Då ska du få svar på dina frågor:
En snattare som inte också gör sig skyldig till brottet "våld mot tjänsteman" blir inte misshandlad och nedtryckt. Tvärtom kan en reaktion från omgivningen vara det wake-up-call personen behöver, och den upprättelse den brottsutsatte affärsanställde mår bättre av. Här måste jag inflika ytterligare frågor till dig: Vad är det som blir bättre för snattaren och omgivningen om snattandet får fortgå? Eller handlar det bara om att ditt samvete är dysfunktionellt känsligt? Varför ska DU ha hjälp i snatterisituationen, är det för att du inte riktigt klarar axla en vuxen människas ansvar?
Du erkänner ju själv i vissa inlägg att allt snatteri inte beror på de odefinierade samhällsproblem du nämner. Jag vet att det överseende med snatteri som du visar, inte heller på något sätt löser ett enda litet samhällsproblem. Tvärtom skapar det många fler allvarliga problem, normalisering av kriminalitet, dyrare matvaror, etc.
Nu har jag svarat på dina frågor, nu får du svara på mina plus förstås bonusfrågorna i det här inlägget!
För det första är det för mig ren lögn att säga att det inte förekommer övervåld från väktare och poliser. Det är väl dokumenterat att det händer. Även om det inte händer alltid anser jag personligen att risken för att det ska ske är alldeles för stor för att jag ska våga vända mig till dem. Sedan handlar det också om att jag inte tycker att väktare borde ha rätt att använda någon form av våld. Polis och militär anställda av staten skall ha monopol på våld, och även då måste det finnas bättre rutiner för utredning av övervåld och felbedömanden. Att polisen ska utreda polisen och att åklagare är kompisar med poliserna, det går bara inte ihop. Detta är en politisk-ideologisk åsikt som jag har, men den påverkar såklart hur jag förhåller mig till väktare och polis. När jag kan lita på att de får stå till svars lika mycket för sina brott som snattaren får stå till svar för sitt, då kanske jag kan vända mig dit. Hur tänker du när du anser att jag bör riskera att utsätta andra människor (för ja, snattare är faktiskt människor också, inte bara någon abstrakt "kriminell") för det våld och den brist på medmänsklighet som jag både upplevt personligen och sett andra uppleva i kontakt med väktare och polis? Hänvisar här till de exempel jag tagit upp i inlägg #66, och uppmanar dig också att göra något så enkelt som att googla 'polisvåld' och 'väktare övervåld' för att se otaliga fler exempel.
Det finns också en aspekt av det hela som handlar om att en människa som redan känner sig maktlös såklart känner sig ännu mer maktlös om den blir gripen. Nu menar jag inte att det i sig är en anledning att inte gripa brottslingar, men det är en aspekt jag anser att vi måste ta med i beräkningen i hur brottslingar skall behandlas vid gripande. Hårda ord och tillsägelser, stängt kroppsspråk och nedsättande ton hjälper ingen, utan det hade i mina ögon varit bättre om polis (för jag anser inte att väktare bör ha rätten att gripa någon, om de ens skall få existera i vårt samhälle) blev bättre på att möta brottslingar som de människor de faktiskt är. Det handlar inte om att dalta med dem eller låta brottslighet fortgå, utan helt enkelt att behandla människor med respekt även vid ett gripande, vilket sällan händer idag. Absolut kan ett gripande vara ett wake up-call, som du skriver, men då måste det ske på rätt sätt, och jag har inte tilltro till att så är fallet idag.
Sen märker jag att du undviker att svara på min sista fråga: "På vilket sätt tar det [att jag idag påkallar uppmärksamhet] bort de samhällsproblem som leder till att snatteri finns?" Hur menar du att vi skall tackla de underliggande strukturer som skapar maktlöshet, drogberoende, press att visa materiell status, press för barn och unga att begå brott för att imponera på sina vänner, press att slå in på en kriminell bana när inget annat finns eller fungerar för en?
Återigen, jag har aldrig sagt att snattande skall få fortgå. Jag ifrågasätter de sätt vi har att tackla problemet idag, då jag inte ser att de fungerar eller är tillräckliga. Därför menar jag inte heller att faktumet att jag i de flesta fall inte skulle påkalla uppmärksamhet på något sätt är en lösning, men eftersom alternativet i mina ögon inte heller är en lösning, utan om något kan skapa större problem för snattaren och i sin tur större problem för samhället, så väljer jag att inte säga till. För att ta ett hypotetiskt exempel: En snattare blir gripen, hamnar i bråk med väktaren, blir nedslagen. Väktare åtalas inte och polis tillkallas för att föra bort snattaren och eventuellt åtala denne. Snattaren och snattarens barn och jag förlorar all tillit till polis och rättsväsende, snattaren och barnen känner sig maktlösa och svikna av samhället, och i sin tur har de ännu mindre anledning att vara laglydiga. Som sagt, detta skulle såklart inte vara fallet alltid, men hur skall jag veta det i förväg? I mina ögon är det inte värt risken om ingen annan människa står i direkt fara.
Jag har aldrig skrivit att jag ska ha någon hjälp i situationen, det drar du helt ur luften. Tycker även det är fruktansvärt sorgligt att du menar att samvete på något sätt kan vara dysfunktionellt, då jag tror att de flesta skulle hålla med om att ha ett samvete är en av de absoluta grundpelarna i det som gör att vårt samhälle fungerar, för att inte dra det ännu längre, och säga att att ha ett samvete är en av grundpelarna som helt enkelt gör oss till goda människor. Att jag tänker kring situationen och analyserar vårt samhälles problem på ett annat sätt är inte en anledning för dig att ifrågasätta min mentala eller känslomässiga kapacitet, och att du känner ett behov av att göra det tycker jag är sorgligt. Människor kan tycka olika utan att för den delen vara varken bättre eller sämre, det måste vi acceptera för att vår demokrati skall fungera.
Eftersom du tycker att det viktigt att frågor besvaras frågar jag dig: När du skriver att "andra insatser behövs" för människor som inte kan skilja på rätt och fel undrar jag VILKA insatser du tänker på? Omskolningsläger, hjärntvätt, lobotomi eller något annan humanare insats?
Beträffande drogmissbrukare är det tyvärr så att många hittills är obotliga, precis som det finns cancerformer som inte går att bota, eller där bara procentandelar av de drabbade blir friska. Vilken hjälp anser du att drogmissbrukare ska få? Vilken återfallsfrekvens har varje behandling? Vad har du för evidens för att det finns behandlingar som verkligen ger resultat?
Dessutom är drogmissbrukare en kategori intagna på anstalterna som verkligen mår bra av ett fängelsestraff. De får vila, de får äta mat och sova på regelbundna tider, de får viss tandvård och sjukvård. Sanningen är att de går ut från kriminalvårdsanstalten i ett mycket bättre skick än de var i när de blev frihetsberövade.
Vilka andra insatser som behövs beror såklart på varför personen inte kan skilja på rätt och fel. Inget av de alternativ du nämner är i närheten, vilket jag hoppas att du egentligen vet, och att du bara tar upp dem för att du egentligen inte försöker förstå mig utan mer använder dina inlägg för att propagera för din sida av saken, istället för att delta i ett öppet och välmenande utbyte av åsikter. Det kan vara så skilda saker som att fängsla en psykopat, medicinera och antingen hålla i anstalt eller under övervakning, eller att hitta rätt stöd för någon med mentala funktionshinder som kanske haft kriminella föräldrar och aldrig lärt sig annat, eller att ge dem 'the benefit of the doubt' om inget direkt fel kan hittas. Om de mer underliggande problemen som ett kapitalistiskt samhälle skapar (återigen, materiell statushets, ojämlikhet, ekonomisk utsatthet etc) minskar drastiskt genom större förändringar i samhället så bör snatteriet från övriga grupper också vara så pass ovanligt att exemplen ovan inte skulle vara en så vanlig företeelse som snatteri är idag.
Angående drogmissbrukare så tar du ju upp själva att de mår bättre med kontinuerligt stöd och vård. Varför det ska ske på fängelse och inte kan ske genom vården så länge de behöver det förstår jag inte riktigt. Det är i min mening bättre att vi ger det stöd och den hjälp som de behöver så fort vi märker att det behövs, och så länge det behövs, även hela livet ut om så är fallet. Det om något bör vara mycket mer effektivt än att gripa dem gång på gång - för jag tror inte att ett gripande blir något slags wake up-call för någon med ett så starkt beroende.
För att avsluta vill jag säga att det känns mycket sorgligt att läsa dina inlägg. De uttrycker i mina ögon en extremt låg tilltro till människans förmåga att förändra och förbättra sig själv, en bristande medvetenhet om att alla människor i tillräckligt utsatta situationer kan uppleva att brottslighet, lätt eller grov, är enda utvägen, samt en bedrövande ovilja att se att en förändring och förbättring av samhället är möjlig.
