Tjockistråden del 2

[Fruentimber]

Jag fortsätter uppdatera här.
Nu för tiden behöver jag inte längre väga mig varje dag, har istället vägdagar måndag och torsdag.

18/1 81,1 kg
21/1 79,8 kg
25/1 80,0 kg

Ligger på en kaloriplan på 1800 kcal/dag. Denna fre-sön uppgick den till 2000 kcal och söndagen bestod av rulltårta till lunch och våfflor på kvällen. Hej vätska! Slår aldrig fel. Helgen är verkligen min akilleshäl. Vi är båda ute och jobbar med projekt på gården hela helgerna och maten blir därefter.

Blir också trött på att jag vill gå ner i vikt men liksom inte vill lägga det engagemang som behövs heller. Rulltårta till lunch? Varför då? Nog för att vi fick gäster över vid 12.30 innan vi alls hade hunnit tänka på lunch men då kan man ju kanske ta EN bit och göra lunch när gästerna åkt, men icke. Våfflorna på kvällen blir ju också bara tramsigt. Fullständigt onödigt.

 

[cirkus]

Nu har jag äntligen lyckats kravla mig ner till det som kallas normalvikt. Visserligen naken och nykissad men ändå. Jag tror jag har tappat minst 15 kilo kanske mer det senaste halvåret. Jag tror jag kan hålla det iom att strategin med ätfönster verkar funka och jag mår bra och är pigg och inte har det minsta sötsug

 

[Wille]

Det här är en tråd för mig. Jag har runt 20 kilo för mycket. Ett problem jag har är att jag vill äta hela tiden. Jag får gå och kolla på klockan för att veta när jag får äta. Hur hanterar man konstant sug efter att få äta?

 

[Fruentimber]

Det här är en tråd för mig. Jag har runt 20 kilo för mycket. Ett problem jag har är att jag vill äta hela tiden. Jag får gå och kolla på klockan för att veta när jag får äta. Hur hanterar man konstant sug efter att få äta?

Man redigerar sin kost och funderar på om det verkligen är mat man är sugen på eller om det snarare är ett symtom på något annat. Till exempel.

 

[Wille]

Man redigerar sin kost och funderar på om det verkligen är mat man är sugen på eller om det snarare är ett symtom på något annat. Till exempel.

Jag har ju ett rätt trist liv så det skulle ju kunna vara ett symptom på tristess eller för att jag helt enkelt inte mår bra. Jag är ju heller inte hungrig utan just sugen. För att stilla suget kan jag stoppa i mig allt från äpple, macka, musli eller ett mål mat. Men nöjd blir jag ju aldrig. Jag går alltid och funderar på nästa matbit jag får äta. Det vete tusan vad jag ska göra åt.

 

[Fruentimber]

Jag har ju ett rätt trist liv så det skulle ju kunna vara ett symptom på tristess eller för att jag helt enkelt inte mår bra. Jag är ju heller inte hungrig utan just sugen. För att stilla suget kan jag stoppa i mig allt från äpple, macka, musli eller ett mål mat. Men nöjd blir jag ju aldrig. Det vete tusan vad jag ska göra åt.

Många av oss med övervikt och fetma lider ju av annat, t ex psykisk ohälsa. Vårt ätande är ett symtom och en signal på vårt mående. Småätande, hetsätande och så vidare. Om du inte kan "fixa" det som gör att du inte mår bra, blir det också väldigt svårt att gå ner i vikt, eller hålla vikten när man gått ner. Det blir lite som att sätta ett plåster på ett brutet ben. Att bryta vanor och kasta "snuttefilten" är svårt nog - mår man dessutom dåligt samtidigt, blir det förstås desto svårare, och man kan också börja må desto sämre. För mig tog det ett halvår av terapi innan jag också orkade ta tag i kosten och börja gå ner i vikt.

Kosten är ju också en nyckel i detta. Att skriva ner vad man äter under en dag kan ge en tydlig bild på om man alls får i sig tillräckligt, eller tillräckligt av mättande, nyttig mat som i sin tur kan minska suget. Man kan också gå till VC och be om en dietist, om man inte själv klarar av att se var det felar och veta hur man ska lösa det.

 

[Wille]

Många av oss med övervikt och fetma lider ju av annat, t ex psykisk ohälsa. Vårt ätande är ett symtom och en signal på vårt mående. Småätande, hetsätande och så vidare. Om du inte kan "fixa" det som gör att du inte mår bra, blir det också väldigt svårt att gå ner i vikt, eller hålla vikten när man gått ner. Det blir lite som att sätta ett plåster på ett brutet ben. Att bryta vanor och kasta "snuttefilten" är svårt nog - mår man dessutom dåligt samtidigt, blir det förstås desto svårare, och man kan också börja må desto sämre. För mig tog det ett halvår av terapi innan jag också orkade ta tag i kosten och börja gå ner i vikt.

Kosten är ju också en nyckel i detta. Att skriva ner vad man äter under en dag kan ge en tydlig bild på om man alls får i sig tillräckligt, eller tillräckligt av mättande, nyttig mat som i sin tur kan minska suget. Man kan också gå till VC och be om en dietist, om man inte själv klarar av att se var det felar och veta hur man ska lösa det.

Jag har gått i terapi i över ett och ett halvt år och tycker inte att något har blivit bättre. Så mitt mående är nog inte så lätt fixat tyvärr.

Jag har gått hos dietist tidigare och gick då ner 17 kilo, som jag nu fått tillbaka med viss råge. Men det är svårt med mat. Jag äter ofta färdiga rätter eftersom jag inte orkar laga mat. Men nu har jag fått hjälp av boendestöd att laga mat. Jag är dock tveksam till om det hjälper för att gå ner i vikt. Jag äter ändå bara ett mål lagad mat om dagen.

 

[Fruentimber]

Jag har gått i terapi i över ett och ett halvt år och tycker inte att något har blivit bättre. Så mitt mående är nog inte så lätt fixat tyvärr.

Jag har gått hos dietist tidigare och gick då ner 17 kilo, som jag nu fått tillbaka med viss råge. Men det är svårt med mat. Jag äter ofta färdiga rätter eftersom jag inte orkar laga mat. Men nu har jag fått hjälp av boendestöd att laga mat. Jag är dock tveksam till om det hjälper för att gå ner i vikt. Jag äter ändå bara ett mål lagad mat om dagen.

Jag förstår. Vill bara poängtera att jag absolut inte menar att ens mående är lätt att fixa, jag går själv fortfarande i terapi och har gjort det i över ett år nu. Har ni pratat något om ätandet i din terapi?

Det är svårt det där. Ens ork sitter ju ihop med ens mående i övrigt också. Det finns ju dock enkla bra rätter också, som går fort, t ex omelett till lunch. Att laga tillräckligt mycket så att det blir ordentligt med matlådor över är räddningen för mig många gånger när orken tryter. Kan också förbereda frukost och mellanmål. Jag tycker förvisso om att laga mat och gör det gärna, men helst mer sällan än varje dag.

Du har ju egentligen svarat själv på din egen fråga angående suget. Färdigrätter, endast ett lagat mål om dagen, ingen ork etc. Då är det ju inte så konstigt att du går omkring och småäter. Men det är en svår vana att bryta, förstås. Själv satte jag igång med ett matschema som innehöll frukost och två mål mat (lunch + middag) och så en eller två mellanmål, för att få igång rutinen. Hade en coach som peppade mig också, gav verkligen en typ av motivation jag inte känt tidigare.

 

[Wille]

Jag förstår. Vill bara poängtera att jag absolut inte menar att ens mående är lätt att fixa, jag går själv fortfarande i terapi och har gjort det i över ett år nu. Har ni pratat något om ätandet i din terapi?

Det är svårt det där. Ens ork sitter ju ihop med ens mående i övrigt också. Det finns ju dock enkla bra rätter också, som går fort, t ex omelett till lunch. Att laga tillräckligt mycket så att det blir ordentligt med matlådor över är räddningen för mig många gånger när orken tryter. Kan också förbereda frukost och mellanmål. Jag tycker förvisso om att laga mat och gör det gärna, men helst mer sällan än varje dag.

Du har ju egentligen svarat själv på din egen fråga angående suget. Färdigrätter, endast ett lagat mål om dagen, ingen ork etc. Då är det ju inte så konstigt att du går omkring och småäter. Men det är en svår vana att bryta, förstås. Själv satte jag igång med ett matschema som innehöll frukost och två mål mat (lunch + middag) och så en eller två mellanmål, för att få igång rutinen. Hade en coach som peppade mig också, gav verkligen en typ av motivation jag inte känt tidigare.

Vi har inte pratat så mycket om min vikt på terapin, mer än berört det lite ytligt. Jag har tyckt att jag ändå inte orkar ta tag i det. Men nu har jag i alla fall kommit igång med dagliga promenader så maten är kanske nästa punkt att ta tag i.

När jag lagar mat så gör jag ofta många portioner. I måndags lagade jag 8 portioner, med hjälp av boendestödet.

Ett matschema är nog inte oöverkomligt. Haken är att jag har svårt att komma upp ur sängen på morgonen så jag äter ju frukost vid lunchtid ungefär och sen blir allt förskjutet.

 

[Fruentimber]

18/1 81,1 kg
21/1 79,8 kg
25/1 80,0 kg
28/1 79,7 kg

Det här går tålamodsprövande långsamt.

 

[Fruentimber]

18/1 81,1 kg
21/1 79,8 kg
25/1 80,0 kg
28/1 79,7 kg
1/2 79,6 kg

I den här takten lär jag ju nå mitt mål typ 2035. Lite trist. Jag drar åt kalorierna ytterligare under februari, från 1800 till 1600, så får vi se om det blir en liten skjuts nedåt.

 

[Luzzan]

Jag har stått still ett halvår, vilket i och för sig beror på lite mindre motivation. Men nu känner jag mig lite mer peppad att ta tag i det igen Har minst 10 kg kvar som jag vill minska med.

 

[BobberiBoo]

Nu jävlar är det nya tag som gäller. Framför allt i rörelsedepartementet. Har åkt pulka och gått en del i helgen och kroppen känns som att jag sprungit en maraton. inte okej någonstans för en alldeles snart 30-åring. Har ett skrivbordsjobb och har kollat mitt snitt för nov-dec-jan och hamnar på mellan 2200-3500 steg / dag och det är ju katastrof. Så jag och sambon ska försöka få tummen ur och börja gå promenader tillsammans.

Vad gäller maten så vet jag vad som r fel och det är godiset/läsken. Så det ska strykas helt i veckodagarna nu och bara ätas på helgen som max.

Vägde mig för några veckor sen och har för första gången hamnat på tre siffrigt och det var ju så jag ville börja gråta. Vägde inte ens 3 siffrigt när jag var gravid.

Vi ska starta med att byta ut frukost och/ eller lunch mot smoothies för att komma igång och sen ska vi funfdera på om vi ska följa en diet eller bara räkna kolhydrater. Vi ska se lite vad promenaderna och smoothies gör först.

 

[Wille]

Hur står man emot sötsug egentligen? Idag ska jag in till byn och handla lite av varje och kommer att besöka en matvarubutik. Godsakerna vill liksom bara hoppa på mig i sådana situationer och det känns omöjligt att stå emot. Senast jag köpte kakor var i torsdags och jag har sagt till mig själv att jag inte får äta kakor förrän kommande torsdag, d.v.s. godsaker är bara tillåtna en gång i veckan. Men hur klarar man det? Det är inte ens säkert att jag kommer åka till civilisationen på torsdag, så lika bra att passa på idag . Eller?

 

[Fruentimber]

Hur står man emot sötsug egentligen? Idag ska jag in till byn och handla lite av varje och kommer att besöka en matvarubutik. Godsakerna vill liksom bara hoppa på mig i sådana situationer och det känns omöjligt att stå emot. Senast jag köpte kakor var i torsdags och jag har sagt till mig själv att jag inte får äta kakor förrän kommande torsdag, d.v.s. godsaker är bara tillåtna en gång i veckan. Men hur klarar man det? Det är inte ens säkert att jag kommer åka till civilisationen på torsdag, så lika bra att passa på idag . Eller?

Se till att du är mätt när du handlar. Försök styra impulserna.

 

[Wille]

Se till att du är mätt när du handlar. Försök styra impulserna.

Jag har nyss ätit frukost och ska åka om en liten stund. Men jag vet att det ändå kommer att bli problem. Jag sitter liksom och suktar redan nu.

 

[Petronilla]

när mitt sötsug blir överjävligt kan jag stilla det med ett äpple och äter då hela kärnhuset på slutet. Det stoppar det.

 

[ameo]

Hur står man emot sötsug egentligen?

Jag kan bara svara för mig själv. Jag har insett att ju mer jag äter av "långsamma kolhydrater" desto mindre blir sötsuget. Jag har alltid varit en riktigt sockerråtta och det blir jättekonstigt när jag upptäcker att jag plötsligt har gått förbi både kakor och godis i affären utan att plocka med mig något.
Alltså, jag står inte emot sötsuget, utan jag tar bort sötsuget genom att äta mer rätt.
Och här kan jag då tipsa om baljväxter, dvs ärtor, bönor och linser. Det brukar funka bra för mig.

 

[Happimess]

Jag har haft ett ganska stort behov av att gå ner i vikt ett tag nu (enligt BMI-måttet skulle jag behöva gå ner 30 kg för att inte vara överviktig, men det har alltid varit ett ganska trubbigt mått för mig. Jag tror mer på att en nedgång på 20-25 kg hade varit rimlig). Jag har pratat mycket här hemma om att jag absolut behöver göra en ordentlig sockerdetox men kommer aldrig riktigt till skott. Jag har gått och väntat på att "jävlar anammat" ska infinna sig. Och nu har det gjort det, bara sådär!

Så jag kör Lifesum och räknar kalorier och håller lite koll åt båda håll. Har ganska lätt att trigga ätstörda beteenden så jag sätter både övre och undre gränser för vad jag ska äta.

Första målet är -10 kg, får se hur jag firar då

 

[Wille]

Jag kan bara svara för mig själv. Jag har insett att ju mer jag äter av "långsamma kolhydrater" desto mindre blir sötsuget. Jag har alltid varit en riktigt sockerråtta och det blir jättekonstigt när jag upptäcker att jag plötsligt har gått förbi både kakor och godis i affären utan att plocka med mig något.
Alltså, jag står inte emot sötsuget, utan jag tar bort sötsuget genom att äta mer rätt.
Och här kan jag då tipsa om baljväxter, dvs ärtor, bönor och linser. Det brukar funka bra för mig.

Låter vettigt.

Ärtor, bönor och linser passar mig bra. Dock ej till frukost.

Till frukost brukar jag äta en pannkaka gjord av två ägg, två matskedar keso, en halv dl havregryn och en halv dl mjölk plus lite salt. Jag brukar ha apelsinmarmelad på men där finns det förbättringspotential, så jag har nu köpt blåbär att ha på pannkakan i stället. Hoppas den frukosten är bra.