Träffat äldre man

[tott]

Beror på hur seriöst förhållandet är.
Om hon skaffar barn på egen hand, så är det inte lika bråttom att träffa en bra partner. Hon kan vänta tills det känns helt rätt och behöver inte till varje pris hitta en man som vill ha barn.
Det finns en fördel att vara ensam vårdnadshavare - man slipper vårdnadstvister vid en separation.

Fast nu handlar tråden om ts och en äldre man...

 

[TinyWiny]

Han tog upp barnfrågan för att det är en viktig fråga för honom. Hade det inte varit det så hade han inte tagit upp det. Du kan nog lita på att det du ser är vad du får och inte räkna med att han ändrar sig. Jag har stått på andra sidan några gånger och varit tydlig med att jag inte vill ha fler barn. Killen (i mitt fall) har oftast accepterat det rakt av men snart börjat med små grejer som typ, tror du jag hade blivit en bra pappa? Eller, åh så gulligt, det hade kunnat vara vi som går där med barnvagn! Dvs. de har inte respekterat min ståndpunkt utan utgått ifrån att jag kommer ändra mig trots att barnfrågan är något jag tagit upp omgående just eftersom den är viktig för mig. Det är inte något jag kommer ändra inställning till men ändå gör folk sådär, tror att man kommer ändra sig med just HONOM! Jag har avslutat förhållandet i det läget. Jag vill inte hindra någon från att få de barn de vill ha och jag vill inte heller höra tjatet utan vill bli respekterad för min ståndpunkt.

Vill du ha barn är han inte rätt för dig. Han har varit schysst och berättat sin ståndpunkt. Respektera den.

 

[TinyWiny]

Inte alls.
Om man tycker tillräckligt mycket om småbarn så vill man ju i stället gärna göra det igen.
Det är bra med litet entusiasm hos en blivande pappa.

Varför skulle man vilja det? Jag älskar barn, älskade bebis, småbarns-barn och tonåringstiden men vill ändå inte ha fler egna. Var sak har sin tid.

 

[Inte_Ung]

Ha ha...lustigt att ingen här tar upp det högst sannolika i att människor ändrar sig över tid och faktiskt i alla möjliga frågor.

Jag kan ta upp det.
Min exmake och jag var totalt övertygade om att ingen av oss ville ha barn. Men efter 4 år tillsamnans så ville vi plötsligt ha barn med varandra. Så vi skaffade 2.
Äktenskapet gick åt skogen 10 år senare av andra orsaker.

 

[Inte_Ung]

Varför skulle man vilja det?

Därför att man gillar grejen.
Något måste du ju ha emot det hela om du inte vill ha fler barn.
Kul grejer tål ju att upprepas.

 

[escodobe]

Jag gillar inte barnfrågan. Blir stressad när tjejen säger att hon vill ha barn och vill veta om jag vill ha barn.
För mig känns det som en fråga när man varit tillsammans 2-3 år och bott tillsammans minst 1 år.

Jag ploppar frågan på andra dejten, jag vill inte ha barn, jag kommer inte ändra mig och det finns ingen mening med att lägga tid på någon som vill ha barn.

 

[nilie]

Fast nu handlar tråden om ts och en äldre man...

Hur tänker du nu?

 

[TinyWiny]

Ha ha...lustigt att ingen här tar upp det högst sannolika i att människor ändrar sig över tid och faktiskt i alla möjliga frågor.

När jag träffade en man i 35-års åldern (vi var lika gamla) var vi BÅDA tydliga med att vi inte ville ha barn. Efter 2 år och som en blixt från en klar himmel vill mannen ha barn och typ 1 år efter att vi gjorde slut fick han barn med en ungefär jämngammal kvinna.....

Det är en enorm skillnad om man redan har barn. Det är inte heller någon bra utgångsläge att gå och hoppas att någon ändrar sig.

 

[TinyWiny]

Därför att man gillar grejen.
Något måste du ju ha emot det hela om du inte vill ha fler barn.
Kul grejer tål ju att upprepas.

Nej jag har inget emot barnen. Absolut ingenting. Deras uppväxt är ett fantastiskt minne som jag vårdar ömt för varje tid hade sina smultron. Skulle man resonera som du gör skulle varenda en som jag ha minst 20 barn och det är det sällan man ser. De allra flesta inser att de ska ha tid, ork och engagemang för att ta hand om de barn man redan har.

 

[tott]

Hur tänker du nu?

Äh!

 

[Inte_Ung]

Han var kanske väldigt entusiastisk första omgången småbarn?

Det spelar väl ingen roll nu?
Det var tydligen inte tillräckligt roligt för att han skall vilja göra om det.

Jag har manliga släktingar som med stor entusiasm skaffar en kull barn efter 60. I vissa fall den 3dje kullen.
De gillar småbarnstiden (och unga fruar).

 

[escodobe]

Svårt att tänka sig barn som en del av SIN framtid om man inte ens har ett stadigt förhållande ? Jag kan ju inte planera för något som är så osäkert.

Jag tänker att jag för egen del nog hade varit säker på själva känslan att jag ville ha barn oavsett om jag hade varit singel eller ej på samma sätt som jag är säker på att jag inte vill det.

Men som tjej är det ju lättare att fixa ett barn på egen hand än som man.

 

[Inte_Ung]

Skulle man resonera som du gör skulle varenda en som jag ha minst 20 barn och det är det sällan man ser. De allra flesta inser att de ska ha tid, ork och engagemang för att ta hand om de barn man redan har.

Men då så är det ju den egna begränsningen som sätter stopp. Det finns familjer med massor av barn, typ sådär 8-9 stycken. De gillar barn i alla åldrar och tycker att de orkar tillräckligt för att njuta av det.

 

[Smurfoff]

Han är en jättebra pappa och har alltid haft delad vårdnad. De tog dock slut med mamman till barnen när de var små. Han sa de bråkade mycket och hade de kämpigt i många år då hon inte blev gravid. De gjorde sen ivf med första barnet. Sen kom barn 2 naturligt.

jag räknade verkligen inte med att bli såhär blixtförälskad. Jag har enbart haft dåliga förhållanden och aldrig varit direkt kär. Så att hitta en man bara för att få barn känns meningslöst. Vill ha hela paketet.

ska man kanske välja ett bra förhållande och må bra eller är barn viktigare?

 

[Witcher]

Jag tänker att jag för egen del nog hade varit säker på själva känslan att jag ville ha barn oavsett om jag hade varit singel eller ej på samma sätt som jag är säker på att jag inte vill det.

Men som tjej är det ju lättare att fixa ett barn på egen hand än som man.

Själva känslan just nu är nej.
Men jag tror att den känslan kan ändras om jag träffar en fantastisk kvinna jag vill dela livet med.
Vilket är ett OM som jag inte räknar med. Som du säger kan ju en kvinna skaffa barn på egen hand och kan därför svara ja eller nej lättare.

 

[Bison]

Ha ha...lustigt att ingen här tar upp det högst sannolika i att människor ändrar sig över tid och faktiskt i alla möjliga frågor.

När jag träffade en man i 35-års åldern (vi var lika gamla) var vi BÅDA tydliga med att vi inte ville ha barn. Efter 2 år och som en blixt från en klar himmel vill mannen ha barn och typ 1 år efter att vi gjorde slut fick han barn med en ungefär jämngammal kvinna.....

Visst att människor ändrar sig mest hela tiden.
För mig är det hugget i sten.
Jag är steriliserad och skulle hellre såga av mig ett ben utan bedövning än skaffa barn.

Att min partner kan ändra sig vet jag mycket väl men den dagen den sorgen. Jag är inte beroende av honom på något vis och han ska göra det han vill och mår bäst av.
Skulle aldrig falla mig in att försöka övertyga honom om något annat.

Det sista är mer riktat till ts.
Säger mannen nej redan från början skulle jag gå på det. Inte tjata, inte försöka övertyga, inte hoppas på att han ändrar sig. Ställ in dig på en relation utan barn och känns det omöjligt så går du vidare.

 

[Inte_Ung]

ska man

Han verkar ha haft det kämpigt med sitt tidigare familjeliv, så det är förståeligt att han inte vill upprepa det där.
Det verkar inte ha varit särskilt roligt.

 

[Lingon]

Det spelar väl ingen roll nu?
Det var tydligen inte tillräckligt roligt för att han skall vilja göra om det.

Jag har manliga släktingar som med stor entusiasm skaffar en kull barn efter 60. I vissa fall den 3dje kullen.
De gillar småbarnstiden (och unga fruar).

De män jag ser som gör så är ofta inte superengagerade pappor utan har fruar som tar största lasset med barnen...

 

[Lingon]

Han är en jättebra pappa och har alltid haft delad vårdnad. De tog dock slut med mamman till barnen när de var små. Han sa de bråkade mycket och hade de kämpigt i många år då hon inte blev gravid. De gjorde sen ivf med första barnet. Sen kom barn 2 naturligt.

jag räknade verkligen inte med att bli såhär blixtförälskad. Jag har enbart haft dåliga förhållanden och aldrig varit direkt kär. Så att hitta en man bara för att få barn känns meningslöst. Vill ha hela paketet.

ska man kanske välja ett bra förhållande och må bra eller är barn viktigare?

Det kan bara du svara på. Det är olika för olika människor. Jag känner kvinnor som skaffat barn på egen hand och jag känner kvinnor som valt bort barn helt frivilligt. Vad du vill kan bara du svara på. Det enda jag säger är att du ska lita på att det han säger stämmer och anpassa dig efter det.

 

[fijja]

Jag är inte i samma situation för jag har ett barn sen tidigare men skriver en rad ändå.
Jag fick barn tidigt och när barnet var 6 år så träffade jag en man, vi flyttade ihop två år senare och han ville inte ha fler barn (han hade två i samma ålder som mitt).
Jag hade velat ha ett till men jag accepterade att han inte ville och valde att vara med honom iallafall. Det har jag inte ångrat, vi är tillsammans 12 år senare och han är min stora kärlek. Så det var värt det även om jag velat ha ett barn till.
Så det är nog bara du som kan svara på hur viktigt det är för dig. Jag hade inte räknat med att han kommer ändra sig.