Sova i spjälsängen

[SpanskaLoppan]

Ja nu är sonen 10 mån så rörlig att det börjar bli riskabelt för honom att sova i föräldrasängen. Flera gånger har jag vaknat av att han tar sats för att klättra över mig som ligger på yttersidan och den dagen han lyckas blir det ett fall på över 70 cm med huvudet före. Inte så hälsosamt kanske...
Vi har alltid samsovit, ända sedan han föddes men med en sådan bedside crib som stoppat fall. Vi slutade ha den till honom vid 6 månader då han tog tag i kanten och försökte luta sig över den...

Sedan dess har jag lagt honom i spjälsängen vid ett tillfälle när han skulle sova på förmiddagen. I 3 timmar bökade han runt, viftade, skrek, grät och ålade innan han somnade och sov i 30 ynka minuter. Han sover normalt 2x60 min under dagen och somnar på max 10 min om jag lägger o vår säng.
Jag fasar för detta men vår säng går ju helt enkelt inte längre. Någon som har något bra tips?
Några metoder som går ut på att han ska ligga ensam och gråta sig till sömns är inte önskvärda. Inte heller sådant som går ut på att han ska "ge upp" och foga sig efter förälderns vilja.
Den gång jag provade satt jag stor del av tiden brevid spjälsängen med händerna in genom spjälorna och klappade rumpan och killade i håret samt sjöng för honom när det verkade behövas. Men jag pallar nog inte att göra det i 3 timmar varje läggning... Gick ut och pysslade lite i köket alldeles utanför ibland med, tanken var att han kanske lugnade sig och somnade om han fick vara ifred men ändå hörde att mamma var precis utanför. Han var ju egentligen inte ledsen-ledsen så att säga utan upprörd över att vi gjorde något nytt. Han är lika envis som mig
Pga pappans jobb är jag ofta ensam med sonen så att bytas av är inte helt lätt...

 

[Andromedae]

Vill ni fortsätta samsova? I sådana fall kan ni ju alltid antingen ta bort föräldrasängens ben eller lägga något mjukt vid sidan av er sängen. Och så koncentrera sig på att lära barnet att alltid klättra ner med rumpan först.

Vad det gäller spjälsängen har jag inte direkt några tips. Minns inte vad vi gjorde, mer än att vår son bara sov där på natten.

 

[Balahé]

Om du/ni vill att han ska sova i spjälsängen måste han då somna där? Det gör inte vår tös. Hon somnar i vår säng, ofta tätt intill den som nattar. När hon sedan sover djupt lyfter vi över henne i sin egen säng. Stoppade i nappen, lade henne ner och klappade lite om hon vaknade på natten. Har funkat utmärkt fram till för ett par veckor sedan. Nu vill hon inte sova alls och får lyftas över till oss om hon vaknar på natten. Hon sov också hos oss "på heltid" från början kanske jag ska tillägga.

 

[Atiksa]

Doft kan ju ha stor betydelse så att lägga i lakan/filt eller liknande som har föräldradoft kanske kan vara en liten hjälp.
Likaså värme, en ljummen vattenflaska/vetekudde kanske?

 

[DarkInNight]

Går det att skjuta in föräldrasängen mot väggen? Sätta upp någon typ av skydd på sidorna så han inte kryper ut?

 

[Magnum]

Stora sonen har alltid samsovit, nu kan ju han somna i spjälsängen medan man håller handen och finns alldeles intill(behöver mycket närhet, är 1,5 år).

Men oftast får han somna hos oss och så lägger vi över i spjälsängen när han somnat helt enkelt. Funkar jättebra för oss.

Han har hittills inte kunnat somna 'själv' utan vi behöver vara tätt intill, förutom i vagn då
Minsta sonen somnar däremot 'själv' dvs vi lägger ner honom i sin säng och så somnar han efter en stund. Det skulle vara typ otänkbart med stora sonen!

 

[Snurrfian]

Om du vill ha honom att sova i spjälsängen så är mitt enda råd att sitta och stryka/killa/gunga tills barnet somnar lugnt, det var det enda som hjälpte när mina barn var små och jag kan trösta med att det gick fortare allt eftersom. Vi sjöng, när de somnade snabbt genom att vi buffade lite och sjöng, så slutade vi buffa precis innan de somnade, när de vande sig vid det, så buffade vi bara lite grann i början och sjöng, sen sjöng vi bara, sen flyttade vi längre och längre ifrån för att sedan kunna lägga, stoppa om och så sitta i rummet utanför och sjunga för dem.

 

[Flixon]

När dottern flyttade över till spjälsängen så somnade hon alltid i vår säng först, så lyfte vi över henne. Sen tyckte vi hon blev för tung för att lyfta i samband med att vi sänkte botten på spjälsängen, så då började vi natta där direkt. Första gångerna stod hon upp, grälade lite på oss men vi sjöng, höll om henne i sängen, lyfte upp henne en stund om hon behövde det och la ner henne om och om igen. Trodde aldrig det skulle gå så fort men redan efter några dagar gick det smidigare och snabbare. Nu somnar hon oftast på ett par minuter, då läser vi först bok i vår säng innan vi flyttar över henne.

 

[Mabuse]

Vill ni fortsätta samsova? I sådana fall kan ni ju alltid antingen ta bort föräldrasängens ben eller lägga något mjukt vid sidan av er sängen. Och så koncentrera sig på att lära barnet att alltid klättra ner med rumpan först.

Vad det gäller spjälsängen har jag inte direkt några tips. Minns inte vad vi gjorde, mer än att vår son bara sov där på natten.

Jag skulle också göra så, lägg ngt mjukt bredvid sängen och öva att gå ner från sängen med rumpan först. Med mina barn så var det en rätt kort period, någon månad max, sen lärde de sig krypa ner på ett säkert sätt. Och under tiden ngt mjukt att landa i bredvid sängen.

 

[SpanskaLoppan]

För min (vår)del får han gärna somna i vår säng, problemet är att han är så lättväckt. Det går inte att flytta honom till spjälsängen utan att han vaknar. Det räcker med att vår knarrar till när vi smyger upp så vaknar han igen... Trots att vi inte lägger honom förren vi ser att han faktiskt är trött.
Det försvårar ju också det här med att ställa saker som skydd brevid sängen. Den står i ett hörn så bara fotändan och ena långsidan är oskyddade. Men om vi ska flytta runt saker för att hindra honom att ta sig ur sängen kommer han att vakna.

Madrass på golvet är en bra idé! Men hur mycket skyddar det egentligen om han kommer farande utför kanten med huvudet före..? Sängen är en kontinental säng och dryga 70 cm hög...
Han kryper heller inte utan förflyttar sig i sängen genom att nästan vika sig dubbel och så skjuta ifrån med benen med full kraft. Som en liten larv
Kryper inte annars heller, helt ointresserad av det men vill väääldigt gärna träna på att gå (springa).

Vi kommer snart byta rum med stora barnet dessutom och då kommer vi(och sonen)bo på den inredda vinden. Där är snedtak på båda sidor och två räcken med trappan i mitten. Så där uppe kommer vi inte kunna placera sängen i hörn utan bara huvudänden kommer vara skyddad. Det finns inga hörn att ställa sängen i helt enkelt...

Det verkar som att jag inte var helt ute och cyklade med min taktik att finnas intill och sjunga och trösta men ändå låta honom få lugna sig och upptäcka att det går bra att sova i spjälsängen också? Jag vill ju inte "knäcka honom" eller få honom att "ge upp" som det beskrivs i diverse metoder. En del "sovmetoder" liknar mer psykisk tortyr än barnuppfostran/vård...

 

[SpanskaLoppan]

Lägger till att i spjälsängen får han ha samma täcke och kudde som han vanligtvis har så det bör kännas välbekant...
Ska prova med vetekudde kanske. Det brukade vi ha i hans bedside crib en stund innan läggdags när han var mindre. Då brukade han också få somna i famnen medan jag sjöng och sedan la jag ner honom och det funkade bra. Han hamnade ju i sängen innan han skiljdes från min kropp.
Nu har vi ju dock sängens botten i botten så att säga så nu kan jag inte riktigt göra så, jag når liksom inte ända ner med överkroppen utan lägger jag ner honom så skiljs han från mig innan han når madrassen och då vaknar han...

 

[Tassetass]

Madrass på golvet är en bra idé! Men hur mycket skyddar det egentligen om han kommer farande utför kanten med huvudet före..? Sängen är en kontinental säng och dryga 70 cm hög...

För framtida äventyr; börja att nöta in "fötterna först" (eller "rumpan först"). Det är så mycket bättre att fötterna tar i först (även om huvudet kanske går i backen också). Varje gång han så mycket som tittar på en soffkant, sängkant eller ska ner från knät så vänd på honom så fötterna går först. De fattar förvånansvärt snabbt.

 

[Magnum]

För framtida äventyr; börja att nöta in "fötterna först" (eller "rumpan först"). Det är så mycket bättre att fötterna tar i först (även om huvudet kanske går i backen också). Varje gång han så mycket som tittar på en soffkant, sängkant eller ska ner från knät så vänd på honom så fötterna går först. De fattar förvånansvärt snabbt.

Så gjorde vi också, och det är värt allt tjat!

Började jättetidigt med tjat om rumpan först och man tror man inte säger nåt annat och att det aldrig kommer gå in, men det gör det verkligen!
Stora sonen vänder upp rumpan säkert en meter innan han kommer till en kant han är osäker på.
(Han skulle krypa nerför i början, typ handlöst , men när poletten trillade ner är han jättenoga med rumpan först)

Jämförelsevis har kompisens ettochetthalvtåring knappt (fått) gått i trappor alls, har bärts över kanter och trösklar och trappsteg. Lyfts ner från soffan och säng tex. Hon är ju väldigt tuff och ser sej inte för utan häver sig iväg lite hur som

 

[Tassetass]

Stora sonen vänder upp rumpan säkert en meter innan han kommer till en kant han är osäker på.

Det där känns igen. L hade en period när hon la sig på mage och ålade med fötterna först om gräsmattan lutade för mycket.

Jämförelsevis har kompisens ettochetthalvtåring knappt (fått) gått i trappor alls, har bärts över kanter och trösklar och trappsteg. Lyfts ner från soffan och säng tex. Hon är ju väldigt tuff och ser sej inte för utan häver sig iväg lite hur som

Snacka om att göra sin unge en björntjänst.

 

[Mabuse]

För framtida äventyr; börja att nöta in "fötterna först" (eller "rumpan först"). Det är så mycket bättre att fötterna tar i först (även om huvudet kanske går i backen också). Varje gång han så mycket som tittar på en soffkant, sängkant eller ska ner från knät så vänd på honom så fötterna går först. De fattar förvånansvärt snabbt.

Håller med, man tragglar en vecka eller två och sen fattar de.

 

[Magnum]

Snacka om att göra sin unge en björntjänst.

Eller hur

De har varit så rädda att hon ska slå sej att det blir helt motsatt effekt..

 

[ako]

Jag hade plockat av ben eller sängram och ev lagt något mjukt på golvet oxå och fortsatt samsova om jag var du. Själva har vi gjort så och nu när yngsta barnet är 2.5 börjar vi - efter 8 år med sängbottnarna på golvet- fundera på om vi ska skruva dit den gamla ramen eller slå på stort o shoppa en ny tjusig .
Ungarna har druttat ur några gånger var men är alla tre vad vi kan se ganska intakta

 

[Riru]

Vi har plockat av benen och skjutit in sängen till en vägg och ställt en soffa med ryggen till på andra sidan, så sidorna går inte att komma någonstans även om han står upp. Endast fotändan går att komma ur och i och det har han lärt sig att göra själv utan problem.

 

[Amha]

Lägg barnet på en madrass/säng utan ben på golvet så kan ni ligga bredvid när ni ska natta.

 

[Amha]

Eller hur

De har varit så rädda att hon ska slå sej att det blir helt motsatt effekt..

Hua, på sätt och vis är jag glad att vi är rätt avslappnade gällande vår minsting. Hon är väldigt oförsiktig som det är, tänk om vi överbeskyddat henne dessutom