Utmattning och stress på jobbet - akut hjälp!

[monster1]

När jag var arbetslös och helt utan inkomst under tre månader var det inte tal om något extra. Det var promenader (hund hade jag inte möjlighet till ens med arbetad inkomst). Handlar det kanske egentligen om att rätta mun efter matsäck? Varför kan inte en meningsfull fritid vara gratis? Eller till samma kostnad som... tja... att sitta hemma ensam och fika? Joel bjuder mig på en kopp kaffe på tisdag (hos sig), på onsdag bjuder jag honom. Samma antal koppar kaffe men tillsammans.

Jag har levt snålt, jag hade högre livskvalité då. Jag hann med helt andra saker än som arbetande, men jag hade självklart inte råd att åka på ridläger, gå på bio eller det som är uppenbara nöjen.

Så du jämför dina tre månader med låg inkomst med en livstid på fattigdomsgränsen? Du kunde ju bara skjuta alla större kostnader några månader framåt.

Sen är det kanske så att man inte ens har pengar nog för att ta sig till Joel. Här i länet kostar en kollektiv resa 40 kr enkel om man har reskassa kort och 50 kr om du betalar kontant det blir 80-100kr per besök eller 700 kr i månaden om man reser inom kommunen inom länet kostar kortet 1000kr och 80 kr med reskassa enkelresa eller 100kr kontant.

 

[Lovisaleonora]

Så du jämför dina tre månader med låg inkomst med en livstid på fattigdomsgränsen? Du kunde ju bara skjuta alla större kostnader några månader framåt.

Ja, absolut. Hyra måste ju inte betalas i tid, och el behöver man ju bara ibland.

Sen är det kanske så att man inte ens har pengar nog för att ta sig till Joel. Här i länet kostar en kollektiv resa 40 kr enkel om man har reskassa kort och 50 kr om du betalar kontant det blir 80-100kr per besök eller 700 kr i månaden om man reser inom kommunen inom länet kostar kortet 1000kr och 80 kr med reskassa enkelresa eller 100kr kontant.

Själv cyklade jag under 15 år, för att jag inte ansåg mig ha råd med busskort och bil till olika ställen.

 

[Magiana]

Ja, absolut. Hyra måste ju inte betalas i tid, och el behöver man ju bara ibland.



Själv cyklade jag under 15 år, för att jag inte ansåg mig ha råd med busskort och bil till olika ställen.

Skojar du?

Hur är det med glasögon? Tandvård? Saker som går sönder och måste ersättas? Sådant kan man skjuta på när man är kortvarigt på existensminimum. För en livstid funkar det inte lika bra.

 

[monster1]

Ja, absolut. Hyra måste ju inte betalas i tid, och el behöver man ju bara ibland.



Själv cyklade jag under 15 år, för att jag inte ansåg mig ha råd med busskort och bil till olika ställen.

Det fungerar jättebra om man har vänner inom cykelavstånd och är i tillräckligt godform för att cykla.

 

[yennork]

Fast du unnar inte de som sliter och jobbar i låglöneyrken på hel- eller deltid trots krämpor att känna att deras kämpande med arbete är något värt, när deras granne kan vila in samma ekonomiska insättning på kontot varje månad och ha ork över till sin fritid.

Eller så är det så att du unnar alla väldigt mycket och inte vill ta någon som helst ställning till något alls på området som kan ge någon färre kronor än någon annan. Det är lättast att bli poppis då utom när man sedan ska genomföra det i verkligheten, eftersom det bidde omöjligt.

Om min granne är bidragsfuskare och orkar med en massa saker varje dag hade jag blivit förbannad. Om min granne är hemma med ersättning pga kronisk sjukdom, där en dags aktivitet kostar flera dagars vila är situationen en annan. Varför utgå från att de som är långtidssjukskrivna inte är särskilt sjuka?

Sen har vi problemet med arbetsgivarna. Hur många kan och vill ha en anställd som jobbar 10%? Och vad finns det för arbetsuppgifter?

 

[Lobelia]

Jag kan för mitt liv inte förstå att man tycker att den som jobbar ska ha mindre ersättning än den som inte gör det. Eller att låginkomsttagare i låglöneyrken ska slita ont för en lön som är betydligt lägre än någon finansman får direkt från samhället utan insats alls efter att ha hävdat att hen har för lite ork på fritiden.

Nu drev jag det också lite extremt, men man borde kunna förstå vinken.

Kan du nämna en här som tycker så här? Mig veterligt är det inte en enda som hävdar att någon ska bli långtidssjukskriven för att hen hävdar att ork saknas på fritiden oavsett om man är höginkomsttagare eller inte. Citera gärna, du envisas med att hävda liknade gång på gång men aldrig att någon skrivit det. Halmgubbbe så det skriker om det .

Problemet för mig är att finansmannen kommer att ha större ekonomiskt utrymme om du så helt tar bor sjukersättningen om du inte förbjuder privata förskärningar och privata förmögenheter. Därför värnar jag om att de svaga i samhället ska få en dräglig inkomst, inte hög men så att de kan överleva och lite till. Det får de inte genom att få 25% lägre än lägsta inkomsten om man inte lagstiftar om en betydligt högre sådan än vad som är gängse ingångslön för låginkomsttagare.

Jag vill inte säga något om att sjukersättningens nivå i förhållande till lönerna, utan i förhållande till utgifterna. När det gäller "permanenta" (läs sjukpenning tills vidare även om det kan omprövas om förutsättningarna ändras) och som dessutom till stor del finansieras genom arbetsgivaravgifter som i mina ögon är den del av lönen. Jag ser det som en kollektiv sjukförsäkring som ger den som blir sjuk eller skadad en dräglig, inte hög inkomst.

Sjukpenningen har ett tak redan i dag och ger alltså inte höginkomsttagare någon enorm ersättning. Socialförsäkringssystemet ser jag som en viktig del i vårt samhälle.

-------------------------------------------
Problemet idag är att fler och fler blir utbrända, de klarar inte ut stressen i jobbet (privatlivet) samtidigt som det fortfarande finns folk som råkar ut för allvarliga olyckor och blir fysiskt utslitna på jobbet.

Ser man i statisk på olika företag och sjukskrivning så finner man stora skillnader, vissa har extremt låga sjukskrivningstal och andra höga eller mycket höga och det kan vara inom samma bransch. Lägg krut på att minska sjukfrånvaron där den är hög eller låt företagen betala och vi kommer att få betydligt färre som förbrukas på en ohälsosam arbetsmiljö. Gå på roten till det onda och inte på stackarna som är utbrända eller utarbetade.

Ja givetvis ska man satsa på rehab, givetvis ska man försöka komma åt de som snyltar på systemet, men jag kan inte begripa ivern att straffa offren (genom att sänka redan låga sjukpenningar som många har svårt att klara sig på för att vissa av dem kanske fuskar kanske kan pressas tillbaka till arbete.) istället för roten till det onda. De mer permanent sjukskrivna är ofta.

-----
Lönespridningen är en annan fråga, men att motivera låga sjukersättningar med att andra har det ännu sämre eller lika illa haltar en del. Ja jag tycker det är orättvist att en del får högre sjukpenningen än andra får lön, men det är lika orättvist att en del får högre lön än andra, sjukpenningen betalas ju genom arbetsgivaravgift som är baserad på lönen och hänger ihop (upp till inkomsttaket som ligger relativt lågt.

 

[sjoberga]

Om min granne är bidragsfuskare och orkar med en massa saker varje dag hade jag blivit förbannad. Om min granne är hemma med ersättning pga kronisk sjukdom, där en dags aktivitet kostar flera dagars vila är situationen en annan. Varför utgå från att de som är långtidssjukskrivna inte är särskilt sjuka?

Sen har vi problemet med arbetsgivarna. Hur många kan och vill ha en anställd som jobbar 10%? Och vad finns det för arbetsuppgifter?

Det utgår jag inte alls ifrån.

Jag tycker helt enkelt att den som jobbar ska ha mer pengar att röra sig med, än den som försörjs helt av allmänna medel EFTER den ganska långa omställningsperiod som försäkringen utgör. Och har svårt att förstå dem som tycker att det ska vara tvärtom.

Bidragsfusk, helt medvetet, är ganska sällsynt.

 

[Lobelia]

Om min granne är bidragsfuskare och orkar med en massa saker varje dag hade jag blivit förbannad. Om min granne är hemma med ersättning pga kronisk sjukdom, där en dags aktivitet kostar flera dagars vila är situationen en annan. Varför utgå från att de som är långtidssjukskrivna inte är särskilt sjuka?

Sen har vi problemet med arbetsgivarna. Hur många kan och vill ha en anställd som jobbar 10%? Och vad finns det för arbetsuppgifter?

10% kanske skulle gå, det är trots allt ca en halv dag, men @sjoberga vill inte ha n¨gon gräns neråt, är det ens lönt att pressa någon att jobba 1-2 timmar i veckan eller kanske mindre? Ja om någon vill och kan få ett jobb (jag hörde igår om en som jobbar 4 timmar i veckan på ett lönearbete men mest för arbetsgivaren är snäll, inte för att det finns ett behov jobbet skulle inte tas över av någon annan) men om personen inte anser sig orka trots den bedöms ha 2% arbetskapacitet?

 

[sjoberga]

Kan du nämna en här som tycker så här? Mig veterligt är det inte en enda som hävdar att någon ska bli långtidssjukskriven för att hen hävdar att ork saknas på fritiden oavsett om man är höginkomsttagare eller inte. Citera gärna, du envisas med att hävda liknade gång på gång men aldrig att någon skrivit det. Halmgubbbe så det skriker om det .

Problemet för mig är att finansmannen kommer att ha större ekonomiskt utrymme om du så helt tar bor sjukersättningen om du inte förbjuder privata förskärningar och privata förmögenheter. Därför värnar jag om att de svaga i samhället ska få en dräglig inkomst, inte hög men så att de kan överleva och lite till. Det får de inte genom att få 25% lägre än lägsta inkomsten om man inte lagstiftar om en betydligt högre sådan än vad som är gängse ingångslön för låginkomsttagare.

Jag vill inte säga något om att sjukersättningens nivå i förhållande till lönerna, utan i förhållande till utgifterna. När det gäller "permanenta" (läs sjukpenning tills vidare även om det kan omprövas om förutsättningarna ändras) och som dessutom till stor del finansieras genom arbetsgivaravgifter som i mina ögon är den del av lönen. Jag ser det som en kollektiv sjukförsäkring som ger den som blir sjuk eller skadad en dräglig, inte hög inkomst.

Sjukpenningen har ett tak redan i dag och ger alltså inte höginkomsttagare någon enorm ersättning. Socialförsäkringssystemet ser jag som en viktig del i vårt samhälle.

-------------------------------------------
Problemet idag är att fler och fler blir utbrända, de klarar inte ut stressen i jobbet (privatlivet) samtidigt som det fortfarande finns folk som råkar ut för allvarliga olyckor och blir fysiskt utslitna på jobbet.

Ser man i statisk på olika företag och sjukskrivning så finner man stora skillnader, vissa har extremt låga sjukskrivningstal och andra höga eller mycket höga och det kan vara inom samma bransch. Lägg krut på att minska sjukfrånvaron där den är hög eller låt företagen betala och vi kommer att få betydligt färre som förbrukas på en ohälsosam arbetsmiljö. Gå på roten till det onda och inte på stackarna som är utbrända eller utarbetade.

Ja givetvis ska man satsa på rehab, givetvis ska man försöka komma åt de som snyltar på systemet, men jag kan inte begripa ivern att straffa offren (genom att sänka redan låga sjukpenningar som många har svårt att klara sig på för att vissa av dem kanske fuskar kanske kan pressas tillbaka till arbete.) istället för roten till det onda. De mer permanent sjukskrivna är ofta.

-----
Lönespridningen är en annan fråga, men att motivera låga sjukersättningar med att andra har det ännu sämre eller lika illa haltar en del. Ja jag tycker det är orättvist att en del får högre sjukpenningen än andra får lön, men det är lika orättvist att en del får högre lön än andra, sjukpenningen betalas ju genom arbetsgivaravgift som är baserad på lönen och hänger ihop (upp till inkomsttaket som ligger relativt lågt.

Nej, det är jag som värnar om låginkomsttagarna. Ditt argument om privata försäkringar blir precis tvärtom. Ett ännu bättre argument att inte betala högre sjukersättning till de som haft högre lön och att se till att sjukersättningen begränsas till en viss andel av lägstalönen.

En låginkomsttagare ska inte få mindre pengar från staten att röra sig med än finansmannen när de blir sjuka.

 

[Lobelia]

Det utgår jag inte alls ifrån.

Jag tycker helt enkelt att den som jobbar ska ha mer pengar att röra sig med, än den som försörjs helt av allmänna medel EFTER den ganska långa omställningsperiod som försäkringen utgör. Och har svårt att förstå dem som tycker att det ska vara tvärtom.

Bidragsfusk, helt medvetet, är ganska sällsynt.

Man försörjs av socialförsäkringen där man själv betalt in genom löneutrymme som gått till försäkringen. Blir det överskott här, vilket det blivit i ett antal år så går pengarna till staten för visso. Vi kanske ska skippa sociala avgifter så alla får skaffa sig de försäkringar de önskar?

 

[sjoberga]

10% kanske skulle gå, det är trots allt ca en halv dag, men @sjoberga vill inte ha n¨gon gräns neråt, är det ens lönt att pressa någon att jobba 1-2 timmar i veckan eller kanske mindre? Ja om någon vill och kan få ett jobb (jag hörde igår om en som jobbar 4 timmar i veckan på ett lönearbete men mest för arbetsgivaren är snäll, inte för att det finns ett behov jobbet skulle inte tas över av någon annan) men om personen inte anser sig orka trots den bedöms ha 2% arbetskapacitet?

Då får man helt enkelt acceptera att få 98% ersättning, men det är ganska oviktigt i sammanhanget.

 

[Thaliaste]

Det är inte kontroversiellt för mig heller, det är en viss metod att få folk att jobba som @sjoberga föreslagit som jag ser som tveksamma. Det är den att sänka sjukersättningen i syfte att motivera folk att jobba.

De skäl jag tagit upp är att de slår ojämnt, det är förmodligen bara de som inte har råd med privat sjukförsäkring och är i yrken där arbetsgivaren inte kostar på dem någon försäkring och dessutom har ett fysiskt ansträngande jobb som blir sittande med den lägsta ersättningsnivån och största risken att bli hänvisad till den. Jag tycker även att det är osmakligt att sänka ersättning för en hel grupp för att tvinga ut de som är möjligt i lönearbete. Hur känns det då för de som oavsett hur mycket tvång man använder inte kan jobba?

Andra skäl är att sjukförsäkringen till stor del finansieras genom lönearbete.
Att om arbetsgivarna inte behöver vara med att finansiera sjuklönen tas en del av incitamentet att ha en bra arbetsmiljö där folk håller sig friska bort.

Det finns fler men att få fler ut i arbete är långt mer komplext än att rehabilitera folk och att sänka ersättningen. Det absolut bästa sättet att minska sjukskrivningarna är att se till att folk inte blir sjuka eller utslitna.

Du har varit mer nyanserad och saklig än en del andra i tråden, i övrigt är den här tråden blivit helt absurd.

 

[sjoberga]

Man försörjs av socialförsäkringen där man själv betalt in genom löneutrymme som gått till försäkringen. Blir det överskott här, vilket det blivit i ett antal år så går pengarna till staten för visso. Vi kanske ska skippa sociala avgifter så alla får skaffa sig de försäkringar de önskar?

Nej, men jag tycker att pengarna ska gå i exakt lika hög utsträckning till låginkomsttagare som blir sjuka.

 

[Thaliaste]

Det beror helt på vad du har för handläggare. Du kan tex inte gå fram och tillbaka i hur mycket du orkar arbeta. Om du har en sjysst handläggare kan du variera hur du lägger upp veckan men det är inte säkert att din handläggare anser att det är en bra ide. De ser helt att du jobbar din procentgrad varje dag tex. Sen har du fortfarande problemet med att någon ska anställa dig fastän du inte vet hur och när du kan arbeta och det bara är extremt lite.

Men då vore det väl jättebra att jobba på att ändra det?

 

[Thaliaste]

Exakt. Man har inte råd med hund när man lever på existensminimum. Dels är det löpande kostnader, men man behöver också pengar för oväntade utgifter, t.ex. veterinärräkningar.

Om man inte är intresserad av att ha djur, vad är rimligt att en "meningsfull fritid" kostar (i pengar och i tid, t ex per vecka)?

 

[sjoberga]

Kan du nämna en här som tycker så här? Mig veterligt är det inte en enda som hävdar att någon ska bli långtidssjukskriven för att hen hävdar att ork saknas på fritiden oavsett om man är höginkomsttagare eller inte. Citera gärna, du envisas med att hävda liknade gång på gång men aldrig att någon skrivit det. Halmgubbbe så det skriker om det .

Problemet för mig är att finansmannen kommer att ha större ekonomiskt utrymme om du så helt tar bor sjukersättningen om du inte förbjuder privata förskärningar och privata förmögenheter. Därför värnar jag om att de svaga i samhället ska få en dräglig inkomst, inte hög men så att de kan överleva och lite till. Det får de inte genom att få 25% lägre än lägsta inkomsten om man inte lagstiftar om en betydligt högre sådan än vad som är gängse ingångslön för låginkomsttagare.

Jag vill inte säga något om att sjukersättningens nivå i förhållande till lönerna, utan i förhållande till utgifterna. När det gäller "permanenta" (läs sjukpenning tills vidare även om det kan omprövas om förutsättningarna ändras) och som dessutom till stor del finansieras genom arbetsgivaravgifter som i mina ögon är den del av lönen. Jag ser det som en kollektiv sjukförsäkring som ger den som blir sjuk eller skadad en dräglig, inte hög inkomst.

Sjukpenningen har ett tak redan i dag och ger alltså inte höginkomsttagare någon enorm ersättning. Socialförsäkringssystemet ser jag som en viktig del i vårt samhälle.

-------------------------------------------
Problemet idag är att fler och fler blir utbrända, de klarar inte ut stressen i jobbet (privatlivet) samtidigt som det fortfarande finns folk som råkar ut för allvarliga olyckor och blir fysiskt utslitna på jobbet.

Ser man i statisk på olika företag och sjukskrivning så finner man stora skillnader, vissa har extremt låga sjukskrivningstal och andra höga eller mycket höga och det kan vara inom samma bransch. Lägg krut på att minska sjukfrånvaron där den är hög eller låt företagen betala och vi kommer att få betydligt färre som förbrukas på en ohälsosam arbetsmiljö. Gå på roten till det onda och inte på stackarna som är utbrända eller utarbetade.

Ja givetvis ska man satsa på rehab, givetvis ska man försöka komma åt de som snyltar på systemet, men jag kan inte begripa ivern att straffa offren (genom att sänka redan låga sjukpenningar som många har svårt att klara sig på för att vissa av dem kanske fuskar kanske kan pressas tillbaka till arbete.) istället för roten till det onda. De mer permanent sjukskrivna är ofta.

-----
Lönespridningen är en annan fråga, men att motivera låga sjukersättningar med att andra har det ännu sämre eller lika illa haltar en del. Ja jag tycker det är orättvist att en del får högre sjukpenningen än andra får lön, men det är lika orättvist att en del får högre lön än andra, sjukpenningen betalas ju genom arbetsgivaravgift som är baserad på lönen och hänger ihop (upp till inkomsttaket som ligger relativt lågt.

Kanske för att den enkla konsekvensen av att om någon som jobbar ska få ut mer pengar än den som inte gör det, innebär att den som inte gör det får mindre. Minsta lön är lägsta-lönen. Då är högsta ersättning lägsta-lönen minus en krona. Jag tycker att incitamenten och skillnaden MÅSTE vara mycket större än så för att få det hela att fungera på ett bra och rättvist sätt.

 

[Lobelia]

Nej, det är jag som värnar om låginkomsttagarna. Ditt argument om privata försäkringar blir precis tvärtom. Ett ännu bättre argument att inte betala högre sjukersättning till de som haft högre lön och att se till att sjukersättningen begränsas till en viss andel av lägstalönen.

En låginkomsttagare ska inte få mindre pengar från staten att röra sig med än finansmannen när de blir sjuka.

Så du menar att det är ett bra argument att ha låga ersättningar att höginkomsttagarna klarar sig ändå? Det är lite omvänd logik, sjukpenning med flera reformer infördes för att utjämna klyftorna mellan rika och fattiga. Sänker du den så ökar du klyftorna.

På vilket sätt värnar det om de som inte har råd med försäkringar (eller jobb där det är en del av lönen)? Med en lägre nivå på ersättningen? Kan du förklara? Att det finns de som har sämre hjälper liksom ingen.

 

[Lobelia]

Kanske för att den enkla konsekvensen av att om någon som jobbar ska få ut mer pengar än den som inte gör det, innebär att den som inte gör det får mindre. Minsta lön är lägsta-lönen. Då är högsta ersättning lägsta-lönen minus en krona. Jag tycker att incitamenten och skillnaden MÅSTE vara mycket större än så för att få det hela att fungera på ett bra och rättvist sätt.

Med den logiken borde den som jobbar 40 timmar alltid få ut högre lön än den som jobbar 30 timmar eller hur? Hur löser du det? Om inkomsten ska vara knuten i direkt proportion till antalet arbetade timmar, eller gäller det bara sjuka?

 

[Thaliaste]

Ni som är emot @sjoberga 's tanke om en tydlig ekonomisk skillnad mellan långtidsjuka och arbetande, är ni emot principen som sådan att sjuka får en lägre inkomst än arbetande? Och är det i så fall en generell princip som ni vill ska gälla, att alla ska ha samma inkomst i samhället?
Eller är ni för en inkomstskillnad men att det är lägstanivån på ersättningen som ni tycker ska vara högre? Hur stor bör den i så fall vara?

 

[monster1]

Vad spelar tid för roll om man lever på sjukersättning, då är väll tid i stort sett det enda man har?