Vad gör vi? Kids edition del 5

[julgrisen]

I helgen delade vi på barnen över natten för första gången, de har bara varit iväg från varandra kortare stunder tidigare, typ en i affären eller på återvinningen och den andra hemma. Nu åkte S med sin pappa till farmor och farfar för att byta däck på bilen och jag och H var hemma. Det är verkligen något annat att bara ha ett barn att förhålla sig till! Vi hade långa diskussioner och pratade mycket, vi åkte till badhuset där vi kunde göra precis det han ville och bara det. Så skönt att vara iväg på något sådant med bara en! Men sen var det också tydligt hur mycket mer det krävs av mig för stimulans när de inte har varandra, jag fick vara med och leka och hitta på saker på ett helt annat sätt.
Det var väldigt tydligt att jag har det rätt slappt på lekfronten i vanliga fall .
Detta kommer vi i allafall helt klart göra om, det var nog nyttigt för oss alla fyra.

 

[turbofling]

Ibland kan det verkligen vara svårt att förutse hur unika namn kommer bli Jag bestämde mig runt 2015 för att om jag fick barn, och en dotter dessutom, så skulle hon heta Alma. Klipp till 2021 när dottern föddes och Alma var på väg att segla upp som ett av de absolut vanligaste namnen att ge nyfödda flickor. Det blev inte Alma...

Min syster är född 1989 och mina föräldrar valde ett namn som inte var jättevanligt men inte heller helt ovanligt. Hon föddes i februari och helt plötsligt blev namnet väldigt populärt och blev det vanligaste namnet det aret.

Jag har ett vanligt namn men konstigt nog sa har jag inte haft manga i min klass/skola med samma namn under uppväxten. Förren i gymnastet, da var vi tre i min klass med samma namn. I en parallellklass tom en med samma för och efternamn. Vi gick i samma franskagrupp, det blev lite rörigt ibland.

 

[Snubbelfot]

I helgen delade vi på barnen över natten för första gången, de har bara varit iväg från varandra kortare stunder tidigare, typ en i affären eller på återvinningen och den andra hemma. Nu åkte S med sin pappa till farmor och farfar för att byta däck på bilen och jag och H var hemma. Det är verkligen något annat att bara ha ett barn att förhålla sig till! Vi hade långa diskussioner och pratade mycket, vi åkte till badhuset där vi kunde göra precis det han ville och bara det. Så skönt att vara iväg på något sådant med bara en! Men sen var det också tydligt hur mycket mer det krävs av mig för stimulans när de inte har varandra, jag fick vara med och leka och hitta på saker på ett helt annat sätt.
Det var väldigt tydligt att jag har det rätt slappt på lekfronten i vanliga fall .
Detta kommer vi i allafall helt klart göra om, det var nog nyttigt för oss alla fyra.

Roligt att det gick så bra! Vi har också insett att det är väldigt givande på många sätt. Redan att slippa så gott som alla konflikter är ju helt vidunderligt...

 

[FeatherCloud]

Min man har det namn som flest pojkar fick det året som han föddes, trots det har han aldrig haft någon med samma namn i sin klass eller lag. Helt omöjligt att veta sånt!

Vi har ett fyra stavelser långt, tyskt, efternamn så prio för oss var att välja namn som var korta och vanliga för våra barn. Och som vi tyckte om, såklart. Dotterns tror jag låg på plats 15 året innan hon föddes och vi hör det ibland men inte så ofta. Sonen däremot, Hugo Strösslar tätt där vi bor. Men det har aldrig stört mig att ha ett vanligt namn själv, eller att maken har det. Jag gissar att vår son kommer att få smeknamn, någon variant av vårt efternamn brukar maken få. Trots att han inte haft någon namne.

Vårt fokus var också enkla, lite korta förnamn då mitt efternamn är långt och krångligt. Inget av barnen har speciellt unika namn men för mig kändes det ändå viktigt att inte "alla" skulle heta samma. Tippar att de båda ligger runt plats 40-50 på topplistorna, det finns ett eller två barn i byn med samma namn i samma ålder.

 

[Imogen]

Min man har det namn som flest pojkar fick det året som han föddes, trots det har han aldrig haft någon med samma namn i sin klass eller lag. Helt omöjligt att veta sånt!

Vi har ett fyra stavelser långt, tyskt, efternamn så prio för oss var att välja namn som var korta och vanliga för våra barn. Och som vi tyckte om, såklart. Dotterns tror jag låg på plats 15 året innan hon föddes och vi hör det ibland men inte så ofta. Sonen däremot, Hugo Strösslar tätt där vi bor. Men det har aldrig stört mig att ha ett vanligt namn själv, eller att maken har det. Jag gissar att vår son kommer att få smeknamn, någon variant av vårt efternamn brukar maken få. Trots att han inte haft någon namne.

Vi har samma grej med efternamnet. Vårt efternamn är visserligen superenkelt och anglosaxiskt , men av någon obegriplig anledning uttalas det inte som det stavas, vilket lämnar oss i ett evigt bokstaverande Så fokus var namn som bara hade en stavning och var lätta att uppfatta. Så att de inte utöver efternamnet också behöver vara "Carin med C". Barnens namn är hyfsat vanliga, har nog legat topp 20 ca, jag ser inget egenvärde i att namnet ska vara ovanligt, och vi har nog bara en enda gång råkat ut för att en klasskompis eller liknande heter samma som ett av våra barn.

Jag bytte till makens namn när vi gifte oss och mitt största aber med det är att jag nu är den enda i Sverige som heter som jag gör. Gillar det INTE. Själva namnet gillar jag däremot som tur är

 

[Blyger]

Mina barn har jätteovanliga namn
Till första barnet var kraven att det skulle vara "svenskt", inte vanligt, inte konstigt och inte kristet.
Han blev sen döpt efter min morfar, ett fornnordiskt namn, och det namnet klarade alla kriterier.

Andra barnet var kraven ungefär samma men det är ett namn som man hört talas om oftare (finns en utländsk skådis med samma namn) men färre som heter så i Sverige. Det namnet är dock inte fornnordiskt/svenskt men inte kristet.

 

[Midsommarblomster]

Jag bytte till makens namn när vi gifte oss och mitt största aber med det är att jag nu är den enda i Sverige som heter som jag gör. Gillar det INTE. Själva namnet gillar jag däremot som tur är

Samma här. Jag kan ju säga att jag inte var lika Googlingsbar när jag hette Andersson i efternamn Men idag kommer jag inte undan. Som tur är så bor och arbetar jag bara sedan jag bytte efternamn. En bekant till mig som hade ett unikt namn spenderade nästan ett helt år på att få bort sitt namn och sina bilder från stureplan.se och diverse festsammanhang från åren då ALLT hamnade på internet

 

[Dorinda]

Jag har ett av Sveriges vanligaste efternamn(maken hade samma redan när vi träffades). Så vi är inte så googlingsbara.

Barnen fick relativt vanliga namn, men inte topp 20.
Däremot trodde vi att vi valde namn som skulle vara lätta att uttala. Så blev inte fallet….. allt beror ju på vilka ljud barnen lär sig först!

 

[Midsommarblomster]

I helgen delade vi på barnen över natten för första gången, de har bara varit iväg från varandra kortare stunder tidigare, typ en i affären eller på återvinningen och den andra hemma. Nu åkte S med sin pappa till farmor och farfar för att byta däck på bilen och jag och H var hemma. Det är verkligen något annat att bara ha ett barn att förhålla sig till! Vi hade långa diskussioner och pratade mycket, vi åkte till badhuset där vi kunde göra precis det han ville och bara det. Så skönt att vara iväg på något sådant med bara en! Men sen var det också tydligt hur mycket mer det krävs av mig för stimulans när de inte har varandra, jag fick vara med och leka och hitta på saker på ett helt annat sätt.
Det var väldigt tydligt att jag har det rätt slappt på lekfronten i vanliga fall .
Detta kommer vi i allafall helt klart göra om, det var nog nyttigt för oss alla fyra.

Känner verkligen igen det här. Våra barn leker och bråkar lika intensivt så det är verkligen full låda när man är med båda. Sonen är ganska bra på att leka själv en stund, men dottern är som ett plåster. Jag har också insett att jag inte alls är särskilt bra på att "leka". Jag tycker att jag är väldigt närvarande som förälder, telefonen är oftast någon annanstans och jag läser, pratar och pysslar gärna. Eller tar promenader och upptäcker naturen. Men lek kommer verkligen inte naturligt för mig. Det är synd, för det hade säkert varit väldigt roligt för dem, och säkert för mig också. Men det går nog ingen nöd på dem för det!

Sonen är fortfarande svår att ha i "vuxen-miljöer", han har så mycket energi och fungerar bäst där han får rörelsefrihet. Han är lite av en elefant i en porslinsaffär. Dottern däremot är rätt lugn och tycker att det är superspännande att få följa med oss vuxna och göra saker. Jag funderar på om jag skulle ta någon hotellnatt med henne någon gång. Strosa lite på stan, äta middag ute, sova på hotell och äta hotellfrukost. Det skulle vara riktigt mysigt!

 

[Blyger]

Jag funderar på om jag skulle ta någon hotellnatt med henne någon gång. Strosa lite på stan, äta middag ute, sova på hotell och äta hotellfrukost. Det skulle vara riktigt mysigt!

Åh det gjorde jag med grabben när han var liten. Vi åkte till Stockholm, gick på Skansen och Junibacken och sov på hotell och det var jättemysigt!

 

[Imogen]

Igår satt vi och fyllde in enkät (Elvis) inför 4-årskontroll på bvc med yngsta. Fick definitivt konstatera hål i vårt föräldraskap

Nejdå men vi kunde iaf konstatera att det var ett helt gäng frågor vi inte kunde svara på Tex hur han är i umgänget med yngre barn. Tror aldrig att jag har sett honom umgås med ett yngre barn någonsin! Han gör det ju såklart mest hela tiden på förskolan, men han är yngst i släkten och våra vänners barn är också alla äldre än honom. Samma sak med umgänget med kompisar. Han har massor med kompisar på förskolan som han pratar mycket om, men han har inte börjat leka med kompisar efter förskolan så att vi ser det. Och de barn han umgås med på fritiden är alla några år äldre än honom förutom hans jämnåriga kusin, men de är mer som syskon i relationen.

Saknade frågorna om hur han är när han umgås i grupp med ett gäng 8-10-åringar. Det hade jag kunnat skriva en uppsats om

 

[julgrisen]

Känner verkligen igen det här. Våra barn leker och bråkar lika intensivt så det är verkligen full låda när man är med båda. Sonen är ganska bra på att leka själv en stund, men dottern är som ett plåster. Jag har också insett att jag inte alls är särskilt bra på att "leka". Jag tycker att jag är väldigt närvarande som förälder, telefonen är oftast någon annanstans och jag läser, pratar och pysslar gärna. Eller tar promenader och upptäcker naturen. Men lek kommer verkligen inte naturligt för mig. Det är synd, för det hade säkert varit väldigt roligt för dem, och säkert för mig också. Men det går nog ingen nöd på dem för det!

Sonen är fortfarande svår att ha i "vuxen-miljöer", han har så mycket energi och fungerar bäst där han får rörelsefrihet. Han är lite av en elefant i en porslinsaffär. Dottern däremot är rätt lugn och tycker att det är superspännande att få följa med oss vuxna och göra saker. Jag funderar på om jag skulle ta någon hotellnatt med henne någon gång. Strosa lite på stan, äta middag ute, sova på hotell och äta hotellfrukost. Det skulle vara riktigt mysigt!

Det är jag också sugen på, en hotellnatt med ett barn!

 

[Dorinda]

Hotellnatt med barn är så mysigt!
Nu har jag bara gjort det med både sedan lilla kom.
Men jag älskar små utflykter, åka till en stad nära med tåget och vi på hotell där är ju värsta utflykten med barn svårslaget mysigt!
Brukar försöka hinna ett par per termin

 

[Human]

Jag har ett av Sveriges vanligaste efternamn(maken hade samma redan när vi träffades). Så vi är inte så googlingsbara.

Barnen fick relativt vanliga namn, men inte topp 20.
Däremot trodde vi att vi valde namn som skulle vara lätta att uttala. Så blev inte fallet….. allt beror ju på vilka ljud barnen lär sig först!

Och sen när de börjar bli intresserade av bokstäver och man direkt hamnar i den pedagogiska utmaningen att förklara för storebror att hans första bokstav är H, att bokstaven låter "hååå"... och att det finns någon slags logik i det här trots att namnet uttalas helt annorlunda (Hjalmar)

 

[FeatherCloud]

Och sen när de börjar bli intresserade av bokstäver och man direkt hamnar i den pedagogiska utmaningen att förklara för storebror att hans första bokstav är H, att bokstaven låter "hååå"... och att det finns någon slags logik i det här trots att namnet uttalas helt annorlunda (Hjalmar)

Har haft stora problem med att förklara för lillasyster varför hennes namn inte börjar på "S"! (men väl "Es")
Trots att jag nu med henne försöker göra "rätt" och lära ut ljudning istället för bokstävernas namn, det underbara dock inte när nyligt läskunniga brorsan kör på det omvända

 

[Madde_padde]

Vi har en helt fantastisk 3 åring här hemma, han var precis med mig och fixade stallet, la hö i vattnet då säger jag att man inte får göra så, han släpper allt han har i händerna, vänder sig om och säger lugnt. - mamma nu är jag arg på dig, du får ingen mer hjälp av mig nu. Jag går in till pappa så får du fixa stallet själv, hej då! Och så stövlade han in

Jag är så glad att det inte är jag som är föräldraledig och har en man som nästan jämt är hemma jag har så dåligt tålamod med alla dessa diskussioner

 

[Kilauea]

Dottern har många frågor om hundhimlen. Åkte han dit själv? Hur ser det ut i hundhimlen? Det kanske finns hundgodis där, och mjuka filtar. Kanske finns det andra där som tar hand om honom som också är i himlen, som farmors mamma och farfars mamma. Kommer han aldrig tillbaka, någonsin?

Det absolut svåraste med att vara förälder är att man alltid måste vara det, hur ont man än har själv så måste man liksom svara.. nånting.

Åh, beklagar er förlust.
Vi fick ta farväl av vår gamla hund förra året. Det var en höst med mycket frågor och funderingar om döden och vad som händer efter. Många fina, om än sorgliga, samtal.

 

[turbofling]

Idag är jag en hemsk mamma som inte borde ha skaffat barn om jag inte vill ta hand om dom. Och igår borde jag inte ha skaffat så många barn när jag bad dom att vara lite tystare och prata i normal ton istället för att försöka överrösta varandra (jag hade ont i huvudet).

Orsaken idag:
Jag ville inte laga en Chili till henne halv 8 när hon kom hem från träningen.

Jag har bara fixat frukost, packat mellanmål till skolan, gjort hamburgare till lunch och lagat en linsgryta med ris till kvällsmat.

Barnet har det inte lätt med alla sin känslor just nu men det är inte speciellt roligt på sättet hon uttrycker sina känslor just nu.

 

[Midsommarblomster]

Det här med att dottern har så många åsikter om sina kläder. Jag försöker liksom bejaka att hennes åsikter betyder men nu är vi nere på ett par byxor, en tröja, en tjocktröja och typ 2 par strumpor som hon gillar. Resten vill hon inte ha. Vägrar vantar. Nu måste jag beställa en ny vinteroverall till henne men inser att vi nog får göra det tillsammans. Samtidigt ligger oanvända kläder i garderoben som hon snart växer ur, och jag tror säkert att hon kommer få lite från familjen i jul.

Någon som har tips på hur man balanserar att visa att en snart 4-årings åsikter spelar roll, och hon har möjlighet att välja, samtidigt som.. wtf? Vi måste komma ut genom dörren, och ibland bestämmer mamma, typ?

 

[VLMF]

Det här med att dottern har så många åsikter om sina kläder. Jag försöker liksom bejaka att hennes åsikter betyder men nu är vi nere på ett par byxor, en tröja, en tjocktröja och typ 2 par strumpor som hon gillar. Resten vill hon inte ha. Vägrar vantar. Nu måste jag beställa en ny vinteroverall till henne men inser att vi nog får göra det tillsammans. Samtidigt ligger oanvända kläder i garderoben som hon snart växer ur, och jag tror säkert att hon kommer få lite från familjen i jul.

Någon som har tips på hur man balanserar att visa att en snart 4-årings åsikter spelar roll, och hon har möjlighet att välja, samtidigt som.. wtf? Vi måste komma ut genom dörren, och ibland bestämmer mamma, typ?

Vi har lite samma problem med snart 5-åringen. Sedan start har vi kört ganska hårt på att innekläder får han välja, ytterkläder väljer vi. Detta eftersom vi oftast köper vinteroverall och skalkläder begagnat, och då kan man inte välja färg själv. Däremot har han fått välja mössfärg och vantar själv som kompromiss.

Med innekläderna så hamnar ju favoriterna snabbt i tvätten, och eftersom vi inte tvättar dagligdags tvingas han välja annat. Jag har föreslagit att gå till förskolan i bara kalsonger och tröja men det var han inte pigg på så tillslut tog han ändå på byxor som inte var favoriter. Problemet är inte så mycket om färg utan att han vill ha byxor med fickor men vi har också en del tights och mjukisar utan fickor som han då "tvingas" ha på sig när alla med fickor är i tvätten. Liksom, han har inget i sina fickor ändå?

Det går oftast bättre om vi gör ett "klädspår" åt honom på morgonen, dvs lägger kläderna i en bana som han ska gå och klä på sig plagg efter plagg. Upp i vår säng och ta på kalsonger, upp på en stol för tröjan, in i ett annat rum där strumporna är osv. Behövs inte varje morgon men det blir en lite trevligare stund för alla de mornar vi gör så.