Tro, politik och barn

[Petruska]

Jo antagligen blir det ju mer prat om religion om det kommer barn med olika och diskuterar saken. Jag brukar inte höra så mycket okunniga fördomsfulla saker om islam till vardags så jag hade nog inte reflekterat över det.

Ja, alltså, jag brukar få små utbrott vid frukost över sådant som jag uppfattar som islamofobiskt tex i DN. Det hade varit omöjligt för barn att missa, om de bott hemma fortfarande. Jag minns inte hur det var när de var små, på den punkten.

 

[Kattennizze]

Barnen hör ju mer nu om islam, dvs som en religion som andra tror på. Och de hör väl lika okunnigt fördomsfulla saker om islam som jag gör, osv.

Ja fy fasiken för islamofobin. Jag blir rabiat galen när random bekanta slänger ur sig det ena eller det andra. Jag känner mig alltid som pogo pedagog när vi åker vi buss förbi en moské och jag är pinsam och förklara högt och tydligt för barnen att man kan ha olika religion och det är helt okej och det är jättebra att Sverige är ett sådant tillåtande land så att alla får möjlighet att utöva sin religion. På bussen. Mina barn sjunker längre ner i sätet. Eller rättelse, en av tre gör det. De övriga fastnar vid konstruktioner av olika slag (autism).

 

[Badger]

Ja, alltså, jag brukar få små utbrott vid frukost över sådant som jag uppfattar som islamofobiskt tex i DN. Det hade varit omöjligt för barn att missa, om de bott hemma fortfarande. Jag minns inte hur det var när de var små, på den punkten.

Ok, vi är kanske lite knasiga så. Dels äter vi inte frukost tillsammans men om vi diskuterar nyheter så brukar vi byta till engelska. Det går inte att säga tre ord utan att få en miljon frågor annars. Det går inte ens att få samtalet framåt.

Gissningsvis slutar vi med det när han är äldre.

 

[Badger]

Ja fy fasiken för islamofobin. Jag blir rabiat galen när random bekanta slänger ur sig det ena eller det andra. Jag känner mig alltid som pogo pedagog när vi åker vi buss förbi en moské och jag är pinsam och förklara högt och tydligt för barnen att man kan ha olika religion och det är helt okej och det är jättebra att Sverige är ett sådant tillåtande land så att alla får möjlighet att utöva sin religion. På bussen. Mina barn sjunker längre ner i sätet. Eller rättelse, en av tre gör det. De övriga fastnar vid konstruktioner av olika slag (autism).

Ok, jag brukar nog mer säga -titta där är moskén! (med positivt tonfall). Brukar irriterande nog peka ut byggnader som körs förbi.

I vårt område och skola bor såklart folk med alla möjliga religioner och lärarna har lite blandat.

 

[Petruska]

Ok, jag brukar nog mer säga -titta där är moskén! (med positivt tonfall). Brukar irriterande nog peka ut byggnader som körs förbi.

I vårt område och skola bor såklart folk med alla möjliga religioner och lärarna har lite blandat.

Det gör jag också, typ Kolla, moskén, visst är den fin?!

Men jag pekar inte ut varenda kyrka jag passerar med ett barn i sällskap.

 

[Badger]

Det gör jag också, typ Kolla, moskén, visst är den fin?!

Men jag pekar inte ut varenda kyrka jag passerar med ett barn i sällskap.

Jo nej så är det kanske, men tillräckligt många för att det inte ska sticka ut alltför mycket. .

 

[hastflicka]

Mina barn vaxte upp med foraldrar som ar ateister, mormor och mormors foraldrar som var mycket (mycket!) aktiva i kyrkan och vi bodde i Saudi Arabien i manga ar. Jag svarade alltid pa direkta fragor, men sa inte vad jag trodde annat an om de fragade efter det da jag anser att varje indevid bor fa fatta beslut om vad de tror pa utan socialt tryck. Plus att min barn ju hade alla olika varderingar runt sig nar de vaxte upp.

Under manga ar var den yngste's basta kompis djupt troende katolik ... och han trodde ocksa pa Gud anda tills han gick pa Katolsk skola i nagra ar just nar han blev tonaring. Han gillar att diskutera och har ett logiskt sinne som han upptackte inte alls gick ihop med religion sa han blev en mer overtygad ateist an de flesta.

 

[Kattennizze]

Det gör jag också, typ Kolla, moskén, visst är den fin?!

Men jag pekar inte ut varenda kyrka jag passerar med ett barn i sällskap.

Inte jag heller. Jag pekar bara på moskéer eftersom det alltid kan reta rasister. Jo jag kan ju peka på jättefina gamla byggnader också. Du hör ju. Jag är en extremt pinsam person enligt mitt barn.

 

[gammalek]

Inte jag heller. Jag pekar bara på moskéer eftersom det alltid kan reta rasister. Jo jag kan ju peka på jättefina gamla byggnader också. Du hör ju. Jag är en extremt pinsam person enligt mitt barn.

heart

 

[Petruska]

Inte jag heller. Jag pekar bara på moskéer eftersom det alltid kan reta rasister. Jo jag kan ju peka på jättefina gamla byggnader också. Du hör ju. Jag är en extremt pinsam person enligt mitt barn.

Ja, det händer att jag pekar på kyrkor. Men inte på alla.

Kulturtantsmammor som pekar ut kulturella sevärdheter är jättepinsamma. Och sen blir ändå deras ungar likadana.

 

[Badger]

Ja, det händer att jag pekar på kyrkor. Men inte på alla.

Kulturtantsmammor som pekar ut kulturella sevärdheter är jättepinsamma. Och sen blir ändå deras ungar likadana.

Jo visst är det hemskt när man liksom ser hur det växer inom en

 

[Björk]

Hur pratar ni om tro och politik med era barn? I vilken utsträckning pratar ni med dem om andra alternativ är de ni själva tycker är de rätta?

Tro har vi pratat en del om genom åren (barnen är 10 och 7 år). Jag och barnens pappa är inte troende, ej medlemmar i sv kyrkan längre. Pappan är döpt, jag är själv inte heller döpt. Och givetvis döpte vi inte barnen. Jag kan inte säga direkt hur/när ämnet dykt upp, men vi har pratat om tro, att vissa tror på Gud, andra inte. Att det finns olika religioner också.
Att julfirande hänger ihop med Jesus mm (även om vi som familj inte involverar något med Gud alls när vi firar jul).

Deras kusiner är döpta och har en förälder som tror, de har bett kvällsbön osv. Så; de träffar ju på de som har en annan uppfattning rätt ”nära”.

Politik har vi inte pratat jättemycket om, men beröringspunkter finns ju i allt; vi pratar ofta om allas lika värde, sonen har frågor om rasism/nazism och då kommer ämnet upp. Vi försöker också tänka på jämställdhetsfrågor/genus genom att öppna så många dörrar som möjligt för barnen vad gäller intressen, kläder osv.

Jag har i år pratat en del med sonen om att det är val (de pratar om det i skolan också), om att det är olika partier. Jag har talat om att jag INTE gillar SD och varför jag inte tänker rösta på dem.

 

[Kattennizze]

Tro har vi pratat en del om genom åren (barnen är 10 och 7 år). Jag och barnens pappa är inte troende, ej medlemmar i sv kyrkan längre. Pappan är döpt, jag är själv inte heller döpt. Och givetvis döpte vi inte barnen. Jag kan inte säga direkt hur/när ämnet dykt upp, men vi har pratat om tro, att vissa tror på Gud, andra inte. Att det finns olika religioner också.
Att julfirande hänger ihop med Jesus mm (även om vi som familj inte involverar något med Gud alls när vi firar jul).

Deras kusiner är döpta och har en förälder som tror, de har bett kvällsbön osv. Så; de träffar ju på de som har en annan uppfattning rätt ”nära”.

Politik har vi inte pratat jättemycket om, men beröringspunkter finns ju i allt; vi pratar ofta om allas lika värde, sonen har frågor om rasism/nazism och då kommer ämnet upp. Vi försöker också tänka på jämställdhetsfrågor/genus genom att öppna så många dörrar som möjligt för barnen vad gäller intressen, kläder osv.

Jag har i år pratat en del med sonen om att det är val (de pratar om det i skolan också), om att det är olika partier. Jag har talat om att jag INTE gillar SD och varför jag inte tänker rösta på dem.

Min 9-åring kallar Sd för SuperDummingar.

 

[pollex]

Fast jämställer man det, att säga att gud inte finns med att inte bekräfta att jultomten inte finns, så nedvärderar man ju enormt många människor och lär sina barn att göra detsamma. Att religioner har stort inflytande både i världen i stort men även hos enskilda människor gör att det inte går att jämföra med jultomten. Förövrigt tycker jag det är lika fel att lämpa på barnet att gud finns eller inte finns, för mig är det samma sak som att hålla barnet borta från religion eller tvinga på barnet en religion. Eftersom religioner styr så mycket i världen så finns det en fördel att förklara vad det finns för (större, alla kan man omöjligt få med) religioner, hur de är uppbyggda, på vad, vad de har för budskap osv. istället för att säga att en stor del av befolkningen tror på sagor ala jultomten och det även om man anser själv att så är fallet. Genom att lära sig om religioner får man en större förståelse för andra människor och varför de agerar som de gör i vissa fall. Låt barnet skapa sig en egen uppfattning istället för att lära barnet att vara nedlåtande om andras tro.

Alla människor behöver något att tro på. Vad spelar oftast inte så stor roll men att säga till ett litet barn att jultomten inte finns när hen står där med tindrande ögon och pratar om tomten skulle jag aldrig göra heller. Låt hen tro på tomten då. Det är inget som skadar eller förstör om man inte är så korkad att man hotar med tomten men det hoppas jag att dagens föräldrar är för kloka för att göra. Tids nog kommer barnet till insikt om att det nog är så att tomten inte finns ändå. Det som däremot kan skada och förstöra är att trampa på barnets fantasier och det oavsett om det är om tomten, en snäll farbror som sitter på ett moln, att man blir en ängel när man dör eller något helt annat harmlöst.
Det är att säga "såhär är det" som blir fel när det gäller sådana här saker. Tro, fantasier och tankar är något som behöver spelrum och ju friare desto bättre. Det är bättre att säga att jag tror inte än att säga att något man inte tror på inte finns.

Sist men inte minst vill jag säga att jag sjäv ser på religioner som ett sorgligt sätt att förtrycka och få kontroll på människor och så ser jag på det trots att jag vet att många finner tröst i sin religion. Religion eller opium liksom, allt för att ha kontroll men det säger jag ju inte till ett barn för jag ser ändå en fördel att lära sina barn om religioner precis som jag ser en fördel att lära sina barn om en hel massa annat här i världen. Att få en förståelse, ett sammanhang ser jag som viktigt.

Jag tror du missläser mig angående jultomten - visst har religion(er) ett helt annat reellt inflytande i världen än vad jultomten har men för mina barn har tankekedjan varit tämligen likartad: de blir medvetna om fenomenet (gud/tomten) och dess påstådda egenskaper (allsmäktighet/flygande renar och julklappar), de filosoferar över det hela under en period och provar olika ståndpunkter och så kommer de fram till frågan ”men mamma, finns gud/jultomten?”. Då provar vi tanken tillsammans: kan renar flyga? Fanns Jesus (troligen ja), kan någon göra de saker som berättas om honom (nej)?

Om du sedan läser mig som att jag ”lär barnen att vara nedlåtande mot andras tro” (och eventuellt också trampa på barnens eventuella tomtetro) så är det tråkigt - men för mig vore det lika främmande att jämställa tro med vetenskap som att säga att ”anything goes” politiskt. Det innebär förstås inte att jag t ex inte bryr mig om att prata med barnen om olika religioners förekomst och inverkan i världen.

 

[pollex]

Ah jo, samtidigt har jag ju föräldrar standard 1a som skulle titta på konst i varteviga kyrka som kördes förbi och växte upp ett kvarter från Domkyrkan i U-a som vi ofta var i för att den är vacker. Mamma släpar A dit också och han älskar den. Vi läste till och med julevangeliet varje morgon i advent i skolan 1-3 klass.

Det hade inte jag

 

[pollex]

Ok, vi är kanske lite knasiga så. Dels äter vi inte frukost tillsammans men om vi diskuterar nyheter så brukar vi byta till engelska. Det går inte att säga tre ord utan att få en miljon frågor annars. Det går inte ens att få samtalet framåt.

Gissningsvis slutar vi med det när han är äldre.

Vi byter bara till engelska vid alltför hemska/nära saker (typ rån i närområdet), annars älskar jag de där frågestunderna som uppstår!

 

[Linn-Nora]

Jag kommer svara så sakligt jag kan på frågor om religion och att människor tror olika. Frågar hon vad jag tror på berättar jag det. Jul kommer vi fira, såsom påsk etc. Och jag kommer förklara att det är kristna högtider i grunden men att vi som många andra firar det även om vi inte är särskilt religiösa. Det är mer en tid för familjen.

Vad gäller politik gäller samma som för andra i min närhet, vad jag röstar på är privat och vad andra röstar på är upp till dom. Alla har sina skäl till varför man röstar som man gör.
Det enda jag kan göra är att försöka fostra så min dotter får de värderingar jag anser vara bra. Sen vad hon väljer i framtiden är hennes val och jag kommer respektera det.

 

[pollex]

Min 9-åring kallar Sd för SuperDummingar.

Just SD är faktiskt den fråga jag tillåtit mig störst förenklingar genom att först prata om att de är ”dumma” och först sedan om varför. Detta utifrån ett eget barndomsminne av hur ”naken” man kan vara inför deras typ av (offentlig) retorik.

 

[Badger]

Vi byter bara till engelska vid alltför hemska/nära saker (typ rån i närområdet), annars älskar jag de där frågestunderna som uppstår!

Visst är det trevligt att svara på frågor, men jag tycker också det är trevligt att föra konversation med min man ibland

 

[pollex]

Visst är det trevligt att svara på frågor, men jag tycker också det är trevligt att föra konversation med min man ibland

Så stora krav på livet har inte jag!

(Jodå, men vi pratar när de pysslar med annat eller sover. Eller ber dem att inte avbryta/låta oss prata klart om det är så . Däremot skulle vi behöva lära oss något ytterligare språk för ord som ice cream, sausage och kids går dem inte förbi...)