Det jag tycker är fel är att många är väldigt snabba med att säga att vi kraftigt överviktiga är fel och vi ska förändra oss. Man är väldigt bra på att peka finger.
Men- problemet är att man är inte alls speciellt bra på att lyssna på den gruppen som det handlar om. Jag tycker tex att kunskapen om tjocka och tjockas situation bland de som jobbar med träning och hälsa är extremt låg. Antagligen för att många av de som jobbar med dessa frågor tycker att det är så enkelt och naturligt.
För att ta konkreta exempel; När jag var hos dietist en gång pratade vi om träning och att få in det naturligt i vardagen. Tex promenader, cykling, skidåkning. Men- en stor anledning till att jag inte kunde promenera så mkt i alla fall på vintern var att jag inte kunde hitta vinterkläder och även skor är svårt då mina fötter är för breda. Fortfarande är det jättesvårt. Så om jag är ute på promenad så fryser jag allt. Hur många känner till att det finns viktgränser för många cyklar och skidor. När jag frågade i sportaffären så hade de inget som kunde klara min vikt. de ringde runt till leverantörer men hittade inget då. Samma sak med cyklar- det finns viktgränser och av de jag sett som inte har det så har det ändå inte funkat för mig att sitta på sadeln.
När man säger saker som detta till personer som tex är dietister eller jobbar med hälsa och träning är de ofta väldigt förvånade. De kan helt enkelt inte tjockas situation- nu pratar jag om oss som är rejält överviktiga alltså.
Så ja- första steget är att man måste börja lyssna på oss som det handlar om och man måste hitta lösningar utifrån den gruppen som det handlar om.
Sen är det viktigt att påpeka att lösningar är för de som vill. Det måste också finnas en acceptans för de som är överviktiga. Folk måste också få vara villiga att ta den risken på samma sätt som folk måste få hålla på med hästar eller elitidrott eller cykla i stan etc.
Jag är med i flera facebookgrupper för tjocka/ större personer. Och jag vet att det personer som är normen- normalviktiga skulle bli så förvånade över vad folk skriver där. Men jag önskar att alla fick ta det av det för det finns en så stor kunskap där som många skulle tjäna på att ta del av.
Och grejen är ju att folk som är tjocka ofta inte vill berätta om sin situation just för att man är rädd för bemötandet.
Men hur många normalviktiga är med om att tex;
- inte vilja gå hem till människor för man är rädd att deras stolar ska gå sönder för att man sätter sig på dem,
- när jag är på jobbet eller inom vården eller tom på ätstörningsmottagningen så är stolar för små för mig,
- att inte kunna göra aktiviteter för att utrustning, kläder inte funkar,
- jag har tex sagt nej till att åka med på skidresa för att det inte funkar med skidor etc och jag ville inte säga att det handlade om det så jag låtsades ha annat bokat
- inte följa med på semestrar för man vet att man inte får plats på stolen på flyget, tåget, eller inte på akttraktioner på Liseberg, teatrar etc.
- när en kollega frågade om jag ville följa med på teater så sa jag nej för att jag tror att stolarna är för små.
- i facebookgrupper är det många som också låter bli tex cellprov, besök hos gynekolog för det inte funkar med den stolen etc.
. 
för smala fötter ska man ha om man åker skidor, punkt.
