Vad betyder det att vara kvinna/man?

[Lingon]

Men just gender är inte enkelt med antingen eller.
Och det är hela skalan som vi andra vill ha med.
Just här är fel ställe för den förenklingen.

Nä, men med genetiken kring reproduktion så är det rätt enkelt. XX producerar ägg och XY producerar spermier (om man har tur). XX kan aldrig producera spermier lika lite som XY kan producera ägg.

Det sociala könet är nåt helt annat och mycket mer flytande!

 

[parellikusken]

Jag är bara rädd för att det hetero-normala pressar på så att kniven tas till för att passa in i det binära.
Det vore ju bra om det inte är så.

Ens sexualitet har inget med ens kön att göra. De vänner jag har och personer jag dejtat som varit trans har varit homosexuella. Alltså det har från samhällets sida sett ut som om de vore straight, men efter korrigeringen har de setts på som homosexuella.
De har alltså inte korrigerat sitt kön för att passa in i heteronormen.

Känns som en märklig myt.

 

[Nahar]

Jag är bara rädd för att det hetero-normala pressar på så att kniven tas till för att passa in i det binära.
Det vore ju bra om det inte är så.

Det är inte så. Verkligen, din rädsla är helt obefogad. Snarare är det så att transpersoner bryter normer av alla slag, både heteronormer och könsnormer.

 

[parellikusken]

Nä, men med genetiken kring reproduktion så är det rätt enkelt. XX producerar ägg och XY producerar spermier (om man har tur). XX kan aldrig producera spermier lika lite som XY kan producera ägg.

Det sociala könet är nåt helt annat och mycket mer flytande!

Fast det förstår nog alla.
Frågan är vad det har med diskussionen om genus att göra?

 

[Inte_Ung]

Frågan blir då inte vilken vård transpersoner ska få, utan vill du inte att de ska få den evidensbaserade behandling som är det enda som bevisat fungerar, ja, då vill du ju inte att de ska få vård. Ska människor dö i väntan på att vi 1, hittar ett sätt att lyckas "fixa" normerna, och 2, väntar och ser om det ens fungerar, eller ska vi ge dem den vård som är vetenskapligt bevisad som effektiv?

Jag vill alltid att alla skall må så bra som möjligt.

Men det skaver att människor skall behöva lägga sig under kniven för att samhällets normer gör att de inte kan må bra utan kirurgi. Vi borde kunna bättre.

F.ö. en utmärkt förklaring av läget.

 

[Lingon]

Fast det förstår nog alla.
Frågan är vad det har med diskussionen om genus att göra?

Läs tillbaka i inlägget jag citerade från början.

 

[Inte_Ung]

Det är inte så. Verkligen, din rädsla är helt obefogad. Snarare är det så att transpersoner bryter normer av alla slag, både heteronormer och könsnormer.

Tack, det känns faktiskt bättre.

 

[Lingon]

Jag vill alltid att alla skall må så bra som möjligt.

Men det skaver att människor skall behöva lägga sig under kniven för att samhällets normer gör att de inte kan må bra utan kirurgi. Vi borde kunna bättre.

F.ö. en utmärkt förklaring av läget.

Men det handlar väl inte om samhällets normer att en person känner sig som om hen har fel fysiskt kön?! Så har jag iaf aldrig uppfattat det. Jag har ingen djupare kunskap i ämnet men min uppfattning har alltid varit att de känner sig som ett annat kön än det fysiska de föddes med och bara vill att deras kroppar ska passa med deras egen uppfattning av den de är.

 

[Nahar]

Jag vill alltid att alla skall må så bra som möjligt.

Men det skaver att människor skall behöva lägga sig under kniven för att samhällets normer gör att de inte kan må bra utan kirurgi. Vi borde kunna bättre.

F.ö. en utmärkt förklaring av läget.

Men det handlar väl inte om samhällets normer att en person känner sig som om hen har fel fysiskt kön?! Så har jag iaf aldrig uppfattat det. Jag har ingen djupare kunskap i ämnet men min uppfattning har alltid varit att de känner sig som ett annat kön än det fysiska de föddes med och bara vill att deras kroppar ska passa med deras egen uppfattning av den de är.

