Tufft beslut

Min hjärna är avstängd. Mina tankar kan jag inte få tag på, de flyger omkring där uppe i hjärnan som i ett vakuum.

Igår testade jag positivt. Jag är gravid, för tredje gången. Sist var i somras. Då fick jag missfall några dagar efter positivt test. Då var jag ett vrak av känslor. Jag ville inte, jag grät och skrek i en kudde i två dagar.
Nu vet jag inte vad jag vill. En del av mig vill, en del av mig är rädd för att det ska bli som när min dotter föddes.

Min man vet vad han vill. Vi har inte råd säger han. Han är säker i det och jag känner mig så enormt ensam. Jag vet ingenting.

 

[et_flickan]

Jättebra att du söker stöd på mvc, glöm inte bort dig själv i det hela bara

Nej då. Jag ska försöka Men jag har gjort så himla mycket för mig själv. Gått i terapi i två år som hjälpte mig bearbeta mycket efter det som hände när första barnet kom. Dax att min man får prata om det även fast jag så klart är orolig att det kan bli lika igen. Den oron kommer nog finnas med hela vägen.

 

[Mia_R]

Nej då. Jag ska försöka Men jag har gjort så himla mycket för mig själv. Gått i terapi i två år som hjälpte mig bearbeta mycket efter det som hände när första barnet kom. Dax att min man får prata om det även fast jag så klart är orolig att det kan bli lika igen. Den oron kommer nog finnas med hela vägen.

Kan ni gå på gemensam familjeterapi utöver att han går själv?

 

[et_flickan]

Kan ni gå på gemensam familjeterapi utöver att han går själv?

Skulle absolut kunna kolla upp möjligheterna. Han har nog lättare att börja prata om jag är med.