Finaste B! Vi tog en (med våra mått mätt) ganska lång runda idag, längre än vi någonsin gått bort från stallet och delvis längs en väg vi aldrig gått tidigare. Inte så mycket för motionens skull utan för miljöträningen. Vi mötte några bilar, passerade ett stort antal postlådor, elskåp och hundar som skällde bakom ett plank men hon fick inte panik en enda gång även om hon tittade lite. Förra gången skickade hon ut oss båda i en åker så det är en klar förbättring. Ledde henne vid hand på vägen ut och sen tömkörde vi genom skogen på vägen hem tills vi kom till trafikerad väg där vi återgick till ledande vid hand tillbaka till stallet. Jag litar inte helt på hennes nerver ännu för att våga släppa fram henne i tömmarna längs stora grusvägen där det ska passeras hus, bilar och annat, hon behöver fortfarande det där lilla extra stödet framme vid huvudet men vi kommer dit så småningom. Att gå först i tömmarna genom skogen var dock inga problem, hon klev på med öronen framåt och tyckte det var toppen.