Vad gör vi? del 3 - Kids Edition

Igår hade vi utvecklingssamtal på föris och det var sån lättnad! Jag har ju skrivit förut att när vi inför BVC haffade en pedagog i farten för att fråga hur dottern fungerar i gruppen osv så kom det massa saker vi inte hört förut som att hon hamnade i konflikter, skrek på andra barn osv.

Nu när vi hade utvecklingssamtalet så bara öste vår ansvarspedagog ur sig positiva saker (precis som det var på förra samtalet med vår förra ansvarspedagog som nu slutat). Att dottern är så positiv, glad, energisk, rolleker massor, alltid har nåt att göra, så vetgirig, imponerande förmåga att berätta och stort ordförråd osv. Pedagogen uttryckte svårigheter att utmana henne i det pedagogiska arbetet då hon var så försigkommen, men också att hon tyckte det var så kul att arbeta pedagogiskt med dottern då hon suger åt sig allt som en svamp och sätter igång massa härliga diskussioner med de andra barnen.

Vi väntade på att pratet om alla utmaningar skulle komma och när de inte kom frågade vi själva. Hon svarade typ "Hon älskar ju när vi läser böcker för henne och då kan vi behöva förklara att vi också behöver vara en stund med de andra barnen, så att dela med sig lite av vuxna, så kan det vara även i samtal att hon gärna vill berätta för oss direkt" och att "Hon har lite svårt att ha ro och vänta in de andra barnen vid matbordet om hon inte gillar maten själv". Då fick vi specifikt fråga om konflikter och bråk med de andra barnen. Hon såg helt frågande ut. Vi fick förklara varför vi ställde frågan och hon sa att det kunde väl vara något ibland med bästa kompisen om de ville leka olika saker men inget konstigt. Hon sa att vi kanske hade frågat den andra pedagogen en dålig dag för dottern, för hon tyckte inte alls att vår dotter hamnade i bråk särskilt ofta eller skrek åt andra barn på nåt avvikande sätt alls.

Skönt att kunna släppa den där oron men blir också lite irriterad på den andra pedagogens sätt att kommunicera (eller om det är vi som är dåliga mottagare, oklart 😅).
 
Senast ändrad:
Kan lova er att pedagogen ni pratade med kokade inombords bakom sitt professionella leende. Dåliga kollegor och folk som är dåliga på sitt jobb finns överallt och det är nog den andra pedagogen som har problem och inte er dotter. Jag minns när du skrev och är inte förvånad över resultatet. Jag hoppade högt över hur oproffesionellt det gått till. En person som beter sig så gränslöst i sim yrkesroll bör man ta med en nypa salt när den uttalar sig :)
 
Igår hade vi utvecklingssamtal på föris och det var sån lättnad! Jag har ju skrivit förut att när vi inför BVC haffade en pedagog i farten för att fråga hur dottern fungerar i gruppen osv så kom det massa saker vi inte hört förut som att hon hamnade i konflikter, skrek på andra barn osv.

Nu när vi hade utvecklingssamtalet så bara öste vår ansvarspedagog ur sig positiva saker (precis som det var på förra samtalet med vår förra ansvarspedagog som nu slutat). Att dottern är så positiv, glad, energisk, rolleker massor, alltid har nåt att göra, så vetgirig, imponerande förmåga att berätta och stort ordförråd osv. Pedagogen uttryckte svårigheter att utmana henne i det pedagogiska arbetet då hon var så försigkommen, men också att hon tyckte det var så kul att arbeta pedagogiskt med dottern då hon suger åt sig allt som en svamp och sätter igång massa härliga diskussioner med de andra barnen.

Vi väntade på att pratet om alla utmaningar skulle komma och när de inte kom frågade vi själva. Hon svarade typ "Hon älskar ju när vi läser böcker för henne och då kan vi behöva förklara att vi också behöver vara en stund med de andra barnen, så att dela med sig lite av vuxna, så kan det vara även i samtal att hon gärna vill berätta för oss direkt" och att "Hon har lite svårt att ha ro och vänta in de andra barnen vid matbordet om hon inte gillar maten själv". Då fick vi specifikt fråga om konflikter och bråk med de andra barnen. Hon såg helt frågande ut. Vi fick förklara varför vi ställde frågan och hon sa att det kunde väl vara något ibland med bästa kompisen om de ville leka olika saker men inget konstigt. Hon sa att vi kanske hade frågat den andra pedagogen en dålig dag för dottern, för hon tyckte inte alls att vår dotter hamnade i bråk särskilt ofta eller skrek åt andra barn på nåt avvikande sätt alls.

Skönt att kunna släppa den där oron men blir också lite irriterad på den andra pedagogens sätt att kommunicera (eller om det är vi som är dåliga mottagare, oklart 😅).
Åh vad skönt! Och vad bra att ni berättade om varför ni ställde frågorna osv, då kan ju den bra pedagogen ta det vidare om det är en upprepande grej.
 
Ett enda sjukt barn hemma gör att jag hinner städa och plocka i ordning inför helgen. Får se om det kommer regn imorn för annars blir det utflykt till skogen för där möter vi ändå ingen :D
 
Vi hade verkligen sett fram emot en spadag i morgon, så blir barnen magsjuka. Det är inte så farligt och de verkar inte direkt påverkade av det, men lite risiga i magen. Så jag avbokade spa, och ringde mamma som skulle varit barnvakt. Hon sa att det lät rätt lugnt och att hon kan vara barnvakt ändå. Så nu fick vi plötsligt en hel eftermiddag och kväll lediga. Jag tror inte vi haft det sen dottern föddes. Vi har haft barnvakt om vi haft planer, som bröllop eller något presentkort på något vi ska iväg på. Men att ha 6-7 h helt fria?! Vad gör man ens? Det känns så sjukt lyxigt. Jag vill typ sitta still någonstans, dricka kaffe och surra med min man :heart
 
IMG_7449.jpeg

Lätt det var att ta en kompisbild på orastat fullblod, treårig busponny och två sjövilda nioåringar 😂😜
 
Vi hade verkligen sett fram emot en spadag i morgon, så blir barnen magsjuka. Det är inte så farligt och de verkar inte direkt påverkade av det, men lite risiga i magen. Så jag avbokade spa, och ringde mamma som skulle varit barnvakt. Hon sa att det lät rätt lugnt och att hon kan vara barnvakt ändå. Så nu fick vi plötsligt en hel eftermiddag och kväll lediga. Jag tror inte vi haft det sen dottern föddes. Vi har haft barnvakt om vi haft planer, som bröllop eller något presentkort på något vi ska iväg på. Men att ha 6-7 h helt fria?! Vad gör man ens? Det känns så sjukt lyxigt. Jag vill typ sitta still någonstans, dricka kaffe och surra med min man :heart
Det tycker jag är exakt vad ni ska göra. Vi har kommit på rätt nyligen att vi alltid bara stressar runt när vi har barnvakt så senast satte vi oss bara och tog en öl och pratade, det var så värt!
 
I veckan både upp- och överlevde jag en av mina värsta föräldrarelaterade skräcker (ej medräknat sjukdom och olyckor förstås). Jag åkte tåg ensam med båda barnen (2 år respektive 3 månader), och när det var mindre än 30 min kvar så blir tåget ståendes och vi får info om att det varit en olycka längre fram och att det är oklart när vi kan få köra vidare. Åh den stressen, fy fan. När vi efter en kvart fick info om att de skulle släppa på längre fram om en timme så ringde jag min man och bad honom börja köra mot orten där vi stod. Under tiden var jag sjukt glad över min föräldrainstinkt som hade gjort att vi kommit till stationen i så god tid att jag hade hunnit in på pressbyrån och köpt en påse nödfallschips. Den hivade jag fram nu och 2-åringen (som var nära sin sovtid) blev väldigt nöjd. Sen efter ytterligare en kvart ropar de ut att vi strax kan börja köra igen, så fick ringa min man och be honom vända. I slutändan blev vi "bara" 40 min sena (ifs illa nog när man räknar ner varje minut), båda barnen var nöjda hela resan och jag dog inte av stress. Kan dock ha väst till min man sen att jag  aldrig kommer åka tåg igen.
 
Jag har åkt en del längre tågsträckor med mitt stora barn (från att han var typ tre) och fattar verkligen @Human
Vi har också haft rätt rejäl tur och fick bara springa mellan byten, första infon skulle vi bli strandade i typ Hallsberg i 1,5 h en gång då tåget var sent..
Tåg är så smidigt när det funkar och mardrömmen när det inte gör det!
 
I veckan både upp- och överlevde jag en av mina värsta föräldrarelaterade skräcker (ej medräknat sjukdom och olyckor förstås). Jag åkte tåg ensam med båda barnen (2 år respektive 3 månader), och när det var mindre än 30 min kvar så blir tåget ståendes och vi får info om att det varit en olycka längre fram och att det är oklart när vi kan få köra vidare. Åh den stressen, fy fan. När vi efter en kvart fick info om att de skulle släppa på längre fram om en timme så ringde jag min man och bad honom börja köra mot orten där vi stod. Under tiden var jag sjukt glad över min föräldrainstinkt som hade gjort att vi kommit till stationen i så god tid att jag hade hunnit in på pressbyrån och köpt en påse nödfallschips. Den hivade jag fram nu och 2-åringen (som var nära sin sovtid) blev väldigt nöjd. Sen efter ytterligare en kvart ropar de ut att vi strax kan börja köra igen, så fick ringa min man och be honom vända. I slutändan blev vi "bara" 40 min sena (ifs illa nog när man räknar ner varje minut), båda barnen var nöjda hela resan och jag dog inte av stress. Kan dock ha väst till min man sen att jag  aldrig kommer åka tåg igen.
Jag, min mor och sjuåringen, som då var fem, fick beröm av lokföraren när vi blev stående på spåret mitt i vintern pga elfel på tåget. Vi hade både mycket nödproviant samt varma kläder med oss! Förstår att du är nöjd över chipspåsen! Lite att tugga på räddar många situationer 🫣
 
Vi har också åkt mycket tåg, och långt, och vi har med oss både extra snacks, vatten och en extra måltid för nödfall. Har hittills inte behövt använda måltiden men skulle inte åka utan den.
 
Jag blir så himla imponerad av er!
Vi är den där familjen som glömt blöjorna, barnen är törstiga men de finns inget att dricka, stannat på Ica maxi påvägen och handlat lite mer kläder osv ja ni förstår 😮‍💨🙈 de brukar lösa sig men jag säger alltid att nästa gång då…

Åker dock aldrig tåg men åkte endel buss med Mina tre från den lilla var 3 månader, de stora är 5 och 7 så de är iallafall självgående, sätter sig ordentligt och sätter på bältena. Tycker dock de är väldigt stress att komma på bussen med barnvagn och få fast den lilla om de är mycket folk 😱
 

Liknande trådar

Övr. Barn Precis varit hos barnpsykolog och pratat om sonens sömn. Hon tycker att vi ska lära honom att somna själv. Vi kan sitta bredvid...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
5 016
Senast: CaisaCax
·
Övr. Barn Vår snart sexåriga dotter har alltid sen hon var liten nattats genom att vi ligger bredvid tills hon somnat. Det har funkat men med en...
Svar
11
· Visningar
954
Senast: Humla
·
Småbarn Vad har ni för säng till era 4-5 åringar? Vi vill kunna ligga bredvid och sova där så juniorsäng går bort. Hade tänkt ställa en 105...
2
Svar
20
· Visningar
1 197
Senast: Praefatio
·
Småbarn Det här med talet. Hur kan det vara så olika? Vår första bubblade 3-ords meningar vid 18 månader. Vår andra fyller snart 2 år och har...
2
Svar
24
· Visningar
1 806
Senast: Mirtai
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Airtags, selar etc
  • Kattbilder #9
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp