Strategier för ohälsosamt förhållande till mat

MJLee

Trådstartare
Den här tråden tangerar en del andra trådar, men jag tänkte att det skulle bli en mer positiv tråd. Det är en del användare, jag inkluderad, som har ett ohälsosamt förhållande till mat, utan att det skulle definieras som en klinisk matstörning. Det här kan vara tråden för att peppa, stötta och dela strategier för att få ett sundare förhållande.

Jag personligen kan lätt vara utan mat största delen av dygnet, säg 15-16 timmar. Och sedan överäter jag utan gränser. Jag kan alltså inte hålla mig till lagom/mindre portioner utan det är allt eller inget.
 
Precis likadan, jag jobbar natt så åt oftast nån lätt frukost efter jobbet. Går upp på eftermiddagen och TÄNKER att jag ska äta nåt men lyckas ändå glömma det. Åt då istället jättemycket middag när man kommer på att man är hungrig.
Lediga dagar var ännu värre för då gick jag upp på morgonen och tänkte att jag skulle äta men lyckas missa det ändå med samma resultat att man överåt till kvällen.
Samtidigt vet jag inte om det är jätte-osund relation till mat, den var liksom inte prioriterad och jag tänkte knappt på mat för jag hade massa annat i fokus.

Nu har jag gått ner 13 kg på nästan tre månader och känner att livet styrs av mat, måste tänka på det konstant: att faktiskt äta, vilken typ av mat, räkna kalorier och väga osv. Känner att det inte heller är sunt men ett måste för att lyckas gå ner. De omgångar jag gått ner i vikt har den största utmaningen varit att äta regelbundet men det är det som funkar för mig. Andra kan tydligen köra periodisk fasta och gå ner, der hade ju passat mitt liv betydligt bättre om jaf fungerade på det..
 
Precis likadan, jag jobbar natt så åt oftast nån lätt frukost efter jobbet. Går upp på eftermiddagen och TÄNKER att jag ska äta nåt men lyckas ändå glömma det. Åt då istället jättemycket middag när man kommer på att man är hungrig.
Lediga dagar var ännu värre för då gick jag upp på morgonen och tänkte att jag skulle äta men lyckas missa det ändå med samma resultat att man överåt till kvällen.
Samtidigt vet jag inte om det är jätte-osund relation till mat, den var liksom inte prioriterad och jag tänkte knappt på mat för jag hade massa annat i fokus.

Nu har jag gått ner 13 kg på nästan tre månader och känner att livet styrs av mat, måste tänka på det konstant: att faktiskt äta, vilken typ av mat, räkna kalorier och väga osv. Känner att det inte heller är sunt men ett måste för att lyckas gå ner. De omgångar jag gått ner i vikt har den största utmaningen varit att äta regelbundet men det är det som funkar för mig. Andra kan tydligen köra periodisk fasta och gå ner, der hade ju passat mitt liv betydligt bättre om jaf fungerade på det..

Ja, det är samma problem jag har. När jag försöker gå ner i vikt tänker jag på mat oavbrutet och får enorma cravings. Min syster har det mest sunda förhållandet jag träffat på. Hon äter det hon vill, när hon vill i lagom portioner och är normalviktigt men smal och lågt BMI. Hon har flörtat med underviktig.

Jag funderar på att, mot all expertis, att ge upp och helt tänket göra det som fungerar, äta en, högst två gånger om dagen. Samma portioner men byta ut det värsta (grädde, pasta osv) till sundare saker. Och äta tills jag är mätt, vilket jag inte gör när jag försöker med ett kaloriunderskott. Så länge det fungerar med blodsockret borde det inte vara några problem.
 
Ja, det är samma problem jag har. När jag försöker gå ner i vikt tänker jag på mat oavbrutet och får enorma cravings. Min syster har det mest sunda förhållandet jag träffat på. Hon äter det hon vill, när hon vill i lagom portioner och är normalviktigt men smal och lågt BMI. Hon har flörtat med underviktig.