Det handlar om både och. Såklart hade det varit tusen gånger lättare för transpersoner om de kunde bli accepterade som det kön de är från dag ett, men troligtvis skulle åtminstone en del fortfarande vilja genomgå hormonbehandling och kirurgi.

 

[Inte_Ung]

Ens sexualitet har inget med ens kön att göra. De vänner jag har och personer jag dejtat som varit trans har varit homosexuella. Alltså det har från samhällets sida sett ut som om de vore straight, men efter korrigeringen har de setts på som homosexuella.
De har alltså inte korrigerat sitt kön för att passa in i heteronormen.

Känns som en märklig myt.

Min egen erfarenhet är att om man inte passar in i facket riktig kvinna eller riktig man så blir omgivningen förvirrad. Omgivningen försöker då reda ut problemet, d.v.s. mig, genom att pressa in mig i något av dessa fack.
Jag vill verkligen inte vara i något av facken och det har ibland fått omgivningen att uppföra sig mycket illa. En gång kom en mycket kvinnlig kollega in på mitt kontorsrum och kastade omkull mitt skrivbord samtidigt som hon skrek att hon "önskade min död". Orsaken var att jag fick uppmärksamhet från män trots min okvinnlighet. En annan mycket kvinnlig kollega försökte att lösa problemet genom att ta mig under sina vingar och lära mig att släppa fram kvinnan i mig.
Bl.a. så släpades jag runt i klädbutiker och skulle kläs i rätt kläder.
Jag ser omgivningens påverkan som tämligen problematisk.

 

[Inte_Ung]

Men det handlar väl inte om samhällets normer att en person känner sig som om hen har fel fysiskt kön?! Så har jag iaf aldrig uppfattat det. Jag har ingen djupare kunskap i ämnet men min uppfattning har alltid varit att de känner sig som ett annat kön än det fysiska de föddes med och bara vill att deras kroppar ska passa med deras egen uppfattning av den de är.

Jag har en kvinnokropp.
Jag identifierar mig inte med den.
Men den är helt okej till sina funktioner.
För det mesta så lever jag ett manligt liv.
Det är så som jag trivs.
Omgivningen skulle hellre se att jag hade en tydlig Gender av typen män ser ut som män och kvinnor som kvinnor.
Eftersom min sexuella läggning också är otydlig så ville omgivningen helst att jag liksom bestämde mig.
Det är en påverkan som är skadlig.
Bestämma mig för vad liksom?

Jag bytte omgivning.

 

[Ridinglady]

Jag tycker att det vi diskuterar här är intressant och väldigt svårt. Der har många dimensioner och det är oerhört svårt att bryta sig loss tankemässigt från allt det som formar och påverkar oss. Kan man ens göra det?
TS formulerade frågan vad det innebär att vara kvinna eller man.
Mitt svar på den frågan är att den gång i livet när jag var gravid och födde barn upplevde jag mig som 100% däggdjur av honkön.
Innan dess hade jag bestämt avvisar alla skillnader mellan man och kvinna som helt socialt betingat, men den upplevelsen gav i alla fall mig insikten om att jag är mer av en biologisk varelse än vad jag egentligen vill kännas vid .... I vilken mån denna upplevelse påverkar min `kvinnlighet` kan jag inte svara på - jag ser mig som en person med många egenskaper och kan nog ses som både kvinnlig och manlig. Jag har också alltid haft en hatkärlek till min egen kropp - stark och frisk, men inte hur jag velat se ut ....
Som @Inte_Ung skriver så hoppas jag att vi går emot ett samhälle där individens frihet att ge uttryck åt sin personlighet kan öka och att vi kan öka toleransen människor emellan.

 

[Nahar]

Min egen erfarenhet är att om man inte passar in i facket riktig kvinna eller riktig man så blir omgivningen förvirrad. Omgivningen försöker då reda ut problemet, d.v.s. mig, genom att pressa in mig i något av dessa fack.
Jag vill verkligen inte vara i något av facken och det har ibland fått omgivningen att uppföra sig mycket illa. En gång kom en mycket kvinnlig kollega in på mitt kontorsrum och kastade omkull mitt skrivbord samtidigt som hon skrek att hon "önskade min död". Orsaken var att jag fick uppmärksamhet från män trots min okvinnlighet. En annan mycket kvinnlig kollega försökte att lösa problemet genom att ta mig under sina vingar och lära mig att släppa fram kvinnan i mig.
Bl.a. så släpades jag runt i klädbutiker och skulle kläs i rätt kläder.
Jag ser omgivningens påverkan som tämligen problematisk.

Ickebinära är också transpersoner som kan få vård i förhållande till deras personliga behov eller ingen vård alls, om de inte vill. Många binära transpersoner är också normbrytande, och känner inte något behov av att hänge sig till extremer av könsroller. Se t.ex. berättelsen av en transman från 2020 som jag la in i mitt första inlägg i tråden, där han säger hur han väljer att fortsätta bryta könsnormerna även efter hormonbehandling och operation.

 

[Ridinglady]

Min egen erfarenhet är att om man inte passar in i facket riktig kvinna eller riktig man så blir omgivningen förvirrad. Omgivningen försöker då reda ut problemet, d.v.s. mig, genom att pressa in mig i något av dessa fack.
Jag vill verkligen inte vara i något av facken och det har ibland fått omgivningen att uppföra sig mycket illa. En gång kom en mycket kvinnlig kollega in på mitt kontorsrum och kastade omkull mitt skrivbord samtidigt som hon skrek att hon "önskade min död". Orsaken var att jag fick uppmärksamhet från män trots min okvinnlighet. En annan mycket kvinnlig kollega försökte att lösa problemet genom att ta mig under sina vingar och lära mig att släppa fram kvinnan i mig.
Bl.a. så släpades jag runt i klädbutiker och skulle kläs i rätt kläder.
Jag ser omgivningens påverkan som tämligen problematisk.

Onekligen problematiskt och tämligen oförskämt. När jag var yngre var stallet lite av en fristad från den här typen av beteenden. Där gällde det att vara stark och kompetent i praktisk klädsel. Upplever att detta har förändrats till det sämre dock. Modet har trängt sig in och föräldrar lägger sig i ....

 

[Sonic76]

Jag är ju strikt hetero.
Så är det även om jag inte är kvinnlig i mitt sätt.
Först nu vid medelåldern har jag vågat klä mig som jag vill.
Tack @tornblomma för kicken.
Då är det mer klänningar och färg för att jag kan.
Men med min son har jag fått lära mig en massa nytt och jag är öppen för det.
Har fått klia mig i huvudet ibland, men vi har en öppen relation och jag kan fråga om allt vilket är skönt.
Men jag som jobbar som lärare ser ju hur könsnormerna trycks på barnen.
Asjobbigt.
Jag utvärderar mig själv då och då för att se att jag är neutral och det kan jag säga att jag är.
Men fy vilket indelning det är i samhället från tidig ålder.

 

[Nahar]

Ickebinära är också transpersoner som kan få vård i förhållande till deras personliga behov eller ingen vård alls, om de inte vill. Många binära transpersoner är också normbrytande, och känner inte något behov av att hänge sig till extremer av könsroller. Se t.ex. berättelsen av en transman från 2020 som jag la in i mitt första inlägg i tråden, där han säger hur han väljer att fortsätta bryta könsnormerna även efter hormonbehandling och operation.

@Inte_Ung Vill bara förtydliga också att jag såklart inte menar att du eller någon annan som inte håller sig till könsnormerna nödvändigtvis är ickebinär. Ville bara bredda bilden av trans, och påvisa att det just inte handlar om binära könsnormer.

Jag har faktiskt inte träffat en enda transperson som inte vill att även cispersoner ska få vara precis som de är. Men jag har träffat många cispersoner som tycker att transpersoner ska vara på det ena eller det andra sättet. Och det säger nog en hel del om vilka det är som kämpar mot könsnormerna, egentligen.

 

[Dentaku]

Min könsidentitet går hand i hand med att jag är autist, eftersom kön är en socialkonstruktion och eftersom att jag är autistisk innebär för mig att mitt sätt att vara, tänka, kommunicera och hur jag ser på världen påverkas av att min hjärna är "neurodivergent" (Hittade ingen svenskt motsvarande ord.).

Det var intressant att autism kom på tal så tidigt i den här tråden. Där har jag trots allt en viss erfarenhet av att vara född "fel", även om det naturligtvis inte är så genomgripande eller på många andra sätt direkt jämförbart med att vara född i fel kön. Innan jag fick diagnosen så kunde jag ha problem med hur min hjärna fungerade i vissa sammanhang, inte minst i relationer med andra. Till skillnad från att vara född i fel kön har det dock hjälpt enbart att få veta VAD det är som gör att jag inte alls förstått sånt som verkat så naturligt för andra.

Vad gäller kön tillhör jag dem som helt enkelt känner att det jag fötts som är rätt utan att veta varför. Som barn lekte jag minst lika ofta i manliga som i kvinnliga roller, jag var aldrig intresserad av dockor eller Barbie och jag vägrade ha annat än byxor innan jag började "klä ut mig" med kjol och klänning(något jag fortfarande ser det som). Till skolavslutningen i första klass kom jag klädd likadant som min äldre bror; i ett par turkosa shorts och en kortärmad vit skjorta.
Men jag har aldrig känt mig som något annat än kvinna. Att vara av kvinnligt kön känns helt naturligt och rätt. Att kvinnorollen som samhället försöker klämma in en i innehåller en massa tvång och idéer om hur en kvinna ska vara som jag inte uppskattar är något helt annat. Dessa normer bryter jag mot utan att vara annat än kvinna(och autist).

 

[miumiu]

Jag tycker också att detta är ett sjukt spännande ämne. Känner igen mig lite i att inte känna mig riktigt "hemma" i det kvinnliga könet. Värst var det nog när jag var gravid, mådde otroligt dåligt psykiskt då. Annars är jag inte direkt missnöjd med dom kvinnliga attribut som min kropp har, men det är liksom ingenting som jag känner har med min identitet att göra. Brukade tänka förr att jag nog inte hade reflekterat över det, om jag fötts med manliga könsdelar hade jag bara accepterat det och inte ifrågasatt typ. Men det stämmer nog inte. Hade nog stuckit ut ganska mycket från normen om jag var man, då jag har flera "tjejkodade" intressen och väldigt få "typiska killintressen". Tillägas bör kanske också att jag kan bli kär i både män och kvinnor och att jag rent allmänt lägger väldigt lite vikt vid kön. Men samhället lägger ju desto större vikt vid det tyvärr.

Sen kan jag tänka ibland att allting som gör oss till "oss" är mer eller mindre flytande. Eller, någon slags grund finns det väl men sedan är nog väldigt mycket påverkat av faktorer som ligger utanför oss själva. Jävligt flummigt blev detta nu men såhär, min bild av mig själv nu som 35 år gammal är ju inte samma som när jag var 7, 15 eller 22. Och jag antar att den bilden kommer att fortsätta förändras allt eftersom.

 

[Inte_Ung]

@Inte_Ung Vill bara förtydliga också att jag såklart inte menar att du eller någon annan som inte håller sig till könsnormerna nödvändigtvis är ickebinär. Ville bara bredda bilden av trans, och påvisa att det just inte handlar om binära könsnormer

Helt ärligt så har jag ingen aning om vad jag är.
Men jag handlar kläder på Dressman och bär uniform när jag jobbar.
Mina olika yrken är mansdominerade.
Jag har varit gravid och fött 3 barn.
Och jag attraheras sexuellt av människor oavsett deras gender.

Så vad är det för någon varelse?

 

[parellikusken]

Helt ärligt så har jag ingen aning om vad jag är.
Men jag handlar kläder på Dressman och bär uniform när jag jobbar.
Mina olika yrken är mansdominerade.
Jag har varit gravid och fött 3 barn.
Och jag attraheras sexuellt av människor oavsett deras gender.

Så vad är det för någon varelse?

Människa kanske?