Inte enbart barnrelaterat, men ibland tänker jag på hur jag för några år sedan så gärna jag ville ha allting som vi har idag. Jag tänker på när jag friade, vilket jag idag kan skratta åt. Varför friade jag ens i stället för att bara ta upp det. Men det gick ju bra. Jag ville så gärna att vi skulle gifta oss. Jag tänker på när jag köpte ägglossningsstickor och den förväntan vi hade då. All sorg över förlorade budgivningar när vi skulle köpa hus och hur vi tillslut hittade det här. Jag sitter uppe på vindsvåningen just nu och tittar ut över tomten. Strax ska jag hoppa in i bilen och hämta hem hunden över helgen. Drar vi tillbaks tiden ännu mer så fanns det ingenting jag längtade mer efter som tonåring och ung vuxen över en egen dvärgpinscher. Nu börjar han bli gammal, min lilla räka.
Jag har ofta ett starkt tvivel över min egen förmåga, och undrar om jag ens vet vad jag håller på med. Men idag unnar jag mig faktiskt att vara lite stolt över att jag tydligen kan gå efter det jag vill ha i livet, och jag älskar vårt helt normala famileliv så ofantligt mycket.
Vi har ju "känt" varandra online länge och jag har faktiskt tänkt på det, du hade ju rätt mycket tankar omkring om du ens skulle kunna få barn under en period. Och nu har du två