Tik vs hane

[Bulldoozer]

TACK för erfarenheter!

Kanske kan jag släppa tankarna på att jag är en usel hundägare

Kroppslig integritet var det ja. Det är faktiskt första gången jag hör att det finns hos fler pappishanar..

När jag diskuterat detta med pälsvården på buke så har jag fått uppmaningen att gå till ett proffs. De kommer inte att ha några problem. Vilket känts konstigt eftersom det är jag som lever med honom och hanterar honom hela tiden. Och jag har vårdat päls många gånger tidigare, bara inte på en papp.

Nu lutar det åt att skaffa en munkorg..... Klor klipper vi, om jag är väldigt sträng. Han får mängder med godis när det är klart.
Jag ser ju att han koncentrerar sig. När vi är klara rusar han runt och "pyser ur".

Fast det är faktiskt ett lidande för hunden att gå runt med tovor i pälsen, det är anledningen till att min äldsta hund trimmas ner. Tovorna gör så att det drar i huden och huden blir röd och irriterad.

Jag förstår inte riktigt motståndet, det är bara päls och det växer ut, under tiden det växer ut kan man borsta hunden utan att det är obehagligt så att man får en ny fräsch start med pälsvården när man slipper tovorna. Har du flyt så kan du få till pälsvården såpass att han slipper få tovor annars så klipper man ner igen.

Att du får tips på att gå till ett proffs är för att de har oftast ett väldigt bra handlag med olika hundar och de är såpass rutinerade att proceduren att trimma ner en hund går åtskilligt snabbare för dem än för nån som inte gör det flera timmar om dagen. De har också riktigt bra utrustning för att göra jobbet snabbt och lätt både för sin egen skull och för hundens.
Jag trimmar ju ner Nike själv och är ganska van men det skulle ju gå betydigt snabbare hos en duktig hundfrisör och jag skulle absolut betala för det om jag hade en hund som inte uppskattar hantering.
Nu är jag en jättesnäll hund som har stort tålamod och så blundar jag själv lite för om jag inte pallar med att få det så snyggt som man skulle vilja men jag lovar att när jag står där och trimmar så önskar jag ofta att jag skulle ta mig för att boka tid hos ett proffs, så roligt är det inte..

 

[tanten]

Fast det är faktiskt ett lidande för hunden att gå runt med tovor i pälsen, det är anledningen till att min äldsta hund trimmas ner. Tovorna gör så att det drar i huden och huden blir röd och irriterad.

Jag förstår inte riktigt motståndet, det är bara päls och det växer ut, under tiden det växer ut kan man borsta hunden utan att det är obehagligt så att man får en ny fräsch start med pälsvården när man slipper tovorna. Har du flyt så kan du få till pälsvården såpass att han slipper få tovor annars så klipper man ner igen.

Att du får tips på att gå till ett proffs är för att de har oftast ett väldigt bra handlag med olika hundar och de är såpass rutinerade att proceduren att trimma ner en hund går åtskilligt snabbare för dem än för nån som inte gör det flera timmar om dagen. De har också riktigt bra utrustning för att göra jobbet snabbt och lätt både för sin egen skull och för hundens.
Jag trimmar ju ner Nike själv och är ganska van men det skulle ju gå betydigt snabbare hos en duktig hundfrisör och jag skulle absolut betala för det om jag hade en hund som inte uppskattar hantering.
Nu är jag en jättesnäll hund som har stort tålamod och så blundar jag själv lite för om jag inte pallar med att få det så snyggt som man skulle vilja men jag lovar att när jag står där och trimmar så önskar jag ofta att jag skulle ta mig för att boka tid hos ett proffs, så roligt är det inte..

Du har aldrig dragit med fingrarna i en pappispäls?

Fullständigt självklart har han inga tovor som drar i huden. Jag äger sax också

 

[Wingates]

Du har aldrig dragit med fingrarna i en pappispäls?

Fullständigt självklart har han inga tovor som drar i huden. Jag äger sax också

Nyss hade du ju funderat på att söva honom för att kunna borsta ur pälsen ordentligt? Hur ska du ha det?
Jag förstår inte oviljan till att klippa ner honom när ni uppenbarligen har så mycket problem med pälsen.

 

[Bulldoozer]

Du har aldrig dragit med fingrarna i en pappispäls?

Fullständigt självklart har han inga tovor som drar i huden. Jag äger sax också

Jag är uppväxt med pappi vad nu det har med saken att göra? Har även papp i bekanskapskretsen varav en hålls nerklippt, varför har jag inte frågat men nedrans söt är den iallafall ❤.
Och ja en hund som har tovor riskerar att det drar i huden. Beroende på var tovorna sitter behöver det inte ens vara så hudnära tovor för att det ska irritera när hunden rör sig.

Det är du själv som dragit upp era problem tidigare med pälsvård, då får du råd. Att vända sig till ett proffs är väl ändå ett vettigt alternativ när pälsvården upplevs problematisk?

Jag har själv en hund som sagt med hopplös päls som tovar sig, hon har inga problem alls med hantering men jag tycker ändå inte det rimligt att borsta henne och att hon typ skakar på sig så har pälsen tovat sig igen. Hur snäll hon än är så tycker hon det obehagligt när man kammar ut tovor på känsliga ställen. Därav att hon hålls nerlklppt. Hade jag haft minsta problem så hade jag mer än gärna lämnat henne till proffs, det hade jag mer än gärna gjort nu också och det är under övervägande varje gång det dax för nerklippning. Förstår inte vad det är för konstigt med att gå till nån duktig?

 

[tuaphua]

Pappisar behöver oftast munkorg hos veterinären, särskilt hanarna. Tror definitivt att dom har hög integritet och ibland även i kombination med ägare som inte tränat på hantering.
Man blir väldigt positivt överraskad när en pappis inte visar tänderna eller nyps Sen är de oftast bättre utan ägarna än med.

Oj, vad förvånad jag blir!
Inga av mina har gjort annat än möjligen pipa till vid stick tex. Hade man inte hållit dem hade de ålat i väg då. Men thats it.
Har inte alls den bilden av hundar från min uppfödare eller från vänners pappisar heller. Iofs är en del av dem från min uppfödare. Hon har tidigare haft stor bruksras och avlar väl mer på mentalitet än andra. Och socialiserar valparna väl.

 

[tuaphua]

Den här bilden av rasen var den jag fick och förmedlade till min vän när hen letade liten hund. Och så är säkert många papp, men som framkommit efteråt (och som det finns fler exempel på i tråden) finns en annan sida också.Korrekt päls må vara lättskött, men pälsvården kompliceras av risken att bli biten. Tendensen att markera gör det meckigare att ta med hunden. Den hund jag känner är inte (!) heller enkel att få tyst.

Ja, det finns säkert bjäbbiga och huggiga pappisar. Även där är det väl noga att köpa från en bra uppfödare.
Jag har som sagt sluppit se sådana pappisar utom möjligen något enstaka fall.

 

[linnsan]

Haha. Torsten får beröm hos lokala vet. Men jag tror det beror på hans "autism". Han checkar ut om det är överväldigande.
Men jag ber alltid om munkorg.

Eftersom hantering är jobbigt så pillar jag stup i ett. Det har inte riktigt hjälpt....

Det låter snarare som inlärd hjälplöshet alt en hund som stressar inåt.

På vilket sätt tränar du hantering då?

 

[hundtant]

Integritet är i hög grad rasbundet så tillvida att vissa raser SKA ha högre integritet än andra. Sedan finns det inom raserna skillnader på individnivå och dessa kan vara inom eller utom vad som är önskvärt för rasen.

I detta fall innebär kroppslig integritet att hunden har låg tröskel för att ta till tänderna vid kroppslig hantering som inte upplevs enbart positiv. Lite research visade att det fanns fler individer med liknande beteende, se även @tanten s inlägg.

I min egen ras (cocker spaniel) finns hundar med liknande problem. Även om det inte är så enkelt som att avkommorna är exakta kopior av föräldrarna tycker jag ofta mig kunna se vissa familjemässiga kopplingar mellan hundar med dessa beteenden.

Ok, då fattar jag hur du menar.
Vad gäller det kan jag nog inte gå på annat än att kolla bph, träffa hundar och noggrant intervjua uppfödaren. Sen räknar jag med noggrann och tidig träning för att hantering ska gå så konfliktfritt som möjligt, men jag är ju nybörjare så visst har jag en väg att vandra.

 

[hundtant]

Min pappisar har alltid varit välkomna även till de som annars avskyr att ha hundar hos sig. Just att rasen är så enkel, liten och lätta att hålla rena, enkla att få tysta och är sociala på ett ganska mjukt och lekfullt sätt gör ju att de charmar de flesta och inte heller stör.
Jag har ofta folk som vill ha hundarna och frågar om de inte kan få låna. Att få hundvakt brukar vara lätt.

Jag vet inte riktigt hur vanligt det är med skendräktighet inom rasen. Men ingen av mina hundar har drabbats av det.
Det värsta var väl en av mina första tikar när jag var barn. Hon löpte och blev till sig när vi var ute och seglade en gång och det var en hanhund i en grannbåt och hon halkade av båten i upphetsningen(hon hade flytväst och mina föräldrar var där ute med henne och fiskade fort upp henne). Föräldrarna satte upp nät runt båtens kanter och hunden hölls innanför när hon nästa gång blev förtjust i en grannhund under löp.

Det är roligt att läsa om dina hundar, de verkar så fina!

Vad gäller skendräktighet så ska de tikar som är aktuella för mig inte ha problem med hormonstormar, långa löp eller skendräktighet. Inte heller upplever de veterinärbesök överdrivet jobbiga, enligt uppgift. Så jag hoppas att det kommer att gälla även min valp, jag har ju bestämt mig för tik nu om inget oförutsett inträffar.

 

[tanten]

Det låter snarare som inlärd hjälplöshet alt en hund som stressar inåt.

På vilket sätt tränar du hantering då?

detta blir ett sidospår. Ber om ursäkt.

Jag köpte honom som fyramånaders direkt från välrenommerad kennel. Kom från en flock med 20 hundar. Han var avstängd - inne i sig själv - och svår att få kontakt med. Rädd för plötsliga ljud, rädd vid promenad i obanad terräng, rädd för torrt gräs. etc.
Han åt dessutom dåligt. Detta visade sig vara magkatarr som numera hålls i schack.

Inlärt? Vet verkligen inte.
Han är glad och positiv men när det blir för mycket sitter han stilla och ser oerhört väluppfostrad ut. Jag som känner honom såg att han fick fullt i hjärnan och zoomade ut. Samma som hänt med någon av mina ridhästar också i en del situationer när jag ställt krav. Han är med mig överallt. På studiecirkelns arbete i kulturgårdens trädgård, på föreningens styrelsemöten, när jag hälsar på kompisar. Min ständiga följeslagare.

Hanteringen tränar jag mest hela tiden. Pillar på honom i famnen, på ställen som han inte gillar. Mjukt försiktigt och långsamt. Tränar stående på bord. Etc etc.

Självklart har jag väl missat nåt. Så himla duktig är jag inte. Och jag har som sagt aldrig haft hund med den här typen av bekymmer.

 

[hundtant]

Jag köpte honom som fyramånaders direkt från välrenommerad kennel. Kom från en flock med 20 hundar. Han var avstängd - inne i sig själv - och svår att få kontakt med. Rädd för plötsliga ljud, rädd vid promenad i obanad terräng, rädd för torrt gräs. etc.
Han åt dessutom dåligt. Detta visade sig vara magkatarr som numera hålls i schack.

Detta vill jag gärna fråga om. Hur beskrev uppfödaren honom när ni först fick kontakt om den här valpen?

 

[tanten]

Detta vill jag gärna fråga om. Hur beskrev uppfödaren honom när ni först fick kontakt om den här valpen?

Som lite blyg och reserverad men att det sannolikt skulle gå över, när han blev ensam om att få ägarens uppmärksamhet, typ.
Han blev en helt annan hund när han slutade ha ont i magen....

 

[Bison]

TACK för erfarenheter!

Kanske kan jag släppa tankarna på att jag är en usel hundägare

Kroppslig integritet var det ja. Det är faktiskt första gången jag hör att det finns hos fler pappishanar..

När jag diskuterat detta med pälsvården på buke så har jag fått uppmaningen att gå till ett proffs. De kommer inte att ha några problem. Vilket känts konstigt eftersom det är jag som lever med honom och hanterar honom hela tiden. Och jag har vårdat päls många gånger tidigare, bara inte på en papp.

Nu lutar det åt att skaffa en munkorg..... Klor klipper vi, om jag är väldigt sträng. Han får mängder med godis när det är klart.
Jag ser ju att han koncentrerar sig. När vi är klara rusar han runt och "pyser ur".

Ruben hade massor integritet, för att slippa gå i konflikt med honom och göra bägge arga lämnade jag honom på trim. Han kunde vara en skitstövel där med men de har en helt annan vana och mycket bättre möjligheter, de har dessutom två stycken som hjälptes åt just för att han var så knepig.
Sista året klippte jag ner honom själv, då hade han lugnat ner sig.
Så jag rekommenderar absolut ett proffs.

 

[hundtant]

Som lite blyg och reserverad men att det sannolikt skulle gå över, när han blev ensam om att få ägarens uppmärksamhet, typ.
Han blev en helt annan hund när han slutade ha ont i magen....

Vad skönt att det där med magen upptäcktes då, så att han kunde få behandling.

 

[linnsan]

detta blir ett sidospår. Ber om ursäkt.

Jag köpte honom som fyramånaders direkt från välrenommerad kennel. Kom från en flock med 20 hundar. Han var avstängd - inne i sig själv - och svår att få kontakt med. Rädd för plötsliga ljud, rädd vid promenad i obanad terräng, rädd för torrt gräs. etc.
Han åt dessutom dåligt. Detta visade sig vara magkatarr som numera hålls i schack.

Inlärt? Vet verkligen inte.
Han är glad och positiv men när det blir för mycket sitter han stilla och ser oerhört väluppfostrad ut. Jag som känner honom såg att han fick fullt i hjärnan och zoomade ut. Samma som hänt med någon av mina ridhästar också i en del situationer när jag ställt krav. Han är med mig överallt. På studiecirkelns arbete i kulturgårdens trädgård, på föreningens styrelsemöten, när jag hälsar på kompisar. Min ständiga följeslagare.

Hanteringen tränar jag mest hela tiden. Pillar på honom i famnen, på ställen som han inte gillar. Mjukt försiktigt och långsamt. Tränar stående på bord. Etc etc.

Självklart har jag väl missat nåt. Så himla duktig är jag inte. Och jag har som sagt aldrig haft hund med den här typen av bekymmer.

Jo, allt detta minns jag. Men jag tänker att pilla på obehagliga ställen utan någon annan "konsekvens" för hunden utom att det är obehagligt inte behöver hjälpa. Snarare tvärtom. Därav att jag frågade HUR du tränat det.

 

[Malibu_Stacy]

Oj, vad förvånad jag blir!
Inga av mina har gjort annat än möjligen pipa till vid stick tex. Hade man inte hållit dem hade de ålat i väg då. Men thats it.
Har inte alls den bilden av hundar från min uppfödare eller från vänners pappisar heller. Iofs är en del av dem från min uppfödare. Hon har tidigare haft stor bruksras och avlar väl mer på mentalitet än andra. Och socialiserar valparna väl.

Jag upplever tikarna som bättre, men sen så tror jag att det finns en del dålig avel inom rasen också samt att den lockar vissa köpare som kanske inte förstår vikten av hanteringsträning. Verkar ju inte vara jättevanligt med BPH/MH heller tyvärr.

 

[hundtant]

Jag upplever tikarna som bättre, men sen så tror jag att det finns en del dålig avel inom rasen också samt att den lockar vissa köpare som kanske inte förstår vikten av hanteringsträning. Verkar ju inte vara jättevanligt med BPH/MH heller tyvärr.

MH har jag inte stött på alls, men BPH är mycket riktigt ovanligt. Fram till 2021 hade bara 138 individer (av 7000 registrerade) gjort det. Rasklubben uppmanar och sponsrar så jag hoppas att den där siffran ökat sedan dess.

Vad gäller phalène har jag inte kollat och rasen är väldigt liten (1250 registrerade). Men både där och i papillon har jag hittat uppfödare som gör BPH och som jag fokuserar på. Eftersom det är såpass ovanligt säger det ju inte så jättemycket, det finns få syskon och halvsyskon som gjort BPH så man har inget egentligt underlag. Men för mig säger det i alla fall att det är uppfödare som tycker att mentalitet är viktigt, och backar upp det med lite mer än "vi föder upp mentalt stabila hundar" på hemsidan. (Det skriver nog nästan alla )

 

[tuaphua]

Jag upplever tikarna som bättre, men sen så tror jag att det finns en del dålig avel inom rasen också samt att den lockar vissa köpare som kanske inte förstår vikten av hanteringsträning. Verkar ju inte vara jättevanligt med BPH/MH heller tyvärr.

Ja, det finns väl både uppfödare och ägare som tror de har en docka och inte en hund tyvärr. Lite som med andra små sällskapsraser.
Det är ju en lättlärd och intelligent ras. Och det kan väl bli både bra och dåligt baserat på hur man hanterar dem/inte hanterar.
Jag har personligen inte brytt mig om BPH/MH IOM att jag litar på min uppfödares kunskap och känsla om sina hundar/linjer etc. Och har ju fått 5 fantastiska, orädda, trevliga hundar från henne.
Men hon är ju äldre än mig och dessvärre inte så frisk längre. Så jag kommer ju behöva köpa av någon annan någon gång. Det kunde ju vara nice med BPH/MH då.

 

[tanten]

Jo, allt detta minns jag. Men jag tänker att pilla på obehagliga ställen utan någon annan "konsekvens" för hunden utom att det är obehagligt inte behöver hjälpa. Snarare tvärtom. Därav att jag frågade HUR du tränat det.

Hrm.... Jag fortsätter fast han protesterar och säger ifrån till mig.
Är han arg på riktigt så bannar jag honom rejälare. Håller fast om han försöker ta sig därifrån. Inte riktigt i linje med min ide om hantering men jag har tappat tålamodet några gånger. När han står ut och inte reagerar får han godis.

Han är ju räddarg, så det är en balansgång.

 

[tuaphua]

MH har jag inte stött på alls, men BPH är mycket riktigt ovanligt. Fram till 2021 hade bara 138 individer (av 7000 registrerade) gjort det. Rasklubben uppmanar och sponsrar så jag hoppas att den där siffran ökat sedan dess.

Vad gäller phalène har jag inte kollat och rasen är väldigt liten (1250 registrerade). Men både där och i papillon har jag hittat uppfödare som gör BPH och som jag fokuserar på. Eftersom det är såpass ovanligt säger det ju inte så jättemycket, det finns få syskon och halvsyskon som gjort BPH så man har inget egentligt underlag. Men för mig säger det i alla fall att det är uppfödare som tycker att mentalitet är viktigt, och backar upp det med lite mer än "vi föder upp mentalt stabila hundar" på hemsidan. (Det skriver nog nästan alla )

Några av de bästa uppfödarna vad gäller mentalitet hos pappi upplever jag vara de som tidigare/samtidigt haft tex stora brukshundar, jagande jakthundar etc.
En del ser ju inte pappi som en hund på samma sätt som typ en schäfer. De har liksom en hårig docka som ska ställas ut och inte en hund som också måste få vara hund.
Vissa uppfödare är också mer populära hos agilityfolk tex för att de hundarna är bra mentalt och att arbeta med.
En av mina förra hundar lämnade den första pappin som tävlade lydnad på elitnivå. Alla mina har haft samma vilja att göra rätt och vilja jobba ihop med människan.
Och med uppfödare som kan sina linjer så kan de ju också socialisera dem bättre som valpar och även ge köpare råd. Eller som min uppfödare som visste att linjen min ena nuvarande hund är från mognar lite senare. Så vi fick vänta lite längre på att plocka hem henne än normalt. Så hon skulle kunna klara det i trygghet. Där hade nog många kunnat bara skicka iväg valpen utan att fatta det.
Men det är ju så klart svårt för någon att veta vilka uppfödare som är bra på sånt.