Utbruten tråd: wffs - testa?

[MiniLi]

Du har absolut poänger i det du säger, och jag håller med dig i det mesta.
Däremot just det här "spelar ingen roll om någon stor matador bär anlaget" vill jag problematisera lite.
Ponera att Donnerhall är bärare. Han har jag-vet-inte-hur många godkända söner och därtill hur många ston efter sig i avel. Många dressyrhästar från Tyskland har inte honom bara en gång, utan ofta två, tre, kanske t.om. fyra gånger i stammen. Det betyder att hans gener är otroligt spridda. Ja, ok, men det krävs ju anlag från två håll. Ja. Hade det bara varit han/hans ättlingar som burit på anlaget hade det ju såklart inte varit något problem, men sådan tur har man ju inte. Det har ju visat sig att även flera hästar som inte har D i stammen bär på anlaget. Eftersom att hans gener då är såpass spridda, och han inte är den enda som (kanske) bär på anlaget, blir det ju åtminstone i viss mån ett problem. Åtminstone på dressyrsidan.

Även om Donnerhall visar sig vara bärare så kommer ju inte alla hästar med honom i stammen vara bärare. En del, men inte alla är i så fall bärare och det blir bara ytterligare en parameter att ta hänsyn till i val av hingst.
Det är ju historiskt. Idag har vi testmöjlighet och framtida kombinationer har inte så mkt med historiska matadorer att göra.

 

[MiniLi]

Jag håller inte med. Om man inte hinner testa sitt sto så tycker jag att man ska välja en hingst som är konstaterad icke-bärare. Vilka val man gjorde innan kunskapen fanns spelar ju ingen roll i dagsläget. Men nu vet vi ju.

Det är ju inte så att man bara hugger en ny hingst några dagar innan det ska beställas? Då kan det ju bli en ännu sämre kombination om man stressar m hingstbyten.

 

[athena]

En reflektion jag gör i "hysterin" är hur många av mina kunder som öht aldrig tänker på smittorisken för sina dräktiga ston. De har tävlingshästar i samma stall eller står uppstallade i kollektivstall där hästar byts varje månad. Otroligt få funderar över risken att få in smittor. Man åker runt till andra stallar med samma kläder, ja listan kan göras hur lång som helst.

DET är en stor risk för dräkigheterna!

 

[Lingon]

En reflektion jag gör i "hysterin" är hur många av mina kunder som öht aldrig tänker på smittorisken för sina dräktiga ston. De har tävlingshästar i samma stall eller står uppstallade i kollektivstall där hästar byts varje månad. Otroligt få funderar över risken att få in smittor. Man åker runt till andra stallar med samma kläder, ja listan kan göras hur lång som helst.

DET är en stor risk för dräkigheterna!

Ett fel gör inte ett annat rätt.

 

[athena_arabians]

En reflektion jag gör i "hysterin" är hur många av mina kunder som öht aldrig tänker på smittorisken för sina dräktiga ston. De har tävlingshästar i samma stall eller står uppstallade i kollektivstall där hästar byts varje månad. Otroligt få funderar över risken att få in smittor. Man åker runt till andra stallar med samma kläder, ja listan kan göras hur lång som helst.

DET är en stor risk för dräkigheterna!

... eller låter dem i flockar med valacker.

 

[athena]

Ett fel gör inte ett annat rätt.

Fast om en företeelse är extremt mycket mer riskabel än den andra tycker åtminstone jag att det är viktigare att korrigera den först.

 

[Myrten]

En reflektion jag gör i "hysterin" är hur många av mina kunder som öht aldrig tänker på smittorisken för sina dräktiga ston. De har tävlingshästar i samma stall eller står uppstallade i kollektivstall där hästar byts varje månad. Otroligt få funderar över risken att få in smittor. Man åker runt till andra stallar med samma kläder, ja listan kan göras hur lång som helst.

DET är en stor risk för dräkigheterna!

Men åter, det är inte risken för avbruten dräktighet som är grejen. Det är en annan diskussion. Vikten av att testa beror främst på att de föl som föds med dubbel uppsättning av den defekta genen plågas och måste avlivas.

Citat från artikel i Ridsport:

"När mamman stötte till fölet fläktes huden upp och fölet skrek av smärta."

Om det här händer nu, när det finns en test och man vet riskerna. Hur reagerar man själv då? Hur reagerar omvärlden? Jag kan se tidningsrubrikerna för mig.

För mig är det här något helt annat än att folk ska lära sig att inte utsätta sina ston för smitta så att de inte kastar.

 

[athena]

Men åter, det är inte risken för avbruten dräktighet som är grejen. Det är en annan diskussion. Vikten av att testa beror främst på att de föl som föds med dubbel uppsättning av den defekta genen plågas och måste avlivas.

Citat från artikel i Ridsport:

"När mamman stötte till fölet fläktes huden upp och fölet skrek av smärta."

Om det här händer nu, när det finns en test och man vet riskerna. Hur reagerar man själv då? Hur reagerar omvärlden? Jag kan se tidningsrubrikerna för mig.

För mig är det här något helt annat än att folk ska lära sig att inte utsätta sina ston för smitta så att de inte kastar.

Läste du beräkningen på risken?

 

[athena]

Läste du beräkningen på risken?

...hur många oövervakade fölningar har jag inte sett på fb bara i år? Apropå oansvarigt.

 

[Myrten]

Läste du beräkningen på risken?

För mig är den ointressant. Det händer och för de individer som drabbas är det fråga om plågor.

Alla andra fel som görs är andra diskussioner.

 

[athena]

Av hittills ca 30 seminerade ston här i år har en seminerats med bärare. Ägaren fick veta efter seminering, dräktighet är inte kollad än men hon skickade in prov på stoet nu i veckan . Helt rätt beslut anser jag.

 

[athena]

För mig är den ointressant. Det händer och för de individer som drabbas är det fråga om plågor.

Alla andra fel som görs är andra diskussioner.

Ett föl som föds i felläge plågas också. Mycket mer om ingen är där och ser det. Det dör ston och föl varje år av den anledningen, otroligt många fler än vad som föds med WFFS.

 

[Myrten]

Ett föl som föds i felläge plågas också. Mycket mer om ingen är där och ser det. Det dör ston och föl varje år av den anledningen, otroligt många fler än vad som föds med WFFS.

Det är absolut risker med avel. Och det kommer det alltid att vara hur noga uppfödare är.

Men om det genom ett mirakel fanns en metod, ett medel eller whatever som var ofarligt för hästen, inte dyrt och gjorde att risken för fellägen eliminerades - skulle det inte vara en rimlig förväntning att den skulle användas brett?

 

[athena]

Det är absolut risker med avel. Och det kommer det alltid att vara hur noga uppfödare är.

Men om det genom ett mirakel fanns en metod, ett medel eller whatever som var ofarligt för hästen, inte dyrt och gjorde att risken för fellägen eliminerades - skulle det inte vara en rimlig förväntning att den skulle användas brett?

Vaka över fölningar är gratis, trots det görs det inte alltid.

 

[DressageNerd]

@Myrten Den där artikeln med uppfödare som i efterhand kommit på att den nog fått ett till föl med WFFS tycker jag rent ut sagt är ett exempel på fear mongering och skit-journalistik! Symptomen som beskrivs stämmer inte ens med WFFS om man granskar det lite närmare! Riktigt bottennapp av tidningarna att sprida spekulativa saker sådär och på så vis legitimera dem!! De vill bara ha fler klick än andra tidningar genom att gå ut med sån smörja, då den som är först naturligtvis får mest spridning.

 

[DressageNerd]

Apropå att testa sina avelsston, vi har papperna hemma nu, så när vet kommer för att chippa/regga årets föl så tar vi prov på alla tre ston också Hoppas naturligtvis att de skall vara fria.

 

[Pancakes]

Minns inte om det blivit länkat innan, men här är skriver Tidningen Ridsport om det tidigare fölet som uppfödaren nu tror kan ha varit drabbat: https://www.tidningenridsport.se/samma-uppfodare-drabbad-dubbelt-av-wffs/

"Sjukdomen är ovanlig och det finns inga kända fall i Sverige sedan tidigare, men Marie Alexandersson misstänker att hon har drabbats en gång tidigare. I efterhand har hon nu insett att ett föl som hon fick för två år sedan också hade sjukdomen.
– Det kunde inte resa sig, och så hade det alldeles för mycket hud. Man kunde liksom ta en näve hud i handen. Som en sådan där hund med för mycket hud, shar pei. Men inga sår, minns hon.
Marie Alexandersson tillkallade veterinär när fölet inte kommit upp på benen på tio timmar.
– Vi försökte ge fölet mat i flaska men det var inte så intresserat av att äta heller.
De försökte regelbundet lyfta upp fölet men det kunde inte stå. På tredje dygnet satte veterinären dropp.
– Då dog det, säger Marie Alexandersson, som sedan dess har undrat varför."

 

[Myrten]

@DressageNerd - just det citatet jag lade in gäller såvitt jag fattat det föl som bekräftats ha sjukdomen.

Jag är fullt övertygad om att ni har rätt att det tack och lov är mycket ovanligt att föl föds med sjukdomen. Likaså tror jag att det kan finnas ett mörkertal. Även om så är fallet lär resultatet, när man väl har koll på hur förekommande det är, inte bli att det är vanligt förekommande.

Och trots detta tycker jag fortfarande att testning och användning av avelsmaterialet så att antalet födda med sjukdomen blir noll är en självklarhet. Att det sedan finns annat som behöver bli bättre, det är andra frågor.

 

[DressageNerd]

och nu i efterhand insett att hon förmodligen drabbats tidigare

Jag borde nog ha saxat in vad det var jag kommenterade, och det var just Ridsports geggande i "att hon förmodligen drabbats tidigare" samt en beskrivning av en fölunge vars symptom inte alls stämmer med sjukdomen som gjorde mig rent ut sagt förbannad (på dem). Vem spär på allas farhågor om mörkertal kring syndromet? Jo, just sådana artiklar! Bara genom att föreslå i en (ofta bra tidning) att flera obekräftade gamla fall (som inte kan bevisas) KAN vara WFFS gör att många får intrycket "Det här kan vara mycket vanligare än man först trodde Tänk om de flesta kastningar och dödfödda föl är WFFS? Man tar ju sällan prover, så det kan mycket väl vara så?!"

Det tycker jag är otroligt dålig journalistik.

 

[DressageNerd]

Minns inte om det blivit länkat innan, men här är skriver Tidningen Ridsport om det tidigare fölet som uppfödaren nu tror kan ha varit drabbat: https://www.tidningenridsport.se/samma-uppfodare-drabbad-dubbelt-av-wffs/

"Sjukdomen är ovanlig och det finns inga kända fall i Sverige sedan tidigare, men Marie Alexandersson misstänker att hon har drabbats en gång tidigare. I efterhand har hon nu insett att ett föl som hon fick för två år sedan också hade sjukdomen.
– Det kunde inte resa sig, och så hade det alldeles för mycket hud. Man kunde liksom ta en näve hud i handen. Som en sådan där hund med för mycket hud, shar pei. Men inga sår, minns hon.
Marie Alexandersson tillkallade veterinär när fölet inte kommit upp på benen på tio timmar.
– Vi försökte ge fölet mat i flaska men det var inte så intresserat av att äta heller.
De försökte regelbundet lyfta upp fölet men det kunde inte stå. På tredje dygnet satte veterinären dropp.
– Då dog det, säger Marie Alexandersson, som sedan dess har undrat varför."

Precis, den artikeln.

Jag saxar in ett citat från ett av otroligt många legitima källor där man kan läsa om WFFS; "Warmblood Fragile Foal Syndrome Type 1 (WFFS) is a fatal genetic defect of connective tissue characterized by hyperextensible, abnormally thin, fragile skin and mucous membranes (tissue that lines cavities and covers organs) that cause extensive lesions throughout the body. Other signs of the disease include hyperextension of limb articulations, floppy ears, hydrops (accumulation of fluid in fetus), subcutaneous emphysema, hematomas and premature birth. Signs of the disease are present from birth. Newborn foals have to be euthanized because of poor prognosis for an untreatable condition."

Så såvida uppfödaren inte sa helt andra saker än de som Ridsport valde att publicera så är det enkelt att dra slutsatsen att detta stämmer inte alls.