Jag funderar på att, mot all expertis, att ge upp och helt tänket göra det som fungerar, äta en, högst två gånger om dagen. Samma portioner men byta ut det värsta (grädde, pasta osv) till sundare saker. Och äta tills jag är mätt, vilket jag inte gör när jag försöker med ett kaloriunderskott. Så länge det fungerar med blodsockret borde det inte vara några problem.

Det väl bara prova om det fungerar. Jag har så lätt att överäta när jag är hungrig även på bra. För mig är bästa strategin att hålla mig till att äta var 4e timme då blir jag inte heller särskilt sugen på nåt när jag upplever att jag äter typ hela tiden, det blir mer en syssla som ska klaras av än att jag njuter av maten men det funkat ju å andra sidan 🤷‍♀️.
 
Jag delar den problematik som beskrivs i tråden. Jag är ganska medveten om bakgrunden till det hela. Som barn åt jag inte och det var så obehagligt att allt någonstans slog över åt andra hållet. Skulle behöva gå ner i vikt och har i några omgångar gjort det, men varje dag är en KAMP och jag blir ännu mer matfixerad.

Nu har jag faktiskt sökt psykologhjälp. Var först en sväng på ätstörningsenheten där de konstaterade att jag inte har en ätstörning men väl en fixering så jag är tillbaka i primärvården. Två ggr hos psykolog hittills. Ännu känns det inte riktigt som jag landat med denna psykolog (den på ätstörningsenheten klickade jag med på en gång). Ett problem är detta med belöningar, något som inte riktigt funkar hos mig. Jag har också bristande impulskontroll i en del andra fall. Det finns nog något odiagnosticerat i bakgrunden.

Jag har funderat på att behandla mig själv som om jag vore alkoholist och "sluta" helt. Men jag måste ju äta. Så frågan är vad och hur. Går och funderar på detta nu.

Har inga problem att äta "rätt", men tenderar till att äta för mycket och har tendenser till att hetsäta pga någon skum ångest som inte heller går att beskriva.
 
Ja, det är samma problem jag har. När jag försöker gå ner i vikt tänker jag på mat oavbrutet och får enorma cravings. Min syster har det mest sunda förhållandet jag träffat på. Hon äter det hon vill, när hon vill i lagom portioner och är normalviktigt men smal och lågt BMI. Hon har flörtat med underviktig.

Jag funderar på att, mot all expertis, att ge upp och helt tänket göra det som fungerar, äta en, högst två gånger om dagen. Samma portioner men byta ut det värsta (grädde, pasta osv) till sundare saker. Och äta tills jag är mätt, vilket jag inte gör när jag försöker med ett kaloriunderskott. Så länge det fungerar med blodsockret borde det inte vara några problem.
Fascinerade med ditt ätande.
Jag har pga min diabetes varit tvungen att äta på fasta tider hela mitt liv. Äter jag inte så går mina värden bananas.

Så jag kan helt enkelt inte begripa hur du kan fasta så många timmar. Och ha ett vettigt HbA1c :confused:
Vi har väldigt olika kroppar. :D
 
Jag har haft en osund relation till mat, bantat och överätit vartannat. Det som har fått mig ur snurran åtminstone några månader nu har varit att börja fokusera på att få i mig så mycket bra mat som det går. Hur kan jag, den här dagen, få i mig så mycket bra saker för kroppen som möjligt? Det har gjort att jag håller mig mätt, får minskat sötsug, känner mig piggare osv. Jag känner att jag är någonting väldigt bra på spåret för jag har aldrig ätit så gott och haft en så avslappnad relation till mat som nu.
 
Jag delar den problematik som beskrivs i tråden. Jag är ganska medveten om bakgrunden till det hela. Som barn åt jag inte och det var så obehagligt att allt någonstans slog över åt andra hållet. Skulle behöva gå ner i vikt och har i några omgångar gjort det, men varje dag är en KAMP och jag blir ännu mer matfixerad.

Nu har jag faktiskt sökt psykologhjälp. Var först en sväng på ätstörningsenheten där de konstaterade att jag inte har en ätstörning men väl en fixering så jag är tillbaka i primärvården. Två ggr hos psykolog hittills. Ännu känns det inte riktigt som jag landat med denna psykolog (den på ätstörningsenheten klickade jag med på en gång). Ett problem är detta med belöningar, något som inte riktigt funkar hos mig. Jag har också bristande impulskontroll i en del andra fall. Det finns nog något odiagnosticerat i bakgrunden.

Jag har funderat på att behandla mig själv som om jag vore alkoholist och "sluta" helt. Men jag måste ju äta. Så frågan är vad och hur. Går och funderar på detta nu.

Har inga problem att äta "rätt", men tenderar till att äta för mycket och har tendenser till att hetsäta pga någon skum ångest som inte heller går att beskriva.

Det jobbiga med mat är medan man kan sluta helt med alkohol (som för mig skulle vara enklare) måste man äta. Det är ungefär som om jag skulle dricka lite vin varje dag.
 
Fascinerade med ditt ätande.
Jag har pga min diabetes varit tvungen att äta på fasta tider hela mitt liv. Äter jag inte så går mina värden bananas.

Så jag kan helt enkelt inte begripa hur du kan fasta så många timmar. Och ha ett vettigt HbA1c :confused:
Vi har väldigt olika kroppar. :D

Som jag sa lite skämtsamt i våras(?) jag är nog en av de få som skulle kunna gå upp i vikt av att bara äta klementiner. Jag kan inte sluta äta när jag väl börjar. Så då blir mitt BS galna av det. Sedan kraschar jag med dunder och brak.

Men det har väl varit först på senaste tiden som mitt HbA1c faktiskt varit hyfsat. Tidigare har det ju varit som börsen. Som högst tror jag det var +30 och sedan ner till 2.0 på mindre än ett dygn.
 
Jag delar verkligen upplevelse med @Voeux , både gällande komplicerat förhållande till mat, periodvis bantning och överätande men även med att ju mer bra näring min kropp får desto mindre svårhanterliga ätsug uppstår. Det finns vissa vetenskapliga fynd som pekar mot att tarmfloran kan skapa olika sug (efter sådan mat som får de opportuna och kanske ohälsosamma tarmbakterierna att överleva) och det finns till och med en viss forskning på samband mellan ätstörningar och rubbad tarmflora.

När jag blev sjuk och märkte extrem försämring vid vissa måltider, så har jag lagt om hur jag äter ganska mycket (från vegetarisk, mestadels plantbaserad och kolhydratrik kost till omnivor med stor del av energin från fett), bara för att symptomlindra så gott det går. I och med den omläggningen har mitt komplicerade förhållande till mat bara försvunnit. Inga sug, inga impulser att överäta eller måsta ha specifika saker att äta. En faktor kan säkert vara att jag är sjuk och aldrig hungrig, vilket är annorlunda än jag är van vid. Men jag tror också att min extrema känslighet för kolhydrater, vilket lett till att jag om jag äter kolhydratrikt alltid ser till att para med mycket fett, har givit mig ett blodsocker stabilt som tåget (tåget innan SJs totalhaveri, that is) vilket hjälper mycket med att balansera ätimpulser helt enkelt för att kroppen inte måste skrika efter snabb energi. Om tarmfloran också styr sug är att lära sig mata sina "goda" bakterier och svälta de skadliga, ett väldigt skönt och odramatiskt, icke moralbundet sätt att komma åt ett komplicerat förhållande till mat och ätande. Nej det är inte bristande karaktär, det är en kroppslig obalans.
 
Själv äter jag nog rätt okej matmässigt däremot äter jag godis oftare än vad jag borde. Hade det tyvärr tufft i skolan med extremt mycket mobbning och jag använde smågodis och kakor för att dämpa känslorna och slippa känna. Tyvärr har jag tagit med mig det mönstret som vuxen med. Har gått i flera omgångar terapi men det är bara att konstatera att det sitter så fruktansvärt djupt att det inte har varit möjligt att arbeta igenom helt. Jag har liksom inte orkat riktigt arbeta igenom allt från skolan som jag nog skulle behöva för att kunna släppa mönstret helt. Det är bättre i perioder men vissa perioder är det riktigt illa och då kan jag lätt häva i mig en ganska stor påse med smågodis en kväll tyvärr. Försöker göra aktiva val i affären men det är svårt. vissa dagar avstår jag dock från att gå och handla för jag vet att jag skulle ha med mig en påse godis hem.
 
Jag har dålig aptit eller känner ofta inte hunger. Eller jag vet inte, det kanske är så att jag inte kan tolka kroppens signaler rätt.
Brukar ofta äta frukost först vid lunchtid eller senare, för att jag inte "vill" äta tidigare eller känner ingen hunger.
Upplever även att ångest/oro lindras om jag inte äter. Alltså äter jag inte eller äter för sällan och för lite.
Har haft, för länge sen, diagnosen "ätstörning, ospecificerad" men den var nog inte rätt ställd.
 
Det finns ju en ny ätstörningsdiagnos som heter "binge eating disorder" men jag tror inte den används i Sverige.
OBS! Jag menar inte att amatördiagnosticera nån, vill bara dela med mig av informationen.
https://icd.who.int/browse11/l-m/en#/http://id.who.int/icd/entity/1673294767
Jo den används och heter hetsätningsstörning. Jag har bland annat den diagnosen. Jag har fått hjälp för den inom ätstörningavården men det ser olika ut i olika regioner och ibland tar inte ätstörningsvården emot folk med den diagnosen.
 
Jo den används och heter hetsätningsstörning. Jag har bland annat den diagnosen. Jag har fått hjälp för den inom ätstörningavården men det ser olika ut i olika regioner och ibland tar inte ätstörningsvården emot folk med den diagnosen.
Aha, visste jag inte. Tack för förtydligandet!
Kollade i ICD-10 först och där fanns den inte så trodde det var en ny diagnos.
 
Jag hade den där binge eating ätstörningen förut. Men efter att ha hittat vad som triggade det så har jag blivit bättre och går inte igenom kyl, skafferi eller frys dagligen. Har inte haft ett återfall på snart 8 månader. Idag äter jag när jag vill och vad jag vill men i en normal mängd för min kropp 👌

Är det något som kanske triggar ditt överätande? ❤️
 
Jag har alltid varit matfokuserad. Extremt lätt att gå upp i vikt också. Äter som belöning, tröst…allt. Det enda jag längtar till på dagarna är att äta. Låter sjukt och är nog det. Jag förstår ju att det har med nån psykisk ohälsa att göra. Mår jag bättre psykiskt försvinner lite av mat-manin. Jag äter på fasta tider och regelbundet.
Jag vet att jag har problem med stopp, min kropp signalerar inte när den är mätt och därför är det extra svårt att hålla igen. Krasst sett skulle jag kunna äta en pizza och 2 timmar en till, för signalerna funkar inte.

Jag minns när jag mådde bra, det var då jag gick över på stenåldersmat och sen modifierade jag det och åt ”normalt” men utan kolhydrater. Då kändes min kropp stark och hungern ”blev bättre”. Bör nog prova igen för hamnat i ”problem”.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Okej, lite kul att jag startar den här tråden direkt efter en tråd om favoritpasta, men jag har fnurlat länge på detta. Innan ni går...
7 8 9
Svar
170
· Visningar
14 242
Senast: mrkarisma
·
Kropp & Själ Jag är 30 år gammal, jag har så långt jag kan minnas haft en depressiv läggning. För ungefär ett halvt liv sedan hade jag min första...
3 4 5
Svar
85
· Visningar
7 565
Senast: krambanan
·
Katthälsa Hej! Jag vill dela med mig om min katts historia med förhoppningen att kanske hjälpa någon vars katt fått kronisk njursvikt. Jag är...
2 3
Svar
59
· Visningar
40 085
Hundhälsa Det har nu gått ungefär en vecka sen jag flyttade med mina hundar till ny lägenhet, som både innebär flytt från stort till litet hem och...
Svar
15
· Visningar
4 271
Senast: Misiaczek
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp