte har ut henne ur selen inom en sekund från att hon vaknade, för att bvc-sköterskan rör henne, för att jag råkar spänna magen när hon ligger på den och allt annat som upprör en sju veckor gammal tös
Vi är också redan nu väldigt förhoppningsfulla kring att en dag få bli mor/farföräldrarVäldigt rimligt beslut! Så himla onödigt att kämpa på med amningen när det inte funkar, är ju ofta tillräckligt med saker att rodda med som det är! Amning för mys låter ju helt perfekt
Gud så gulligt att hon charmade din pappa så. Fantastiskt för mor-/och farföräldrar att få spendera tid med sina barnbarn sådär. Hoppas redan nu att mina tjejer vill ha barn ngn gång
Bilresan dit gick toppen (hon sov från start till mål
Imorgon börjar vår vardag! Storasyster börjar skolan
Det känns också meningsfullt tycker jag att denna generationen pappor kommer bli så mycket mer användbara som mor/farfar. De kommer ju faktiskt kunna ta hand om barn på riktigt, till skillnad från hur jag upplevt män i min föräldrageneration (min egen pappa undantagen).
