Vad gör vi? Del CCXXV

Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Har så mycket ångest ikväll över att psykologen ska sluta, har gått till honom i 5,5 år så man kan ju tänka att jag vore färdigbehandlad. Men som han säger känns det som att vi just börjat komma någon vart.
Vet ju att jag haft ruskigt tur som fått gå hos honom, nya direktiven från högsta chefen är att märks ingen förändring på fem tillfällen så ska behandlingen avslutas. Helt orimliga krav.

Men förändring har såklart skett för mig under dessa år, och jag är stabilare än jag var innan. Och jag vågar framför allt prata nu, jag vågar öppna mig för vården och folk runt omkring mig på allvar.
Det tar jag verkligen med mig från den här tiden, att fortsätta vågar prata.

Men hur tur jag än haft att fått den här möjligheten till att få hjälp under så lång tid känns det ändå sjukt skrämmande att sluta träffa psykologen.
Har jag riktigt tur kan jag få någon samtalskontakt dit jag ska flytta, men det är såklart väldigt osäkert.

Herregud, jag måste klara mig själv snart.
 
Testat att göra macarons för första gången 😄
Det var lite klurigt och några blev lite skeva men det var kul att testa.
Ska absolut göra det igen och då med någon mer ambitiös fyllning än vaniljkräm.
De är rosa, min köksbelysning är ganska gul.
20260128_205533.webp
 
Några dagar per termin brukar jag fundera på att jobba på fabrik. I dag är en sån dag. Men jag är nog inte teknisk nog. Eller ja jag vill ju inte jobba på fabrik. Jag måste bli lite mindre känslig.
Joggade en mil när jag kom hem. Benen var lätta och nu är jag gött sliten.
High Potential ligger jag i sängen och tittar på.
Jag förstår dig! Har absolut också funderat på industrijobb till och från. För att kanske lättare kunna släppa jobbet när en åker hem.
 
Har så mycket ångest ikväll över att psykologen ska sluta, har gått till honom i 5,5 år så man kan ju tänka att jag vore färdigbehandlad. Men som han säger känns det som att vi just börjat komma någon vart.
Vet ju att jag haft ruskigt tur som fått gå hos honom, nya direktiven från högsta chefen är att märks ingen förändring på fem tillfällen så ska behandlingen avslutas. Helt orimliga krav.

Men förändring har såklart skett för mig under dessa år, och jag är stabilare än jag var innan. Och jag vågar framför allt prata nu, jag vågar öppna mig för vården och folk runt omkring mig på allvar.
Det tar jag verkligen med mig från den här tiden, att fortsätta vågar prata.

Men hur tur jag än haft att fått den här möjligheten till att få hjälp under så lång tid känns det ändå sjukt skrämmande att sluta träffa psykologen.
Har jag riktigt tur kan jag få någon samtalskontakt dit jag ska flytta, men det är såklart väldigt osäkert.

Herregud, jag måste klara mig själv snart.
Förstår din ångest! Det blir ju en stor förändring!
Men vilket krav de har, 5 gånger är ju... inget? Jag kan inte öppna munnen på 5 gånger, än mindre prata om något viktigt... Bara pressen att man MÅSTE prestera direkt gör ju att det låser sig! Hur är det ens tänkt att fungera? Terapi för de som inte riktigt behöver det (där stödsamtal kanske hade funkat?) och de som behöver det på riktigt riktigt blir utan då de inte kan öppna sig i tid?

Jag hoppas du får samtalskontakt där uppe och att det blir bra för dig!
 
Jag förstår dig! Har absolut också funderat på industrijobb till och från. För att kanske lättare kunna släppa jobbet när en åker hem.

Industri är ju väldigt brett och det finns massor med typer av jobb 😄
Jag jobbar med kvalité och tycker det är toppen. Skonsamt mor kroppen men ändå rörligt, mycket variation, kräver att man är fokuserad och noggrann men absolut inga problem att släppa när man stämplar ut och åker hem.
 
Förstår din ångest! Det blir ju en stor förändring!
Men vilket krav de har, 5 gånger är ju... inget? Jag kan inte öppna munnen på 5 gånger, än mindre prata om något viktigt... Bara pressen att man MÅSTE prestera direkt gör ju att det låser sig! Hur är det ens tänkt att fungera? Terapi för de som inte riktigt behöver det (där stödsamtal kanske hade funkat?) och de som behöver det på riktigt riktigt blir utan då de inte kan öppna sig i tid?

Jag hoppas du får samtalskontakt där uppe och att det blir bra för dig!
Verkligen, min psykolog tror inte på att det kommer kunna bli så i praktiken. Men bara att de direktiven kommer uppifrån gör ju en mörkrädd över hur psykiatrin är tänkt att fungera.

Tack, hoppas också på att det blir bra när jag väl är däruppe.
 
Industri är ju väldigt brett och det finns massor med typer av jobb 😄
Jag jobbar med kvalité och tycker det är toppen. Skonsamt mor kroppen men ändå rörligt, mycket variation, kräver att man är fokuserad och noggrann men absolut inga problem att släppa när man stämplar ut och åker hem.
Jag jobbar inom ett område med betydligt tyngre industri, så är den delen jag har kolla på! Var en tidigare kollega som sa att hen fick mer problem med kroppen efter att ha börjat jobba på kontor jämfört med i fabriken.

Finns många industrier nära mig, men frågan är om de vill ha en person som varit tjänsteman hela yrkeslivet.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Vad gör vi? Del CCXXXV
  • Vad gör vi? Del CCXXXIV
  • Vad gör vi? Del CCXXXIII
  • Vad gör vi? Del CCXXXII

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp