Relationer Trött på otrogen vän

Vuxna människor får väl göra som de vill. Men om jag känner min kompis partner och då förväntas ljuga om hennes otrohet till någon jag känner.. Njä, jag vill inte dras in i sånt.
Mår hon bra av det, fine. Men jag vill inte kladdas ner.
Mår hon dåligt av det kunde jag kanske under en längre tid försöka hjälpa till att må bättre och inte göra saker man mår dåligt av. Men oavsett vad det gäller så kanske man bara inte orkar mer efter en längre tid. Då hade jag sagt det och rekommenderat att kompisen pratar med psykolog och inte mig. För har man hjälpt till så under så lång tid känns det ju som mer krävs. Och det kan ingen privatperson behöva göra för en annan vuxen i evighet.
 

Andnate

Trådstartare
Eller så säger man som det är

"Min moraliska kompass pallar inte att jag lyssnar mer. Jag kan inte hantera det utan att må dåligt. Kan vi prata om något annat istället?"
Men är det okej att säga så då?! Hon behöver ju stöd, och är deprimerad. Ingen annan vet om det här så hon har ingen annan att prata med. Sviker jag inte henne? Jag har så svårt att sortera i det här.
 
Tack för ett nyanserat svar. Jag tänkte inte kräva att hon ändrar sitt beteende; precis som du säger är det relationen mellan henne och mig som känns olustig, fast även hennes beteende i allmänhet faktiskt. Det känns så osunt, hon blir totalt fixerad av den andra man som gäller för tillfället, hon mår otroligt dåligt av det själv men då inte främst eller ens alls med tanke på att hon faktiskt är otrogen, mer att det är dåligt för henne själv. VIlket det såklart också är.
Vet hon själv varför hon mår dåligt av det? Alltså vad är hönan och vad är ägget? Använder hon männen som någon sorts missbruk eller vad är drivkraften? Mår hon dåligt för att hon inte passar in i tvåsamhetsnormen? Är sexlivet med mannen tillräckligt bra?

Det finns en miljard orsaker till hennes beteende och jag är tveksam till att parterapi är till hjälp om hon själv är helt aningslös till varför hon vill fortsätta träffa andra.
 
Mannen skall fejka romantik.
Om förhållandet är tillräckligt viktigt för honom.
En otrogen fru är ju definitivt ett problem för honom även om han inte vet om det (ännu).
Jag inser att jag nog inte har samma syn på romantik som du. Jag tänker att man inte kan fejka det, och jag vill inte ha en relation med någon som fejkar heller. Men så byter jag partner som andra byter strumpor. Skaver det så åker de ut rätt kvickt. Så jag borde inte ge råd om hur man får det att fungera på lång sikt.
 

Andnate

Trådstartare
Din egen mentala hälsa går ju först, om du inte orkar prata om det så orkar du inte prata om det.
Det är inte svart eller vitt, det är inte så att antingen orkar jag eller så orkar jag inte. Och man orkar oftast mer än man tror. Jag tycker att det är fel och vill inte vara en del av det här med tanke på hennes man som tror att han lever i er monogamt äktenskap. Så det är främst en känsla av olust och obehag snarare än att inte orka. Samtidigt mår ju hon dåligt och är deprimerad.
 
Hon behöver sluta upp med att missbruka romantik.
Ingen kan få någon annan ur missbruk det kan bara personen själv göra.
I dagsläget så har du dessutom blivit medberoende.
Men hallå. Medberoende? Jag har varit kräkpåse rätt många gånger åt vänner just för att vi är vänner. Det handlar inte alls om något beroende utan att jag stöttar utan att lägga mig i fortsättningen (vänskapsrelationer är jag bra på). Missbruk? Kan ju vara så att hon mår dåligt över att hon inte är "normal" och det är mer fel på samhällets normer än henne i så fall
 

Andnate

Trådstartare
Vet hon själv varför hon mår dåligt av det? Alltså vad är hönan och vad är ägget? Använder hon männen som någon sorts missbruk eller vad är drivkraften? Mår hon dåligt för att hon inte passar in i tvåsamhetsnormen? Är sexlivet med mannen tillräckligt bra?

Det finns en miljard orsaker till hennes beteende och jag är tveksam till att parterapi är till hjälp om hon själv är helt aningslös till varför hon vill fortsätta träffa andra.
Ja, hon själv är övertygad om att det är ett slags missbruk, ett förälskelsemissbruk. Hon behöver bekräftelsen och uppmärksamheten och ruscharna och kickarna som det ger. Som sagt är hon inte intresserad av något slags öppet förhållande. Hon har varit väldigt tydlig med att det inte är där problemet ligger. Jag skulle kunna skriva en massa mer men jag vill inte lämna ut för mycket.
 
Ja, hon själv är övertygad om att det är ett slags missbruk, ett förälskelsemissbruk. Hon behöver bekräftelsen och uppmärksamheten och ruscharna och kickarna som det. Som sagt är hon inte intresserad av något slags öppet förhållande.
Varför är hon inte intresserad av det? Om det inte hade varit ett bekymmer att hon får de här kickarna så hade det ju bara varit ett tillskott i hennes liv?
 
Jag tänker att man inte kan fejka det, och jag vill inte ha en relation med någon som fejkar heller. M
Man fejkar inte sina känslor utan sin förmåga.
Genom att ge den andra vad den önskar och behöver så visar man sin kärlek.
Gillar du att titta på romantisk film?
Det går faktiskt att spela romantik så bra att man rycks med själv.
Jag är fjolligt förälskad i samma man sedan 20 år tillbaka.
 
Kan ju vara så att hon mår dåligt över att hon inte är "normal" och det är mer fel på samhällets normer än henne i så fall
Inte samhällets normer utan bara sin makes läggning.
Om han vill ha strikt monogami och hon är polygam så är de ju inte direkt kompatibla.
Någon av dem måste vika sig för den andra.
Att gå bakom ryggen på sin partner är den del som är missbruk.
 

Görel

Moderator
Men är det okej att säga så då?! Hon behöver ju stöd, och är deprimerad. Ingen annan vet om det här så hon har ingen annan att prata med. Sviker jag inte henne? Jag har så svårt att sortera i det här.
Jag tänker att det inte är ditt ansvar att hon valt dig till förtrogen. Hon har själv försatt sig i en besvärlig situation som jag förstår påverkar henne negativt, men hon kan inte lägga på dig att bära henne i den.

Klart att man vill stötta sina vänner, och att det i vissa situationer kan kännas positivt att man är den enda som känner till någon annans hemlighet. Men det stödet kan också förstärka den andra personens beteende och göra att det fortsätter. Hade den man stöttat inte fått något stöd skulle kanske beteendet dämpats eller runnit ut i sanden eftersom denne inte får någon input alls.
 
Det är inte svart eller vitt, det är inte så att antingen orkar jag eller så orkar jag inte. Och man orkar oftast mer än man tror. Jag tycker att det är fel och vill inte vara en del av det här med tanke på hennes man som tror att han lever i er monogamt äktenskap. Så det är främst en känsla av olust och obehag snarare än att inte orka. Samtidigt mår ju hon dåligt och är deprimerad.
Har du berättat hur du mår i detta?

Jag tror att människor inte tror att de påverkar andra så mycket som de gör. Man vet hur man själv har det men begriper inte hur andra involveras.

Det är väldigt envägs nu. Hon involverar dig men tänker nog inte på hur det påverkar. Tänker att et hade varit en sak om de varit en kort övergående sak. Men nu har det upprepats och därmed pågått.
Hur jämlikt är det? Är du hennes klippa och hon din?
 

Hästfolk

Häst

Hästavel och Grenar

  • Födda 2017 del 2

Allmänt

Fritid

Barn

  • Kostnad födelsedagspresenter

Hund

Katt

  • Mager katt, våtfoder.

Andra Djur

  • Marsvinsbonding

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Upp