Bukefalos 28 år!

Vad är grejen med att ha långt till grannar?

Vår hund var för mesig, precis min ståndpunkt också! Ankorna i dammen var bättre till och med, de gastade i alla fall när grannarna närmade sig men det hörde man ju inte när man var inomhus och grannen redan stod där (och hundskrället låg där och viftade lite ursäktande och generat med svansen) Jag hade långt gångna planer på att förlänga elstängslet men det föll på att våra barn också skulle bli elektrifierade...

Jag tror att man har MER kontakt med grannar när man bor ute på landet än vad man har boende i stan, så den där drömmen om att bo utan grannar på landet är nog lite av en illusion. 🤔
Beror nog också på området man väljer och hur bra man är på att säga ifrån. Grannarna hos morsan har t.ex vett att knacka först, även om de oftast ringer om de vill nåt.
 
Det handlar inte om finare eller ej, men oregelbundna tjut och glada skrik från glada barn, upplever jag som betydligt mer störande än t.ex. en gräsklippare.

Jag är inte med i "allt vad barn gör är gulligt" klubben. Och har dessutom den uppfattningen att barn "skrikleker" mycket oftare och högljuddare numera, än vad de gjorde när mina barn var små.
På den tiden fanns det inga studsmattor att hoppa i, och kl 07.00, så begärde jag att mina barn skulle hålla sig på mattan om de var vakna, åtminstone ljudmässigt, för att inte störa grannarna.

Kanske de numera allt större barngrupperna i förskolan, gör att barnen behöver höja ljudnivån för att "synas"?

Och sedan så blir den ljudnivån lite av normen?
Nja, allt vad barn gör gulligt handlade det väl inte om, bara att först utmåla dig själv som en jättestörning och sen tjura över barn som låter de få dagar du inte stör.

(Att blanda lantbruk med sommarstugor så tätt att man hör andras barn låter inte som en höjdare. Så nära en gård skulle jag nog inte vilja ha stuga)
 
Beror nog också på området man väljer och hur bra man är på att säga ifrån. Grannarna hos morsan har t.ex vett att knacka först, även om de oftast ringer om de vill nåt.
Eh, jag tycker nog inte att en ska behöva säga ifrån ens, det borde vara ganska basic att bara för att man bor på landet innebär det inte att det är självklart att stövla in vare sig på gård eller in i hus. Det är nog väldigt vanligt i ffa lantbrukarbygd att grannetiken är mer påträngande än i annan typ av lantligt boende.
Sen tror jag att det är en generationsfråga också.
 
Eh, jag tycker nog inte att en ska behöva säga ifrån ens, det borde vara ganska basic att bara för att man bor på landet innebär det inte att det är självklart att stövla in vare sig på gård eller in i hus. Det är nog väldigt vanligt i ffa lantbrukarbygd att grannetiken är mer påträngande än i annan typ av lantligt boende.
Sen tror jag att det är en generationsfråga också.
Mig veterligen behövde vi inte säga ifrån heller men skulle det hända känner jag väl att man måste säga ifrån, precis som jag hade gjort om någon klivit på där vi bor idag. Iofs behöver jag sällan säga så mycket om nåt jag ogillar. Folk läser mig tydligen som en öppen bok redan innan jag hunnit notera att jag blir irriterad :D
 
Det jag slås av när jag läser tråden är att det bara verkar finnas två alternativ:
Bo isolerad på landet eller i ett lyhört lägenhetshus.

Men det finns ju så många mellanting. I ett villakvarter kan man vara isolerad. I ett radhus får det utmärkt.
 
Det jag slås av när jag läser tråden är att det bara verkar finnas två alternativ:
Bo isolerad på landet eller i ett lyhört lägenhetshus.

Men det finns ju så många mellanting. I ett villakvarter kan man vara isolerad. I ett radhus får det utmärkt.
Om man inte har grannar som låter dygnet runt 😂
Jag kan inte tänka mig att bo i villaområde igen
 
Det jag slås av när jag läser tråden är att det bara verkar finnas två alternativ:
Bo isolerad på landet eller i ett lyhört lägenhetshus.

Men det finns ju så många mellanting. I ett villakvarter kan man vara isolerad. I ett radhus får det utmärkt.
Bor i en variant av villaområde och måste erkänna att jag nog var mer isolerad i en lägenhet nära stan faktiskt 😩 det enda jag hade där var en tant som satt en gigantisk ringklocka på ett ställe det inte fanns dörrstopp så långt ut så om dörren råkade puttas till med barnvagn/matkasse/etc ringde det på hos henne och hon blev lite grinig. Hellre det än grannar som piper om vilka bilar som rullar på gatan känner jag...

Var dock väldigt hårda regler för hur mycket liv man fick föra i lägenheterna. Vågade knappt dammsuga på kvällarna och skulle var knäpptyst på söndagar. På gott och ont.
 
Det är intressant för svaren här i tråden skiljer sig från mina vänner som bor på landet. De berättar ofta att någon granne som bor några kilometer bort kommer oanmäld och förväntar sig att få kaffe etc vilket de tycker är störande.
Min bild av att bo på landet är snarare att man inte får vara ifred utan måste vara beredd på besök. Sen beror det väl på var man bor också.
 
Jag hade gärna haft längre till grannar än jag har nu och då var jag bara två grannar på nära håll - cirka 200m, med skog emellan. Sen har vi sommargäst-grannar på andra sidan vägen. Alla våra grannar är supersnälla och skulle garanterat hjälpa till om det skulle behövas, alla är minst en generation äldre än mig och min sambo. Vi har inget umgänge mer än att man hälsar (förutom som spanska sommargrannarna, men det är självförvållat)

Men som någon annan i tråden skrev så är jag ”mitt hem är min borg”-typen. Jag vill varken se eller höra andra människor när jag är hemma och jag vill inte synas eller höras. Jag vill kunna ha skriksex i trädgården utan att skämmas!

Jag tror inte det har att göra med att idealisera isolering - jag är väldigt social med människor jag väljer att vara med. Men jag är ju en bakåtsträvare som vill ha generationsboende, inte ha barn på förskola och vara hemmafru.. :angel:
 
Drömmer om att slippa grannar. Bor ju i ett trevligt område och så (alla grannar är trevliga), men som hundägare hade det varit sååå mycket skönare att bo med trädgård och inte ha folk och deras djur runt om mig konstant än att bo i lägenhet.

Dessutom är jag nattjobbare och skulle gärna städa på nätterna tex men det är ju inte så uppskattat när man bor i lägenhet.
 
Vår hund var för mesig, precis min ståndpunkt också! Ankorna i dammen var bättre till och med, de gastade i alla fall när grannarna närmade sig men det hörde man ju inte när man var inomhus och grannen redan stod där (och hundskrället låg där och viftade lite ursäktande och generat med svansen) Jag hade långt gångna planer på att förlänga elstängslet men det föll på att våra barn också skulle bli elektrifierade...

Jag tror att man har MER kontakt med grannar när man bor ute på landet än vad man har boende i stan, så den där drömmen om att bo utan grannar på landet är nog lite av en illusion. 🤔

Jag känner att vi är mer beroende av dem. Nån måste kunna ploga om det vill sig illa, vi måste socialisera lite via byalag och sånt, vi behöver att grannarna håller koll om vi är borta. Och de har Järnkoll på oss, det fattade vi snabbt:D
När vi köpte min pyttebil tog det två timmar från att den kommit tills vi var på Ica och då fick frågan ”har ni besök?”

Då hade gubben varit in till oss, vår vanliga bil var borta MEN DET STOD JU EN ANNAN DÄR så han kolla bilregistret:D

I stan bidde vi i litet hus så kände igen alla grannar och bodde i samma hus i 12 år, men jag hade inte den beroendekänslan. Skulle vi iväg bad jag en kompis vattna, inte grannarna.
 
Det är intressant för svaren här i tråden skiljer sig från mina vänner som bor på landet. De berättar ofta att någon granne som bor några kilometer bort kommer oanmäld och förväntar sig att få kaffe etc vilket de tycker är störande.
Min bild av att bo på landet är snarare att man inte får vara ifred utan måste vara beredd på besök. Sen beror det väl på var man bor också.
Det kan nog även bero på inställningen, jag har som sagt gärna lite avstånd till grannarna men tycker om spontanbesök, det är inte något som jag tycker är ett problem. :D Så ja jag är nog alltid lite beredd på besök men vill slippa bli påtvingad grannarnas liv utan att delta. Blev det begripligt? ;)
 
Det kan nog även bero på inställningen, jag har som sagt gärna lite avstånd till grannarna men tycker om spontanbesök, det är inte något som jag tycker är ett problem. :D Så ja jag är nog alltid lite beredd på besök men vill slippa bli påtvingad grannarnas liv utan att delta. Blev det begripligt? ;)
Ja jag tror jag förstår.
Det intressanta är att jag tycker precis tvärtom. :D
Jag skulle avsky spontanbesök men störs inte av att höra ljud från grannarna.
Haha... en vän berättade att de skulle åka och handla. Då kom en granne och ville ha en kopp kaffe. De sa att de skulle åka och handla. Gubben säger glatt att handla kan ni väl göra imorgon.
"Vi tar kaffet nu. Och en ostsmörgås."

Jag hade nog blivit irriterad samtidigt som jag fått lust att gapskratta av en sådan situation.
 
Ja jag tror jag förstår.
Det intressanta är att jag tycker precis tvärtom. :D
Jag skulle avsky spontanbesök men störs inte av att höra ljud från grannarna.
Haha... en vän berättade att de skulle åka och handla. Då kom en granne och ville ha en kopp kaffe. De sa att de skulle åka och handla. Gubben säger glatt att handla kan ni väl göra imorgon.
"Vi tar kaffet nu. Och en ostsmörgås."

Jag hade nog blivit irriterad samtidigt som jag fått lust att gapskratta av en sådan situation.
:D Jag hade nog satt på kaffet och sen sagt att vi får raska på med fikat för sen ska vi iväg och handla. :D Men visst är det bra att man gillar saker på olika sätt, det hade varit supertrist om alla var exakt lika! :D
 
Det kan nog även bero på inställningen, jag har som sagt gärna lite avstånd till grannarna men tycker om spontanbesök, det är inte något som jag tycker är ett problem. :D Så ja jag är nog alltid lite beredd på besök men vill slippa bli påtvingad grannarnas liv utan att delta. Blev det begripligt? ;)
Åh, men exakt så! Jag har bott mer eller mindre i kollektiv på landet, delvis med stort stall fullt i inackorderingar, och älskade det. Skillnaden var att då bodde jag med vänner, folk jag älskade att ha runt mig. I lägenhet har jag folk jag över huvud taget inte känner (nivå kan knappt namnen) alldeles inpå. Det handlar för mig inte alls om att jag vill vara isolerad eller inte umgås med människor, utan snarare att jag inte vill ha okända/oönskade människors liv så nära inpå.
 
Jag pratar med mina i trappen, hissen, tvättstugan och på gatan. Det är oftast bara trevligt - och det räcker. Ingen av dem är påflugen, utom min närmsta skvallriga granne.
Vi har tvättmaskin i lägenheten och egen ingång på markplan så ser väldigt sällan grannarna. Kanske möts på gatan och då hälsar jag på de fåtal som jag känner igen. Är nöjd så.
Har inget med påflugenhet att göra, bara att jag uppskattar att inte behöva socialisera med grannarna.
 

Liknande trådar

Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
7 361
Senast: Migo
·
  • Artikel
Dagbok Nej, jag tycker inte att det är särskilt ensamt när man bor mitt i spenaten bland vilddjuren… I början av sommaren hade jag ett...
Svar
3
· Visningar
745
Senast: cassiopeja
·
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
3 979
Senast: Yrsel
·
Övr. Hund Jag har en omplaceringshund (staffe/blandras) som tros vara 12-14 år gammal. Han är adopterad från Irland och jag vet inget om hans...
2
Svar
30
· Visningar
7 133
Senast: Ajda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp