Vad göra *gråter snart*

[Generalen]

Sv: Vad göra *gråter snart*

Nej det är sant, jag drog nog någon förhastad slutsats där. Hoppas TS hittar en lösning!

 

[gadriel]

Sv: Vad göra *gråter snart*

På valpar rekommenderar man ibland den envisa kramen, dvs milt men bestämt fasthållen tills man lugnar sig? Kan det vara något? Inte att få komma upp i soffan och bli kramad, utan att man går ner på golvet och bestämt håller i tills hunden slappnar av.

Mmm, det kan vara värt att prova, har inte testat det innan. Ska jag göra det när det kommer folk också? Som sagt, det är då han är mest speedad.

 

[gadriel]

Sv: Vad göra *gråter snart*

Hur är det med motion och rutiner? En whippet har ju ett mycket stort motionsbehov och din kommer ju dessutom från en kennel som avlar mycket på kapplöpningsegenskaper. Får han springa av sig ordentligt varje dag?

Med rutiner kan man också komma väldigt långt. Jag har ju själv en hund med raketmotor och myror i baken, även om hon nu är 15 år. Rutiner har verkligen varit A och O för henne. Vet hon att inget mer spännande händer efter morgonpromenaden (eftersom matte sitter vid datorn och jobbar och är skittråkig) så slappar hon. Vet hon att något spännande är på G så gör hon det inte.

Jo han får vad motion han behöver, men som sagt, även om han är trött kan han inte koppla av förrän han är i sin trygga miljö (ex buren och bilen).

Och jo, hemma är ju fasta rutiner när jag jobbar, då är han så gott som alltid avkopplad. Det är när det händer ngt utöver det normala, komemr folk hitm vi åker iväg osv som han varva upp.

Men vi kanske bara ska fortsätta som vi gör, ha med hans filt när i är borta och ha han att ligga på den oavestt vad som händer runt omkring.

 

[gadriel]

Sv: Vad göra *gråter snart*

Har ni testat att kräva att han ska ligga still utan att använda något verbalt? Helt enkelt så fort han stiger upp handgripligen gå och ta tag i han och lite missnöjt bara "dra" han till bädden ytan att säga ett ord. Upprepa såfort han reser sig upp och går iväg. Ligger han stilla och tyst på sin plats så slängs det iväg några berömmande ord till honom.

Jo jag har testat med kroppsspråket, oftast det jag använder och det funkar bättre än ord. Särskilt om det är folk här brukar jag försöka använda kroppen men ibland glömemr jag mig. Ställer jag mig t ex och blänger på honom så brukar han tystna och lägga ner huvudet och koppla av. Men går jag därifrån stissar han oftast upp sig igen. Men det är kanske bara att fortsätta på samma sätt.

Det har blivit mycket bättre, han är mycket lugnare nu än för några månader sen, t om mamma och papppa anmärkte det för ett tag sen men han behöver fortfarande mycket hjälp att koppla av. Men det kanske bara är att bita ihop.

 

[gadriel]

Sv: Vad göra *gråter snart*

Min Loka är lite pipig, kan gny, vina och gnissla (och yla fick jag lära mig igår) av förväntan. Jag har suttit en stund nu och funderat över hur jag har gjort för att minska ner på det, helt borta är det dock inte. Och det är nog som Philosophia skriver att det är rutiner som har hjälpt för mig. När jag har visat för hunden att hon ska lägga av ("gå och lägg dig" fast jag har visat inte sagt det) så har hon med tiden lärt sig att det faktiskt inte kommer att hända något den närmsta tiden.

När vi får besök då pratar hon mycket och ska klämma sig in mellan och ha all uppmärksamhet. Jag har gjort samma sak då att jag satt punkt och visat bort henne.

Men så fort hon märker att det är något på gång så börjar hon. Varje morgon så fort jag börjar klä på mig sätter hon igång och småviner och slutar inte förrän vi är utanför dörren. Jag avskyr det... Men jag tror inte att hunden är helt medveten om just det ljudet.

Är det förväntan som är orsaken så är svaret på problemet lydnad. Hur träligt det än kan låta. Det som gör att hon faktiskt lyssnar på mig och tror mig när jag säger att hon ska tagga ner är för att hon litar på att jag menar vad jag säger. När min sambo försöker samma sak blir det oftast pannkaka för han är enligt henne mer en kompis än något annat.

Sen har jag alltid försökt baka in passivitetsträning i precis allt jag gör till vardags. Stanna upp mitt under en promenad helt utan anledning. Släppat runt på hennes dummysar flera varv runt sjön (hon älskar att bada och apportera) utan att hon fått göra något m.m. Alltid alltid. Det har gjort att inte bara tror hon får rusa iväg och göra vad hon vill utan hon börjar fatta att det är matte som tar initiativet till det roliga = lägre förväntan.

Det finns nog ingen superlösning på en pipig hund utan det är en vardagsfilosofi man behöver ha för det är ju inte ljudet i sig som är problemet utan orsaken till att ljudet uppkommer.

Jag hade mycket diskussioner om förväntan på en kurs jag gick förut och en av deltagarna, som hade en hund mycket lik min, rekommenderade varmt en kurs hon gått på HundCampus. Det handlade just om att lära sig kontrollera stressen hos sin hund, att kunna växla upp och växla ner den utan att den slår över i stress osv.
Den här är det. Kanske kan vara något? Jag övervägde själv att gå den men det blev inte av då hunden visade sig vara dålig och inte finns kvar längre. (Billie)

Mm, ja det funkar som sagt när jag är ensam hemma, men jag har nog ltie samma problem som du. Sambon är värdelös på att coola ner. *suckar*. Ex på morgonen, tar jag ut honom (han är i buren då för annars vandrar han runt hela natten) så är han lugn avkopplad och det går lugnt och fint.
Kommer sambon och ska ta ut honom så blir han så totalt uppstimmad. Likadant nrä han komemr hem, ändå så hälsar han aldrig på honom när han kommer hem och det blir bättre men sambon är "den roliga" oavsett. Sen lyssnar hunden helt enkelt inte lika bra på honom.

Han är så oerhört tuff i huvudet, man måste alltid vara överkonsekvent och verkligen veta vad man vill och vara uppmräksam när han testar en. Detta är sambon inte lika snabb och säker på så han kör en del med honom.

Likadant när det kommer folk, är det en människa med rätt energi som inte bryr sig om honom varvar han ner direkt i princip. Är det däremot någon som råkar titta på honom, gulla med honom mm så är han uppe på max.


Det är egentligen det som gör det knepigt, har jag ex med honom på en mässa med massa folk så går han lugnt vid min sida oavsett springande ungar och liknande, bryr sig inte jättemycket om andra hundar mer än precis när man går förbi om den andra hunden är stirrig. Håller sambon i hunden så stressar han upp sig och kan t om stå på bakbenen och ska fram till folk vilket han aldrig skuell göra nrä jag håller i honom.

Jag tycker ibland att jag är väl sträng vid honom men jag vet ju att han lättare kopplar av om jag är väldigt bestämd.

 

[hundar]

Sv: Vad göra *gråter snart*

KL

Ja du vad göra. Jag skulle aldrig låta honom hälsa på någon. Låt inte folk gulla med honom. Inga förväntningar. Har du provat att klicka. När han är lugn klicka beröm.

Vi har ju ofta rutiner. Tex vi går upp går på toaletten o sen är det ut med hundarna. hunden stressar upp för att den vet att snart ska den gå ut. Prova helt enkelt att bryta rutinen. Gå upp ät frukost o när hunden lägger sej ner o är tyst så får den gå ut. Tar säkert tid första gångerna men brukar inte ta så långt tid innan dom fattar. Hemma låte den inte vara med.

Börja inte med alla saker samtidigt utan börja hemma. Låt han inte få gå ut om han inte sitter stilla/ligger o tyst. Kan tänka mej att han far runt som en galning för hurra nu händer det något. Åker ni bort ta med buren o låt honom vara i den. När han är lugn i buren så kanske det räcker med att ta med filten som är i buren för att han ska cooola ner.

Mina hundar får sällan hälsa på andra. De måste ligga lungt innan jag går ut med dom. De får inte mat innan de lagt sej självmant ner.

Prova att köra med klicker varje gång han lägger sej självmant. Tillslut så fattar han om ni är koncekventa.

Märkte igår en sak hos mina föräldrar när jag var där. Min flatte är mest som en flatt är glad o en svans som går oavbrutet o vill bära allt. Han hoppar gärna upp i knät med framtassarna för att man ska märka honom o kela bara med honom. Min mamma är hundrädd. Samt att hon har en bokhylla full med prydnadsaker som är precis lagom hög för en flattsvans att vifta ner. Av dom anledningarna så har jag honom i koppel hos mej när vi är där. Igår när vi satt opratade så tänkte jag på att han hade lagt sej ner direkt när vi kom dit. Han brydde sej inte ens om när pappa gick över honom för att gå ut i köket. Han låg tillomed stilla fast pappa satte fram godis framför nosen på honom. Han har helt enkelt lärt sej att det händer inte så myckte där. Han kan lägga sej ner o koppla av istället för att fladdra runt som en vilde.

 

[gadriel]

Sv: Vad göra *gråter snart*

Mm, det är sällan ngn hälsa på honom nu, och det har gjort honom lugnare. Nej har inte provat klicker, har alltid kört med ett ord istället men det kanske jag skulle prova i detta läget iaf.

Han blir aldrig stirrig när vi ska gå ut, iaf inte när jag är hemma med honom. Vi har aldrig låtit honom stirra som i hallen och så, alltid sitta och vara lugn. Vänta på varsegod innan man får gå ut genom dörren osv. Han är dessutom grymt morgontrött. De dagra jag jobbar borta så ignorerar jag alltid honom när jag kommer hem, sätter mig vid datorn en stund och surfar till han är lugn, då går jag ut med honom.

Däremot skulle jag nog behöva träna sambon mer med dom rutinerna...

Men ja, jag ska defenitivt börja ta med mig buren, den är lite klumpig. Vi har en bur man kan fälla ihop lite mindre men det skulle nog funka när vi är borta. Den har han i bilen och där är han lugn. Och så öppna buren när han är lugn. Det kan nog funka bättre än filten.

Sen är det så svårt att uppfostra andra att strunta i honom, har blivit bättre och bättre att säga ifrån men tycker det är jobbigt men jag märker ju hur mycket bättre han blir när folk struntar i honom. Många tycker ju "men han rä ju bara så himla glad, klart han ska hälsa" *suckar*. Möter vi någon så ställer jag mig framför honom så att inte folk kastar sig över honom.

 

[hundar]

Sv: Vad göra *gråter snart*

Exakt ibland får man träna/fostra sin omgivning oxå. Har samma sak med två av mina hundar golden o flatten. O så glada dom är svansen går o dom hoppar frenetiskt. Glada nja kanske stressade defenintivt.

Hur ser man då skillnad på en stressad o en glad hund. En glad hund viftar på svansen med munnen stängd en stressad hund vifftar på svansen flåsandes.

 

[Lena Furberg]

Sv: Vad göra *gråter snart*

Du säger att han får motion/aktivering, men hur mycket och vilken sort? Du nämnde kamplekar - gillar han att kampa?? Då skulle jag kampa med honom ibland också, jag tror inte på att kamplekar är stressande, tvärtom. När man kampar "rätt" med en hund lär den sig också av och på, dvs kampa, släppa och bli lugn, kampa, bli lugn etc etc.
Annrs tror jag du är på rätt väg, lär sambon vad han måste göra och ha sen tålamod, i mängd, en sån här djupt rotad ovana upphör inte över en natt, men jag tror absolut du kan få ordning på det hela! Kanske inte till hundra procent, men så du slipper få ett nervsammanbrott iallafall!

 

[gadriel]

Sv: Vad göra *gråter snart*

Exakt ibland får man träna/fostra sin omgivning oxå. Har samma sak med två av mina hundar golden o flatten. O så glada dom är svansen går o dom hoppar frenetiskt. Glada nja kanske stressade defenintivt.

Hur ser man då skillnad på en stressad o en glad hund. En glad hund viftar på svansen med munnen stängd en stressad hund vifftar på svansen flåsandes.

Han är ju en glad skit också men det slår över. Om folk ignorera honom när dom kommer och man släpper honom när han väl är lugn och t ex leker lite med honom eller går en promenad och ber honom gå "före" så bryr han sig oftast inte om besökaren och då blir det inte alls den stressen utan då är han bara glad och framåt på lagom nivå.

 

[gadriel]

Sv: Vad göra *gråter snart*

Du säger att han får motion/aktivering, men hur mycket och vilken sort? Du nämnde kamplekar - gillar han att kampa?? Då skulle jag kampa med honom ibland också, jag tror inte på att kamplekar är stressande, tvärtom. När man kampar "rätt" med en hund lär den sig också av och på, dvs kampa, släppa och bli lugn, kampa, bli lugn etc etc.
Annrs tror jag du är på rätt väg, lär sambon vad han måste göra och ha sen tålamod, i mängd, en sån här djupt rotad ovana upphör inte över en natt, men jag tror absolut du kan få ordning på det hela! Kanske inte till hundra procent, men så du slipper få ett nervsammanbrott iallafall!

Han får vanliga promenader där han är lös en hel del, joggingrundor, cyklar med honom, han får dra i sin dragsele, ibland kör vi inkallning mellan oss på en stor åker så han verkligen får rejsa det snabbaste han kan (han älskar ju att springa vilket inte är så konstigt), lite lydnad ibland, spåra gör vi när jag känner att han behöver jobba med hjärnan. Upplet blir det ibland också, leta upp mig eller sambon, leta upp en leksak och leta godisbitar i högt gräs.

Ibland kastar vi freesbe (stavas?) när han har mycket spring i benen, oftast en gång för när han får fatt i den då så rejsar han järnet 10 varv på åkern, särskilt om gräset är högt för det är skitkul att springa i.

Han älskar att kampa, är som en pitbull i repet, däremot vill vi inte göra det för mycket för han är tuff som han är och han blri lätt hårdhänt om det blri för mycket. Därför blir det bara lite grann, sen säger vi tack och då släpper han direkt och så får han kanske köra en liten stund till som belöning. Är noga med just att han ska släppa så han inte blir för ivrig och vild. Oftast använder jag kamp som beröm när jag tränar med honom, brukar varva godis och lek, funkar bäst på honom.

Ja det är nog sambon som behöver fostras ltie med, han är ju oftast inte hemma förrän 5-tiden och sen blir det ganska ofta lite meckande på ngn traktor som är sönder och liknande så därför blir han ju lite roligare också när han väl är hemma.

Men jag ska inte klaga, min sambo hade i princip ingen erfarenhet av hundar när vi köpte Malte. Vi tog rasen just för att den ska vara lugn inomhus och pigg ute, samt mild i temperamentet och lite andra anledningar med men just Maltes kull var väldigt mycket energi i, syskonen också. Jag träffade valpar i våras hos uppfödaren och märkte stor skillnad från malte när han var i samma ålder. Men iaf, sambon är ganska dålig på kroppsspråk, van vid buffliga kor , men han har faktiskt blivit väldigt duktig mot i början, då hade han ingen som helst pli på honom men nu klarar han av honom även om Malte testar honom mer, lättare blir uppspeedad men det är stor skillnad mot förra året.

 

[Tibra]

Sv: Vad göra *gråter snart*

Jag säger såhär. Vår finska lapphund är 3 år, sedan liten har han pipit, jämt då han inte får uppmärksamhet. Idag piper han än. Vi har testat allt, ignorera, stimulera ne.. inget har funkat. Visst har pipet blivit lite bättre, men vi tror att det alltid kommer att finnas kvar där.
Trots att han går regelbundet till en hundanalytiker, får dagligen stimulans, nepp trots att han är trött efter en hel dag så pip pip pip. Det har blivit som en besatthet för honom. Vi trodde det skulle försvinna med tiden, då pipet aldrig gav resultat och då han fick arbeta hela tiden.. men nepp.

Vill inte skrämma dig visst går det att få bort på många hundar, men såhär är iaf våran. Idag är vi så vana att man inte tänker på det..

 

[gadriel]

Sv: Vad göra *gråter snart*

Igår var vi hos kompisar med vovven och hade med hans bur. Först fick han busa lite ute och leta efter sin leksak några gånger. Sen när vi gick in så fick han gå in i buren direkt.

Han gnällde och skällde först men jag fick låna en blomspruta av vår kompis och efter ett par sprut så kopplade han av och sov faktiskt hela kvällen. Han vi var hos sa att så här lugn hade han aldrig sett honom.

Vi satt ändå och åt och spelade spel bredvid men han var helt avkopplad. Annars brukar han inte somna förrän efter 2-3 timmar med tjat om att gå och lägga sig.

Hade dörren till buren öppen sen och han testade ett par gånger att gå ut men gav upp sen och kunde koppla av ändå.

Finns nog hopp för honom iaf *glad*

 

[KungTulle]

Sv: Vad göra *gråter snart*

Finns nog hopp för honom iaf *glad*

Kul att det går framåt!

/KT

 

[hundar]

Sv: Vad göra *gråter snart*

Låter toppen fortsätt så.