Tjockistråden 5

Bukefalos 30 år!

Och där är vi inte överens. Jag ser inte det som en annan diskussion. Att ligga så lågt i kaloriunderskott att man svälter sig själv för att man har sjukdomar tex som gör att det inte fungerar med normalt kaloriunderskott är INTE en annan diskussion.

Jag har inte sagt emot fakta, jag har precis gått ner 15 kg i vikt genom att äta färre kalorier än jag förbrukar. 12 av dem på 5 veckor genom att inte äta ALLS. Inget alls på flera dagar. När energin tröt dag fyra åt jag en knäckemacka och gjorde om det två dagar till, åt middag och började om. Så JA, det funkar, jag har inte sagt emot en enda gång på det, däremot har jag pratat om sunt kaloriunderskott, sunt ätande, med sunt kaloriunderskott, att det inte fungerar för en del människor med sjukdomar osv. Hur kan det vara svårt att missa i mina inlägg när jag skriver det igen och igen och igen? Jag har pratat om sunt underskott där man kan hålla sig frisk och gå ner i vikt, och inte som jag, få näringsbrist, få bristsjukdomar, få problem med hjärtat och få hårväxt på ställen hår inte brukar växa på mig samt även ont i käke och tänder till slut, för att det enda som funkar är att äta för lite än vad som är sunt för kroppen, för att kunna gå ner i vikt.

Jag trodde sund kaloriunderskott var diskussionen för att gå ner i vikt, inte att svälta sig själv sjuk för att gå ner i vikt? Det senare kan alla göra oavsett orsak till fetma, det är det första jag hävdar alla inte har lika lätt för.

Fast 12 kg på fem veckor innebär ju att du legat på ett rejält kaloriunderskott, det klart det jätte-jobbigt om än självvalt.
Ingen här förespråkar crash and burn diet även om det funkar för vissa med en kickstart.

När jag gick ner i vikt gick jag ner i snitt ca 0,4kg i veckan..

Det jag vänder mig mot att laloriunderskott inte skulle fungera, för att gå ner I vikt behöver man ligga på underskott. Sen hur man lyckas med det är en annan femma, jag väljer att ligga på ett ganska litet underskott för att klara det i längden och ändra vanor.
 
Fast 12 kg på fem veckor innebär ju att du legat på ett rejält kaloriunderskott, det klart det jätte-jobbigt om än självvalt.
Ingen här förespråkar crash and burn diet även om det funkar för vissa med en kickstart.

När jag gick ner i vikt gick jag ner i snitt ca 0,4kg i veckan..

Det jag vänder mig mot att laloriunderskott inte skulle fungera, för att gå ner I vikt behöver man ligga på underskott. Sen hur man lyckas med det är en annan femma, jag väljer att ligga på ett ganska litet underskott för att klara det i längden och ändra vanor.
Du läser inte vad jag skriver. Vi avslutar diskussionen.
 
Just på semestern brukar jag lägga mer pengar på lyxigare mat, just för att det är semester. Brukar göra färskpasta med färska räkor till exempel. Såsen av lätt creme fraiche till exempel. När jag följer ett recept som kanske inte ses som "nyttigt" brukar jag modifiera lite, kanske ta mindre smör, byta grädde mot lätt creme fraiche, välja en ost med lägre fetthalt, ta lite mindre mängd osv. Sen är risotto absolut inte det nyttigaste man kan välja, men för mig siktar jag på en långsam viktnedgång och jag orkar inte plågas under tiden, jag vill skapa vanor jag kan behålla senare också. Jag tror jag fick mitt första risotto-recept från en coach jag hade. Han var grym, jag åt massor och gick ändå ner i vikt. 😅 Ta en omelett till exempel. Den går att göra extremt nyttig (stek med lite olja, blanda in grönsaker och kalkon, en mindre mängd ost med låg fetthalt), eller extremt onyttig (stek i stora mängder smör, blanda i vispgrädde, ost med hög fetthalt). Det är dom små justeringarna jag tänker blir hållbara långsiktigt.

Jag är väldigt mycket hemma på sommaren när jag har semester, det är därför det fungerar så bra för mig att planera. Det är så svårt när man reser! 😊

Jag jobbar också för en långsam nedgång, skulle inte vara något bekymmer om jag gick ner 2 kg per år - det skulle ta lång tid, men det viktigaste vore att jag brutit min drygt 10-åriga uppgång och istället vore på väg åt rätt håll.

Tyvärr har det inte räckt med att byta ut till lättprodukter, det har jag redan gjort det jag kan. Ost har jag t ex inte alls i omelett utan brukar göra på ägg, mjölk och eventuellt tillägg som svamp eller paprika, och steker i lite olivolja. Men använder teflonpanna, så det brukar knappt behövas.

Tyvärr har jag inte hittat den där supermaten som jag både gillar och kan äta massor av utan att det blir översatt, men jag letar fortsatt och hoppas! Hoppet är det sista som överger mig 😁
 
Haha jag kör bara färdig risgrynsgröt (sockerfri) 500g och blandar med en sån stor burk propud vanilj. :d Toppar med sockerfri sylt!

Såg att vissa blandar i proteinpulver med vaniljsmak också, för extra protein, men det har jag inte provat själv!

Jag delar en sats på 4 och får då ca 220kcal (inkl sylt) och 16g protein. 🙌🏻
Låter gott! Jag som är fibergeek behöver nog lägga till något för att få ihop mer fiber.
 
Jag tror ingenstans påstått "att det bara ".. Jag har inte heller satt gränsen eller startat utsprungstråden.

Jag säger bara att det oftast är en annan problematik som leder till att vissa personer går upp mycket i vikt eller inte ens kan hålla en vikt kanske utan bara fortsätter uppåt. Det är ju såklatt en kombination av problematik. En stor övervikt leder sen till ytterligare problematik i form av ökad ohälsa.

Det inte en tävling i vem som har svårast art gå ner i vikt(!!!) men med stor övervikt kommer andra problem än om man har mindre övervikt.
Till exempel att hitta kläder i en vanlig butik, till exempel att ofta vid varenda vårdbesök oavsett anledning få påtalat att man bör gå ner i vikt, att kanske inte få plats i en stol eller kunna sätta sig var som helst mm. Inte minst att risken för sjukdomar relaterade till vikt ökar ju större övervikt man har viilket innebär att det egentligen väldigt stort behov av att ta itu med sin vikt ju fler kilon man har än nån som egentligen vill gå ner 10 kilo men ändå ligger på en hälsosam vikt.
Jag antar att den som skapade tråden från början ville ha en tråd just för de som upplevde större övervikt ha likasinnade att diskutera med. Sen är det ett öppet forum så vem som helst kan ju posta 🙅‍♀️.

Jag tror att gränsen är satt för att personer med många kg ska kunna känna sig lite trygg med att andra känner igen sig och de i andra. Det gör inte alltid personer med en liten övervikt. När de på jobbet börjar snacka om behovet att gå ner några kg för att passa en klänning eller något så känner jag inte alls mig trygg i sällskapet eller diskussionen och de har ingen aning om mina utmaningar eftersom de inte har vägt 100 kg för mycket. Jag tror det var lite så tanken var när tråden startades. Ett tryggt rum.

Jag vet inte om jag kanske varit otydlig, men jag har inga som helst problem med att förstå att man men en större vikt och en stor utmaning med nedgång uppskattar ett tryggt rum, så det blir lite upprepande att hänvisa till det hela tiden. Det jag frågar är varför det trygga rummet måste ha en specifik viktgräns tråd efter tråd, och inte kan vara för alla som tycker att viktnedgång är mer komplicerat än att "bara göra en kaloriplan och hålla sig till den". Varför man talar för att en grupp ska få ett eget tryggt rum eftersom det som sägs i ett annat rum inte passar dem, men samtidigt exkluderar andra som det andra rummet inte heller passar för. Varför inte istället strunta i att ange en viss viktgräns, och istället beskriva målgruppen för tråden på ett annat sätt som blir mer inkluderande för alla som har liknande utmaning?

Livsstilsförändringar är min grej❤️🥳
Och det tar enormt mycket tid och energi.
Tråden är för mig peppande men dom sista sidorna gör mig ledsen.

Om du är missnöjd med trådstarten är det ju bara att starta en egen tråd ju.

Jättetråkigt att du känner dig ledsen av tråden, men min förhoppning är att fler kan inkluderas i just att göra livsstilsförändringar i framtiden ❤

Nu är min aktivitet här rätt mycket upp och ner, så det är inte så sannolikt att jag kommer att vara den som skapar den nya tråden när denna är full. Men vem vet, kanske blir det jag! Annars hoppas jag att det kan minnas gemensamt tills det är dags för nästa tråd.
 
Haha jag kör bara färdig risgrynsgröt (sockerfri) 500g och blandar med en sån stor burk propud vanilj. :d Toppar med sockerfri sylt!

Såg att vissa blandar i proteinpulver med vaniljsmak också, för extra protein, men det har jag inte provat själv!

Jag delar en sats på 4 och får då ca 220kcal (inkl sylt) och 16g protein. 🙌🏻
Tack för mycket användbart tips :bow:

Jag loggar fortfarande vad jag stoppar i mig på lifesum, bara för att hålla koll. Det jag ser som en stor "felkälla" för mig är att jag alltid hamnar väldigt lågt på protein.
Så jag försöker hitta recept där jag kan få in mer protein utan att äta mer kalorier, och att byta ut mina risifrutti (jobbmellis, jag har ingen lunch) mot ditt recept är ju en toppen-idé :up:
Jag tycker inte om kvarg eller proteinpuddingar, jag har provat många men ingen har passat min mun/mage.
 
Problemet, för mig, med kalorier in och ut är att det diffar så mycket från individ till individ. Jag tex är etnisk asiat och vars förfäder i extremt många generationer har levt på syrade grönsaker och lite ris. Jag kan leva på mycket lite utan att må dåligt av det. Sedan hamnar jag i ett land där genomsnittsindividen har ett helt annat kaloribehov. Dessutom som jag är en post-klimakteriekvinna som inte rör sig särskilt mycket.

Det har varit diverse personliga påhopp om ätstörningar, behov av psykolog osv, men faktum är att jag kan leva på så många kalorier som skulle vara svältkost för många här utan att må dåligt. För att få ett kaloriunderskott behöver jag ner på, vad som för andra, ter sig som extrema kalorier.

Jag fortsätter att skriva här därför att jag känner stödet från många, förutom de som anstränger sig för att berätta allt som är fel med mig och hur jag behöver psykiatrisk vård.
 
Varför inte istället strunta i att ange en viss viktgräns, och istället beskriva målgruppen för tråden på ett annat sätt som blir mer inkluderande för alla som har liknande utmaning?
Den här meningen gillar jag verkligen :up:

Vi är dessutom en del som har utmaningar med att få till träning. Då menar inte att få tid eller ork till träning, utan att det finns fysiska och psykiska hinder. Det gör att råd som "träna mer" eller "ägna dig åt styrketräning" mm inte passar in, likväl som "det är bara kalorier in och ut som gäller" - som i den andra tråden. Här är "vi" lite mer krävande och komplexa än så.

Att ha en tråd där alla kan komma till tals och berätta om sina små segrar eller motgångar på ett mer förlåtande sätt tycker jag är otroligt skönt :love:
 
Det har varit diverse personliga påhopp om ätstörningar, behov av psykolog osv, men faktum är att jag kan leva på så många kalorier som skulle vara svältkost för många här utan att må dåligt. För att få ett kaloriunderskott behöver jag ner på, vad som för andra, ter sig som extrema kalorier.
Att det pratats om ätstörningar har ju dock noll med antalet kalorier du äter? Det handlar ju om de extrema mängderna av saker du äter samt dina beskrivningar av att inte kunna låta bli, att du är en allt eller inget person etc?
 
Orkar inte läsa igenom alla inlägg men jag har läst flera artiklar där stresshormon i kroppen gör det svårare att på ner i vikt, och att låggradig inflammation ökar detta hormon. Minns inte om det var kortisol eller nåt annat.
 
Problemet, för mig, med kalorier in och ut är att det diffar så mycket från individ till individ. Jag tex är etnisk asiat och vars förfäder i extremt många generationer har levt på syrade grönsaker och lite ris. Jag kan leva på mycket lite utan att må dåligt av det. Sedan hamnar jag i ett land där genomsnittsindividen har ett helt annat kaloribehov. Dessutom som jag är en post-klimakteriekvinna som inte rör sig särskilt mycket.

Det har varit diverse personliga påhopp om ätstörningar, behov av psykolog osv, men faktum är att jag kan leva på så många kalorier som skulle vara svältkost för många här utan att må dåligt. För att få ett kaloriunderskott behöver jag ner på, vad som för andra, ter sig som extrema kalorier.

Jag fortsätter att skriva här därför att jag känner stödet från många, förutom de som anstränger sig för att berätta allt som är fel med mig och hur jag behöver psykiatrisk vård.

Jag vet att du inte gillar när man kommenterar dina tolkningar av vad andra skriver till dig, men jag vill ändå (igen) säga att de flesta som du tycker utmålar fel hos dig inte har den avsikten. Vi är många som vill väl, även om du inte tror det ❤

Det blir också lite ledsam när det känns som att du benämner ätproblematik och att få stöd från vården som "ett fel hos en person". Det är inte fel på dem som har ät-eller matproblematik, och det är inte fel på dem som tar hjälp från vården med det eller med annan problematik. Det är helt okej att du anser att du själv mår bra trots dina beskrivna extrema mängder av några få livsmedel utan att du kan sluta - du känner dig trots allt bäst själv - men snälla sluta framställa frågor om eventuell problematik kring ätande som att det är att påstå att det är "fel på en person". Det är inte fel att behöva hjälp.
 
Orkar inte läsa igenom alla inlägg men jag har läst flera artiklar där stresshormon i kroppen gör det svårare att på ner i vikt, och att låggradig inflammation ökar detta hormon. Minns inte om det var kortisol eller nåt annat.

Jag har också funderat på påverkan av kortisol och långvarig stress på kroppens vilja att släppa på energireserverna. Jag har varit utmattad tidigare och tycker att det efter det också blivit mycket svårare att klara av ett vardagligt liv med jobb etc med kaloriunderskott. Jag blir matt, darrig och får hjärndimma även på små kalorunderskott, vilket är det jag försöker med. Varvat med större underskott vissa dagar, men jag har för få dagar då jag kan "göra ingenting". Funderar nu på att lägga in semesterdagar här och där, som skulle kunna användas till det.

Läste en artikel i veckan att metoden att lägga in lågkaloridagar i veckan var en av de mest effektiva metoderna och tidigare i livet funkade det väldigt bra för mig. Då var vikthållningen en positiv bieffekt men mest gjorde jag det för att min känsliga mage mår bra av regelbunden tarmvila. Det skulle nog fortfarande vara bra för min mage (och vikten), men jag klarar som sagt inte av vardagen längre med den metoden och hoppet är väl inte så stort att det skulle bli lättare med åldern...
 
Är hemma ensam ikväll, så kunde välja mat själv OCH lyckades med att begränsa portionen. Tog bort lite innan jag började äta (ett måste om det ska gå) och tänkte att jag ska vänta 20 min innan jag tar resten om jag måste. Den tiden har gått och jag är fortfarande hungrig. Nu funderar jag på om jag snabbt som tusan ska slänga resten, och gå och lägga mig hungrig ikväll när jag nu har chansen att välja. KÄMPA!
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp