Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det är ingen press att inte komma men att kasta skit på mig istället för att tacka nej är en annan sak.
Givetvis har jag bett om ursäkt och förklarat även varför jag inte kunde komma på dopet, vad tror du om mig egentligen?
Poängen var att eftersom jag inte kom på dopet kommer inte de oavsett när, poängen är att jag inte kan pga min hälsa och det var inte en acceptabel ursäkt utan tonåringen har tolkat allt som att jag inte vill helt enkelt. Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga mig platt när det är jag som ringer- aldrig dem och jag som strävar efter kontakt, aldrig dem, och det är helt ok, men plattare än så är rätt svårt. Jag har dessutom aldrig sett barnet eller flickvännen ifråga. Så det är alltså inte så att vi träffas. Det blev en del drama från hennes håll där jag mötte grundlösa anklagelser med fakta- tex att jag inte alls hade köpt doppresenterna till barnbarnet utan det skulle någon annan ha gjort osv. Jag har rätt att försvara mig mot felaktiga anklagelser och smutskastning med fakta tillbaka. Tyvärr bemöttes inte det tillbaka, men så är det med tonåringar. Bemöter man något med fakta så hittar de på något annat att vara dramaarg över för att skylla på motparten.
Oavsett berättade jag för sonen att de är välkomna när de vill och han kan höra av sig precis när som helst när han vill och behöver, inget har förändrats där för att hon är sur.
Så klart har du rätt att bli ledsen och besviken, det är ju naturligt att du blir! Hade jag också blivit av en dålig relation till mitt barnbarn. Superledsen till och med! Du låter dock lite långsint när du beskriver din svärdotter och dina meningsskiljaktigheter… du verkar ha ett behov att ha rätt och jag tänker att det inte finns ett rätt och fel.Vi bor 50 mil ifrån varandra. Det är inte så att vi direkt ses. Jag har aldrig träffat flickvän eller barnbarn. Jag har inte pockat på att besöka mig förrän nu. Sonen och jag pratar ungefär en gång i veckan, två max. The bigger person? Mm, det är inte jag som är långsint, det har jag aldrig varit och jag kan bete mig bland folk så det är inga problem. Jag har dock rätt att bli ledsen och besviken på den totala oförståelsen och anklagelserna som kom.
Du förstår inte. Jag har redan förklarat här varför jag inte kunde åka till dopet och varför de inte kommer oavsett när jag bjuder in. Spelar ingen roll när liksom, spelar ingen roll om det är jul eller en helg vilken som helst eller vad som. Och att själv åka dit lär inte ske i närtid pga samma hälsa som vid dopet som nyss var. Poängen är att hon inte tror på det utan anser att jag inte ville komma och inte brydde mig. Eftersom jag inte åkte dit åker inte hon (och därmed inte de andra) till mig- det ska ju vara rättvist.Så klart har du rätt att bli ledsen och besviken, det är ju naturligt att du blir! Hade jag också blivit av en dålig relation till mitt barnbarn. Superledsen till och med! Du låter dock lite långsint när du beskriver din svärdotter och dina meningsskiljaktigheter… du verkar ha ett behov att ha rätt och jag tänker att det inte finns ett rätt och fel.
Hade jag varit du hade jag bjudit in till mindre laddat tillfälle än jul. De har säkert andra de vill träffa då och förstår om det känns svårt för henne att signa upp på ett helt julfirande om ni aldrig träffats.., Enklast av allt verkar väl vara att du själv reser till barnbarnet för att hälsa på!Lycka till!
Du gör så många felaktiga antaganden . Hur vet du att jag inte pratat med övriga barn redan? Hur vet han blev rasande mot henne och tog det med henne? Han blev rasande när jag berättade men vi båda har varit civiliserade nog att inte agera ut mot någon. Till skillnad från henne då. Men det däremot, får stå för henne, inte mig.Jag har ingen aning, men du outar också en 17-årig tonårsmamma på nätet:
Jag förstår att du har besvär och begränsningar men vill också lyfta att jag känner med en 17-åring i detta. Min äldsta fyller 17, det är tidigt att behöva bli vuxen med allt vad det innebär. Du säger också att äldsta sonen blev rasande, då tänker jag att du kunde kanske istället ha bett honom honom om hjälp med att prata med de andra och hitta en väg att mötas. Jag hade inte heller velat fira jul ihop utifrån det du skriver, tyvärr. Det känns upplagt för osämja. Men jag hoppas ni kan hitta ett bra sätt eller så kan du, son och barnbarn träffas själva innan eller efter julen.
Du har ju dina problem med hälsan vilket är rätt många och inget hittepå samt att du har två hundar, varken har bil eller körkort utan tvingas åka tåg så jag fattar inte vad hon är ute efter? Efter vad du beskrivit är hon genuint elak och leker prinsessa och kräver att alla ska ställa upp på hennes premisser oavsett om det går eller inte.Vi bor 50 mil ifrån varandra. Det är inte så att vi direkt ses. Jag har aldrig träffat flickvän eller barnbarn. Jag har inte pockat på att besöka mig förrän nu. Sonen och jag pratar ungefär en gång i veckan, två max. The bigger person? Mm, det är inte jag som är långsint, det har jag aldrig varit och jag kan bete mig bland folk så det är inga problem. Jag har dock rätt att bli ledsen och besviken på den totala oförståelsen och anklagelserna som kom.
Jag förstår rättvisetänket i sig, bor man långt ifrån varandra får man turas om. Men att jämföra som hon gör och helt förbi se funktionsnedsättningar och sjukdomar som är försämrade nu blir väldigt tokigt, speciellt när hon även anklagar mig för att inte vilja, att inte bry mig osv. Att åka tåg har jag inga problem med, den ena hunden kan inte åka tåg på det viset just nu (som svar fick jag "sälj henne") och jag fick ingen hundvakt. De som känner mig i övrigt vet att jag verkligen försökte, och ingen i min närhet tyckte att jag ens skulle överväga att åka med hund och verkligen fundera på att åka alls utan hund, just pga hälsan. Men hon har sina glasögon och ser bara det hon själv tror och då räknas inget av det jag säger utan det hon tror. Det är okej att vara ledsen för att jag inte kom på dopet, men det är inte rättvist att börja anklaga mig för saker som inte är sanna.Du har ju dina problem med hälsan vilket är rätt många och inget hittepå samt att du har två hundar, varken har bil eller körkort utan tvingas åka tåg så jag fattar inte vad hon är ute efter? Efter vad du beskrivit är hon genuint elak och leker prinsessa och kräver att alla ska ställa upp på hennes premisser oavsett om det går eller inte.
Hon kommer att få träffa Karma när hon minst anar det, har man då betett sig som hon gjort då står hon väldigt ensam och ostadig när det börjar blåsa.Jag förstår rättvisetänket i sig, bor man långt ifrån varandra får man turas om. Men att jämföra som hon gör och helt förbi se funktionsnedsättningar och sjukdomar som är försämrade nu blir väldigt tokigt, speciellt när hon även anklagar mig för att inte vilja, att inte bry mig osv. Att åka tåg har jag inga problem med, den ena hunden kan inte åka tåg på det viset just nu (som svar fick jag "sälj henne") och jag fick ingen hundvakt. De som känner mig i övrigt vet att jag verkligen försökte, och ingen i min närhet tyckte att jag ens skulle överväga att åka med hund och verkligen fundera på att åka alls utan hund, just pga hälsan. Men hon har sina glasögon och ser bara det hon själv tror och då räknas inget av det jag säger utan det hon tror. Det är okej att vara ledsen för att jag inte kom på dopet, men det är inte rättvist att börja anklaga mig för saker som inte är sanna.
Dumheter, att man gör bort sig som 17-åring betyder inte att man drabbas hårt av ödet senare i livet.Hon kommer att få träffa Karma när hon minst anar det, har man då betett sig som hon gjort då står hon väldigt ensam och ostadig när det börjar blåsa.
Ja hon blir vuxen hon också, det har även mina barn blivit. Synd bara att det tar tid.Hon kommer att få träffa Karma när hon minst anar det, har man då betett sig som hon gjort då står hon väldigt ensam och ostadig när det börjar blåsa.
Jag lovar att vi kommer ner nästa sommar och passar hundarna om du behöverJag förstår rättvisetänket i sig, bor man långt ifrån varandra får man turas om. Men att jämföra som hon gör och helt förbi se funktionsnedsättningar och sjukdomar som är försämrade nu blir väldigt tokigt, speciellt när hon även anklagar mig för att inte vilja, att inte bry mig osv. Att åka tåg har jag inga problem med, den ena hunden kan inte åka tåg på det viset just nu (som svar fick jag "sälj henne") och jag fick ingen hundvakt. De som känner mig i övrigt vet att jag verkligen försökte, och ingen i min närhet tyckte att jag ens skulle överväga att åka med hund och verkligen fundera på att åka alls utan hund, just pga hälsan. Men hon har sina glasögon och ser bara det hon själv tror och då räknas inget av det jag säger utan det hon tror. Det är okej att vara ledsen för att jag inte kom på dopet, men det är inte rättvist att börja anklaga mig för saker som inte är sanna.