Bukefalos 28 år!

Vad gör DU för att hjälpa till med integrationen?

Jag gör något som väldigt många andra inte gör. Ser människor i ögonen och hälsar. Byter ett glatt ord eller hjälper någon i en affär. Precis samma som jag gör oavsett vem det är jag möter eller var personen kommer ifrån.

Och så utbildar jag mig till lärare i svenska som andraspråk :) :up: Byter karriär totalt och hoppas att jag kommer att trivas som fisken i vattnet.
 
Jag gör något som väldigt många andra inte gör. Ser människor i ögonen och hälsar. Byter ett glatt ord eller hjälper någon i en affär. Precis samma som jag gör oavsett vem det är jag möter eller var personen kommer ifrån.

Och så utbildar jag mig till lärare i svenska som andraspråk :) :up: Byter karriär totalt och hoppas att jag kommer att trivas som fisken i vattnet.
 
Dom som nyss eller ganska nyss har kommit till norden ær ofta mer angelægna om att umgås med svenskar æn dom som bott hær længe. Hær i Oslo jobbar jag på ett sjukhem dær 9 av 10 av dom anstællda kommer från lænder utanfør norden. De flesta har bott i Norge i många år, en del kom redan då dom var barn. Oslo kommune kræver en språktest innan dom får børja dær och det ær bra. Jag pratar svensk-norska med dom och har inga problem med att gøra mig førstådd. Jag brukar snacka med dom om lite allt møjligt och då kommer det fram att vældigt få har någon norsk kompis som dom umgås med på fritiden och det verkar inte som om dom ser det som något problem heller. Men jag skulle kanske ta lite fler intinativ... att några stycken tackat nej till att gøra något trevligt tillsammans med mig på fritiden behøver ju inte betyda att ingen vill det.
 
Senast ändrad:
Dom som nyss eller ganska nyss har kommit till norden ær ofta mer angelægna om att umgås med svenskar æn dom som bott hær længe. .

Jag har inte den erfarenheten att det handlar om att vara mer eller mindre angelägen, däremot är med sista årets stora flyktingvåg behovet av den här typen av integration som språkcafé, språkvän, låna en svensk blivit mer tillgängligt idag än det var för bara ett år sedan. Många som har levt här ett par år klarar sig hjälpligt och bra i sin vardag med det språk de efter den tiden lärt sig och de känner väl som så många andra att det finns nykomna som har ett akutare behov att få språket tillgängligt.
På språkcaféet har jag mött människor från ryssland, serbien, Afghanistan, Syrien, Irak, Iran som bott här i fem-sju år som kommer för att förbättra sitt sociala språk.

Man måste nog vara medveten om att här i sverige får man inte läsa på SFI förrän man fått uppehållstillstånd. I går blev jag utlånad som svensk till en man som bott här, och väntat på sitt uppehållstillstånd i 18 månader. Han kommer från Sudan och han bor på en flyktingförläggning ganska långt utanför stan. Han har ett busskort som bara gäller under kvällstid efter klockan 17. När han träffade mig igår var det första gången på ett år han åkte in till stan utan att det var ett ärende till migrationsverket.

Just nu kommer jag från ett samtal med en man från Eritrea som beskrev sin resa genom öknen till Sudan från Eritrea som han flytt från då militären ville tvångsskriva honom. Han bodde i flyktingläger i Sudan i 3 år, men flydde därifrån från jobbiga livsvillkor milt sagt i lägret, vidare till Libyen och sen över havet till Italien. Framme i italien, fick han bo på flyktingförläggning och från dag 1 - fick han språkundervisning på plats av människor som kom dit på uppdrag av italienska myndigheter. Senare blev han förflyttad till tyskland, och samma sak skedde där - språkundervisning från dag 1. Ett par veckor senare fortsatte resan till Sverige. Här kom han i kontakt med svenska språket först efter 13 månaders väntan på uppehållstillstånd. Men han sa att "Jag klagar inte! Jag ställer allt emot ett liv tvingat in i militärtjänstgöring i Eritrea, eller ett liv i flyktinglägret där människor dog som flugor runt om mig, mot ett LIV i ett vänligt och humanistiskt land som Sverige där jag kan äta mig mätt varje dag. Nu vill jag inget hellre än lära mig svenska när jag väl fått börja lära mig det! Sen kan jag kanske läsa och bli arkitekt igen som var det yrke jag hade innan militären ville ta mig igen i Eritrea".
 
Jag önskar att jag hade tid och ork att göra något konkret, men det har jag inte i dagsläget. Familj med aktiva barn, gård med hästar och studier, kombinerat med en massa diagnoser som suger energi ur mig gör att jag helt enkelt inte mäktar med mer just nu.
Men jag försöker åtminstone vara en vänlig medmänniska när jag möter folk - nyanlända eller såna som varit här några år. Man ser ju inte på utsidan om personen man möter är helt ny på orten eller har bott där i trettio år, men är det någon som ser ut att vilja ha hjälp så kan jag ställa frågan.
Och jag hälsar alltid vänligt på tiggarna utanför affärerna, även om jag sällan lägger något i deras muggar - främst för att jag aldrig har några kontanter...
Jag har några studiekamrater (från främst Irak och Afghanistan och länderna däromkring) som varit här ett par år och jag pratar gärna med dem för att förstå hur de har haft det, vad de har för bakgrund och rent generellt om deras kultur. För jag tänker att jag sen kan ta med den kunskapen i samtalet med mina barn, så att de också förstår bättre. (som jag sa vid senaste diskussionen - när jag gick i skolan så var de enda invandrarna på skolan barn till de arbetskraftsinvandrade grekerna på 70-talet och det är ju en annan kultur)
Mer konkret än så är jag inte. Kanske i framtiden.
 
Så himla bra trådstart, @honung
Jag har tidigare varit engagerad i en förening som arbetar med integration och antirasistiskt och som ordnade aktiviteter och läxhjälp för nyanlända barn, men har av olika skäl fått göra ett uppehåll. Tack vare dig är jag nu taggad att se om de kan ha nytta av mig igen. Dessutom hade jag ögonen med mig lite extra i mataffären idag och fick därför äran att spendera en trevlig halvtimme med en äldre kvinna som behövde hjälp i djungeln av röriga prisskyltar och för henne obegripliga förpackningar.
 
Så himla bra trådstart, @honung
Jag har tidigare varit engagerad i en förening som arbetar med integration och antirasistiskt och som ordnade aktiviteter och läxhjälp för nyanlända barn, men har av olika skäl fått göra ett uppehåll. Tack vare dig är jag nu taggad att se om de kan ha nytta av mig igen. Dessutom hade jag ögonen med mig lite extra i mataffären idag och fick därför äran att spendera en trevlig halvtimme med en äldre kvinna som behövde hjälp i djungeln av röriga prisskyltar och för henne obegripliga förpackningar.

TACK! Vad glad jag blir!

Jag tycker ni som skrivit här är helt fantastiska allihop som blir inspirerade och faktiskt tar tag i att göra något! Och jag förstår ju såklart att alla kan inte engagera sig och det av en massa anledningar. Men jag tror ändå ni som skrivit just det har en sund humanistisk inställning och vilja, som kanske bara just nu inte är passande att omsätta i praktiken - men en vacker annan dag kanske! Sen kanske den här tråden ökar medvetandet om behovet - och som så många andra bukefalister ofta gör "jag läste på ett forum..." - så kan alla som ens läst tråden sprida vad de läst här om behovet av integrationshjälp och att det är enkelt och roligt att hjälpa på de sätt som nämnts här och att det angår oss alla.
 
Jag har ett par vänner som engagerat sig ordentligt i ett asylboende. Nyligen såg jag ett härligt klipp hos dem på fb. De hade åkt med en busslast asylsökande på hockey! Man kunde bara le när man såg en massa kvinnor (i sjal) och män skandera Färje-STAD, Färje-STAD i bussen på väg hem :D

(Jag tror att det var en riktigt bra integrationsgrej. För hockeypubliken ;))
 
Jag har ett par vänner som engagerat sig ordentligt i ett asylboende. Nyligen såg jag ett härligt klipp hos dem på fb. De hade åkt med en busslast asylsökande på hockey! Man kunde bara le när man såg en massa kvinnor (i sjal) och män skandera Färje-STAD, Färje-STAD i bussen på väg hem :D

(Jag tror att det var en riktigt bra integrationsgrej. För hockeypubliken ;))
Eller hur! :) Här i stan har IFK Norrköpings fanklubb Peking Ultras en stående insamling till biljetter som delas ut på flyktingboenden i stan, inte minst på boendet som ligger fem meter från hemmaplan - här är det väldigt många flyktingar som numera tar plats på läktarna och skriker sig hesa tillsammans med den vanliga läktarvokalisterna. Det är integration som är skitbra!

På min dotters skola har ett UF-företag engagerat sig med flyktingar och tagit med dem på hockey & skridskoåkning - det finns bilder och klipp i artikeln som jag inte kan sluta skratta åt - de är så himla glada och faller som käglor men fortsätter vara lika glada och vill fortsätta eller börja spela hockey. Det gör mig glad!
http://www.nt.se/nyheter/norrkoping/nyborjare-ute-pa-hal-is-om4021070.aspx
 
Eller hur! :) Här i stan har IFK Norrköpings fanklubb Peking Ultras en stående insamling till biljetter som delas ut på flyktingboenden i stan, inte minst på boendet som ligger fem meter från hemmaplan - här är det väldigt många flyktingar som numera tar plats på läktarna och skriker sig hesa tillsammans med den vanliga läktarvokalisterna. Det är integration som är skitbra!

På min dotters skola har ett UF-företag engagerat sig med flyktingar och tagit med dem på hockey & skridskoåkning - det finns bilder och klipp i artikeln som jag inte kan sluta skratta åt - de är så himla glada och faller som käglor men fortsätter vara lika glada och vill fortsätta eller börja spela hockey. Det gör mig glad!
http://www.nt.se/nyheter/norrkoping/nyborjare-ute-pa-hal-is-om4021070.aspx
:up::up::up:

Otroligt kul att du folk att engagera sig med den här tråden! :up:
 
Jag gör i dagsläget ingenting mer än att jag självklart är en trevlig medmänniska och försöker hjälpa i vardagen när behov finns. Bara att lista ut vilken grädde som har vilka egenskaper kan vara fullkomligt omöjligt när man inte behärskar språket fullt ut. Jag skulle så gärna velat ta emot som familjehem men känner att jag nog hade tagit på mig för mycket då. Jag har ändå varit svårt sjuk länge och även om jag mår 1000 gånger bättre nu så kanske jag ska försöka ta saker och ting i lite lugn takt och ge mig själv en chans att komma tillbaka helt först. Jag vill inte lova sådant jag sedan inte kan hålla. Jag har anmält mitt intresse som god man för det känns som en bra start och att verkligen kunna göra skillnad men har inte hört något än.

På 90-talet bodde jag granne med en flyktingförläggning där det bodde forna jugoslaver. Jag lärde känna många fantastiska människor och försökte göra det jag kunde både genom att bara sitta och prata, hjälpa till med att ringa samtal till advokater och Migrationsverket och förklara hur det svenska samhället fungerar. Jag hade kontakt i många år med några efter att de hade flyttat eller blivit utvisade men har tyvärr ingen kontakt nu längre. Jag tänker ofta på dem och undrar var de finns idag och hur de mår.
 
Gör vad jag gjort de senaste åren, bedriver verksamhet där jag på likvärdig basis samarbetar med folk från Mellanöstern och andra länder.
Jag tjänar pengar på dem och de tjänar pengar på mig.
 
Detta är alltså ingen debatt-tråd om rätt eller fel, om för eller emot utan snarare en tråd för de som faktiskt hjälper eller vill hjälpa.



Vad gör DU för att hjälpa till med integrationen?

Just nu, ingenting.
Tidigare: varit handledare för kollega från Tjetjenien under 1½ års tid.
Varit handledare till syrier som nyligen fått PUT och läste SFI.
 
Just idag, just nu gör jag ingenting. Men min mamma jobbat som lärare för nyanlända och jag ser alltid till att hälsa på dem och deras föräldrar när jag möter dem, har åkt med på utflykter som extra stöd osv så de "känner mig". Vill att de ska känna sig välkomna.
Två gånger har ett gäng ensamkommande varit uppe i stallet hos oss och ridit på våra hästar. Det har varit MYCKET uppskattat, tror aldrig våra hästar har varit med på så många selfies någon gång. Det har nästan blivit heldagar av det då de inte vill åka hem utan vill veta allt om hästarna; vart de sover, vad de heter, vad de gör. Lite svårt med språket ibland, men båda gångerna har det varit någon som kan hyfsad engelska om som kan översätta.
Tyvärr tog vi bort den ena hästen innan jul och den andre såldes för en vecka sedan, så jag vet inte hur det blir i fortsättningen. Det krävs ganska lugna hästar som kan hantera spontana glädjerop från 10 stycken killar i stallgången när en av dem vågar mata hästen med ett äpple.. :)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 878
Senast: Grazing
·
Samhälle I tråden om religion togs det upp att det var fel att vården erbjöd samtalsstöd till patienter hos en präst när kurator hade semester...
11 12 13
Svar
258
· Visningar
10 959
Senast: Enya
·
Övr. Hund Hejsan mitt namn är wael albordaini. Jag skriver till dig då jag vill ha hjälp med ett ärende, de är nämligen så att de har...
2
Svar
24
· Visningar
3 687
Senast: Snurrfian
·
Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
6 875
Senast: fejko
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp