Man behöver inte heller röra sig så långt bort som till Kina eller så långt vänsterut som till kommunismen för att se att det finns en potentiellt bred politisk uppslutning bakom en rasistisk assimilerings-politik, historiskt är det ju vad man har gjort mot samerna i Sverige.På tal om huruvida hårdare krav på assimilering och målet att enhetliggöra en etnisk kultur i ett land ska anses vara höger-eller vänsterpolitik, så var det ett intressant inslag om Kinas nya lagstiftning på radion i morse:
https://www.sverigesradio.se/avsnit...brander-kinas-nya-lagstiftning-televinken-2-0
(Ca 65:20 in)
Syftet enligt den kinesiska regeringen är att garantera att alla kinesiska medborgare tryggas på arbetsmarknaden och stärka säkerheten och tryggheten i landet.
Kritiker pekar å sin sida på konsekvenserna att minoriteters språk förbjuds, att det inrättats "omskolningsläger" och oliktänkande stämplas som extremism (och därmed kan lagföras).
Som jag skrivit tidigare så menar jag att man bör vara försiktig med, både att kritisera och att avfärda kritik med att "det där är så typiskt höger/vänster". Problem med auktoritärt styre och omänsklig hantering av oliktänkande kan uppstå överallt, när målet tillåts helga alla medel och de oliktänkande har avhumaniserats.
Det största problemet med detta just nu kommer från Tidö-hållet, bl a med den avhumanisering som ett allt mer radikalt språkbruk visar på (vi har väl inte glömt SD:s annonser om "råttor" när tiggare var en stor fråga). Det är dåligt av det skäl att det leder till ett sämre samhälle, och inte för att det just idag är kombinerat med högerpolitik. När det kommer från kommunistiskt håll är det lika illa.
Respektive sida får ju dock ta ansvar för sin politik så det är knappast någon ursäkt att peka på någon annan, utan SD och regeringspartierna får ju ta ansvar för sin politik så som den låter idag, och så får vänstern ta ansvar för sin.
När jag växte upp kunde man till exempel fortfarande sällan erbjuda undervisning av den samiska som folk hade personlig koppling till. Svenska staten har gjort sitt bästa för att döda de språken och det har dem inte hämtat sig från särskilt bra, en del av dem är på gränsen till utdöda nu. Det var alla dåvarande partier som stod bakom den politiken.
Och vilka är det idag som främst tävlar med regeringen och SD om vem som kan vara mest främlingsfientlig och auktoritär? Är inte det S, som idag får ses som alltmer av ett mittenparti? Så potentialen till rasistisk och auktoritärt lutande politik finns överallt på skalan och inte enbart i de ideologier där detta utgör själva kärnan som hos SD.