Sommar- & höstföräldrar 2026

[cherie]

Skönt att du hittat några saker som fungerar hyfsat bra! Det enda som kunde fungera lite för mig var: inte dricka vanligt vatten (gjorde mig ännu mer illamående) utan saft, Capri sun eller allra helst coca cola. Ett par klunkar riktigt kall cola kunde göra stor skillnad för mig. Och så Pringles! Hade alltid ett rör Pringles i sovrummet och åt eller ett två chips när illamåendet blev för starkt.

Usch, får flashbacks nu till hur jävligt det var och hur påverkad jag blev mentalt av det. Hoppas ditt illamående ger med sig snart och att du får må bra . Och går det inte över: be om Xonvea!

Tack snälla för tips! Jag dricker alltid bara vatten men ska kanske prova nåt annat och se om det kan lindra! Pringles lät fantastiskt... Chips är jag också konstant sugen på och kan få ner ett par-tre stycken...

 

[Imogen]

Varför behöver man ha gjort ultraljudet för KUB innan? Jag tänkte också ta blodprov hos en provtagningenhet och sen skickas det för analys...

Nu har förresten mitt illamående och trötthet slagit till med full kraft igen. Bra för oron, men i övrigt finns inget positivt med det, haha.

Fast jag måste ändå säga att jag nog aldrig blivit så glad över att läsa att någon mår jätteilla förut Sen önskar jag ingen att må illa såklart!

 

[cherie]

Fast jag måste ändå säga att jag nog aldrig blivit så glad över att läsa att någon mår jätteilla förut Sen önskar jag ingen att må illa såklart!

Haha, ja, när det kom kände jag mig också lite glad men nu har jag legat blickstilöa och blundat i fosterställning hela eftermiddagen, så det är svårt att fortsätta glädjas. Fy fan. Alltså tänkt de som får sånt där sjukligt illamående med kräkningar typ hela graviditeten. 9 månader lång magsjuka...

 

[PathOfClovers]

Varför behöver man ha gjort ultraljudet för KUB innan? Jag tänkte också ta blodprov hos en provtagningenhet och sen skickas det för analys...

Nu har förresten mitt illamående och trötthet slagit till med full kraft igen. Bra för oron, men i övrigt finns inget positivt med det, haha.

Man måste inte ha gjort just KUB innan, men ett ultraljud så att man är säker på hur många det är därinne och att man passerat v. 10+0.

 

[cherie]

Men alltså varför ska man må såhär!? Uhääää. Jag mår så illa, är så sjukt trött, man känner ju sig fysiskt sjuk. Är liksom konstant hungrig och samtidigt så himla äcklad av allt, inte sugen på nåt men vill äta!?

 

[Human]

Men alltså varför ska man må såhär!? Uhääää. Jag mår så illa, är så sjukt trött, man känner ju sig fysiskt sjuk. Är liksom konstant hungrig och samtidigt så himla äcklad av allt, inte sugen på nåt men vill äta!?

Det är så kasst! Jag blir blixtsnabbt urhungrig med världens sämsta humör, men när jag äter kickar min halsbränna igång som gör att jag mår illa, vilket gör att jag är ovillig att äta.

Nu har jag också kommit till fasen när jag märker att halsbrännan reagerar på salt, socker och fett. Dvs allt som är gott. Och särskilt i juletider när exakt innehåller just det. Men jag har bara 195 dagar kvar till BF idag... yay...

 

[annersia]

Men alltså varför ska man må såhär!? Uhääää. Jag mår så illa, är så sjukt trött, man känner ju sig fysiskt sjuk. Är liksom konstant hungrig och samtidigt så himla äcklad av allt, inte sugen på nåt men vill äta!?

Det är så kasst! Jag blir blixtsnabbt urhungrig med världens sämsta humör, men när jag äter kickar min halsbränna igång som gör att jag mår illa, vilket gör att jag är ovillig att äta.

Nu har jag också kommit till fasen när jag märker att halsbrännan reagerar på salt, socker och fett. Dvs allt som är gott. Och särskilt i juletider när exakt innehåller just det. Men jag har bara 195 dagar kvar till BF idag... yay...

Illamåendet är verkligen inte att leka med Har kommit dit nu också tyvärr. Känner inte av något på morgonen men det blir värre allt eftersom dagen går. Behöver äta på något hela tiden i princip, annars blir jag illamående bara på några minuter. Kräks inte, men det lägger sig verkligen som en matta över en och orkar i princip inte göra någonting. Jag håller tummarna för att det går över för oss alla tre snabbt! Min förra graviditet höll illamåendet igång fram till typ v. 20 Dock var det nog inte lika jobbigt mot slutet. Däremot fick jag jättstora problem med gallblåsan, nu är den borta dock, så hoppas ändå på en mycket lättare graviditet än den förra.

 

[Human]

Illamåendet är verkligen inte att leka med Har kommit dit nu också tyvärr. Känner inte av något på morgonen men det blir värre allt eftersom dagen går. Behöver äta på något hela tiden i princip, annars blir jag illamående bara på några minuter. Kräks inte, men det lägger sig verkligen som en matta över en och orkar i princip inte göra någonting. Jag håller tummarna för att det går över för oss alla tre snabbt! Min förra graviditet höll illamåendet igång fram till typ v. 20 Dock var det nog inte lika jobbigt mot slutet. Däremot fick jag jättstora problem med gallblåsan, nu är den borta dock, så hoppas ändå på en mycket lättare graviditet än den förra.

Det man får hålla fast vid är att det kommer gå över... någon gång Hoppas att du slipper dras med lika långvarigt illamående som förra gången!

Jag mår i alla fall klart bättre sen några dagar tillbaka (v 13 nu). Det är inte bra, det ligger ett konstant obehag i botten och jag reagerar på mat men har fått lite bättre koll på hur jag och magsyran ska kunna samsas.

Jag tänker på alla kvinnor som tvingas genomgå graviditet utan medicinska hjälpmedel (omeprazol i mitt fall). Både förr i tiden och kvinnor som trots att de lever i modern tid inte har möjlighet att få hjälp.

 

[Human]

Jag har förresten KUB imorgon och är lite nervös. Vid båda mina tidigare graviditeter har vi varit säkra på att vi inte skulle fortsätta med graviditeten vid kromosomavvikelser. Skillnaden mot de gångerna var att då var det givet att vi i så fall skulle göra ett nytt försök, men det vet jag faktiskt inte om vi gör den här gången. Så det känns som att det är mycket som står på spel imorgon, och sen förstås inför resultatet från nipt. Men morgondagen kommer ju ge en hint åt vilket håll det lutar i alla fall.

 

[cherie]

Jag har förresten KUB imorgon och är lite nervös. Vid båda mina tidigare graviditeter har vi varit säkra på att vi inte skulle fortsätta med graviditeten vid kromosomavvikelser. Skillnaden mot de gångerna var att då var det givet att vi i så fall skulle göra ett nytt försök, men det vet jag faktiskt inte om vi gör den här gången. Så det känns som att det är mycket som står på spel imorgon, och sen förstås inför resultatet från nipt. Men morgondagen kommer ju ge en hint åt vilket håll det lutar i alla fall.

Stort lycka till Det skulle verkligen medföra en hel del grubblerier och känslor tänker jag att få dåligt besked på KUB. Håller tummarna att ni får lugnande besked

Skönt att de allra värsta symtomen har släppt för dig också! Har också haft ett par lugnare dagar nu och det är såååååån lättnad!

 

[cherie]

Illamåendet är verkligen inte att leka med Har kommit dit nu också tyvärr. Känner inte av något på morgonen men det blir värre allt eftersom dagen går. Behöver äta på något hela tiden i princip, annars blir jag illamående bara på några minuter. Kräks inte, men det lägger sig verkligen som en matta över en och orkar i princip inte göra någonting. Jag håller tummarna för att det går över för oss alla tre snabbt! Min förra graviditet höll illamåendet igång fram till typ v. 20 Dock var det nog inte lika jobbigt mot slutet. Däremot fick jag jättstora problem med gallblåsan, nu är den borta dock, så hoppas ändå på en mycket lättare graviditet än den förra.

Men fy farao, att behöva dras med illmaåe det så länge Det som är min enda tröst de dagarna det är som värst är just tanken på att det borde rimligtvis släppa närmsta veckorna.... Helt dränerande om det bara skulle fortsätta, fortsätta och fortsätta utan att veta när det skulle ta slut!

Hoppas verkligen att du får mildare symtom denna gång Jag mådde bara illa ett par veckor i förra gravidieten (men hade lite magkatarrs-symtom längre än så) så jag hoppad min graviditet följer ungefär samma mönster denna gång.

Idag har jag också känt mig så mycket piggare, vad mycket det gör att slippa må illa! Har orkat ta både kort lunchpromenad och sen lååång kvällspromenad. Så skönt att komma ut och känna lite energi i kroppen!

 

[Human]

Det gick... ganska bra på KUB idag. Bra så till vida att det en väldigt pigg bebis i magen Lika fascinerande varje gång att det kan finnas något så litet vilt och människoliknande inom en som man inte känner av.

Tråkigt nog bedömdes den lilla vilden som uppskattningsvis en vecka yngre än vad vi trott, och därmed för liten för att KUB skulle kunna genomföras. Allt som barnmorskan kunde se såg bra ut, så det var ju skönt, men det blev inte tillräckligt för ett kub-resultat så att säga. Så nytt försök om en vecka, vilket ju känns som en evighet bort. Och dessutom "förlorade" jag en av mina surt ihopslitna graviditetsveckor så nu halkade jag tillbaka in i v 12 (11+4) vilket faktiskt känns rätt störigt.

Men syskonen får förbli ovetandes och jag har nu 198 dagar kvar... igen...

 

[annersia]

Men fy farao, att behöva dras med illmaåe det så länge Det som är min enda tröst de dagarna det är som värst är just tanken på att det borde rimligtvis släppa närmsta veckorna.... Helt dränerande om det bara skulle fortsätta, fortsätta och fortsätta utan att veta när det skulle ta slut!

Hoppas verkligen att du får mildare symtom denna gång Jag mådde bara illa ett par veckor i förra gravidieten (men hade lite magkatarrs-symtom längre än så) så jag hoppad min graviditet följer ungefär samma mönster denna gång.

Idag har jag också känt mig så mycket piggare, vad mycket det gör att slippa må illa! Har orkat ta både kort lunchpromenad och sen lååång kvällspromenad. Så skönt att komma ut och känna lite energi i kroppen!

Jaa det var inte jättekul! Idag fick jag som tur är Lergigan comp utskrivet och det verkar faktiskt fungera, så förhoppningsvis kan jag må lite mer som vanligt igen nu. Skönt att höra att du mår bättre, jag håller tummarna för att illamåendet snart är förbi för dig

Det gick... ganska bra på KUB idag. Bra så till vida att det en väldigt pigg bebis i magen Lika fascinerande varje gång att det kan finnas något så litet vilt och människoliknande inom en som man inte känner av.

Tråkigt nog bedömdes den lilla vilden som uppskattningsvis en vecka yngre än vad vi trott, och därmed för liten för att KUB skulle kunna genomföras. Allt som barnmorskan kunde se såg bra ut, så det var ju skönt, men det blev inte tillräckligt för ett kub-resultat så att säga. Så nytt försök om en vecka, vilket ju känns som en evighet bort. Och dessutom "förlorade" jag en av mina surt ihopslitna graviditetsveckor så nu halkade jag tillbaka in i v 12 (11+4) vilket faktiskt känns rätt störigt.

Men syskonen får förbli ovetandes och jag har nu 198 dagar kvar... igen...

Skönt att höra att allt såg bra ut Men såklart tråkigt att behöva vänta ytterligare en vecka på resultat. Var inte ens medveten om att det där skulle kunna hända, men det är ju såklart alltid svårt att veta hur gamla de faktiskt är innan man kan se dem på UL.

 

[cherie]

Det gick... ganska bra på KUB idag. Bra så till vida att det en väldigt pigg bebis i magen Lika fascinerande varje gång att det kan finnas något så litet vilt och människoliknande inom en som man inte känner av.

Tråkigt nog bedömdes den lilla vilden som uppskattningsvis en vecka yngre än vad vi trott, och därmed för liten för att KUB skulle kunna genomföras. Allt som barnmorskan kunde se såg bra ut, så det var ju skönt, men det blev inte tillräckligt för ett kub-resultat så att säga. Så nytt försök om en vecka, vilket ju känns som en evighet bort. Och dessutom "förlorade" jag en av mina surt ihopslitna graviditetsveckor så nu halkade jag tillbaka in i v 12 (11+4) vilket faktiskt känns rätt störigt.

Men syskonen får förbli ovetandes och jag har nu 198 dagar kvar... igen...

Men vilket antiklimax! Fint ändå att.få se bebis pigg och glad, om än lite yngre än förväntat Är det ny tid nu på torsdag då?

 

[cherie]

Nu har jag mått bättre senaste 2-3 dagarna, är i v 10+3. Känns skönt att värsta illamåendet har släppt, men skapar såklart lite lite oro samtidigt. Jag vet ju dock att spökveckorna kommer här nu och såhär långt in hade jsg inget illamående kvar när jag var gravid förra gången heller. Längtar efter att få se en pigg liten bebis på ultraljud (senast var det ju liksom bara en liten bönformad sak, inte direkt nåt som liknande en bebis) - men får hålla mig tills 5 januari när KUB är...

Jag funderar också på om/när det blir lika mycket besvär med foglossning som sist. De brukar ju säga att det blir värre för varje graviditet? Dock hade jag redan lite foglossning såhär dags i förra gravidieten så det är väl positivt att det inte kommit än iaf.

Har också sån himla dille på apelsiner just nu! Någon annan som har cravings?

 

[Human]

Men vilket antiklimax! Fint ändå att.få se bebis pigg och glad, om än lite yngre än förväntat Är det ny tid nu på torsdag då?

Yes, imorgon är det på't igen och nu får lilla vilden ha växt till sig och samarbeta.

Hela den här veckan har jag tjurigt ignorerat hela graviditeten, och liksom väntat in torsdagen då jag kommer ha "hunnit ikapp" den dag jag trodde jag var på. Så imorgon är jag 12+4 (igen) och hoppas verkligen att det stämmer nu.

Korkat nog har jag ignorerat mina egna kostråd och ätit massa saker de senaste dagarna som jag VET triggar magsyran och illamåendet. Nu mår jag skräpigt och har bara mig själv att skylla, och imorgon behöver jag ta mig i kragen och skippa allt godis, trots att jag har köpt massor.

Och så fixade jag mina blodprover för nipt idag, men tyvärr går de med posten först imorgon så det blir tyvärr inget besked innan jul utan får hoppas på veckan efter.

 

[Human]

Nu har jag mått bättre senaste 2-3 dagarna, är i v 10+3. Känns skönt att värsta illamåendet har släppt, men skapar såklart lite lite oro samtidigt. Jag vet ju dock att spökveckorna kommer här nu och såhär långt in hade jsg inget illamående kvar när jag var gravid förra gången heller. Längtar efter att få se en pigg liten bebis på ultraljud (senast var det ju liksom bara en liten bönformad sak, inte direkt nåt som liknande en bebis) - men får hålla mig tills 5 januari när KUB är...

Jag funderar också på om/när det blir lika mycket besvär med foglossning som sist. De brukar ju säga att det blir värre för varje graviditet? Dock hade jag redan lite foglossning såhär dags i förra gravidieten så det är väl positivt att det inte kommit än iaf.

Har också sån himla dille på apelsiner just nu! Någon annan som har cravings?

Uff, alltid jobbigt att vänta, men du får hoppas på att juldagarna och nyår och allt sånt håller dig sysselsatt. Snart är det 5 januari!

Hoppas foglossningen håller sig borta. Jag har inte haft någon foglossning tidigare så har ingen koll, men tror också jag har hört att det brukar bli värre.

Jag har haft lite diffusa cravings, tex på snabbnudlar. Det har jag inte ätit sen jag var 20, och knappt ens då, men nu har jag köpt hem flera gånger och ätit som mellanmål Tidigare gånger har jag blivit sugen på surt godis (äter annars nästan bara salt) men den här gången har jag halsbrännan så tidigt och den gillar inte godis alls tyvärr.

 

[cherie]

Åhhh, min närmsta kollega fick nyss barn och har döpt barnet till "mitt" flicknamn Sån himla slump, det är inte ett ovanligt namn men inte heller nåt högt på topplistan direkt. Jag har under alla dessa år vetat exakt vad ett syskon skulle heta om det blir en lillasyster - jag fullkomligt ÄLSKAR det namnet (speciellt namnet i kombination med det tilltänkta mellannamnet). Det har varit min målbild genom alla år, jag har gått runt och tänkt på alla embryon och nu bebis i magen som det namnet osv. Sörjt lite i förhand att vi inte kommer kunna få använda namnet om det blir en pojke osv (förstås inga problem att få en pojke, utöver namnsorgen alltså!).

Min kollega vet om att det är mitt nr 1-namn (jag råkade impulsivt utbrista det när hon listade massa olika namn de tänkt på tidigare i höstas) om, och hon är helt fine med att om vi får en dotter så kommer de ha samma namn (hon påstår till och med att hon skulle tycka det var så gulligt med två xx som kan bli kompisar). MEN, för mig känns det ändå så ledsamt. Känns jättekonstigt att döpa till samma sak Samtidigt kan jag inte släppa det namn jag tänkt? Känner mig konstigt nog så himla ledsen över sån här skitsak Känner mig så snuvad liksom, bara för att det skulle ta oss 2,5 år att få syskon och henne bara 4 månader så "hann" hon före. Orättvist! (Ja, jag är barnslig och vill gärna få vara det en stund).

Har alltid föreställt mig oss med två döttrar, mest för att båda våra släkter är otroligt kvinnodominerade, men det blir verkligen enklast nu om vi bara får en pojke.

Dock finns det ju absolut inga fina pojknamn!? Så det är en sorg, haha, jag älskar att tänka ut fina namnkombinationer men det går inte med pojknamn!

Har ni andra redan nu idéer på namn?

 

[Human]

Allt såg fint ut på KUB igår, så nu har vi gått ut lite bredare i familjen och berättat om nyheten. Vi berättade även för våra barn (jag tyckte att vi kanske skulle vänta till efter RUL men min man var lite otålig). Båda våra barns reaktion var "Okej" Sen ville de hellre se ultraljudsbilder på sig själva och sen dess verkar de ha glömt hela grejen

Jag blev dock framflyttad en dag till på KUB så nu är jag beräknad den 28 juni, och därmed är det tredje gången i den här graviditeten som jag (tror jag) är 12+4. Imorgon får jag äntligen en ny siffra och kan känna att det går framåt igen!

 

[Human]

Åhhh, min närmsta kollega fick nyss barn och har döpt barnet till "mitt" flicknamn Sån himla slump, det är inte ett ovanligt namn men inte heller nåt högt på topplistan direkt. Jag har under alla dessa år vetat exakt vad ett syskon skulle heta om det blir en lillasyster - jag fullkomligt ÄLSKAR det namnet (speciellt namnet i kombination med det tilltänkta mellannamnet). Det har varit min målbild genom alla år, jag har gått runt och tänkt på alla embryon och nu bebis i magen som det namnet osv. Sörjt lite i förhand att vi inte kommer kunna få använda namnet om det blir en pojke osv (förstås inga problem att få en pojke, utöver namnsorgen alltså!).

Min kollega vet om att det är mitt nr 1-namn (jag råkade impulsivt utbrista det när hon listade massa olika namn de tänkt på tidigare i höstas) om, och hon är helt fine med att om vi får en dotter så kommer de ha samma namn (hon påstår till och med att hon skulle tycka det var så gulligt med två xx som kan bli kompisar). MEN, för mig känns det ändå så ledsamt. Känns jättekonstigt att döpa till samma sak Samtidigt kan jag inte släppa det namn jag tänkt? Känner mig konstigt nog så himla ledsen över sån här skitsak Känner mig så snuvad liksom, bara för att det skulle ta oss 2,5 år att få syskon och henne bara 4 månader så "hann" hon före. Orättvist! (Ja, jag är barnslig och vill gärna få vara det en stund).

Har alltid föreställt mig oss med två döttrar, mest för att båda våra släkter är otroligt kvinnodominerade, men det blir verkligen enklast nu om vi bara får en pojke.

Dock finns det ju absolut inga fina pojknamn!? Så det är en sorg, haha, jag älskar att tänka ut fina namnkombinationer men det går inte med pojknamn!

Har ni andra redan nu idéer på namn?

Men åh, jag förstår verkligen känslan! Jag har alltid vetat vad jag skulle vilja att en framtida son skulle heta, men aldrig sagt det till någon. Min syster fick barn sju år innan jag fick, och när de glatt berättade att det var en pojke som skulle heta E fick jag en klump i magen, det var ju mitt namn. Men nu var jag inte i närheten av någon graviditet då, och av olika anledningar hade det i det här fallet inte varit aktuellt att ge en kusin det namnet, och han som senare blev pappa till mina barn hade ändå inte velat ha det, så det stöp, men nog tänker jag innerst inne att det fortfarande lite är mitt namn.

I ditt fall förstår jag att du blir ledsen, men jag tycker absolut inte du ska släppa namnet. Hur nära du än är kollegan så vet man så lite om livet, om fem år kanske ni inte alls är kollegor längre, eller umgås mycket alls, och då hade det känts fånigt att släppa ett älskat namn som ditt barn skulle haft hela livet bara för att det delade namnet med ett annat barn i bekantskapskretsen under några år precis i början.

Personligen tycker jag flicknamn är svårare. Eller ja, jag har några jag gillar men som min man inte gillar, och vice versa. Vårt efternamn börjar dessutom på A och jag har en låsning vid förnamn som slutar på samma bokstav (eller snarast ljud) som efternamnet börjar på. Heter man Anna Andersson så kommer der låta som Ann Andersson när man säger det. Min man är helt obrydd om detta (som de flesta antar jag) men jag kan inte se oss ge en eventuell dotter ett namn som slutar på A. Så det rensar ju bort typ 90 % av alla flicknamn

Min man tror att bebisen är en pojke och kallar den för ett visst namn. Jag är inte övertygad om det namnet alls, men min man hoppas på att nöta in det Jag har ett pojknamn jag gillar jättemycket men som min man var väldigt sval inför vid förra pojkens namndiskussion.

Jag tycker namn är jättespännande, och svårt! Men har också lite tvångstankar om att jag inte vill gå ut till familj och vänner om namnet vi väljer förrän bebisen är född. Jag själv tänker aldrig på bebisen som det namn vi valt förrän den är född, och jag vill absolut inte släktingar ska börja prata om bebisen som ett visst namn i förväg. Sen har jag heller ingen lust att folk ska berätta om vad de tycker om namnet vi valt, eller försöka övertala oss om andra namn eller på annat sätt påverka oss. Jag har vissa ingifta släktingar som är lite gränslösa, och en man som ibland avslöjar mer än vad jag hade önskat, så jag kommer försöka bordlägga namndiskussionen till någon gång sent i vår för att minska risken att namnet läcker.